Vänsterpartiet ökar preliminärt till 8,2 procent och står fast vid kravet på att ingå i en regering som partiet ska släppa fram. Beskedet efter valnatten skärper Magdalena Anderssons problem: S, V, MP och C har tillsammans 176 mandat, men Centerpartiets nej till V i regeringen står i vägen för en uppgörelse.

– Väljarna har gett oss det mandatet, säger Vänsterpartiets partisekreterare Maria Forsberg till SVT på måndagsmorgonen den 14 september.

Hon tolkar valframgången som stöd för en vänstersväng och håller fast vid att partiets röster ska ge plats vid regeringsbordet.

– Och vi vill gå in i en regeringskonstellation.

För Andersson innebär beskedet att en knapp ledning i rösträkningen ännu inte kan omsättas i ett gemensamt regeringsalternativ. Om mandatfördelningen står sig kan både V och C stoppa henne, förutsatt att Tidöpartierna röstar nej.

Vänsterpartiets regeringskrav står kvar efter valet

Kravet på ministerposter har följt valrörelsen och finns inskrivet i Vänsterpartiets valplattform:

”Om våra röster behövs för att bilda regering så ska vi också ingå i den.”

Partiet preciserar där att det inte ska stödja eller släppa fram en regering som V står utanför. Forsbergs besked efter valnatten innebär att partiledningen håller fast vid den linjen också när förhandlingarna ska ta vid.

V pekar i första hand ut Socialdemokraterna och Miljöpartiet som samarbetspartner. Men valplattformen öppnar även för Centerpartiet om det behövs för att säkra en majoritet.

Det ger konflikten en tydlig riktning: V kan tänka sig C vid samma regeringsbord. C har sagt nej till V.

Redan före valet skärptes konflikten om V:s ministerkrav. Nu kan V hänvisa till en preliminär framgång på fem mandat, samtidigt som partiet fortfarande behöver andra för att få igenom sitt krav.

176 mandat räcker på papperet

I SVT:s preliminära resultat klockan 10.10 den 14 september får V 29 mandat. S får 100, MP 22 och C 25. Tillsammans når de 176 av riksdagens 349 platser, mot Tidöpartiernas 173.

Då hade 6 276 av 6 626 valdistrikt räknats. Resultatet kan fortfarande förändras.

Fördelningen gör skillnaden mellan ett valresultat och ett regeringsunderlag avgörande. S, V och MP når tillsammans bara 151 mandat. Utan C saknar de därmed egen majoritet med bred marginal.

Tabellen visar mandat i de tänkta regeringspartierna, inte färdiga överenskommelser eller utfästelser om stöd.

En minoritetsregering behöver heller inte samla 175 ja-röster. Enligt reglerna för statsministerval godkänns talmannens kandidat så länge färre än 175 ledamöter röstar nej. Att lägga ned rösterna kan därför vara tillräckligt för att släppa fram en regering.

Men även den vägen kräver en politisk uppgörelse. Om Tidöpartiernas 173 ledamöter röstar nej och C gör samma sak blir det 198 nej. Om V ansluter sig till Tidöpartiernas nej blir det i stället 202.

C-ledaren föredrog extra val framför V i regering

Centerpartiets tydliga veto uttalades före valdagen. I SVT:s partiledarutfrågning den 8 september sade Elisabeth Thand Ringqvist att hon hellre går till extra val än släpper in V i regeringen, enligt Omnis referat.

– Vi har ett tydligt nej.

Hennes alternativ var en S-ledd regering med C, MP och KD, där även L kunde vara välkommet. KD hade dock avvisat tidigare inviter.

Den preliminära mandatfördelningen visar dessutom att S, C, MP och KD bara skulle samla 169 mandat. Även om KD bytte linje skulle den konstellationen behöva tolerans från ytterligare ett parti. Med L skulle den nå 188 mandat, men då måste två partier från Tidösamarbetet välja en S-ledd regering.

Något nytt besked om att C-ledningen har ändrat sitt veto efter valnatten har inte framkommit.

På måndagsmorgonen beskriver tidigare C-ledaren Maud Olofsson konflikten som svår i P1 och motsätter sig en vänstersväng. Hennes uttalande speglar motsättningarna, men är inte ett nytt beslut från den nuvarande partiledningen.

Kompromissen kräver att någon flyttar sig

Om Andersson ska bygga vidare på S, V, MP och C finns två huvudsakliga vägar genom låsningen.

Den ena är en regering där V ingår och som C åtminstone tolererar. C behöver då ändra sitt nej till V:s regeringsmedverkan, även om Centerpartiet självt väljer att stå utanför.

Den andra är en smalare S-ledd regering, exempelvis med MP, där V och C får inflytande genom överenskommelser i riksdagen. För V innebär det att acceptera just den position utanför regeringen som partiet har avvisat.

Ingen av kompromisserna är bekräftad. En regering med enbart S, eller S och MP, gör därför inte problemet mindre i sig. Frågan blir fortfarande vad V och C kräver för att avstå från att rösta nej.

Socialdemokraternas partisekreterare Tobias Baudin uttrycker på måndagsmorgonen tillförsikt om att Andersson blir statsminister. I SVT pekar han på möjligheten till olika regeringssammansättningar och politiska överenskommelser, men presenterar ingen lösning på konflikten.

Att släppa fram statsministern är dessutom en fråga. Villkoren för kommande budgetsamarbete är en annan, även om partierna kan vilja förhandla om dem tillsammans.

Även bredare alternativ har hinder

Ett samarbete mellan S och M skulle förändra förutsättningarna kraftigt, men ger med den preliminära fördelningen bara 170 mandat. Inte heller de två partierna skulle alltså bilda en majoritetsregering på egen hand.

En fortsatt borgerlig regering är samtidigt inte automatiskt utesluten om S, V, MP och C tillsammans blir större. Den skulle behöva tolerans från partier utanför Tidösamarbetet. De tidigare allianspartierna M, KD, L och C når tillsammans 136 mandat och utgör inget eget majoritetsalternativ.

Först måste rösträkningen bli klar. Valmyndigheten räknar med ett slutligt riksdagsresultat helgen efter valet. Onsdagens fortsatta preliminära räkning är alltså inte samma sak som det slutliga mandatbeslutet.

Därefter återstår regeringsbildningen. Om den sittande regeringen avgår fortsätter den som övergångsregering tills en ny tillträder. Extra val blir obligatoriskt först om riksdagen förkastar fyra statsministerförslag – inte för att de första förhandlingarna kör fast.