Donald Trump planerar att träffa Nordkoreas ledare Kim Jong Un igen. Samtidigt hävdar USA:s president att Nordkorea har 57 kärnvapen – en siffra som inte är verifierad men som ligger nära SIPRI:s uppskattning av landets växande arsenal. Ett nytt toppmöte skulle dessutom ske i ett helt annat säkerhetsläge än när ledarna senast möttes 2019.

Donald Trump öppnade den 19 augusti åter dörren för direkt diplomati med Kim Jong Un.

USA:s president sade att han planerar att träffa den nordkoreanske ledaren igen och framhöll ännu en gång deras personliga relation som en tillgång. Något datum eller någon plats för ett nytt toppmöte är ännu inte fastställd.

Beskedet kommer samtidigt som Trump har börjat förändra USA:s hållning till Nordkorea på ett mer konkret sätt. Den amerikanska medverkan i den stora gemensamma militärövningen Ulchi Freedom Shield med Sydkorea har minskats kraftigt.

Trump har själv kopplat den mjukare linjen till möjligheten att återuppta kontakten med Kim.

Trump säger att Nordkorea har 57 kärnvapen

Det mest uppseendeväckande i Trumps nya uttalande var den exakta siffran.

Presidenten hävdade att Kim Jong Un har 57 mycket kraftfulla kärnvapen. Trump berättade däremot inte var uppgiften kommer från, och den ska därför inte betraktas som en offentlig amerikansk underrättelsebedömning av Nordkoreas arsenal.

Storleksordningen är ändå långt ifrån orimlig.

SIPRI uppskattar i sin senaste genomgång av världens kärnvapen att Nordkorea i början av 2026 möjligen hade omkring 60 monterade kärnstridsspetsar.

Dessutom bedöms landet ha producerat tillräckligt mycket klyvbart material för ytterligare minst omkring 30 stridsspetsar.

Det innebär inte att Trumps siffra 57 är bekräftad. Nordkoreas kärnvapenprogram är mycket slutet och alla uppskattningar är behäftade med stor osäkerhet. Men siffran ligger nära den nivå som en av de mest etablerade oberoende bedömningarna pekar mot.

Därför öppnar Trump för Kim just nu

Trump har aldrig övergett tanken att hans personliga relation med Kim Jong Un kan åstadkomma något som traditionell diplomati misslyckats med.

Under sin första mandatperiod valde han en metod som saknade motstycke i relationen mellan länderna. I stället för att låta månader eller år av förhandlingar på lägre nivå leda fram till ett presidentmöte gick Trump direkt till toppen.

Han och Kim träffades första gången i Singapore 2018 och därefter i Hanoi 2019. Senare samma år möttes de också vid den demilitariserade zonen mellan Nord- och Sydkorea.

Resultaten blev betydligt mindre dramatiska än bilderna.

Framför allt mötet i Hanoi slutade i ett misslyckande när USA och Nordkorea inte kunde enas om hur kärnvapennedrustning skulle vägas mot lättnader i de internationella sanktionerna.

Nu försöker Trump återigen skapa en öppning.

Den här gången har han dessutom börjat med en fråga som länge varit central för Pyongyang: de stora militärövningarna mellan USA och Sydkorea.

Ulchi Freedom Shield har kortats och den amerikanska medverkan minskats. Nordkorea betraktar sedan länge sådana övningar som förberedelser för ett framtida angrepp, medan Washington och Seoul beskriver dem som nödvändiga för att upprätthålla den gemensamma försvarsförmågan.

Kim kan vilja diskutera allt utom att ge upp kärnvapnen

Det stora problemet inför ett eventuellt möte är att Kim Jong Uns utgångsläge har förändrats kraftigt sedan 2018.

Nordkorea har fortsatt bygga ut både sin kärnvapenarsenal och sin robotkapacitet. Kim har dessutom gjort allt tydligare att han inte längre betraktar kärnvapnen som ett tillfälligt förhandlingskort.

Hans linje är i stället att Nordkorea ska accepteras som en permanent kärnvapenmakt.

Det gör frågan om vad Trump faktiskt vill förhandla om avgörande.

Under tidigare samtal har USA:s långsiktiga mål varit att Nordkorea ska avveckla sitt kärnvapenprogram. Kim har signalerat att nya samtal kan vara möjliga, men inte om Washington fortsätter kräva denuklearisering som utgångspunkt.

En möjlig väg är därför en stegvis uppgörelse.

I stället för att omedelbart försöka förmå Nordkorea att lämna ifrån sig hela sin arsenal skulle USA kunna försöka frysa delar av programmet, exempelvis produktionen av nytt kärnvapenmaterial eller fortsatt utveckling av vissa robotar.

Det skulle vara en betydande förändring i praktiken. Ett sådant upplägg riskerar samtidigt att uppfattas som att USA accepterar Nordkorea som kärnvapenstat.

Det här kan Nordkorea vilja få i utbyte

För Kim finns flera möjliga vinster med att återvända till förhandlingsbordet.

Sanktionslättnader är den mest uppenbara. Nordkoreas krav på omfattande lättnader i sanktionerna var en av huvudorsakerna till att toppmötet i Hanoi bröt samman.

Minskade amerikansk-sydkoreanska militärövningar är en annan.

Här har Trump redan tagit ett första steg genom förändringarna av Ulchi Freedom Shield.

Nordkorea kan också försöka få USA att i praktiken acceptera landets kärnvapenstatus. Om förhandlingarna börjar handla om begränsningar av arsenalen i stället för avveckling av den skulle Pyongyang kunna beskriva det som ett erkännande av den verklighet Kim länge försökt skapa.

Till det kommer den politiska prestigen.

Ett direkt möte med USA:s president ger Kim en internationell status som få andra nordkoreanska ledare har kunnat uppnå.

Sydkorea hamnar mitt i Trumps kursändring

Den nya amerikanska linjen är särskilt känslig för Sydkorea.

President Lee Jae Myung har själv förespråkat mer dialog och en stegvis metod för att hantera Nordkoreas kärnvapenprogram. En minskning av spänningarna ligger därför nära den sydkoreanska regeringens egna ambitioner.

Samtidigt bygger Sydkoreas säkerhet i hög grad på alliansen med USA.

Om Washington minskar militärövningarna utan att Nordkorea samtidigt gör konkreta eftergifter uppstår frågan om balansen faktiskt förbättras.

USA har omkring 28 500 soldater stationerade i Sydkorea. Gemensamma övningar är viktiga både för den praktiska beredskapen och för att signalera att länderna är beredda att försvara Sydkorea vid ett angrepp.

Sydkoreanska kritiker oroar sig därför för att Trump kan ge Kim något han länge velat ha innan några egentliga förhandlingar ens har börjat.

Kim står starkare än när Trump träffade honom senast

Ett nytt Trump–Kim-möte skulle inte vara en repris av Singapore eller Hanoi.

Nordkorea har fått fler kärnvapen, mer avancerade robotar och starkare internationella relationer.

Samarbetet med Ryssland har blivit betydligt djupare, bland annat genom nordkoreanskt stöd till Rysslands krigföring. Relationerna med Kina är också fortsatt avgörande för Pyongyang. Läs mer om den regionala maktbalansen i vår artikel om Xi Jinpings relation med Kim Jong Un.

Det gör att Kim inte är lika beroende av ett diplomatiskt genombrott med USA som han var när den första mötesserien började.

Trump kan fortfarande erbjuda sådant Nordkorea vill ha – lättade sanktioner, minskade övningar och politiskt erkännande – men Kim har också fler alternativ än tidigare.

Det är därför ett nytt toppmöte kan bli betydligt svårare än Trumps positiva beskrivning av deras personliga relation antyder.

Den avgörande frågan är inte längre bara om Donald Trump och Kim Jong Un kan träffas igen.

Den är vad USA är berett att acceptera om Nordkorea kommer till mötet med utgångspunkten att landets kärnvapen aldrig ska förhandlas bort.