Sloveniens Triglavglaciär kan vara på väg att försvinna helt. När forskarnas systematiska mätningar började 1946 täckte glaciären 14,4 hektar. Hösten 2026 återstår bara små isolerade isfläckar – och forskare bedömer att även de kan smälta bort inom kort.

Det är svårt att hitta en tydligare bild av hur snabbt ett alpint landskap kan förändras.

För mindre än 80 år sedan fanns här en sammanhängande glaciär med en medeltjocklek som på 1950-talet uppmättes till närmare 40 meter. I dag återstår så lite is att Triglav sedan länge egentligen inte längre fungerar som en normal glaciär.

Nu kan även de sista fysiska resterna försvinna.

Från 14,4 hektar till några små isfläckar

Triglavglaciären ligger högt i de slovenska Alperna, nedanför landets högsta berg Triglav.

Under andra halvan av 1800-talet uppskattas isen ha täckt omkring 45–46 hektar. När mer systematiska mätningar startade 1946 var ytan nere på 14,4 hektar.

Därefter har utvecklingen nästan hela tiden gått åt samma håll.

År eller period	Läget för Triglavglaciären
Andra halvan av 1800-talet	Omkring 45–46 hektar
1946	14,4 hektar
1952	Medeltjocklek omkring 39 meter
1992	Blottat berg delar isen
2003	Cirka 0,7 hektar efter en mycket varm sommar
2012	Medeltjocklek omkring 2,45 meter
2025	Mindre än 0,2 hektar
2026	Bara separata isrester återstår

Förändringen handlar alltså inte bara om att glaciären blivit något mindre. Den har gått från en stor sammanhängande ismassa till små rester mellan exponerade klippor.

Redan på 1990-talet började berggrunden komma fram genom isen. Glaciären splittrades och förlorade successivt de egenskaper som normalt används för att beskriva en aktiv glaciär, bland annat tydlig rörelse.

Därför har forskare under senare år allt oftare talat om en glaciärrest snarare än en fullt fungerande glaciär.

Snöfattig vinter kan ha gett slutstöten

Att en glaciär försvinner beror inte på ett enda varmt dygn eller en enskild sommar. Det är resultatet av att förlusten av snö och is under lång tid är större än den mängd som byggs upp igen.

Men 2026 ser ut att ha blivit ett särskilt svårt år för Triglav.

Vid väderstationen Kredarica nära glaciären nådde snödjupet under vintern 2025/26 som mest omkring 220 centimeter.

Det kan låta mycket, men genomsnittet för perioden 1991–2020 ligger på ungefär 374 centimeter.

Än mer avgörande var att snön försvann ovanligt tidigt.

Under referensperioden har omkring 1,5 meter snö normalt legat kvar vid början av juni. År 2026 var den 31 maj redan den sista dagen med registrerat snötäcke vid stationen.

När snön försvinner exponeras den gamla glaciärisen.

Snö fungerar annars som ett skyddande lager. Den reflekterar en stor del av solens strålning och gör att värmen inte lika snabbt når den mörkare isen under.

När snön försvinner tidigt får den gamla isen en längre period med direkt sol, höga temperaturer och smältning.

För en stor glaciär kan ett sådant år innebära ännu en betydande tillbakagång.

För en glaciär som redan reducerats till några små isfläckar kan det bli skillnaden mellan att överleva ytterligare en vinter och att försvinna helt.

Temperaturen har förändrat förutsättningarna

Det långsiktiga temperaturmönstret i området är lika tydligt.

Vid Kredarica låg medianen för årets lufttemperatur vanligen under noll grader fram till början av 2000-talet.

Sedan 2011 har årsmedianen däremot varit över noll vid ett stort antal tillfällen och enligt den slovenska sammanställningen varje år sedan 2022.

För en liten glaciär är det en fundamental förändring.

För att en glaciär ska kunna leva vidare behöver tillräckligt mycket av vinterns snö överleva sommaren. Med tiden pressas den äldre snön samman till glaciäris.

Om nästan all snö i stället smälter bort varje sommar byggs ingen ny reserv upp.

Glaciären lever då på sitt gamla kapital.

Till slut finns inget kvar.

Triglav är en extrem version av något som sker i hela Alperna

Triglavglaciären är ovanligt liten och därför extra känslig. Men utvecklingen är inte isolerad.

Glaciärerna i Alperna krymper snabbt över ett mycket större område.

Europa är den kontinent som värms snabbast, och delar av centrala Europa och Alperna hör till de områden där temperaturökningen är särskilt tydlig.

Samtidigt visar utvecklingen i Schweiz hur omfattande förändringen har blivit. Där förlorade glaciärerna mer än fem procent av sin kvarvarande isvolym på bara ett år fram till hösten 2026. På fem år hade nästan en femtedel av volymen försvunnit.

Samma grundläggande kombination återkommer: mindre snö under vintern och långa, varma smältsäsonger under sommaren.

Det gör Triglav intressant långt utanför Slovenien.

Den lilla glaciären visar i koncentrerad form vart utvecklingen kan leda när en ismassa under lång tid tappar mer än den bygger upp.

När glaciärerna försvinner förändras också vattenflödena

Det är lätt att tänka på glaciärer främst som landskap och symboler för ett kallare klimat.

Men isen har också en praktisk funktion.

Glaciärer fungerar som långsamma vattenmagasin. Snö och is lagrar vatten under kalla perioder och släpper ifrån sig det under varma delar av året.

Under en torr sommar kan det vara särskilt värdefullt.

När klimatet blir varmare händer först något som kan verka motsägelsefullt: glaciärer kan ge ifrån sig mer vatten eftersom de smälter snabbare.

Men det fungerar bara så länge det finns stora mängder is kvar.

Efter hand nås en punkt där glaciären blivit så liten att det inte längre finns samma reserv att smälta. Då börjar bidraget till vattendragen minska.

I klimatforskningen beskrivs det ibland som att ett område passerar sin maximala glaciäravrinning.

Varje kubikmeter is som smälter bort permanent är vatten som inte finns kvar som reserv nästa sommar.

Det betyder inte att Triglav ensam försörjer slovenskt jordbruk

Här är en viktig skillnad.

De sista isresterna vid Triglav är redan så små att just den glaciärens direkta betydelse för Sloveniens vattenförsörjning är mycket begränsad.

Det vore därför fel att beskriva Triglavs försvinnande som något som i sig hotar landets jordbruk med vattenbrist.

Betydelsen är större som del av ett regionalt mönster.

Snö och glaciärer i Alperna påverkar vattenflöden i flera stora avrinningsområden. Floder som Drava och Mura får vatten från alpina områden långt utanför den lilla Triglavglaciären.

Historiskt har snösmältning och alpint vatten hjälpt till att hålla flödena uppe under delar av året när nederbörden i jordbruksområden kan vara låg.

När mindre vatten lagras som snö och is förändras den rytmen.

Det kan i sin tur göra jordbruk, vattenkraft och ekosystem mer beroende av nederbörden just det året – och därmed mer känsliga för längre torrperioder.

Problemet är alltså inte att en liten slovensk isfläck försvinner och plötsligt stänger en vattenkran.

Problemet är vad samma utveckling betyder när den upprepas över hela bergskedjan.

Smältande glaciärer kan först dölja problemet

En av de mest förrädiska delarna av processen är att glaciärsmältning under en period kan lindra vattenbrist.

När mycket is smälter strömmar stora mängder vatten ut.

Under torra somrar kan detta hålla floder och vattendrag mer välfyllda än de annars skulle ha varit.

Men det är en tillfällig bonus som betalas med en krympande reserv.

Ju mer is som försvinner nu, desto mindre finns kvar nästa gång en lång torrperiod kommer.

Det är därför forskare inte bara tittar på hur mycket smältvatten som kommer från glaciärerna ett visst år. Den avgörande frågan är hur mycket is som finns kvar för framtiden.

Samma princip ligger bakom den bredare diskussionen om vad en varmare värld innebär för glaciärer, havsnivåer och vattenresurser. Hurbra har tidigare gått igenom vad en fortsatt temperaturökning kan betyda när 1,5-gradersgränsen passeras.

Ett landskap som förändrats under en människas livstid

Triglavglaciärens historia är ovanligt konkret eftersom förändringen har dokumenterats så länge.

När mätningarna började efter andra världskriget fanns fortfarande en glaciär på mer än 14 hektar.

På 1960-talet fanns till och med planer på ett liftsystem som skulle göra skidåkning möjlig långt in på året.

Några årtionden senare började berggrunden bryta igenom isen.

I början av 2000-talet återstod mindre än en hektar efter särskilt varma somrar.

Nu består glaciären av de sista resterna av gammal is mellan klipporna.

Sloveniens officiella sammanställning av utvecklingen beskriver hur forskarna efter omkring åtta decennier av mätningar nu står inför ett möjligt slut på själva observationsserien av glaciären. Den som vill se landets egen genomgång av utvecklingen hittar den hos Sloveniens regering.

Det är kanske den starkaste bilden av förändringen.

Forskarna började följa hur Triglavglaciären krympte.

Nu kan de vara på väg att dokumentera dagen då det inte längre finns någon glaciär kvar att mäta.