Sverige får för första gången en nationell strategi mot biologiska hot. Den ska inte bara förbereda landet för nästa pandemi, utan också för laboratorieolyckor, angrepp mot vatten och livsmedel, djur- och växtsmittor och biologiska vapen som en del av krig eller hybridpåverkan. Samtidigt pekas AI och snabb bioteknisk utveckling ut som en ny säkerhetsrisk.

Det här är hoten som Sverige ska kunna möta

Biologiska hot har länge främst förknippats med smittsamma sjukdomar och pandemier. Regeringens nya strategi använder en betydligt bredare definition.

Ett hot kan uppstå naturligt, genom ett mänskligt misstag eller som en avsiktlig handling. Det kan vara ett plötsligt utbrott som sprids snabbt mellan människor, men också en långsam kris som pågår i åratal och gradvis försvagar sjukvård, jordbruk eller livsmedelsproduktion.

Det innebär att samma beredskap ska kunna möta mycket olika händelser.

Regeringen nämner bland annat högpatogen fågelinfluensa, antibiotikaresistens, afrikansk svinpest och TBE som sprids till nya svenska områden. Dengue och malaria har etablerats på den europeiska kontinenten, samtidigt som högre temperaturer, extremväder och belastade vatten- och avloppssystem kan öka risken för nya utbrott.

Det är därför strategin utgår från One Health. Människors hälsa går inte att skilja från djur, växter, livsmedel, vatten och miljö när en biologisk kris slår mot flera delar av samhället samtidigt.

Biologiska angrepp blir en fråga för totalförsvaret

Den tydligaste förändringen är att biologiska hot behandlas som en nationell säkerhetsfråga, inte bara som ett ansvar för sjukvården och smittskyddet.

Försvarsminister Pål Jonson pekar på att ett väpnat angrepp kan bestå av betydligt mer än konventionella vapen. Försvarsmakten måste kunna fortsätta verka även om Sverige samtidigt utsätts för smitta, biologisk kontaminering eller ett angrepp mot livsmedels- och vattenförsörjningen.

Det kräver ett samspel mellan militärt försvar, sjukvård, laboratorier, kommuner, regioner, jordbruk, veterinärverksamhet, livsmedelsföretag, forskning och privata producenter av bland annat läkemedel och medicinsk utrustning.

Strategin ska binda samman de tolv svenska beredskapssektorerna. Tanken är att ansvar, kontaktvägar och resurser ska vara kända innan en kris börjar. Övningar ska omfatta hela kedjan, från ett första avvikande provresultat till ledning, information, massdistribution av motåtgärder och återställning av samhällsviktig verksamhet.

Underrättelsearbetet får också en tydlig roll. Sverige ska följa andra staters biologiska vapenprogram, försök från icke-statliga aktörer att skaffa farliga komponenter och civil teknik som kan användas för att utveckla eller sprida biologiska hot.

En särskilt viktig förmåga är forensisk mikrobiologi. Vid ett misstänkt angrepp måste laboratorier kunna undersöka om ett smittämne har förändrats och om spridningsmönstret talar för en naturlig händelse, en olycka eller ett avsiktligt utsläpp. Att kunna knyta en biologisk händelse till en avsändare är både viktigt för beslutsfattandet och en möjlig form av avskräckning.

AI kan både stärka skyddet och sänka trösklar

AI beskrivs inte som ett biologiskt vapen i sig. Risken uppstår när kraftfulla AI-system kombineras med bioteknik som har dubbla användningsområden.

Genredigering, syntetisk biologi, DNA-syntes och avancerad analys kan användas för att utveckla behandlingar, vaccin och snabbare diagnostik. Samma kunskap kan missbrukas för att förändra biologiska ämnen eller göra avancerad information mer tillgänglig för en antagonistisk aktör.

AI kan behandla stora mängder biologiska data, hitta samband och hjälpa användare att förstå komplicerad forskning. Det sänker vissa kunskaps- och analyströsklar. Det betyder däremot inte att vem som helst kan skapa ett biologiskt vapen med en chattbot och enkel laboratorieutrustning. Många moment kräver fortfarande omfattande specialistkunskap, resurser och fysisk infrastruktur.

Problemet är i stället att tekniken utvecklas snabbare än traditionella regler, myndighetsgränser och säkerhetsbedömningar. Därför vill regeringen se löpande bevakning av genomredigering, syntetisk biologi och andra tekniker som kan användas både fredligt och fientligt.

Cybersäkerhet blir samtidigt en del av biosäkerheten. Strategin tar upp digitala metoder som kan underlätta framställning av biologiska hot och behovet av att skydda forskningsdata, laboratorier och biologisk infrastruktur mot intrång och teknikläckage.

Det är samma grundproblem som ligger bakom diskussionen om varför de mest avancerade AI-modellerna inte alltid släpps helt fritt. En modell kan ge stor nytta inom forskning och sjukvård, men behöver också testas för hur dess kapacitet kan missbrukas.

Regeringens svar är inte att stoppa svensk bioteknik. Strategin betonar i stället ansvarsfull innovation, forskningssäkerhet och en tätare dialog mellan myndigheter, universitet och företag. Sverige behöver tekniken för sin egen beredskap, men ska samtidigt minska risken att svensk forskning eller kompetens bidrar till en främmande stats eller annan aktörs biologiska förmåga.

Fem pelare ska täcka hela krisen

Den nationella strategin för skydd mot biologiska hot är uppbyggd kring fem pelare och 25 fokusområden. Pelarna följer en biologisk händelse från den första riskanalysen till återgången efter krisen.

Flera delar kan behöva aktiveras samtidigt. Vid ett större utbrott kan laboratoriekapaciteten skalas upp medan läkemedel distribueras, vården ställer om, livsmedelsförsörjningen skyddas och myndigheterna bekämpar falska uppgifter om smittan.

Strategin tar också höjd för att en biologisk kris kan bli långvarig. Personal kan bli sjuk eller utmattad, lager tömmas och viktig kompetens försvinna från den ordinarie verksamheten. Därför ingår både psykosocial återhämtning och planer för hur vårdplatser, laboratorier och beredskapslager ska återställas.

Återgången ska planeras i förväg. För en djursmitta kan det handla om att återuppbygga besättningar och återfå internationell status som smittfritt område. För näringslivet kan det handla om att stabilisera marknader, leveranser och produktion efter en lång störning.

Erfarenheterna från covid syns tydligt

Covid-19 visade hur snabbt ett biologiskt hot kan slå mot sjukvård, äldreomsorg, arbetsmarknad, utbildning, transporter och internationella leveranskedjor samtidigt.

Coronakommissionen konstaterade att Sverige agerade för sent i pandemins inledning. Regeringen borde ha tagit en tydligare ledning över hela krishanteringen och kommunikationen till allmänheten. Tidigare granskningar pekade dessutom på inaktuella pandemiplaner, för få övningar och brist på beredskapslager för läkemedel, sjukvårdsprodukter och skyddsutrustning.

Flera av de bristerna går att läsa direkt mot den nya strategin. Laboratorier ska kunna skala upp i stället för att bygga testkapacitet under pågående kris. Provtagningsutrustning och färdiga tester ska kunna tas fram snabbt. Sverige ska planera för lager, vacciner, läkemedel och storskalig distribution innan efterfrågan exploderar.

Ledningen ska också vara förberedd. Strategin efterlyser en samhällsgemensam handlingsordning som beskriver vilka mekanismer som ska aktiveras, när de ska användas och hur lägesbilder och information ska delas.

Kriskommunikation behandlas som en operativ förmåga. Vid ett avsiktligt angrepp eller en allvarlig smitta kan falska uppgifter förstärka skadan, skapa misstro mot myndigheter och försvåra vaccination, provtagning eller sanering. Kommunikationen ska därför samordnas och anpassas till olika grupper.

Parallellt med strategin arbetar regeringen med en ny lag för allvarlig smittspridning. En lagrådsremiss från den 26 augusti föreslår bland annat möjlighet att begränsa antalet deltagare vid sammankomster, införa avståndskrav och förbjuda vistelse på vissa platser. Förslaget är ännu inte antaget av riksdagen.

Det är två olika delar av beredskapen. Den föreslagna lagen ska ge regeringen juridiska verktyg under en smittkris. Biologistrategin är den bredare ramen för hur hela samhället ska förutse, förebygga, upptäcka, hantera och återhämta sig från biologiska hot.

Sverige har avancerade resurser men tydliga luckor

Sverige börjar inte från noll. Folkhälsomyndigheten driver Nordens enda laboratorium i skyddsnivå 4. Där finns beredskap dygnet runt för analyser av mycket farliga smittämnen, bland annat virus som orsakar blödarfeber. Laboratoriet kan även undersöka okända eller kraftigt förändrade smittämnen.

Totalförsvarets skyddscentrum i Umeå utbildar militär och civil personal och utvecklar Försvarsmaktens skydd mot kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära hot. Sverige ska dessutom arbeta tillsammans med Norden, EU, WHO och Nato. Mer om den bredare ramen finns i vår guide till vad Nato betyder för Sverige och totalförsvaret.

Den svenska biotekniksektorn har samtidigt problem som blir tydliga i en kris. FOI har pekat på stark svensk forskning men svagare förmåga att skala upp produktion och kommersialisering. Leveranskedjorna är beroende av utländsk teknik, myndighetskraven upplevs som splittrade och vaccinproduktion saknar tydliga beredskapskontrakt.

Det räcker alltså inte att svenska forskare kan utveckla en lösning. Sverige måste också kunna producera den, säkra insatsvaror, bemanna verksamheten under höjd beredskap och snabbt få ut produkter till vård, veterinärverksamhet eller jordbruk.

Strategin saknar pengar och tidsplan

Beslutet förändrar den nationella inriktningen, men det skapar inte färdig operativ förmåga över en natt.

Strategin anger ingen samlad budget. Den innehåller inga deadlines för nya laboratorieresurser, beredskapslager, saneringsenheter eller övningar. Den pekar inte heller ut en ensam nationell operativ ledare för samtliga 25 fokusområden.

Dokumentet ska i stället samla området och fungera som grund för framtida åtgärder. Det betyder att kommande regeringsuppdrag, budgetbeslut och ansvarsfördelning blir avgörande.

Den verkliga prövningen blir konkret: vem ska leda när flera sektorer drabbas samtidigt, hur stora lager ska finnas, vilka laboratorier ska kunna skala upp, hur ska privat produktion ställas om och när ska systemet övas i hela landet?

Sverige har nu en gemensam karta från latent biologisk risk till akut hot och återhämtning. Om den ska ge ett starkare skydd än under covid-19 måste den följas av ansvar, pengar, tidsplaner och återkommande övningar.