Taylor Swifts nya låt ”Cleveland!” har utlöst en svensk diskussion om likheterna med Oskar Linnros hit ”Från och med du”. Kritiken har gått så långt som till plagiatanklagelser – men andra hör framför allt ett snarlikt trumdriv och menar att jämförelsen överdrivs.

Än så länge finns inget fastställt plagiat och ingen känd rättslig tvist mellan låtskrivarna. Frågan är därför snarare vad som faktiskt är likt, hur låtarna skiljer sig och vad som juridiskt skulle krävas för att en musikalisk likhet ska bli ett upphovsrättsintrång.

Därför jämförs ”Cleveland!” och ”Från och med du”

Den svenska debatten tog fart efter att Taylor Swifts ”Cleveland!” jämförts med Oskar Linnros ”Från och med du”, som släpptes 2010.

En central del i jämförelsen är låtarnas driv. Båda är snabba poplåtar och den mest uppmärksammade likheten finns i de marschartade, militärinspirerade trummorna.

Aftonbladets Saga Cavallin gick längst i kritiken och beskrev ”Cleveland!” som i princip ett plagiat. Därefter kom en tydlig motreaktion. Expressens Clara Popenoe Thor argumenterade i stället för att likheten i huvudsak stannar vid trumkänslan och att resten av låtarna skiljer sig betydligt mer.

Debatten har därefter fortsatt i svenska medier och radio.

Det är alltså viktigt att skilja på två saker: att många lyssnare hör en likhet och att det skulle vara fastställt att någon faktiskt har kopierat ett upphovsrättsligt skyddat verk.

Det senare har inte skett.

Likheten är tydligast i produktionen

Det finns delar som gör jämförelsen begriplig. Båda låtarna bygger på ett snabbt popdriv, och tempot ligger relativt nära varandra. ”Cleveland!” har uppgetts ligga omkring 149 slag per minut, medan ”Från och med du” ligger runt 143.

Men ett liknande tempo säger i sig nästan ingenting om plagiat.

Det gäller även trumkomp och produktionsgrepp. Många poplåtar använder liknande rytmer, ljudbilder och instrumentering utan att för den skull vara samma musikaliska verk.

Det som skulle bli betydligt mer betydelsefullt i en upphovsrättslig bedömning är exempelvis om en tydligt originell melodi, musikalisk fras eller annan skyddad del av kompositionen har återanvänts.

Det är också där diskussionen om ”Cleveland!” blir mer komplicerad än formuleringen att låtarna helt enkelt ”låter likadant”.

Fler låtskrivare än Taylor Swift och Oskar Linnros

Jämförelsen beskrivs ofta som Taylor Swift mot Oskar Linnros, men krediterna är bredare än så.

Christian Olssons medverkan är värd att lyfta, eftersom ”Från och med du” alltså inte är krediterad till Linnros ensam.

På den andra sidan finns två av Sveriges mest framgångsrika internationella låtskrivare och producenter. Taylor Swift skrev ”Cleveland!” tillsammans med Max Martin och Shellback efter att trion återförenats i Sverige.

Hurbra har tidigare berättat mer om hur Taylor Swift spelade in fyra nya låtar i Sverige, där samarbetet med Martin och Shellback återupptogs.

Även Max Martins långa internationella karriär gör den svenska kopplingen ovanligt stark i just den här debatten.

När blir en likhet faktiskt plagiat?

Att två låtar påminner om varandra är inte automatiskt ett upphovsrättsintrång.

Svensk upphovsrätt skyddar musikaliska verk och kan även skydda tillräckligt originella delar av ett verk. Samtidigt kan en låtskrivare skapa ett nytt och självständigt verk med inspiration från tidigare musik.

Det finns heller ingen enkel regel om att ett visst antal toner eller takter alltid får kopieras.

I praktiken behöver man bedöma vad som faktiskt är likt och om den delen är tillräckligt originell för att omfattas av skyddet.

Ett välkänt svenskt exempel är det så kallade Drängarna-fallet, där Högsta domstolen prövade likheten mellan en åtta takter lång fiolslinga och en äldre melodi. Domstolen ansåg att likheterna var så stora att det objektivt handlade om samma verk, trots skillnader bland annat i tempo och harmonik.

Det betyder inte att samma sak gäller för Swift och Linnros. Fallet illustrerar däremot varför en juridisk plagiatbedömning kräver betydligt mer än att två produktioner ger en liknande känsla.

Den som vill läsa mer om grundreglerna kan gå till Patent- och registreringsverkets information om upphovsrätt för musik.

Har Taylor Swift eller Oskar Linnros kommenterat?

Någon offentlig direkt kommentar till just plagiatdebatten från Taylor Swift eller Oskar Linnros har inte kommit fram i det material som ligger till grund för artikeln.

Inte heller Max Martin, Shellback eller Christian Olsson har där lämnat något offentligt bemötande av anklagelsen.

Det finns samtidigt ingen känd uppgift om att Linnros eller Olsson skulle ha framställt något rättsligt krav mot Swift och hennes medlåtskrivare.

Debatten är därför fortfarande just en offentlig musik- och kulturdebatt – inte en rättsprocess.

Swift har däremot berättat om bakgrunden till låten och hur hon återvände till studion i Sverige tillsammans med Max Martin och Shellback. Det uttalandet handlar om hur musiken skapades och ska inte tolkas som ett svar på Linnros-jämförelsen.

Det vet vi – och det är fortfarande bara en anklagelse

Det går att höra varför ”Cleveland!” och ”Från och med du” har blivit jämförda. Framför allt rytmen och trumdrivet har fått svenska lyssnare och skribenter att reagera.

Men steget från igenkänning till upphovsrättsintrång är stort.

Att två låtar delar tempo, rytmisk känsla eller vissa produktionsdrag räcker inte i sig för att slå fast plagiat. För det krävs en betydligt mer konkret bedömning av de musikaliska delar som faktiskt kan vara skyddade.

Tills någon sådan prövning görs är formuleringen därför enkel: det finns en svensk plagiatdebatt kring Taylor Swifts ”Cleveland!” och Oskar Linnros ”Från och med du” – men inget fastställt plagiat.