Starbucks överväger att sälja en majoritetspost i sin japanska verksamhet i en affär som kan värdera den till omkring 3 miljarder dollar. Det skulle innebära att kaffejätten släpper kontrollen över en av sina viktigaste internationella marknader – trots att verksamheten fortfarande växer.
En formell försäljningsprocess kan inledas redan under fjärde kvartalet 2026, enligt Reuters.
Ingen affär är beslutad och Starbucks har ännu inte fastställt hur stor andel som i så fall ska säljas. Men utvecklingen pekar mot en större förändring i hur vd Brian Niccol vill driva koncernens internationella verksamhet.
Efter att Starbucks redan har sålt kontrollen över den betydligt större Kina-verksamheten kan Japan bli nästa stora marknad där bolaget byter eget ägande mot kontanter, en kvarvarande ägarandel och löpande licens- och royaltyintäkter.
Starbucks Japan fortsätter att växa
Det anmärkningsvärda är att Japan inte framstår som någon problemverksamhet.
Vid utgången av Starbucks räkenskapsår 2025 hade koncernen 1 883 bolagsdrivna kaféer i landet. Det motsvarade omkring 8,8 procent av Starbucks totalt 21 514 bolagsdrivna kaféer i världen.
Siffran ska inte förväxlas med nio procent av hela Starbucks globala butiksnät. Räknas även licensierade kaféer in hade kedjan nästan 41 000 butiker globalt.
Expansionen i Japan har dessutom fortsatt.
Den 31 mars 2026 hade Starbucks Coffee Japan totalt 2 116 kaféer. Av dessa var 201 licensierade, vilket innebär att omkring 1 915 drevs direkt av bolaget.
Japan är därmed fortfarande en mycket stor direktdriven Starbucks-marknad samtidigt som försäljningen utvecklas starkt. Under Starbucks tredje kvartal 2026 var Japan en av marknaderna som bidrog till att den jämförbara försäljningen inom det internationella segmentet ökade med 5,7 procent.
Det handlar alltså inte om att Starbucks försöker göra sig av med en verksamhet som håller på att falla sönder.
Snarare kan just styrkan göra Japan attraktivt att sälja.
Därför kan Starbucks sälja en verksamhet som går bra
Starbucks har under Brian Niccol blivit tydligare med att den internationella verksamheten ska växa med mindre kapital bundet i kaféer som koncernen själv äger och driver.
Modellen kan ge Starbucks flera fördelar samtidigt.
Bolaget kan få in ett stort kontantbelopp när en majoritetspost säljs, minska behovet av att själv finansiera nya kaféer och fortfarande tjäna pengar på försäljningen genom licenser, varor och royalties.
I Starbucks normala licensmodell står den lokala operatören för stora delar av investeringarna och den löpande driften. Starbucks kan samtidigt få betalt genom bland annat royalty kopplad till försäljningen och genom att leverera kaffe, produkter och utrustning.
Det ger lägre redovisad omsättning än om Starbucks själv driver kaféerna, men verksamheten kräver också betydligt mindre kapital.
För en koncern som samtidigt försöker reparera lönsamheten på sin amerikanska hemmamarknad är den kombinationen attraktiv.
Kina-affären visar vart Starbucks är på väg
Den tydligaste ledtråden till hur en japansk affär kan utformas finns i Kina.
Starbucks sålde tidigare under 2026 kontrollen över sin kinesiska verksamhet till Boyu Capital. Den nya strukturen innebär att Boyu kontrollerar 60 procent medan Starbucks behåller 40 procent.
Starbucks fortsätter dessutom att äga och licensiera varumärket.
| Kina | Möjliga Japan-affären |
| Verksamheten värderades till cirka 4 miljarder dollar | Värderingen uppges ligga runt 3 miljarder dollar |
| Boyu fick 60 procent | Starbucks överväger att sälja en majoritet |
| Starbucks behöll 40 procent | Kvarvarande ägarandel är ännu okänd |
| Starbucks fortsätter licensiera varumärket | Liknande modell är möjlig men inte beslutad |
| Nära 8 000 kaféer ingick | Japan har drygt 2 100 kaféer totalt |
Kina-affären gav Starbucks totalt omkring 3,1 miljarder dollar i ersättning enligt den struktur som användes i transaktionen.
En del av pengarna har därefter använts för att stärka balansräkningen. Under tredje kvartalet använde Starbucks omkring 1,3 miljarder dollar från Kina-affären till att köpa tillbaka utestående obligationer.
Det visar att försäljningen av internationella verksamheter inte enbart är en organisatorisk förändring. Den kan frigöra betydande kapital som Starbucks kan använda på andra håll i koncernen.
Hur mycket kan Starbucks få för Japan?
En värdering på 3 miljarder dollar betyder inte automatiskt att Starbucks skulle få 3 miljarder dollar i handen.
Det avgörs bland annat av hur stor andel som säljs, verksamhetens skulder och kassa samt hur den slutliga transaktionen finansieras.
Som enkel illustration motsvarar olika majoritetsposter följande andelar av ett värde på 3 miljarder dollar:
| Andel som säljs | Värde på andelen |
| 51 procent | cirka 1,53 miljarder dollar |
| 60 procent | cirka 1,8 miljarder dollar |
| 70 procent | cirka 2,1 miljarder dollar |
| 80 procent | cirka 2,4 miljarder dollar |
Beloppen är inte prognoser för hur mycket Starbucks faktiskt skulle få.
Kina-affären visar varför en sådan enkel uträkning inte räcker. Där värderades hela verksamheten till omkring 4 miljarder dollar och Starbucks sålde 60 procent, men den valda finansieringsstrukturen gjorde att den sammanlagda ersättningen till Starbucks blev omkring 3,1 miljarder dollar.
En japansk affär kan konstrueras på ett helt annat sätt.
Vilka kan köpa Starbucks Japan?
Någon bekräftad budgivare finns ännu inte.
En försäljning av en välkänd konsumentverksamhet värd omkring 3 miljarder dollar lär däremot vara tillräckligt stor för att intressera både internationella riskkapitalbolag och stora japanska investerare.
Flera av världens största private equity-bolag var med när Starbucks tidigare arbetade med försäljningen av kontrollen över Kina. Bland aktörerna som fanns i eller kring den processen återfanns Carlyle, EQT, Bain Capital och KKR.
Även Hillhouse och Primavera nämndes i Kina-processen innan Boyu slutligen tog kontrollen.
Det innebär inte att dessa bolag nu budar på Japan. Reuters uppgifter innehåller ännu ingen namngiven budgivare.
En rimlig slutsats är däremot att Starbucks redan vet att stora internationella investerare är beredda att titta på den här typen av affärer.
Japan kan dessutom vara attraktivt på ett annat sätt än Kina. Starbucks är sedan länge etablerat på den japanska marknaden, butiksnätet är stort och verksamheten fortsätter växa. Det minskar behovet av den extrema expansion som en köpare annars kan behöva för att motivera en stor investering.
Starbucks har redan gjort en stor Japan-affär tidigare
Starbucks har inte alltid ägt den japanska verksamheten själv.
Bolaget byggde ursprungligen Starbucks Japan tillsammans med Sazaby League. År 2014 beslutade Starbucks att köpa ut övriga ägare och ta full kontroll.
Starbucks betalade då omkring 505 miljoner dollar för Sazabys andel och ytterligare cirka 408,5 miljoner dollar för de återstående publika aktierna.
Hela Japan-verksamheten värderades i samband med affären till omkring 1,5 miljarder dollar.
Nu, tolv år senare, diskuteras en värdering på cirka 3 miljarder dollar.
Under samma period har Starbucks japanska butiksnät vuxit kraftigt från drygt 1 000 kaféer till mer än 2 100.
Det förstärker bilden av att Starbucks inte säljer för att Japan misslyckats. Bolaget kan i stället försöka realisera en betydande del av det värde som byggts upp sedan verksamheten blev helägd.
USA är fortfarande den stora frågan för Brian Niccol
Den större bakgrunden är Starbucks försök att få den amerikanska verksamheten att fungera bättre.
Under räkenskapsåret 2025 föll koncernens rapporterade rörelsemarginal från 15,0 till 7,9 procent.
Starbucks genomförde en omfattande omstrukturering och stängde 627 kaféer, varav mer än 90 procent låg i Nordamerika.
Samtidigt har Brian Niccol satsat på sitt program Back to Starbucks, med bland annat högre bemanning och förändringar i kaféernas drift. Åtgärderna kostar pengar innan hela effekten syns i resultatet.
Under 2026 har tecknen blivit bättre.
Under tredje kvartalet steg den jämförbara försäljningen i Nordamerika med 8,1 procent och i USA med 7,9 procent. Nordamerikas rörelsemarginal förbättrades också något till 13,6 procent.
Men Starbucks har fortfarande betydligt mer arbete kvar innan lönsamheten är tillbaka på tidigare nivåer.
Då blir kapitalet från internationella affärer värdefullt.
Mindre omsättning kan ge bättre lönsamhet
Kina visar också hur radikalt Starbucks resultaträkning kan förändras när bolaget slutar driva kaféer självt.
Efter omvandlingen av den kinesiska verksamheten minskade International-segmentets kvartalsomsättning kraftigt eftersom intäkterna från tusentals egna kaféer inte längre redovisades på samma sätt.
Omsättningen föll från drygt 2 miljarder dollar till omkring 1,32 miljarder dollar.
Samtidigt steg rörelsemarginalen från 13,6 till 19,1 procent.
Starbucks kan alltså bli ett företag med lägre internationell omsättning på papperet men ändå en verksamhet där varje intäktsdollar ger bättre lönsamhet och där betydligt mindre kapital behöver investeras i byggnader, utrustning och den dagliga kafédriften.
En försäljning i Japan skulle ta den strategin ytterligare ett steg.
Japan kan bli nästa del av ett nytt Starbucks
Det återstår flera avgörande frågor.
Starbucks har ännu inte startat någon formell försäljningsprocess, ingen köpare är känd och det är inte bestämt hur stor andel som ska säljas. Inte heller finns någon bekräftad uppgift om att Japan skulle få exakt samma 60/40-struktur som Kina.
Men riktningen är tydligare än tidigare.
Starbucks har redan visat att bolaget är berett att släppa kontrollen över en enorm internationell marknad om det kan behålla varumärket, en ekonomisk exponering mot verksamheten och framtida licensintäkter.
Om samma princip nu används i Japan kan Starbucks frigöra kapital från ännu en stor internationell verksamhet samtidigt som kaffejätten försöker lägga mer kraft på att återställa marginalerna och kaféupplevelsen på sin amerikanska hemmamarknad.
Det skulle göra den möjliga Japan-affären betydligt större än en vanlig försäljning av en utländsk dotterverksamhet.
Den kan bli ännu ett tydligt tecken på hur Brian Niccol håller på att förändra själva sättet Starbucks växer internationellt.