Nästan 30 år efter mordet på Tupac Shakur går den enda rättegången i fallet mot sitt avgörande. Försvaret har avslutat sin bevisning, Duane ”Keffe D” Davis har valt att inte vittna och slutanförandena väntar på måndag. Samtidigt har en tidigare mordutredare gett försvaret ammunition genom att säga att han aldrig lyckades verifiera flera centrala delar av Davis egen berättelse om mordnatten.

Det innebär inte att åtalet har fallit samman. Men när juryn snart får fallet ligger en ovanligt stor del av åklagarnas sak i en svår fråga: hur mycket går det att lita på det Davis själv har sagt genom åren?

Försvaret har avslutat sitt fall

Åklagarsidan avslutade sin bevisning efter att ha kallat 24 vittnen. Försvaret svarade med tre tidigare poliser och vilade därefter sitt fall utan att kalla Davis själv till vittnesbåset.

Slutanförandena ska hållas måndagen den 31 augusti. Därefter går målet över till juryn.

Davis, 63, har nekat till mordanklagelsen och är den enda person som någonsin har åtalats för mordet på Tupac Shakur.

Försvarets slutspurt har till stor del handlat om att angripa den del av åtalet som samtidigt är dess mest spektakulära: Davis egna gamla berättelser om vad som hände i Las Vegas i september 1996.

Mordutredaren kunde inte verifiera flera av Davis uppgifter

En av de viktigaste försvarsvittnena blev den pensionerade mordutredaren Dan Long, som förhörde Davis 2009.

Long berättade att han försökte kontrollera flera detaljer i Davis redogörelse men inte lyckades verifiera dem.

Bland annat hittade han inte dokumentation som kunde bekräfta vissa uppgifter om Orlando Andersons vård efter slagsmålet på MGM Grand. Han lyckades inte heller hitta biluthyrningsuppgifter som styrkte Davis berättelse om den vita Cadillac som enligt åtalet användes vid skjutningen.

Än viktigare för försvaret var att Long inte kunde presentera någon oberoende bevisning som placerade Davis i mordbilen.

Det är en central punkt eftersom åtalet inte bygger på DNA, fingeravtryck eller annan teknisk bevisning som knyter Davis direkt till Cadillacen.

Men Longs vittnesmål var inte odelat positivt för försvaret.

Under korsförhöret framkom att Davis hade pekat ut samma fyra män i bilen som utredarna redan misstänkte. Long berättade dessutom att han själv trodde på Davis redogörelse och att han övervägde att söka en mordarresteringsorder innan åklagare bad honom avvakta.

Det gör vittnesmålet betydligt mer komplicerat än ett enkelt påstående om att Davis berättelse inte höll.

Försvaret kan säga att polisens egna försök att kontrollera uppgifterna misslyckades. Åklagarna kan samtidigt framhålla att en erfaren mordutredare ändå ansåg berättelsen tillräckligt trovärdig för att överväga ett gripande.

Åtalet är starkare om juryn tror på Davis egna ord

Det finns flera delar av mordnatten som inte längre är särskilt omstridda.

Tupac Shakur och hans följe hamnade tidigare under kvällen i ett slagsmål på MGM Grand där Orlando Anderson, Davis systerson, blev misshandlad. Stunden fångades av övervakningskameror.

Senare samma kväll sköts Tupac när han satt i en BMW tillsammans med Death Row-chefen Suge Knight.

Vittnen har beskrivit en ljus eller vit fyradörrars Cadillac och skott från bilens passagerarsida. Sju .40-kalibriga hylsor hittades på platsen och kunde knytas till samma vapen.

Problemet för åklagarna är att dessa delar i första hand visar hur mordet genomfördes.

De visar betydligt mindre tydligt att Davis verkligen satt i Cadillacen och deltog i attacken.

Där blir hans egna uttalanden helt avgörande.

Keffe D har själv berättat om sin roll

Davis har under många år lämnat flera versioner av berättelsen om mordet.

I ett inspelat förhör 2008 beskrev han hur han efter misshandeln av Anderson fick tag på ett .40-kalibrigt vapen, satt i framsätet på en vit Cadillac och skickade vapnet vidare bakåt i bilen.

Han har därefter återkommit till historien i intervjuer, dokumentärsammanhang och sin memoarbok Compton Street Legend.

Åklagarnas fall bygger därför inte på att en utomstående person 30 år senare pekar ut Davis.

I stället bygger en stor del av åtalet på vad Davis själv, vid olika tillfällen och i olika sammanhang, har sagt om sin roll.

Det är både åklagarsidans största styrka och dess största risk.

Om juryn bedömer att Davis under flera år berättade sanningen när han kopplade sig själv till mordnatten får åtalet en tydlig ryggrad.

Om juryn däremot accepterar försvarets förklaring – att Davis överdrev, ljög eller byggde upp en gangsterlegend kring sig själv för pengar och uppmärksamhet – blir mycket av åtalet betydligt svagare.

Försvarets argument: han ljög för att tjäna pengar

Försvarets strategi har därför ett ovanligt upplägg.

Normalt försöker en mordåtalad förklara varför någon annans berättelse om honom är falsk.

Här försöker försvaret i stället övertyga juryn om att Davis egna belastande uttalanden inte går att lita på.

Advokaten Michael Sanft har byggt sin linje kring att Davis under senare år tjänade på att framstå som mannen som kände till sanningen om ett av hiphopvärldens mest omskrivna mord.

Försvaret har också lyft fram betalningar i samband med dokumentärintervjuer.

Davis valde samtidigt att inte själv vittna.

Juryn kommer därför inte att höra honom personligen förklara varför hans gamla berättelser skulle vara falska. I stället får hans advokater argumentera för varför hans tidigare uttalanden bör ses som skryt, överdrifter eller historier byggda för kommersiell uppmärksamhet.

Det ger åklagarna ett uppenbart motargument: Davis har vid upprepade tillfällen lämnat belastande uppgifter utan att senare själv gå upp i vittnesbåset och ta avstånd från dem.

Hans egna offentliga berättelser kan ha lett till åtalet

Det finns dessutom en juridisk paradox som är central för hela historien.

Davis lämnade viktiga uppgifter till myndigheterna under ett så kallat proffer-upplägg när han själv riskerade problem i andra utredningar.

Försvaret försökte därför inför rättegången få delar av hans gamla polisuttalanden och materialet i memoarboken stoppade.

Domaren Carli Kierny tillät dock bevisningen.

Ett viktigt skäl var att Davis senare själv gjorde berättelsen offentlig och fortsatte beskriva sin bok som sanningen om vad som hade hänt.

Det betyder att den person som i årtionden undgick åtal mycket väl kan ha bidragit till sitt eget åtal genom att fortsätta prata om mordet offentligt.

Det är också en förklaring till varför fallet kunde få nytt liv så långt efter 1996.

Åklagarna behöver inte bevisa vem som sköt

En annan central del av målet är att åklagarna inte måste bevisa att Davis själv sköt Tupac.

Deras teori är att han deltog i vedergällningen efter slagsmålet på MGM Grand, skaffade eller tillhandahöll vapnet och befann sig i gruppen som letade efter Tupac och Suge Knight.

Enligt Nevadas regler om medverkan kan en person hållas ansvarig för mord även om någon annan avlossade skotten.

Det gör att juryn kan fälla Davis utan att någonsin slå fast vem i Cadillacen som faktiskt höll i vapnet.

Den juridiska grunden finns i Nevadas lagstiftning om bland annat mord och straffansvar.

Davis har tidigare pekat ut sin systerson Orlando Anderson som skytten.

Anderson förnekade under sin livstid inblandning och dog 1998.

De tre andra män som enligt åtalet befann sig i Cadillacen är också döda. Davis är den siste av de fyra påstådda passagerarna som fortfarande lever.

Det gör rättegången till något som sannolikt aldrig kan upprepas i samma form.

Bevisen som fortfarande bär åklagarnas fall

När slutanförandena börjar finns i praktiken några tydliga byggstenar i åtalet.

Den första är motivbilden efter misshandeln av Orlando Anderson.

Den andra är den fysiska beskrivningen av själva skjutningen: Cadillacen, skotten från bilen och ballistiken från brottsplatsen.

Den tredje är uppgifter om Davis position inom South Side Compton Crips och åklagarnas argument att han hade makt att sanktionera eller organisera våld.

Och den fjärde, klart viktigaste, är Davis egna uppgifter om att han befann sig i bilen och förde vapnet vidare.

Det är alltså inte ett bevislöst mål.

Men det är heller inte ett modernt mordfall där teknisk bevisning binder den åtalade till brottsplatsen.

Juryn kommer i stället att behöva väga gamla uttalanden, motstridiga versioner och bevis som huvudsakligen styrker omständigheterna runt mordet – snarare än Davis exakta position i bilen.

Vad riskerar Keffe D vid en fällande dom?

Davis riskerar livstids fängelse om han döms.

Åklagarna har inte begärt dödsstraff.

Han är åtalad för mord med dödligt vapen med avsikt att främja eller hjälpa en kriminell organisation.

Eftersom brottet begicks 1996 och olika delar av Nevadas straffregler har förändrats genom åren är det mer korrekt att beskriva hans risk som livstids fängelse än att låsa domen vid ett exakt antal år innan en eventuell möjlighet till frigivning.

I praktiken kan en fällande dom innebära att den nu 63-årige Davis tillbringar resten av sitt liv i fängelse.

Nästan 30 år efter mordet väntar världen fortfarande på ett svar

Tupac Shakur sköts den 7 september 1996 i Las Vegas och dog sex dagar senare.

Han blev 25 år.

När slutanförandena hålls den 31 augusti återstår bara några dagar till 30-årsdagen av skjutningen.

Under de tre decennier som gått har Tupac vuxit från en av 1990-talets största rappare till en av populärmusikens mest inflytelserika personer efter sin död.

Han har sålt mer än 75 miljoner skivor, valdes in i Rock & Roll Hall of Fame 2017 och fick 2023 en stjärna på Hollywood Walk of Fame.

Samtidigt har mordet blivit något större än själva kriminalfallet.

Det har vävts samman med berättelsen om Death Row Records, rivaliteten mellan USA:s öst- och västkust, gängkonflikter och den våldsamma perioden kring några av hiphopens största namn på 1990-talet.

I nästan 30 år har mordet dessutom varit omgivet av teorier, böcker, dokumentärer och spekulationer.

Nu sitter för första gången en person faktiskt i en rättssal och riskerar att dömas för Tupacs död.

Det är därför rättegången har fått ett internationellt genomslag långt utanför den amerikanska kriminalbevakningen.

Och när juryn snart går undan för att överlägga återstår egentligen samma fråga som funnits genom hela processen:

Är Duane ”Keffe D” Davis den man som till slut kan dömas för sin roll i mordet – eller har åtalet byggts på en berättelse han själv gjorde större än sanningen?