Den som bor nära en trafikerad väg eller järnväg kan ha en något högre risk att utveckla typ 2-diabetes. Det visar en stor skandinavisk studie med över 142 000 deltagare. Forskarna misstänker att långvarigt buller kan påverka kroppen genom störd sömn och stressreaktioner. Men resultaten betyder inte att trafikbuller har bevisats orsaka diabetes.
Studien, som presenterades av Karolinska Institutet den 18 november 2026, ger ytterligare stöd åt ett samband som forskare har undersökt under flera år.
Trafikbuller kopplas till ökad diabetesrisk
Forskarna analyserade uppgifter från åtta befolkningsstudier i Sverige och Danmark. Totalt ingick 142 309 personer, som följdes under en mediantid på 20,7 år. Under uppföljningen registrerades 12 761 nya fall av typ 2-diabetes.
Genom deltagarnas bostadshistorik beräknade forskarna hur mycket trafikbuller de hade utsatts för under längre perioder.
Resultaten visade ett samband mellan högre bullernivåer och ökad förekomst av typ 2-diabetes.
| Bullerkälla | Observerad relativ riskökning |
|---|---|
| Vägtrafik | 6 procent per 10 decibel |
| Järnvägstrafik | 4 procent per 10 decibel |
| Flygtrafik | Inget tydligt samband kunde fastställas |
Forskarna tog hänsyn till flera faktorer som kan påverka diabetesrisken, bland annat utbildning, inkomst, rökning, fysisk aktivitet och luftföroreningar.
Sambandet fanns kvar även efter dessa statistiska justeringar.
Det innebär att resultaten inte enbart kan förklaras av de skillnader mellan deltagarna som forskarna kunde mäta och korrigera för. Däremot kan andra faktorer fortfarande ha påverkat sambandet.
Vad betyder 6 procent högre risk?
Det här är en viktig skillnad att förstå.
Sex procent högre relativ risk betyder inte att sex av hundra personer får diabetes på grund av trafikbuller.
Siffran beskriver en relativ skillnad mellan grupper med olika bullerexponering, inte hur stor sannolikheten är att en viss person blir sjuk.
Ett förenklat exempel visar skillnaden:
Anta att 10 av 100 personer i en grupp skulle utveckla typ 2-diabetes under en viss period. Om risken i en jämförbar grupp vore 6 procent högre i relativa termer skulle det motsvara ungefär 10,6 personer av 100 – inte 16 personer.
Exemplet är endast till för att förklara skillnaden mellan relativ och absolut risk. Det är ingen beräkning av den faktiska risken i studien.
Forskarna använde dessutom så kallade hazardkvoter, ett statistiskt mått som tar hänsyn till när människor utvecklar sjukdomen under uppföljningen. Dessa kan inte utan vidare översättas till absoluta risker.
För den enskilda människan säger studiens procenttal därför ganska lite utan information om andra riskfaktorer.
Hur kan trafikbuller påverka blodsockret?
Typ 2-diabetes utvecklas när kroppen får svårare att reglera blodsockret. Ofta handlar det om att kroppens celler reagerar sämre på insulin samtidigt som insulinproduktionen efter hand inte räcker till.
Forskarna undersöker framför allt två möjliga vägar genom vilka långvarigt buller skulle kunna påverka denna process.
1. Buller kan störa sömnen
Trafikljud kan störa sömnen även när personen inte vaknar helt eller själv uppfattar att sömnen har försämrats.
Ljud från passerande tåg, lastbilar och annan trafik kan ge korta störningar som påverkar kroppens återhämtning.
Långvariga sömnproblem kan i sin tur påverka hormonbalansen, ämnesomsättningen och kroppens känslighet för insulin.
Det är en möjlig förklaring till varför buller skulle kunna ha betydelse för diabetesrisken.
Sömnens betydelse för hälsan är också relevant i ett bredare perspektiv. I vår genomgång av hur dåligt det är att inte sova förklarar vi fler av de effekter som sömnbrist kan ha på kroppen.
2. Buller kan aktivera kroppens stressystem
Den andra tänkbara förklaringen är stress.
Människokroppen reagerar på ljud, särskilt plötsliga eller återkommande ljud som uppfattas som störande. Sådana reaktioner kan ske även när vi inte tänker på bullret.
Stressystemet påverkar bland annat hormonet kortisol, som har betydelse för hur kroppen hanterar blodsocker.
Långvarig påverkan på stressystemet skulle därför kunna bidra till försämrad insulinkänslighet.
Men det finns en viktig begränsning: den nya studien visar inte att just störd sömn eller förhöjda stresshormoner orsakade deltagarnas diabetes.
Det handlar om möjliga biologiska förklaringar som forskarna behöver undersöka vidare.
Kan även buller under 50 decibel vara skadligt?
Forskarna upptäckte samband även vid beräknade bullernivåer under 50 decibel.
Det betyder dock inte att det finns en fast gräns där exempelvis 49 decibel är farligt och 48 decibel är säkert.
Decibel är ett logaritmiskt mått. En ökning med 10 decibel motsvarar tio gånger så stor ljudintensitet, men ljudet upplevs inte som tio gånger så högt.
Dessutom spelar det stor roll hur bullret mäts.
I trafikbullerforskning används ofta måttet Lden, som beskriver en genomsnittlig ljudexponering över dygnets olika delar. Buller under kväll och natt ges extra vikt.
Det är alltså inte samma sak som att hålla upp en mobiltelefon och mäta ljudnivån inne i sovrummet under några sekunder.
Studiens resultat kan därför inte användas för att avgöra om ett enskilt hem har en viss diabetesrisk utifrån en tillfällig ljudmätning.
Vissa grupper hade tydligare samband
Forskarna såg att sambandet mellan vägtrafikbuller och typ 2-diabetes var tydligare i vissa grupper.
Bland deltagare med övervikt eller obesitas motsvarade resultaten en relativ riskökning på omkring 7 procent per 10 decibel vägtrafikbuller. Bland normalviktiga kunde forskarna inte identifiera något lika tydligt samband.
Ett starkare samband sågs också bland personer som utsattes för högre halter av små luftföroreningspartiklar, så kallade PM2,5.
I den fjärdedel som hade högst exponering för dessa partiklar var den observerade relativa riskökningen 14 procent per 10 decibel vägtrafikbuller.
Det är intressant eftersom trafikbuller och luftföroreningar ofta förekommer på samma platser.
En person som bor nära en stor väg kan samtidigt utsättas för både buller och avgaser. Det gör det svårt att fullständigt skilja effekterna åt.
Resultaten för undergrupperna behöver också tolkas försiktigt. De visar inte att en viss person med övervikt eller hög exponering för luftföroreningar automatiskt är särskilt känslig för buller.
Är det bevisat att trafikbuller orsakar diabetes?
Nej. Det är den viktigaste begränsningen i studien.
Forskarna har gjort en observationsstudie. De har följt människor över tid och undersökt om personer som utsatts för mer trafikbuller också oftare utvecklat typ 2-diabetes.
Sådan forskning kan upptäcka samband, men kan inte ensam bevisa orsak och verkan.
Det finns flera anledningar:
- Bullerexponeringen är beräknad. Forskarna utgick från bostadshistorik och modeller, inte kontinuerliga personliga ljudmätningar.
- Människors livsmiljöer skiljer sig åt. De som bor vid trafikerade vägar kan också skilja sig från andra grupper när det gäller hälsa, ekonomi och levnadsvanor.
- Alla faktorer går inte att kontrollera. Även noggranna statistiska justeringar kan lämna kvar skillnader som påverkar resultaten.
- Riskökningen är relativt liten. Det gör det särskilt viktigt att undersöka om andra förklaringar kan påverka sambandet.
Samtidigt är studiens omfattning en styrka. Den stora deltagargruppen och den långa uppföljningen gör resultaten värdefulla.
Det finns också tidigare forskning som pekar åt samma håll.
En systematisk forskningsöversikt från 2022, som omfattade tio prospektiva studier med närmare fem miljoner deltagare, fann ett liknande samband mellan vägtrafikbuller och typ 2-diabetes.
Forskningsöversikten uppmärksammade dock betydande skillnader mellan studierna och risker för systematiska fel.
Den nya studien stärker alltså ett tidigare observerat samband, men löser inte alla frågor om vad som faktiskt orsakar det.
Hur viktig är trafikbuller jämfört med andra riskfaktorer?
Det finns betydligt mer etablerad kunskap om flera andra faktorer som påverkar risken att utveckla typ 2-diabetes.
Bland dessa finns ärftlighet, övervikt och obesitas, stigande ålder och låg fysisk aktivitet. Även rökning och tidigare graviditetsdiabetes har betydelse.
Dessa faktorer är viktiga när man försöker förstå varför vissa människor utvecklar sjukdomen.
Trafikbuller bör i nuläget betraktas som en möjlig ytterligare miljörelaterad riskfaktor, inte som en bevisad huvudorsak.
Det är heller inte möjligt att utifrån den nya studien avgöra hur betydelsefullt trafikbullret är jämfört med exempelvis fysisk inaktivitet eller ärftlighet för en enskild person.
Den som vill läsa mer om sjukdomen, riskfaktorer och förebyggande åtgärder hittar information hos 1177 om typ 2-diabetes.
Bör man oroa sig om man bor nära en trafikerad väg?
Den nya forskningen ger inte skäl att utgå från att den som bor nära en väg kommer att få diabetes.
Däremot är resultaten ytterligare en anledning att ta långvarigt trafikbuller på allvar.
Buller har sedan tidigare kopplats till bland annat sömnstörningar och hjärt-kärlproblem. Om sambandet med typ 2-diabetes visar sig vara orsaksmässigt skulle det innebära ytterligare en möjlig hälsokonsekvens.
För den som störs av trafikljud är det rimligt att försöka förbättra ljudmiljön, särskilt i sovrummet. Hur stor effekt sådana åtgärder har på just diabetesrisken kan däremot inte avgöras utifrån den aktuella studien.
Den viktigaste slutsatsen är att långvarig exponering för trafikbuller kan vara en del av den samlade riskbilden för typ 2-diabetes, men forskarna behöver fortfarande klarlägga hur stor del av sambandet som faktiskt orsakas av bullret.
Det är skillnad på att upptäcka en riskfaktor i befolkningsstudier och att kunna säga varför en enskild människa blir sjuk.