Pentagon ska senast den 6 november lägga fram minst fyra alternativ för hur USA:s militära närvaro i Europa ska se ut framöver. Omkring 80 000 amerikanska soldater finns i Europa i dag – och översynen kan få stor betydelse för Nato, Sverige och hela det nordiska försvaret.
Reuters avslöjar att USA:s försvarsdepartement nu går från allmänna krav på att Europa ska ta större ansvar till konkreta alternativ för hur den amerikanska närvaron kan förändras.
Det betyder inte att det redan finns fyra bestämda förslag om exempelvis 10 000, 20 000 eller 30 000 färre soldater. De fyra alternativen ska fortfarande utarbetas.
Men riktningen är tydlig: Pentagon ska räkna på hur många amerikanska soldater som behövs i Europa, var de ska vara placerade och vilka uppgifter USA kan lämna över till sina europeiska allierade.
Fyra alternativ ska vara klara i november
Pentagons översyn ska väga in betydligt mer än det totala antalet soldater.
Bland faktorerna finns:
- hur många amerikanska soldater som ska finnas i Europa
- var styrkorna ska placeras
- hur snabbt förändringar kan genomföras
- kostnaderna för olika alternativ
- möjligheten att använda baser och luftrum
- cyber-, rymd- och underrättelseförmågor
- Natoländernas egna försvarsutgifter
- hur väl länderna uppfyller sina åtaganden inom Natos styrkemodell
De allierade har också fått frågor från Pentagon om vilka begränsningar som finns för amerikansk tillgång till baser, luftrum och andra militära resurser.
Det innebär att översynen inte bara handlar om hur mycket USA ska minska sin närvaro. Den kan också påverka var den amerikanska närvaron koncentreras i framtiden.
Minst fyra alternativ ska finnas hos försvarsminister Pete Hegseth den 6 november. Redan senast den 18 september ska USA:s Europabefälhavare general Alexus Grynkewich och Pentagons policyledning hålla en viktig genomgång.
Den slutliga översynen väntas bli klar i december.
Omkring 80 000 amerikanska soldater finns i Europa
USA har omkring 80 000 militärer i Europa när permanent stationerade och roterande förband räknas samman.
Den klart största permanenta amerikanska närvaron finns fortfarande i Tyskland.
| Land | Permanent amerikansk närvaro, senast redovisade nivå |
|---|---|
| Tyskland | cirka 36 400 |
| Italien | cirka 12 700 |
| Storbritannien | cirka 10 200 |
| Spanien | cirka 3 800 |
Polen har däremot en betydligt större roterande än permanent amerikansk närvaro.
Siffrorna visar också varför en amerikansk neddragning kan genomföras på många olika sätt. Pentagon behöver inte börja med att stänga stora baser.
USA kan först minska rotationsförband, låta bli att ersätta styrkor som återvänder hem eller dra tillbaka förstärkningar som skickades till Europa efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina 2022.
Neddragningen har redan börjat
Det är inte längre bara ett framtidsscenario.
USA har under 2026 beslutat att omkring 5 000 soldater ska lämna Tyskland. Ett amerikanskt brigade combat team tas bort och planerna på att placera ett nytt långräckviddigt amerikanskt vapensystem i landet har skrotats.
En planerad rotation med omkring 4 000 amerikanska soldater till Polen har också stoppats.
Det betyder inte att 4 000 befintliga amerikanska soldater har lämnat Polen. Men besluten visar hur Pentagon kan minska närvaron stegvis utan att genomföra en dramatisk reträtt från Europa.
För den som vill förstå det betydligt större scenariot finns Hurbra-guiden om vad som skulle hända om USA slutade försvara Europa.
Det här är de mest realistiska alternativen
Eftersom Pentagon ännu inte har offentliggjort sina fyra konkreta modeller går det inte att säga exakt vilka nivåer som övervägs.
Men det finns fyra tydliga riktningar som realistiskt kan finnas inom beslutsutrymmet.
1. Mindre minskningar av rotationsstyrkor
Det enklaste alternativet är att fortsätta ungefär som under 2026.
USA kan minska de förstärkningar som byggdes upp efter 2022 och återgå närmare tidigare nivåer utan att förändra den grundläggande basstrukturen.
För Nato skulle det vara den minst dramatiska förändringen.
2. Färre soldater – men en ny karta
Ett annat alternativ är att minska det totala antalet soldater men samtidigt flytta resurser mellan länder.
Pentagons fokus på tillgång till baser, luftrum och infrastruktur är viktigt.
Länder som lägger mycket pengar på försvar, erbjuder USA långtgående tillgång och ligger strategiskt nära Natos mest utsatta områden kan bli mer attraktiva.
Det skulle kunna gynna delar av norra och östra Europa samtidigt som äldre amerikanska garnisoner minskar.
3. Europa tar över mer av markförsvaret
En tredje riktning är att europeiska länder får ett mycket större ansvar för konventionella markstyrkor.
USA skulle då kunna behålla sådant som Europa har betydligt svårare att ersätta snabbt – exempelvis strategisk ledning, kärnvapenavskräckning och vissa avancerade stödresurser – samtidigt som europeiska arméer står för en större del av soldaterna.
Nato har redan börjat flytta mer ledningsansvar till europeiska länder. Enligt Natos egen plan för den förändrade kommandostrukturen ska européer successivt ta över ledningen för flera centrala gemensamma kommandon.
4. En betydligt större amerikansk nedväxling
Det mest långtgående alternativet skulle innebära att USA reducerar sin Europanärvaro betydligt mer.
Det är också politiskt och juridiskt mer komplicerat.
Amerikansk lagstiftning har byggt in en tröskel kring 76 000 militärer inom det europeiska befälsområdet. Det är inte ett absolut förbud mot att gå lägre, men Pentagon måste då genomföra ytterligare bedömningar, samråda med Nato och motivera att förändringen ligger i USA:s nationella säkerhetsintresse.
En snabb massreträtt är därför betydligt svårare än en serie mindre neddragningar.
Antalet soldater säger inte allt
För Sverige och Nato är den kanske viktigaste frågan inte exakt hur många amerikanska soldater som försvinner.
Det avgörande är vilka förmågor som försvinner.
10 000 färre soldater i roterande markförband behöver inte få samma strategiska effekt som en betydligt mindre neddragning av amerikansk underrättelsekapacitet, luftförsvar, långräckviddiga system, ledningsförmåga eller resurser som krävs för att snabbt föra förstärkningar från Nordamerika till Europa.
Pentagon inkluderar uttryckligen cyber-, rymd- och underrättelsearkitektur i översynen.
Det gör att den slutliga modellen kan bli betydligt viktigare än den rena slutsiffran för antalet soldater.
Vad betyder en amerikansk neddragning för Sverige?
Sverige skiljer sig från Tyskland, Italien och Storbritannien.
Här finns ingen stor permanent amerikansk garnison som kan tas bort.
Effekten handlar i stället om hur snabbt USA kan förstärka Norden i en kris och vilka amerikanska förmågor som finns tillgängliga för Natos försvarsplanering.
Sveriges försvarsavtal med USA, DCA, ger amerikanska styrkor tillgång till svenska militära områden och möjligheter att bland annat förhandslagra materiel.
Det kan skapa en paradox.
Ju mindre permanent amerikansk styrka som finns i Europa, desto viktigare kan möjligheten att snabbt använda svenska baser bli.
Om USA går mot färre stora permanenta garnisoner men större beroende av snabb förstärkning från Nordamerika blir tillgång till svenska flygbaser, hamnar, övningsområden och lager potentiellt mer värdefull.
Det betyder inte att Pentagon redan har bestämt att Sverige ska få en större amerikansk roll. Men kriterierna i den nya översynen ligger nära de möjligheter som DCA-avtalet har öppnat.
Mer bakgrund finns i Hurbra-guiden om vad Nato betyder för Sverige.
Sverige tar redan större ansvar i Norden
Samtidigt kan Sverige inte räkna med att amerikansk flexibilitet ersätter europeiska styrkor.
Sverige beräknas lägga omkring 2,8 procent av BNP på försvaret 2026 och regeringen vill nå 3,5 procent redan 2030.
Sverige leder dessutom Natos nya Forward Land Forces Finland.
Den svenska kärnan omfattar omkring 600 personer och ska kunna växa till omkring 1 200.
Det är ett konkret exempel på den förändring Pentagon nu vill driva längre: europeiska länder ska själva kunna bära en större del av det konventionella försvaret.
Norden har blivit ett sammanhängande Natoområde
Sveriges och Finlands inträde i Nato har gjort Norden betydligt mer sammanhängande militärt.
Försvarsplaneringen handlar inte längre bara om ett enskilt land.
I ett nordiskt krisscenario blir hela kedjan viktig:
Nordamerika → Nordatlanten och Norge → Sverige → Finland och Baltikum.
Amerikanska förstärkningar måste kunna transporteras, skyddas, försörjas och ledas genom hela området.
Därför kan en neddragning av amerikanska markförband vara möjlig att kompensera för genom större svenska, finska, norska och andra europeiska styrkor.
En amerikansk minskning av kritiska förstärknings-, underrättelse- eller ledningsresurser skulle däremot vara betydligt svårare att ersätta.
Tyskland och Polen visar vart utvecklingen kan gå
Tyskland är det tydligaste landet att följa.
Landet har den största amerikanska styrkan i Europa och den första konkreta neddragningen under 2026 sker där.
Polen är på ett annat sätt intressant.
Landet är centralt för försvaret av Natos östra flank, lägger mycket pengar på sitt eget försvar och erbjuder USA omfattande militär tillgång. Samtidigt stoppades en amerikansk rotation dit under våren.
Det visar att högre europeiska försvarsutgifter inte automatiskt innebär fler amerikanska soldater.
Pentagons mål tycks snarare vara att europeiska länder som satsar mer ska behöva färre amerikanska markförband.
Beslutet kan bli en av årets viktigaste Nato-frågor
Det finns ännu inget beslut om någon stor amerikansk reträtt från Europa.
Det finns heller inget stöd för att USA är på väg att lämna Nato.
Men översynen visar att frågan nu har blivit konkret.
Pentagon ska inte längre bara avgöra om Europa ska ta ett större ansvar. Departementet ska räkna på hur många amerikanska soldater som ska finnas kvar, var de ska finnas och vilka delar av Europas försvar som de allierade själva måste ta över.
För Sverige kan resultatet därför gå i två riktningar samtidigt.
Den amerikanska militära närvaron i Europa kan minska.
Men Sveriges strategiska betydelse som förstärkningsområde i norra Europa kan samtidigt öka.