Flera av världens bästa tennisspelare kan återuppta protesterna mot Grand Slam-turneringarnas ekonomiska modell under US Open. Jessica Pegula säger att spelarna nu väntar på beskedet om årets prispengar innan de avgör nästa steg. Bakom konflikten finns ett betydligt större krav än högre vinnarcheckar: toppspelarna vill ha en fast andel av Grand Slam-turneringarnas intäkter.
US Open närmar sig och samtidigt riskerar en av årets stora konflikter inom världstennisen att blossa upp på nytt.
Jessica Pegula, världstrea på damsidan och medlem i WTA:s spelarråd, säger att spelarna ännu inte har fattat något beslut om nya protestaktioner. Först vill de se hur US Open fördelar årets prispengar.
I en intervju med Front Office Sports säger Pegula att diskussionerna väntas fortsätta under Cincinnati Open.
Det innebär att USTA:s kommande besked kan bli avgörande för om protesterna som syntes under Franska öppna återkommer när årets sista Grand Slam börjar i New York.
Spelarna kräver en fast del av intäkterna
Konflikten handlar inte bara om hur mycket vinnaren av US Open får i prispengar.
Under de senaste två åren har en stor grupp av världens främsta herr- och damspelare försökt förändra den ekonomiska modellen för de fyra Grand Slam-turneringarna.
Spelarna vill att prispengarna ska knytas direkt till turneringarnas intäkter.
Deras krav är att omkring 16 procent av intäkterna omedelbart ska gå tillbaka till spelarna och att andelen därefter successivt ska höjas till omkring 22 procent fram till 2030.
| Spelarnas krav | Vad det innebär |
|---|---|
| Större andel av intäkterna | Omkring 16 procent nu och upp mot 22 procent 2030 |
| Bättre trygghet | Mer pengar till pensioner, hälsa och andra spelarprogram |
| Större inflytande | Spelarna vill påverka beslut om tävlingar och arbetsvillkor |
Spelargruppen har även velat se större ekonomiska bidrag till bland annat sjukvård, pensioner och föräldraförmåner.
Det gör konflikten bredare än en vanlig diskussion om prispengar.
De bäst betalda spelarna driver frågan, men argumentet från spelarhåll är att en större del av Grand Slam-intäkterna också ska gynna spelare längre ned på världsrankingen och ge större ekonomisk trygghet under en karriär där resor, tränare och andra kostnader till stor del bekostas av spelarna själva.
Sinner, Sabalenka och Gauff bland de stora namnen
Det ovanliga är hur många av sportens största namn som står bakom kraven.
Jannik Sinner, Carlos Alcaraz, Aryna Sabalenka, Coco Gauff, Iga Swiatek och Jessica Pegula finns bland profilerna som deltagit i processen.
Även Novak Djokovic har stöttat spelarnas rätt att organisera sig och driva frågan, även om han inte skrivit under samtliga senare initiativ.
Det ger protesten betydligt större tyngd än om den hade drivits av en mindre grupp spelare.
Sinner är världsetta på herrsidan inför US Open. Sabalenka toppar damrankingen och Pegula är trea.
När flera av spelarna som Grand Slam-turneringarna själva använder för att sälja biljetter, tv-rättigheter och sponsorpaket samtidigt kräver större inflytande blir det också en fråga om maktfördelningen inom professionell tennis.
Protesterade under Franska öppna
Konflikten blev synlig för den breda publiken under Franska öppna tidigare i år.
Då begränsade flera toppspelare sina medieåtaganden till omkring 15 minuter.
Normalt kan en spelare efter en match lägga betydligt längre tid på presskonferenser, tv-intervjuer, fotograferingar och annat mediearbete.
De 15 minuterna hade dessutom en symbolisk betydelse. Spelarna ansåg att ungefär 15 procent av Grand Slam-turneringarnas intäkter gick tillbaka till spelarna och använde samma siffra i protesten.
Bland spelarna som deltog fanns Sabalenka, Sinner, Swiatek, Gauff, Pegula, Mirra Andreeva, Félix Auger-Aliassime, Ben Shelton, Daniil Medvedev och Taylor Fritz.
Det var ingen strejk.
Spelarna genomförde fortfarande sina obligatoriska medieuppgifter men minimerade därefter sin medverkan.
Effekten var ändå tydlig. Grand Slam-turneringarnas arrangörer är beroende av sina största namn även utanför banan, inte minst i intervjuer, presskonferenser och innehåll som används i turneringarnas egna kanaler.
Wimbledon höjde prispengarna kraftigt
Nästa stora test kom i Wimbledon.
Inför årets turnering höjdes den totala prispotten med 20 procent till 64,2 miljoner pund.
Det var den största nominella ökningen i Wimbledons historia.
En ny medieprotest planerades trots det inför turneringen. Efter samtal mellan spelargruppen och arrangören drogs den fortsatta protesten tillbaka.
Wimbledon lovade i stället att återkomma med konkreta förslag kring prispengar, välfärd och spelarnas inflytande.
Det betydde inte att konflikten var löst.
Tvärtom blev Wimbledon ytterligare ett tecken på att spelarnas samordnade agerande faktiskt kan påverka Grand Slam-turneringarna.
Franska öppna kan ha öppnat dörren
Efter Wimbledon kom ytterligare en viktig utveckling.
Roland Garros uppgavs i juli ha blivit den första Grand Slam-turneringen som erbjudit spelarna en ekonomisk modell där ersättningen tydligare kopplas till turneringens intäkter.
Någon slutlig uppgörelse finns ännu inte, men förslaget ska även ha innehållit pengar till pension och hälsovård samt större spelarinflytande.
Det är en central förändring.
Tidigare har Grand Slam-arrangörerna framför allt höjt prispengarna från år till år. Spelarnas mål är i stället att slå fast en permanent princip där deras ersättning automatiskt följer turneringarnas ekonomiska utveckling.
Det är den principen som nu står på spel även inför US Open.
För den som vill läsa mer om hur de fyra största turneringarna skiljer sig från resten av tennissäsongen finns vår guide om vad en Grand Slam i tennis är.
Vad kan hända under US Open?
Någon ny protest är ännu inte beslutad.
Det mest sannolika alternativet är en variant av samma metod som användes under Franska öppna: kortare presskonferenser och färre frivilliga intervjuer och medieaktiviteter.
Det skulle kunna märkas redan under dagarna inför huvudturneringen.
Det finns samtidigt betydligt hårdare åtgärder i bakgrunden.
Sabalenka har tidigare nämnt möjligheten att i framtiden bojkotta Grand Slam-turneringar om spelarna inte kommer framåt i förhandlingarna.
Det är däremot ett mycket större steg och inget som beslutats inför US Open.
Det har också förekommit uppgifter om att enskilda spelare övervägt att avstå från vissa tävlingsmoment, men Pegula har betonat att sådana beslut inte nödvändigtvis är en del av den gemensamma protesten.
Den tydligaste möjliga utvecklingen är därför fortfarande:
kortare medieåtaganden → större protestaktioner → eventuellt bortval av vissa tävlingar → i yttersta fall bojkott.
Just nu befinner sig konflikten fortfarande nära början av den skalan.
US Opens prispengar blir nästa besked
US Open hade 2025 en total spelarersättning på 90 miljoner dollar.
Vinnarna av herr- och damsingeln fick fem miljoner dollar vardera.
Årets prispengar har ännu inte offentliggjorts, och därför väntar spelargruppen.
Pegula beskriver samtidigt kontakterna med Grand Slam-arrangörerna som bättre än tidigare. Hon har särskilt pekat på att US Open varit öppet för diskussion.
Det gör beskedet från USTA extra intressant.
En stor höjning av prispengarna kan dämpa konflikten kortsiktigt. Men om spelarna inte samtidigt ser rörelse mot en fast intäktsmodell kan frågan ändå leva vidare.
Förberedelserna och diskussionerna sker samtidigt som många av toppspelarna befinner sig i USA inför årets sista Grand Slam. Följ även vår guide till Cincinnati Open 2026.
Mer än en strid om miljoner
Det är lätt att beskriva konflikten som en kamp där redan mycket välbetalda tennisstjärnor vill ha ännu mer pengar.
Men det missar den viktigaste delen.
Spelarna försöker förändra relationen mellan dem själva och turneringarna.
Grand Slam-turneringarna kontrollerar några av tennisens största ekonomiska tillgångar, samtidigt som spelarna står för själva produkten på banan.
Frågan inför US Open är därför inte bara om årets prispott blir rekordstor.
Det spelarna vill veta är om turneringarna är beredda att acceptera att de i framtiden ska ha en fast och större andel av intäkterna.
Svaret kan avgöra om årets sista Grand Slam börjar med tennis eller med ännu en öppen maktkamp mellan sportens största stjärnor och dess mäktigaste turneringar.