Oppositionen har ett knappt övertag när rösterna efter valet 2026 fortsätter att räknas. Men frågan vad blir det för regering är betydligt svårare än att bara titta på mandatfördelningen. Om det nuvarande resultatet står sig är Magdalena Andersson favorit till att bli statsminister, men flera av partierna som ger oppositionen majoritet vill inte sitta tillsammans i regering.

På morgonen den 14 september leder Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet med 176 mandat mot 173 för Moderaterna, Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Liberalerna.

Rösträkningen är fortfarande inte klar och mandat kan flytta på sig. Men om oppositionens ledning består blir nästa stora fråga hur Magdalena Andersson faktiskt ska få ihop ett regeringsunderlag.

Det mest sannolika är inte en regering med alla fyra oppositionspartierna. I stället pekar mycket mot en mindre S-ledd regering, där Centerpartiet och Vänsterpartiet står utanför men på olika sätt behöver acceptera att Magdalena Andersson blir statsminister.

Vad blir det för regering om resultatet står sig?

Det korta svaret just nu är att en regering ledd av Socialdemokraterna är det tydligaste huvudalternativet.

Den kan framför allt se ut på två sätt:

Regeringsalternativ	Läget just nu
S ensam	Ett av de tydligaste alternativen
S och MP	Ett av de tydligaste alternativen
S, C och MP	Möjligt men kräver stöd från V
S, V, C och MP	Mycket svårt på grund av C:s nej till V i regering
M, KD, L och SD	Kräver att mandatläget förändras eller stöd från annat parti
S och M	Möjligt i teorin men inget huvudscenario

Det som gör regeringsbildningen komplicerad är alltså inte i första hand antalet mandat.

Problemet är vilka partier som faktiskt accepterar varandra.

Magdalena Andersson ligger bäst till

Om den nuvarande mandatfördelningen håller är Magdalena Andersson den partiledare som har den tydligaste vägen till statsministerposten.

Socialdemokraterna behöver inte nödvändigtvis bilda en majoritetsregering. Sverige har under lång tid styrts av minoritetsregeringar, och Andersson har inför valet själv öppnat för möjligheten att regera med ett mindre antal partier och söka stöd från olika håll i riksdagen.

Det gör en ren socialdemokratisk regering till ett fullt realistiskt alternativ.

Ett annat tydligt scenario är att Socialdemokraterna regerar tillsammans med Miljöpartiet.

I båda fallen skulle Centerpartiet och Vänsterpartiet kunna stå utanför själva regeringen.

Därför är C och V den stora knuten

Det är relationen mellan Centerpartiet och Vänsterpartiet som framför allt avgör hur en ny regering kan se ut.

Centerpartiet har varit tydligt med att partiet inte accepterar att Vänsterpartiet sitter i regering.

Samtidigt har Centerpartiet valt Magdalena Andersson framför Ulf Kristersson som statsminister och sagt nej till en regering som är beroende av Sverigedemokraterna.

På andra sidan har Vänsterpartiet gått till val med ambitionen att få ministerposter och ett tydligare inflytande över regeringspolitiken.

Det går alltså att beskriva situationen så här:

Centerpartiet vill ha Magdalena Andersson som statsminister, men inte Vänsterpartiet som regeringsparti. Vänsterpartiet vill hjälpa Andersson till makten, men kräver samtidigt politiskt inflytande.

Det är den ekvationen Socialdemokraterna måste lösa.

S och MP kan bli kompromissen

En regering med Socialdemokraterna och Miljöpartiet skulle kunna vara en väg runt konflikten.

Centerpartiet behöver då inte sitta i regering tillsammans med Vänsterpartiet, samtidigt som V kan få inflytande genom förhandlingar om budget och politiska reformer.

Det betyder inte att en sådan lösning är klar.

Men rent parlamentariskt är det betydligt enklare än att försöka placera både Centerpartiet och Vänsterpartiet runt samma regeringsbord.

En liknande modell är en helt socialdemokratisk regering där både MP, C och V står utanför men där Andersson förhandlar med partierna i olika frågor.

Kan S, C och MP bilda regering?

Det är också ett möjligt alternativ.

Centerpartiet har länge velat se en bredare mittenregering där partiet självt ingår tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet.

Problemet är fortfarande Vänsterpartiet.

Om S, C och MP tillsammans inte når 175 mandat måste V åtminstone tolerera regeringen.

V behöver alltså inte rösta ja. Men partiet kan inte tillsammans med högerpartierna samla 175 röster mot statsministerkandidaten.

Det gör Vänsterpartiets agerande centralt även om partiet inte får några ministerposter.

Fyrpartiregeringen är betydligt svårare

På papperet kan det vara lockande att lägga ihop S, V, C och MP eftersom de fyra partierna just nu har fler mandat än Tidöpartierna.

Men en sådan regering är mycket osannolik med partiernas nuvarande besked.

Centerpartiet har dragit en tydlig gräns mot Vänsterpartiet i regeringen.

Det betyder att de fyra partiernas sammanlagda mandat främst ska ses som ett möjligt underlag för en statsminister, inte automatiskt som en gemensam regering.

Det är en viktig skillnad när man försöker förstå regeringsbildningen.

Centerpartiets gamla plan har blivit svårare

Centerpartiet har även öppnat för en bredare mittenlösning med Socialdemokraterna, Centerpartiet, Miljöpartiet och Kristdemokraterna.

Efter valnatten ser det alternativet betydligt svagare ut.

KD-ledaren Ebba Busch har sagt att en regering tillsammans med Socialdemokraterna och mittenpartierna inte är aktuell.

Det gör att Centerpartiets önskade mittenkonstruktion i praktiken kräver att något parti ändrar sin nuvarande linje.

Kan Ulf Kristersson sitta kvar?

Ja, åtminstone tills regeringsfrågan är avgjord.

Det är inte så att en statsminister automatiskt avgår bara för att motståndarsidan får fler mandat i valet.

Kristersson kan försöka undersöka om det finns ett annat parlamentariskt underlag för honom.

Problemet är matematiken.

Om M, SD, KD och L stannar på 173 mandat saknar de två mandat för att kontrollera riksdagen.

Då måste något parti utanför den nuvarande regeringssidan åtminstone tolerera Kristersson.

Det mest naturliga partiet att titta mot vore Centerpartiet, men där är hindren stora. C har valt Magdalena Andersson framför Kristersson och vill inte göra sig beroende av Sverigedemokraterna.

Samtidigt har Moderaterna gått till val på en betydligt närmare relation till SD än tidigare.

Därför är Kristerssons väg till ytterligare en mandatperiod svår om det nuvarande valresultatet står sig.

En statsminister behöver inte 175 ja-röster

En viktig del för att förstå vad som händer nu är Sveriges system med negativ parlamentarism.

En kandidat till statsminister behöver inte få stöd av 175 ledamöter.

Det räcker att färre än 175 röstar nej.

Det gör stor skillnad.

Centerpartiet och Vänsterpartiet behöver alltså inte vara helt överens om regeringens politik för att Magdalena Andersson ska kunna bli statsminister. De behöver framför allt undvika att tillsammans med övriga partier skapa en majoritet som röstar nej till henne.

Det är därför en mindre minoritetsregering kan vara lättare att få på plats än en bred fyrpartiregering.

Vad händer nu efter valet?

Rösträkningen fortsätter först.

Sena förtidsröster, utlandsröster och andra återstående röster kan fortfarande påverka mandatfördelningen.

Den nya riksdagen samlas den 28 september. Därefter ska en talman väljas och regeringsbildningen kan gå in i sitt formella skede.

Om en ny statsminister behöver utses håller talmannen samtal med partiledarna och lägger sedan fram ett förslag som riksdagen röstar om.

Om Ulf Kristersson sitter kvar måste även hans stöd i den nya riksdagen prövas enligt reglerna för statsministeromröstning efter ett val.

Det betyder att det kan ta tid innan Sverige har en färdig regering även om mandatfördelningen snart blir klar.

Det här talar för en S-ledd regering

Om vi utgår från mandatläget på morgonen den 14 september är några saker tydligare än andra.

Socialdemokraterna har den starkaste möjligheten att samla tillräckligt stöd för en statsminister.

Centerpartiet föredrar Magdalena Andersson framför Ulf Kristersson.

Vänsterpartiet har signalerat att man inte tänker fälla Andersson.

Miljöpartiet står betydligt närmare Socialdemokraterna än den nuvarande regeringssidan.

Samtidigt är partierna inte överens om vilka som ska sitta i regeringen eller exakt vilken politik en ny regering ska föra.

Därför ligger den stora förhandlingen sannolikt inte i vem som ska vara statsminister, utan i vilka partier som sitter i regeringen och vilket inflytande de övriga får.

Så ser det mest sannolika scenariot ut just nu

Om valresultatet står sig är den tydligaste vägen just nu en S-ledd minoritetsregering.

Antingen regerar Socialdemokraterna ensamma eller tillsammans med Miljöpartiet.

Centerpartiet och Vänsterpartiet skulle då kunna hållas utanför regeringen och i stället förhandla om politiskt inflytande, budgetar och enskilda reformer.

Det löser inte alla konflikter.

Men det löser det största omedelbara problemet: Centerpartiet behöver inte acceptera Vänsterpartiet i regeringen och Vänsterpartiet behöver inte fälla Magdalena Andersson.

Det är därför det just nu är det mest logiska svaret på frågan vad blir det för regering.

Men innan rösterna är färdigräknade och partierna har börjat förhandla på allvar är ingen regeringslösning säker.