USA:s finansminister Scott Bessent lyckades tillfälligt pressa ned de amerikanska långräntorna med ett oväntat besked om större återköp av statsobligationer. Men bara dagar senare är nästan hela nedgången utraderad. Den 30-åriga statsräntan är tillbaka kring 5,3 procent – och SEB varnar för att USA:s växande skuldproblem blir allt svårare för marknaden att ignorera.

Det som först såg ut som en kraftfull signal från USA:s finansdepartement har alltså inte räckt för att lugna obligationsmarknaden.

Den amerikanska 30-årsräntan stängde på 5,276 procent på fredagen, efter att tidigare under veckan ha varit uppe i omkring 5,33 procent. Det är nivåer som USA inte har sett sedan 2007.

För bara några dagar sedan såg utvecklingen helt annorlunda ut.

Finansminister Scott Bessent överraskade marknaden med beskedet att finansdepartementet ska dubbla storleken på vissa planerade återköp av långfristiga amerikanska statsobligationer. Beskedet pressade snabbt ned 30-årsräntan till omkring 5,18 procent.

Nu är nästan hela den rörelsen borta.

Bessents besked gav bara tillfällig lättnad

Återköpen innebär att det amerikanska finansdepartementet köper tillbaka äldre statsobligationer från marknaden. Under perioden från september till början av november ska vissa köp av obligationer med 10–30 års löptid öka från maximalt 2 miljarder dollar till minst 4 miljarder dollar per operation.

Åtgärden kan förbättra likviditeten och minska trycket i vissa delar av obligationsmarknaden.

Men den löser inte det grundläggande problemet.

USA måste fortfarande finansiera enorma budgetunderskott och refinansiera en snabbt växande statsskuld genom att sälja nya statsobligationer.

Det är en viktig skillnad mot exempelvis stora obligationsköp från Federal Reserve. Finansdepartementets återköp innebär inte att staten permanent tar bort stora mängder skuld från marknaden.

När gamla obligationer köps tillbaka måste finansieringen fortfarande komma någonstans ifrån.

Och marknaden vet att det väntar betydligt större mängder nya statsobligationer.

Finansdepartementet räknar med nettoupplåning på omkring 739 miljarder dollar under juli–september och ytterligare 628 miljarder dollar under årets sista kvartal.

Mot den bakgrunden är återköp på några miljarder dollar per operation relativt små.

Trump: Jag bad inte Bessent göra det

Donald Trump har samtidigt markerat att initiativet inte kom från honom.

På fredagen sade presidenten att han inte hade beordrat Bessent att ingripa på obligationsmarknaden. Enligt Trump ville finansministern själv genomföra åtgärden och agerade på eget initiativ.

Det betyder inte att Trump har kritiserat beslutet, men det klargör vem som enligt presidenten tog initiativet.

Bessent har dessutom öppnat för att återköpen kan bli större framöver.

Det centrala för marknaden är dock att de första åtgärderna ännu inte har förändrat den långsiktiga bilden.

USA:s skuld har passerat 40 000 miljarder dollar

Bakom den stigande långräntan finns en betydligt större fråga än några enskilda obligationsköp.

USA:s totala statsskuld har passerat 40 000 miljarder dollar.

Samtidigt fortsätter budgetunderskotten att vara mycket stora.

Under de första tio månaderna av budgetåret 2026 uppgick underskottet till omkring 1 800 miljarder dollar, enligt Congressional Budget Office.

CBO har dessutom räknat med att den federala skuld som ägs av allmänheten motsvarar omkring 101 procent av USA:s BNP under 2026.

Problemet blir särskilt kännbart när räntorna stiger.

Ju högre ränta USA tvingas betala på nya och refinansierade statsobligationer, desto större del av statsbudgeten går till räntor.

CBO har uppskattat de federala nettoräntekostnaderna till omkring 1 000 miljarder dollar under 2026. Den som vill följa utvecklingen direkt kan läsa CBO:s aktuella budgetdata och prognoser.

Det skapar en obehaglig mekanism.

Högre räntor ökar statens räntekostnader. Högre räntekostnader ökar underskottet. Ett större underskott kräver ännu mer upplåning – vilket i sin tur innebär att marknaden måste absorbera ännu fler amerikanska statsobligationer.

SEB varnar för ett allt större USA-problem

SEB:s USA-ekonom Elisabet Kopelman har pekat på ett särskilt bekymmersamt inslag i utvecklingen.

De långa amerikanska räntorna har stigit samtidigt som marknadens förväntningar på framtida räntehöjningar från Federal Reserve har minskat.

Normalt borde lägre förväntningar på Fed-räntan hjälpa till att dra ned även de längre marknadsräntorna.

När motsatsen händer kan det tyda på att investerare kräver en högre riskpremie för att hålla amerikanska statsobligationer.

Kopelman har beskrivit utvecklingen som en intressant varningssignal och pekat på USA:s långsiktigt svåra skuld- och underskottsutveckling.

SEB:s Robert Bergqvist har också varnat för en möjlig snöbollseffekt när allt större räntekostnader måste finansieras med ännu mer upplåning.

Det är just den typen av oro som gör veckans marknadsreaktion viktig.

Problemet är inte bara att den 30-åriga statsräntan är hög.

Problemet är att den ligger kvar på mycket höga nivåer trots att finansdepartementet aktivt försökt minska trycket.

Hurbra har tidigare gått igenom varför USA:s långräntor steg redan före veckans nya ingripande. Utvecklingen sedan dess visar att skuldfrågan snarare har blivit mer central.

Börsen får en allt högre ribba

En amerikansk statsränta över 5 procent påverkar också aktiemarknaden.

När investerare kan få hög avkastning på långfristiga statsobligationer utan att ta samma risk som i aktier blir obligationer ett mer attraktivt alternativ.

Samtidigt sjunker nuvärdet av bolagens framtida vinster när marknadsräntorna stiger.

Det är särskilt känsligt för högt värderade tillväxtbolag där en stor del av det förväntade värdet ligger långt fram i tiden.

Det är en av anledningarna till att stigande långräntor ofta pressar teknikaktier och andra högt värderade delar av börsen.

Wall Street reagerade också negativt när de amerikanska obligationsräntorna åter började stiga efter Bessents besked.

AI-boomen möter dyrare finansiering

Ränteläget kan bli särskilt viktigt för den enorma investeringsvåg som just nu pågår inom artificiell intelligens.

Amerikanska teknik- och AI-bolag har kraftigt ökat sin obligationsupplåning under 2026.

Till den 10 augusti hade sektorn emitterat omkring 220 miljarder dollar i obligationer under året, jämfört med bara omkring 12,5 miljarder dollar under motsvarande period året före.

Det betyder att AI-boomen i allt högre grad finansieras med lånade pengar vid sidan av företagens egna kassaflöden.

Datacenter, avancerade chip, elnät och annan AI-infrastruktur kräver investeringar i en skala som få branscher tidigare har sett.

När den riskfria räntan samtidigt ligger över 5 procent blir kalkylen hårdare.

De största teknikbolagen har fortfarande mycket starka balansräkningar och god tillgång till kreditmarknaden. Det finns därför inget som tyder på att finansieringen av AI-investeringar plötsligt ska stanna.

Men projekten blir dyrare och investerarna kan börja kräva högre avkastning.

Dessutom konkurrerar teknikbolagen med den amerikanska staten om samma långsiktiga kapital.

Dollarn följer inte den gamla tumregeln

Normalt brukar högre amerikanska räntor kunna stärka dollarn.

Investerare får högre avkastning på amerikanska ränteplaceringar och kapital söker sig till USA.

Den här gången är bilden mer komplicerad.

Dollarn föll på fredagen till sin lägsta nivå på tre månader mot euron, trots att de amerikanska långräntorna låg kvar nära flerårshögsta.

Det kan vara en viktig signal om vad som driver räntorna.

Om räntorna stiger därför att ekonomin går starkt eller Federal Reserve väntas strama åt penningpolitiken är det normalt positivt för dollarn.

Om de däremot stiger därför att investerarna kräver större kompensation för skuld, inflation och finanspolitisk risk är effekten inte lika självklar.

Höga USA-räntor kan hålla uppe svenska räntor

Utvecklingen stannar heller inte i USA.

Svenska långräntor påverkas av de globala obligationsmarknaderna.

Om amerikanska statsobligationer erbjuder högre avkastning behöver även svenska statsobligationer, bostadsobligationer och företagsobligationer konkurrera om investerarnas kapital.

Det betyder inte att en amerikansk 30-årsränta kring 5,3 procent automatiskt leder till högre svensk styrränta.

Riksbanken styr den korta svenska räntan utifrån inflation och svensk ekonomi.

Men långfristig finansiering fungerar annorlunda.

Där kan stigande globala långräntor göra att exempelvis bundna bolån och företagens långfristiga lån förblir dyrare än vad Riksbankens styrränta ensam skulle antyda.

SEB har redan konstaterat att svenska långräntor under sommaren nått de högsta nivåerna sedan 2012.

Marknaden väntar fortfarande på ett trovärdigare svar

Scott Bessents återköp var tillräckligt stora för att omedelbart flytta obligationsmarknaden.

Men de var inte tillräckliga för att förändra investerarnas syn på USA:s långsiktiga finansiering.

Det är den stora skillnaden.

Så länge underskotten är stora, statsskulden växer och räntekostnaderna fortsätter stiga måste USA sälja enorma mängder nya statsobligationer.

Och om investerarna kräver allt högre avkastning för att köpa dem blir problemet snabbt större.

Den 30-åriga statsräntan nära 5,3 procent är därför mer än bara ännu en hög räntenotering.

Den visar att obligationsmarknaden fortfarande väntar på ett svar som är betydligt större än ett tillfälligt återköpsprogram.