En ny kombination av två cancerläkemedel i tablettform har förlängt överlevnaden hos patienter med en svårbehandlad form av lungcancer. I en stor fas 3-studie levde patienterna nästan fem månader längre i median jämfört med dem som fick cytostatika. Resultaten är lovande, men behandlingen passar inte alla och är ännu inte godkänd i Sverige.

Läkemedelsbolaget AstraZeneca presenterade den 25 oktober 2026 resultaten från fas 3-studien SAFFRON. Den visar att en kombination av Tagrisso (osimertinib) och Orpathys (savolitinib) kan förbättra överlevnaden hos patienter vars lungcancer utvecklat resistens mot Tagrisso.

Det avgörande är att patienternas tumörer har en särskild förändring som gör att cancercellerna kan fortsätta växa trots den ursprungliga behandlingen.

För den gruppen kan det bli möjligt att fortsätta med Tagrisso och samtidigt blockera den nya tillväxtvägen med Orpathys.

Nästan fem månaders längre överlevnad

SAFFRON-studien omfattade 338 patienter med avancerad, EGFR-muterad icke-småcellig lungcancer. Samtliga hade fått fortsatt sjukdomsutveckling under tidigare behandling med Tagrisso och hade tumörer med förhöjd MET-aktivitet.

Patienterna delades slumpmässigt in i två behandlingsgrupper. Den ena fick Tagrisso tillsammans med Orpathys, medan den andra fick platinumbaserad cytostatika med pemetrexed.

Resultatet visade en tydlig skillnad i överlevnad.

Behandling	Medianöverlevnad
Tagrisso + Orpathys	17,8 månader
Cytostatika	12,9 månader

Skillnaden var 4,9 månader. Risken att dö under uppföljningsperioden var 32 procent lägre i gruppen som fick läkemedelskombinationen.

Även tiden innan sjukdomen förvärrades förbättrades. Den så kallade progressionsfria överlevnaden var 7,6 månader med Tagrisso och Orpathys, jämfört med 5,4 månader med cytostatika.

Det motsvarar en 45-procentig relativ minskning av risken för sjukdomsprogression eller död under uppföljningen.

Efter ett år var 70 procent av patienterna som fick tablettkombinationen fortfarande i livet. I cytostatikagruppen var motsvarande andel 53 procent.

Resultaten var statistiskt signifikanta och har publicerats i den vetenskapliga tidskriften The New England Journal of Medicine.

Det är samtidigt viktigt att förstå vad siffrorna betyder. Att medianöverlevnaden ökade med 4,9 månader innebär inte att varje patient förväntas leva just så mycket längre. En del kan ha större nytta av behandlingen, medan andra kan få betydligt mindre effekt.

Varför slutar Tagrisso fungera?

Tagrisso används mot lungcancer där tumörcellerna har vissa mutationer i genen EGFR.

EGFR är ett protein som hjälper celler att ta emot signaler om tillväxt och delning. När genen är förändrad kan signalerna bli överaktiva och bidra till att cancerceller förökar sig okontrollerat.

Tagrisso blockerar denna signalering och kan därmed bromsa cancerutvecklingen.

Problemet är att cancerceller förändras över tid. Även om behandlingen fungerar bra från början kan tumören utveckla nya sätt att fortsätta växa.

En sådan resistensmekanism involverar proteinet MET.

När tumören börjar producera stora mängder MET eller får extra kopior av MET-genen kan cancercellerna använda MET som en alternativ tillväxtväg.

Det kan liknas vid att cancern hittar en omväg när den ursprungliga vägen har blockerats.

Tagrisso fortsätter att hämma EGFR, men cancercellerna kan ändå få signaler som driver sjukdomen framåt.

Det är här Orpathys kommer in.

Läkemedlet hämmar MET och kan på så sätt blockera den alternativa signalvägen. Tanken med kombinationen är att samtidigt stänga två vägar som cancern använder för att växa.

Men MET är bara en av flera möjliga orsaker till resistens mot Tagrisso. Andra genetiska förändringar kan ligga bakom att behandlingen slutar fungera. Därför är det inte säkert att alla patienter som får försämrad sjukdom har nytta av att lägga till Orpathys.

MET-testning avgör vilka patienter som kan behandlas

En avgörande del av SAFFRON-studien var att forskarna inte inkluderade alla patienter som utvecklat resistens mot Tagrisso.

I stället undersöktes tumörerna för att identifiera patienter med särskilt höga MET-nivåer.

Det gjordes med två olika analysmetoder.

Immunhistokemi (IHC) visar hur mycket MET-protein som finns i tumörcellerna. Forskarna letade efter mycket kraftigt uttryck av proteinet i en stor andel av cellerna.

FISH-analys används för att undersöka om cancercellerna har ovanligt många kopior av MET-genen, något som kallas MET-amplifiering.

I studien krävdes antingen mycket stark MET-färgning i minst 90 procent av tumörcellerna eller minst tio kopior av MET-genen enligt FISH-analysen.

Det är relativt strikta kriterier.

Enligt AstraZeneca kan omkring en tredjedel av patienterna med EGFR-muterad lungcancer som utvecklat resistens ha de höga MET-nivåer som är aktuella för behandlingen.

Det betyder inte att var tredje person med lungcancer skulle kunna få den nya kombinationen. Först måste patienten tillhöra den särskilda gruppen med EGFR-muterad sjukdom och ha utvecklat resistens mot tidigare behandling.

Därför kan ett nytt tumörprov behövas

Cancercellernas egenskaper kan förändras under behandling.

Ett tumörprov från den ursprungliga cancerdiagnosen behöver därför inte visa vad som senare orsakat resistensen.

När sjukdomen förvärras kan läkarna behöva ta ett nytt vävnadsprov och analysera tumören på nytt.

I vissa situationer kan blodprov som analyserar tumör-DNA användas för att upptäcka genetiska förändringar. Men den metod för att mäta MET-protein som användes i SAFFRON bygger på tumörvävnad.

Det gör testningen till en central del av behandlingsstrategin. Det räcker inte att konstatera att Tagrisso har slutat fungera. Läkarna behöver också förstå varför.

Två tabletter i stället för cytostatikainfusioner

En annan möjlig fördel med kombinationen är hur läkemedlen ges.

I SAFFRON fick patienterna Tagrisso som en tablett en gång om dagen och Orpathys som tabletter två gånger om dagen.

Det skiljer sig från den cytostatikabehandling som användes som jämförelse, där läkemedel tillfördes genom infusioner.

För patienter med avancerad cancersjukdom kan en helt tablettbaserad behandling innebära en praktisk lättnad.

Själva läkemedlen kan tas hemma, utan återkommande sjukhusbesök för cytostatikainfusioner. Det kan ge större frihet i vardagen och minska tiden som går åt till behandlingsbesök.

Men patienterna behöver fortfarande medicinsk uppföljning, blodprover och regelbundna undersökningar för att kontrollera både behandlingens effekt och eventuella biverkningar.

Studien visar inte heller att tablettbehandlingen automatiskt ger bättre livskvalitet eller hur många vårdbesök som skulle kunna undvikas i svensk sjukvård.

Är tablettbehandlingen skonsammare än cytostatika?

Att läkemedlen tas som tabletter betyder inte att behandlingen är riskfri.

I SAFFRON rapporterades allvarliga biverkningshändelser av grad 3 eller högre hos 64 procent av patienterna som fick Tagrisso och Orpathys, jämfört med 63 procent i cytostatikagruppen.

När forskarna enbart räknade biverkningar som bedömdes vara behandlingsrelaterade var motsvarande andelar 40 respektive 52 procent.

Samtidigt behövde 14 procent i kombinationsgruppen avbryta behandling på grund av biverkningar, jämfört med 8 procent i cytostatikagruppen.

Svullnad och vätskeansamling var särskilt vanligt med tablettkombinationen. Även blodbrist, diarré och illamående förekom.

Studien rapporterade dessutom dödsfall i kombinationsgruppen som inträffade i samband med biverkningshändelser. Det innebär inte att samtliga dödsfall orsakades av läkemedlen, men ett dödsfall till följd av lunginflammation av typen pneumonit bedömdes vara behandlingsrelaterat.

Resultaten visar därmed både en tydlig överlevnadsvinst och risker som måste vägas in.

Den nya behandlingen kan bli ett betydelsefullt alternativ för rätt patienter, men det går inte att beskriva den som generellt ofarligare än cytostatika.

När kan Tagrisso och Orpathys bli tillgängliga i Sverige?

Trots de positiva fas 3-resultaten är kombinationen ännu inte godkänd för den aktuella behandlingen inom EU.

Det finns redan ett godkännande i Kina för en definierad grupp patienter med EGFR-muterad lungcancer och MET-amplifiering efter tidigare behandling. Där bygger godkännandet på resultat från en annan fas 3-studie, SACHI.

AstraZeneca har också lämnat in en ansökan om godkännande i USA.

För svenska patienter återstår däremot flera steg.

Först behöver läkemedelskombinationen genomgå den europeiska regulatoriska processen. Europeiska läkemedelsmyndigheten EMA ska bedöma om behandlingens nytta överväger riskerna, innan EU-kommissionen kan fatta beslut om ett eventuellt godkännande.

Därefter återstår frågor om pris, finansiering och hur behandlingen ska införas i den svenska sjukvården.

Det finns ännu inget fastställt datum för när kombinationen kan bli tillgänglig som godkänd behandling i Sverige.

Enligt Regionala cancercentrums nationella vårdprogram för lungcancer är platinumbaserad cytostatika ett behandlingsalternativ när sjukdomen fortsätter utvecklas under osimertinib. Vårdprogrammet lyfter också betydelsen av att undersöka vilka förändringar som kan ligga bakom resistensen.

Den nya studien ger nu starkare stöd för att vissa patienter skulle kunna behandlas mer riktat i stället för att gå vidare till traditionell cytostatika.

Vad betyder resultaten för framtidens lungcancerbehandling?

Det mest betydelsefulla med SAFFRON är inte enbart att två läkemedel gav längre överlevnad.

Studien visar också värdet av att undersöka hur cancern förändras under behandlingen.

När en målriktad behandling slutar fungera behöver det inte betyda att den ursprungliga läkemedelsstrategin helt har spelat ut sin roll. I vissa fall kan det vara möjligt att identifiera den nya resistensmekanismen och lägga till en behandling som blockerar den.

Det är en viktig princip inom precisionsmedicin, där valet av läkemedel styrs av tumörens biologiska egenskaper.

Samtidigt handlar resultaten om att förlänga överlevnaden vid avancerad cancersjukdom, inte om att bota lungcancer.

Den som behandlas med Tagrisso och får tecken på sjukdomsprogression behöver därför en individuell medicinsk bedömning. Det är tumörens egenskaper, tidigare behandlingar och patientens hälsotillstånd som avgör vilka alternativ som är aktuella.

För den grupp där resistensen drivs av MET har SAFFRON däremot gett ett tydligt besked: att fortsätta blockera EGFR och samtidigt hämma MET kan förlänga livet jämfört med den cytostatikabehandling som användes i studien.

Nu återstår att avgöra om behandlingen också ska godkännas och införas i europeisk och svensk cancervård.

De fullständiga resultaten finns i AstraZenecas redovisning av SAFFRON-studien.