Hundratals människor har dött och tusentals saknas efter katastrofen i Nepal. Men det som hände var inte en vanlig översvämning. En enorm del av ett berg och en glaciär kollapsade högt uppe i Himalaya och satte igång en kedja där is, sten, vatten och lera på kort tid förvandlades till en förödande störtflod.
Det är lätt att beskriva katastrofen som ett glaciärras eller en översvämning. I verkligheten var det flera händelser som förstärkte varandra.
Vad hände i Nepal?
Katastrofen började högt upp vid Langtang Lirung nära gränsen mellan Nepal och Tibet.
En stor del av bergssidan gav vika tillsammans med delar av glaciären. Satellitbilder visar ett omkring 600 meter brett område som kollapsade på drygt 5 000 meters höjd.
Berg, is och annat material föll omkring 1 200 höjdmeter och började röra sig ned mot dalen.
En preliminär bedömning från forskare pekar på att mellan 100 och 200 miljoner kubikmeter berg och is kan ha varit inblandat.
Det blev början på en katastrof som inom kort skulle fortsätta genom flera flodsystem och slå mot samhällen långt nedströms.
Så utvecklades katastrofen – steg för steg
Det går förenklat att beskriva händelsen i fem steg.
| Steg | Vad som hände |
|---|---|
| 1 | En stor del av bergssidan vid Langtang Lirung kollapsade. |
| 2 | Berg och glaciäris föll omkring 1 200 meter ned mot dalen. |
| 3 | Massorna utvecklades till en mycket snabb ström av is, sten och sediment. |
| 4 | Materialet nådde Lhende Khola och verkar tillfälligt ha blockerat vattendraget. |
| 5 | Vatten, lera, sten och is fortsatte sedan som en enorm störtflod genom Bhote Koshi och vidare nedströms. |
Det är framför allt de sista två stegen som förklarar varför ett ras på ett berg kunde utvecklas till en katastrofal översvämning.
När stora mängder sten och is når en smal floddal kan materialet tillfälligt fungera som en naturlig damm.
Samtidigt fortsätter vatten att rinna in.
Om blockeringen sedan brister kan mycket stora mängder vatten frigöras på kort tid.
Dessutom innehöll själva rasmassan stora mängder glaciäris. När isen krossades och blandades med vatten, sten och sediment blev flödet allt mer rörligt.
Resultatet blev inte en vanlig flod som sakta steg över sina bräddar.
Det blev en snabbt framrusande massa av vatten, lera, sten, is, träd och annat material som kunde slita med sig ytterligare bråte längs vägen.
Vattnet steg flera meter på några minuter
Händelseförloppet gick mycket snabbt.
Den stora seismiska signal som registrerades i området kom klockan 08.37 lokal tid.
Bara 13 minuter senare slutade en mätstation i Syabrubesi att skicka data. Vid den senaste fungerande mätningen hade vattennivån fortfarande bara varit 1,62 meter.
Klockan 09.05 kom uppgifter om en enorm flodvåg i Bhote Koshi.
Drygt tio minuter senare började myndigheterna skicka ut hundratusentals varningsmeddelanden till människor längs floderna.
På vissa platser ska vattennivån ha stigit med upp till nio meter på omkring en halvtimme.
Det innebär att människor i de övre delarna av dalgångarna kan ha haft mycket kort tid på sig att förstå vad som var på väg att hända.
Flodvågen fortsatte sedan söderut under dagen.
Vid 11.43 sveptes en bro vid Phurke bort. Under eftermiddagen nådde den kraftigt förhöjda vattennivån Narayani och Devghat betydligt längre ned i flodsystemet.
Händelsen förändrade flodfåror mer än 100 kilometer från platsen där kollapsen började.
Nej, katastrofen verkar inte ha orsakats av en jordbävning
En av de stora frågorna efter katastrofen har varit om en jordbävning startade raset.
Det verkade först så.
En kraftig seismisk signal registrerades samtidigt som kollapsen och motsvarade ungefär den energi som kan registreras från en jordbävning med magnitud 5,2.
Men senare analyser pekar på något annat.
Den seismiska signalen verkar framför allt ha skapats av själva kollapsen när enorma mängder berg och is började röra sig.
Det som först kunde uppfattas som jordbävningen som utlöste katastrofen verkar alltså i stället ha varit katastrofen som registrerades som en jordbävning.
Den amerikanska geologiska myndigheten USGS beskriver fortfarande den exakta första mekanismen som preliminär och skiljer mellan ett bergskred som drog med sig glaciäris och en mer direkt glaciärkollaps.
Den senaste vetenskapliga informationen om händelsen finns hos USGS.
Varför blev katastrofen så omfattande?
Flera saker gjorde förloppet särskilt farligt.
En extremt snabb rörelse
Delar av rasmassan tros under förloppet ha rört sig i omkring 50 meter per sekund.
Det motsvarar ungefär 180 kilometer i timmen.
När en sådan massa väl har fått fart finns mycket liten möjlighet för människor eller byggnader direkt i dess väg att stå emot.
Himalayas trånga dalar
Terrängen spelade också stor roll.
Vatten och rasmassor kunde inte breda ut sig över någon stor slätt nära rasområdet. De kanaliserades i stället genom branta och smala dalgångar.
Det gjorde att flödet kunde behålla både hastighet och kraft långt nedströms.
Det var mycket mer än vatten
En vanlig översvämning består framför allt av stora mängder vatten.
Här kom samtidigt stenblock, lera, sediment, is, träd och senare även delar av byggnader och annan infrastruktur.
Ju mer material flödet drog med sig, desto större blev dess förmåga att förstöra det som låg framför.
Samhällen låg längs floden
Vägar, broar, vattenkraftsanläggningar och samhällen ligger naturligt längs de smala dalgångarna.
Det gjorde samtidigt att mycket av den mänskliga infrastrukturen låg direkt i den korridor där floden tog sig fram.
Hundratals människor befaras dessutom ha blivit instängda vid vattenkraftsprojekt och i tunnlar.
Hundratals döda och tusentals saknade
Katastrofens omfattning är fortfarande inte slutligt fastställd.
På lördagsförmiddagen den 29 augusti hade Nepals katastrofmyndighet rapporterat 626 döda och 2 426 saknade.
4 451 människor hade räddats och över 15 000 personer från olika säkerhetsstyrkor deltog i insatsen.
På den tibetanska sidan av gränsen hade ytterligare sju personer bekräftats döda och över 500 saknades.
Det innebär att närmare 3 000 människor fortfarande saknades på båda sidor av gränsen.
Siffrorna kan förändras när räddningsarbetet fortsätter och fler svårtillgängliga områden nås.
Har klimatförändringarna orsakat raset?
Klimatförändringarna nämndes snabbt som en möjlig förklaring.
Men här är det viktigt att skilja på direkt orsak och bakomliggande risk.
Det går ännu inte att slå fast att den globala uppvärmningen direkt orsakade just kollapsen vid Langtang Lirung.
Däremot förändras Himalaya snabbt när temperaturen stiger.
Glaciärerna drar sig tillbaka. Permafrost tinar. Smältvatten kan tränga djupare in i bergssidor och växlingen mellan frysning och upptining förändras.
När glaciärer minskar kan dessutom berg som tidigare fått stöd från stora ismassor bli mer instabila.
Forskarnas bild är därför snarare att klimatförändringen kan öka risken för den typ av instabilitet som ligger bakom katastrofer som denna.
Men den exakta orsaken till just det här raset kräver ytterligare undersökningar.
Samma berg orsakade katastrof 2015
Langtang Lirung har tidigare varit centrum för en av Nepals värsta naturkatastrofer.
När den stora jordbävningen drabbade Nepal den 25 april 2015 lossnade stora mängder glaciäris från berget.
Isen drog med sig berg och jord och skapade en massiv lavin som begravde delar av Langtangbyn. Mer än 200 människor dödades.
Skillnaden mot katastrofen 2026 är viktig.
2015 vet man att en kraftig jordbävning utlöste raset.
2026 pekar den nuvarande analysen i motsatt riktning: berg- och glaciärkollapsen tycks själv ha skapat den stora seismiska signalen.
Området har dessutom drabbats av andra glaciärrelaterade översvämningar. Så sent som sommaren 2025 drabbades samma flodsystem av en störtflod efter att en glaciärsjö på den tibetanska sidan bedömdes ha brustit.
Faran är ännu inte helt över
Den ursprungliga flodvågen har passerat, men konsekvenserna från kollapsen är inte över.
Rasmassorna har skapat nya naturliga uppdämningar högt upp i området.
En av de nybildade sjöarna har redan börjat tömmas och bedöms därför innebära mindre risk än tidigare.
Ytterligare vattenansamlingar övervakas fortfarande.
Det är en påminnelse om varför katastrofer av den här typen är så svåra att hantera.
Ett glaciär- eller bergsras är inte nödvändigtvis en enskild händelse som tar slut när materialet når dalen.
Raset kan blockera floder, skapa sjöar, destabilisera nya bergssidor och förändra vattnets väg.
Det var också det som gjorde katastrofen i Nepal så förödande.
En del av ett berg kollapsade högt i Himalaya. Men när is, sten och vatten började samverka förvandlades det snabbt till något mycket större – en katastrof som fortsatte genom dalarna långt från platsen där allt började.