Tennis innehåller två poängsystem som lätt blandas ihop. Poängen 15, 30 och 40 avgör vad som händer i den enskilda matchen. Rankingpoäng delas i stället ut efter spelarens resultat i turneringar och påverkar världsranking, startfält och seedning.

På banan bygger vunna bollar ett game, game bygger ett set och set avgör matchen. Över säsongen bygger turneringsresultat rankingpoäng, som i sin tur påverkar spelarens väg genom touren.

Här får du hela sammanhanget – från första serven till Grand Slam-turneringar, kvalspelare och världsranking.

Tennis förklarat: börja här

För den som ser sin första stora tennisturnering räcker det att börja med fyra nivåer:

Nivå	Vad räknas?	Hur avgörs den?
Poäng	En bollväxling	Vinnaren av bollväxlingen får poängen
Game	15, 30 och 40	Normalt minst fyra poäng och två poängs marginal
Set	Vunna game	Normalt sex game och två games marginal
Match	Vunna set	Vanligen bäst av tre, ibland bäst av fem

En spelare kan vinna en poäng utan att vinna gamet, vinna ett game utan att vinna setet och vinna ett set utan att vinna matchen.

Rankingpoängen hör inte till den kedjan. De delas ut efter hur långt spelaren går i en turnering. En semifinal, final eller titel kan ge rankingpoäng, men matchens 15, 30 och 40 har ingen direkt koppling till världsrankingen.

Det är den viktigaste skillnaden att förstå.

Så räknas poängen i tennis

Varje game börjar vid 0–0. Noll kallas ofta love i internationella sändningar.

Poängen räknas sedan:

• 15
• 30
• 40
• game

En spelare som vinner de fyra första bollväxlingarna tar alltså gamet genom 15–0, 30–0, 40–0 och game.

Siffrorna motsvarar inte antalet vunna bollar. Ställningen 30–15 betyder att den första spelaren har vunnit två poäng i gamet och den andra en.

Servarens poäng sägs alltid först. Om servaren har vunnit två bollar och mottagaren en är ställningen 30–15. Har mottagaren vunnit två och servaren en är den 15–30.

Den fullständiga grunden finns i vår guide till hur poängen 15, 30 och 40 räknas.

Vad betyder deuce och fördel?

Om båda spelarna når 40 blir ställningen deuce, ofta kallad lika på svenska.

Därifrån måste en spelare normalt vinna två poäng i följd:

1. Den första vunna poängen ger fördel.
2. Vinner samma spelare nästa poäng är gamet slut.
3. Vinner motståndaren går ställningen tillbaka till deuce.

Ett långt game kan därför växla mellan deuce och fördel flera gånger.

I vissa tävlingar och spelformer används ett avgörande poängläge vid deuce. Det brukar kallas no-ad eller sudden death. Vanlig professionell singel använder däremot normalt deuce och fördel.

Den som vill läsa själva regelverket hittar det hos ITF:s officiella tennisregler.

Så vinns ett game, ett set och en match

Ett game är bara den första större byggstenen. För att vinna ett set måste spelaren vinna tillräckligt många game.

Ett set vinns normalt av den som först når sex game med minst två games marginal.

Vanliga setresultat är:

• 6–0
• 6–2
• 6–4
• 7–5

Ett set kan normalt inte sluta 6–5, eftersom marginalen bara är ett game. Den som leder måste antingen vinna nästa game till 7–5 eller se ställningen bli 6–6.

Vid 6–6 avgörs setet vanligen med tiebreak.

Bäst av tre eller bäst av fem set

De flesta professionella singelmatcher spelas i bäst av tre set. Den första spelaren som vinner två set tar matchen.

En match kan exempelvis sluta:

• 6–3, 6–4
• 6–4, 3–6, 6–2
• 7–6, 7–5

Herrarnas singel i Grand Slam-turneringarnas huvudturnering spelas normalt i bäst av fem set. Där krävs tre vunna set.

Damernas Grand Slam-singel spelas i bäst av tre set, precis som de flesta matcher på ATP- och WTA-tourerna.

Kval, dubbel, juniorer och vissa lagtävlingar kan använda andra format. I vår separata guide går vi igenom skillnaden mellan bäst av tre och bäst av fem set.

Så läser du ett tennisresultat

Resultatet 6–4, 3–6, 7–6 betyder att:

• den första spelaren vann första set med 6–4,
• den andra vann det andra med 6–3,
• den första tog det avgörande setet efter tiebreak.

Ett resultat som skrivs 7–6(4) betyder normalt att setet avgjordes med tiebreak och att den förlorande spelaren tog fyra poäng i tiebreaket.

Tiebreak och avgörande set

Ett tiebreak används för att avgöra ett jämnt set utan att spelarna behöver fortsätta tills någon leder med två hela game.

I ett vanligt tiebreak räknas poängen 1, 2, 3 och så vidare. Den som först når sju poäng med minst två poängs marginal vinner normalt tiebreaket och setet med 7–6.

Vid 6–6 i tiebreaket är det alltså inte klart. En spelare måste vinna med exempelvis 8–6, 9–7 eller 10–8.

Hur fungerar serven i ett tiebreak?

Den spelare vars tur det är att serva börjar med en poäng. Därefter servar spelarna två poäng i taget innan serven växlar igen.

Spelarna byter sida efter var sjätte spelade poäng.

Den som vill se hela serveordningen hittar den i vår guide till reglerna för tiebreak och supertiebreak.

Vad är ett supertiebreak?

Supertiebreak kallas också matchtiebreak och spelas normalt till tio poäng med minst två poängs marginal.

Det används framför allt i vissa dubbelmatcher och andra tävlingsformat, där det kan ersätta ett vanligt avgörande set.

Ett supertiebreak är alltså inte bara ett längre tiebreak inne i ett set. Det kan vara det moment som avgör hela matchen.

Tävlingsformaten varierar. Det är därför klokt att kontrollera reglerna för den aktuella turneringen i stället för att anta att alla matcher spelas likadant.

Serve, break och vanliga ord i matchsändningen

Varje game har en servare och en mottagare. Serven växlar mellan spelarna efter varje avslutat game.

När servaren vinner sitt eget game säger man att spelaren håller serven. När mottagaren vinner gamet bryter spelaren serven. Det kallas ett break.

Breakboll

En breakboll är en poäng där mottagaren kan vinna gamet direkt.

Vid 30–40 har mottagaren en breakboll. Vid 15–40 finns två raka chanser att bryta. Även fördel för mottagaren efter deuce innebär breakboll.

Rebreak

Om en spelare blir bruten och omedelbart bryter tillbaka i nästa game kallas det ofta rebreak.

Ett break behöver därför inte bli avgörande. Matchläget kan återställas redan i nästa game.

Minibreak

I ett tiebreak används ordet minibreak när en spelare vinner en poäng på motståndarens serve.

Det är inget servegame som har brutits. Begreppet beskriver bara en fördel i tiebreakets serveordning.

Fler exempel finns i förklaringen av break, breakboll, rebreak och minibreak.

Seedning, lottning och vägen in i startfältet

När startfältet är klart placeras spelarna i en lottning. Den avgör vem som möter vem och vilken väg spelarna kan få genom turneringen.

Alla kommer inte in på samma sätt. Vissa får en direktplats genom sin ranking, andra spelar kval eller tilldelas wild card.

Ranking och seedning är inte samma sak

Världsrankingen är en löpande lista över spelarnas resultat under en längre period.

Seedningen gäller en bestämd turnering.

De högst rankade spelarna blir ofta seedade, men seedningslistan behöver inte vara identisk med världsrankingen. Turneringen har dessutom bara ett begränsat antal seedade platser.

Seedningen sprider ut de högst bedömda spelarna i lottningen så att de inte kan mötas direkt i första omgången. Den högst seedade spelaren placeras normalt i en del av lottningen och den näst högst seedade i den andra.

Det betyder inte att seedade spelare alltid får enkelt motstånd. En oseedad spelare kan vara i stark form, vara på väg tillbaka från skada eller helt enkelt vara bättre än sin aktuella ranking.

Vi går igenom hela processen i guiden till hur seedning och lottning fungerar.

Direktkvalificerad spelare

En direktkvalificerad spelare får en plats i huvudturneringen utan att behöva spela kval.

Det sker normalt genom att spelarens ranking är tillräckligt hög när startfältet fastställs.

Gränsen varierar mellan turneringar beroende på startfältets storlek, reserverade platser och vilka andra spelare som har anmält sig.

Kvalspelare

En kvalspelare måste vinna matcher i en separat kvalturnering för att nå huvudturneringen.

Kvalet spelas ofta under dagarna före den ordinarie tävlingen. Spelaren kan därför behöva vinna flera matcher innan huvudturneringen ens har börjat.

I lottningar och resultat markeras kvalspelare ofta med ett Q.

Wild card

Ett wild card är en plats som arrangören delar ut utan att spelaren behöver kvalificera sig genom ranking eller kval.

Wild cards kan exempelvis gå till:

• lovande hemmaspelare,
• tidigare toppspelare på väg tillbaka,
• lokala publikfavoriter,
• spelare som har missat anmälningsgränsen,
• spelare som arrangören bedömer höjer turneringens intresse.

Ett wild card innebär inte att spelaren blir seedad eller får en enklare lottning. Det ger bara en plats i startfältet.

Lucky loser

En lucky loser har förlorat i kvalet men får ändå en plats i huvudturneringen när en annan spelare lämnar återbud.

Platsen delas inte fritt ut till vilken kvalförlorare som helst. Bestämda regler avgör vilka spelare som står först i tur.

En lucky loser kan få besked mycket sent, ibland strax före matchstart.

Vår fördjupning samlar wild card, kvalspelare och lucky loser på samma sida.

Vad är en bye?

En bye betyder att en spelare går vidare en omgång utan att spela match.

Det kan användas när lottningens storlek inte motsvarar antalet deltagare eller när vissa seedade spelare får stå över den första omgången.

En bye ska inte blandas ihop med walkover. Vid en bye har ingen planerad match ställts in på grund av att en motståndare dragit sig ur.

Walkover, retirement och default

Resultatlistor innehåller ibland förkortningar som visar att en match inte spelades färdigt eller aldrig kom i gång.

Walkover

Walkover, ofta skrivet WO eller W/O, betyder att matchen inte kommer till spel.

En spelare kan exempelvis lämna återbud på grund av sjukdom eller skada före matchstart. Motståndaren går då vidare utan att någon boll har spelats.

Retirement

Retirement betyder att matchen har startat men att en spelare avbryter innan den är färdig.

Det kan bero på skada, sjukdom, värmeproblem eller något annat som gör att spelaren inte kan fortsätta.

Resultatet visar ofta ställningen när matchen bröts, men motståndaren tilldelas segern.

Default

Default betyder att en spelare förlorar rätten att fortsätta eller delta, vanligtvis efter en regel- eller uppförandeförseelse.

Det är alltså inte samma sak som att bryta frivilligt på grund av skada.

Skillnaderna finns samlade i vår guide till walkover, retirement och default.

Världsranking och rankingpoäng

ATP och WTA har separata världsrankningar för herrar och damer.

Rankingen används bland annat för att:

• avgöra vilka spelare som kommer direkt in i turneringar,
• bestämma vilka som kan bli seedade,
• jämföra resultat över säsongen,
• kvalificera spelare till vissa slutspel och mästerskap.

Rankingen bygger på poäng som spelarna tjänar genom sina resultat i turneringar.

Kedjan ser förenklat ut så här:

Turneringsresultat → rankingpoäng → världsranking → startfält och seedning

Poängen 15, 30 och 40 från en enskild match används inte i rankingen. Det spelar normalt inte heller någon roll om en match vinns med 6–0, 6–0 eller efter två jämna tiebreakset. För rankingen är avancemanget i turneringen det centrala.

Vad avgör hur många rankingpoäng spelaren får?

Poängmängden påverkas framför allt av:

• turneringens nivå,
• hur långt spelaren går,
• vilket rankingsystem som används,
• vilka resultat som får räknas in.

En titel i en stor turnering ger fler poäng än en titel i en mindre tävling. En finalplats ger färre poäng än en seger men mer än en tidig förlust.

ATP:s och WTA:s exakta beräkningsregler skiljer sig åt. Antalet resultat som får räknas och vilka tävlingar som är obligatoriska kan också variera.

Grundprincipen är ändå densamma: starka resultat i större turneringar ger fler rankingpoäng.

Vår separata artikel förklarar hur världsrankingen på ATP- och WTA-touren fungerar.

Ranking är inte samma sak som årets resultatlista

Den vanliga världsrankingen bygger på resultat från en rullande period. Både nya och äldre resultat påverkar därför spelarens placering.

Det finns också säsongslistor som bara räknar resultat från det pågående året. De kan bland annat användas för att avgöra vilka spelare som kvalificerar sig till tourernas slutspel.

En spelare kan därför ligga på en viss plats i världsrankingen men på en helt annan plats i årets lopp.

Vad innebär det att försvara rankingpoäng?

När kommentatorer säger att en spelare har många poäng att försvara syftar de på ett starkt resultat från motsvarande period tidigare.

Tänk att en spelare vann en stor turnering och fick 1 000 rankingpoäng. När det gamla resultatet lämnar rankingens beräkningsperiod försvinner poängen ur totalsumman. Spelaren behöver då göra ett nytt starkt resultat för att ersätta dem.

Om spelaren vinner igen blir poängbidraget ungefär detsamma. Vid en tidig förlust kan totalsumman sjunka kraftigt.

Det skapar situationer som först kan verka märkliga:

• En spelare kan vinna flera matcher men ändå tappa rankingpoäng.
• En annan kan förlora tidigt men behålla sin placering.
• En spelare kan klättra utan att själv spela om konkurrenter tappar gamla poäng.

Att försvara poäng betyder alltså inte att spelaren börjar turneringen med ett avdrag. Det beskriver skillnaden mellan det gamla resultat som försvinner och det nya som läggs till.

Ett utförligt exempel finns i vår förklaring av vad det innebär att försvara rankingpoäng.

Grand Slam, ATP, WTA och turneringarnas olika nivåer

Alla professionella tennisturneringar är inte lika stora. De ger olika mycket rankingpoäng, prispengar och prestige.

De fyra Grand Slam-turneringarna

Tennisens fyra Grand Slam-turneringar är:

• Australian Open
• Franska öppna
• Wimbledon
• US Open

De är sportens största återkommande tävlingar och ligger utanför den vanliga numreringen av ATP- och WTA-turneringar.

Grand Slam-turneringarna har stora startfält, spelas över två veckor och ger flest rankingpoäng bland de återkommande tävlingarna.

De spelas också på olika underlag:

• Australian Open på hardcourt,
• Franska öppna på grus,
• Wimbledon på gräs,
• US Open på hardcourt.

Herrarnas singel i huvudturneringen spelas normalt i bäst av fem set. Damernas singel spelas i bäst av tre.

Mer om deras gemensamma status och skillnader finns i vår guide till de fyra Grand Slam-turneringarna.

ATP-tourens nivåer

På herrtouren används bland annat:

• ATP 250
• ATP 500
• Masters 1000
• ATP Finals

Siffrorna visar i stora drag hur många rankingpoäng vinnaren kan få. En titel i en Masters 1000-turnering är därför mer värd för rankingen än en titel i en ATP 250-turnering.

Under den ordinarie ATP-touren finns Challenger Tour och lägre tävlingsnivåer. De är viktiga för spelare som samlar poäng, förbättrar sin ranking och försöker nå större turneringar.

WTA-tourens nivåer

På damtouren finns bland annat:

• WTA 250
• WTA 500
• WTA 1000
• WTA Finals

Principen liknar ATP-tourens, även om poängtabeller, startfält och regler inte alltid är identiska.

Högre turneringsnivå innebär normalt starkare startfält, fler rankingpoäng och högre prispengar.

Vår samlade jämförelse av ATP 250, ATP 500, Masters 1000 och WTA-nivåerna visar hur hierarkin ser ut.

Grand Slam är inte samma sak som Masters 1000

En Grand Slam-turnering är inte en ATP 2000- eller WTA 2000-tävling, även om vinnaren normalt får 2 000 rankingpoäng.

Grand Slam är en separat kategori med egen status och egna regelverk.

Masters 1000 och WTA 1000 tillhör respektive tour och ligger under Grand Slam-turneringarna i den vanliga tävlingshierarkin.

Gräs, grus och hardcourt förändrar matchen

En tennisbana har samma grundmått oavsett turnering, men underlaget påverkar hur bollen studsar och hur mycket tid spelarna får.

Gräs

Gräs ger ofta en låg och snabb studs. Serven och de första slagen i bollväxlingen kan bli särskilt viktiga.

Underlaget kan gynna spelare som servar bra, tar bollen tidigt och gärna går fram mot nät.

Grus

Grus bromsar bollen och ger ofta en högre studs.

Bollväxlingarna kan bli längre och spelarna får mer tid att försvara sig. Det går också att glida in i slagen på ett annat sätt än på hårda banor.

Hardcourt

Hardcourt är ett samlingsnamn för hårda banor. Hastighet och studs kan variera tydligt mellan olika turneringar.

Underlaget brukar beskrivas som mer neutralt än gräs och grus, men vissa hardcourtbanor är betydligt snabbare än andra.

Den som vill förstå varför samma spelare kan se helt olika ut under olika delar av säsongen hittar mer i vår jämförelse av hur gräs, grus och hardcourt förändrar spelet.

Hawk-Eye och elektroniska linjebeslut

När en boll landar nära linjen måste det avgöras om den är inne eller ute.

Traditionellt har linjedomare gjort bedömningen, med huvuddomaren som ytterst ansvarig. Elektroniska system har därefter fått en allt större roll.

Hawk-Eye används ofta som samlingsnamn i sändningar, men tekniken kan användas på olika sätt.

I vissa format gör domarna det första beslutet och spelaren kan begära en elektronisk granskning. I andra används automatiska elektroniska linjebeslut direkt, utan traditionella linjedomare.

Det är därför inte säkert att en spelare kan begära en challenge bara för att elektronisk teknik finns på banan. Om systemet redan dömer varje boll automatiskt finns inget ursprungligt linjedomslut att överklaga på samma sätt.

Skillnaden förklaras i vår guide till Hawk-Eye och elektroniska linjebeslut.

Varför är starttider i tennis ofta ungefärliga?

En fotbollsmatch har vanligtvis en bestämd avsparkstid. I tennis ligger flera matcher ofta efter varandra på samma bana.

En starttid kan därför anges som:

• tidigast klockan 14.00,
• efter föregående match,
• tredje matchen på banan,
• inte före klockan 18.00.

Om den första matchen blir lång förskjuts resten av schemat. Regn, skador, tiebreak, femsetsmatcher och omflyttningar mellan banor kan också påverka tiderna.

Order of play är dagens officiella spelordning. Den visar vilken bana matchen ska spelas på och i vilken ordning den ligger.

En match som står som nummer tre på en bana har alltså ingen exakt starttid. Den börjar när de två föregående matcherna är klara och banan är redo.

Det är särskilt viktigt i Grand Slam-turneringar, där matcher pågår samtidigt på många banor och kan vara mycket olika långa.

Vår praktiska guide förklarar varför tennisens starttider ofta är ungefärliga.

Så hänger hela tennissystemet ihop

Tennis blir betydligt lättare att följa när systemen hålls isär.

På banan gäller:

bollväxling → poäng → game → set → match

I turneringen gäller:

lottning → omgångar → final → slutresultat

Över säsongen gäller:

turneringsresultat → rankingpoäng → världsranking → startfält och seedning

En spelare kan därför samtidigt:

• ligga under med ett break i en match,
• vara fjärdeseedad i turneringen,
• försvara många rankingpoäng från föregående säsong,
• försöka nå en final som ger plats i ett senare slutspel.

Det är inte motsägelsefullt. Det är flera olika system som pågår parallellt.

Poängen 15, 30 och 40 visar vem som är närmast att vinna ett game. Rankingpoängen visar hur turneringsresultatet påverkar spelarens plats i den professionella tennisvärlden. När den skillnaden är tydlig blir både matcherna, lottningarna och världsrankingen enklare att förstå.