Minst 4 070 grönländska kvinnor fick spiral under en danskstyrd preventivmedelsinsats. Flickor så unga som 12 år finns bland dem som vittnat om ingrepp utan ett verkligt samtycke. Två nya expertrapporter pekar ut allvarliga människorättsbrott, men ger olika svar på om Danmark kan ha gjort sig skyldigt till folkmord.

Rapporterna ger inte samma svar om folkmord

Grönlands regering, Naalakkersuisut, publicerade den 28 augusti två länge väntade rapporter om preventivmedelspraktiken från 1960-talet och framåt. De skulle bland annat bedöma om övergreppen kan omfattas av folkmordskonventionen.

Det blev inte den gemensamma slutsats som var tänkt. Den ursprungliga expertgruppen splittrades efter professionella motsättningar och viss oro för det geopolitiska läget. Dalee Sambo Dorough och Miriam Cullen blev kvar i gruppen, medan Jonas Christoffersen och Jensine Nedergaard lämnade och skrev en separat rapport.

På Naalakkersuisuts sida om utredningen finns båda rapporterna och de två sakkunniggranskningarna.

Det går alltså inte att beskriva rapporterna som en enhällig frikännande dom över Danmark. Den ena avvisar folkmordsbeteckningen. Den andra kan inte slå fast ett folkmordsuppsåt, men lämnar frågan öppen för en domstol och riktar samtidigt en mycket allvarlig anklagelse mot den danska staten.

Dorough och Cullen anser att det finns rimlig grund att anta att Danmark redan 1969, och senast 1974, kände till eller borde ha känt till en allvarlig risk för att åtgärder användes för att förhindra födslar inom inuitbefolkningen. Deras slutsats är att Danmark kan ha brutit mot sin skyldighet att förebygga handlingar som omfattas av folkmordskonventionen, även om det särskilda folkmordsuppsåtet inte har bevisats.

Naalakkersuisut betraktar Dorough och Cullens arbete som den ursprungliga expertgruppens rapport. Med hänvisning till sakkunniggranskningen anser regeringen att den separata rapporten från Christoffersen och Nedergaard inte uppfyller uppdragets kommissorium. Båda har ändå offentliggjorts.

Minst 4 070 kvinnor hade fått spiral redan 1970

Den historiska dansk-grönländska utredning som publicerades 2025 visar hur snabbt spiralen spreds. Vid utgången av 1970 hade minst 4 070 grönlandsfödda kvinnor fått spiral. Det motsvarade ungefär varannan grönlandsfödd kvinna i fertil ålder.

Det exakta antalet under hela perioden 1960–1991 är inte känt. Siffran 4 070 är därför en säker miniminivå, inte ett slutligt totalantal över alla berörda.

Utredningen tog emot berättelser från 354 kvinnor om 488 händelser. Av 453 händelser med spiral eller injektioner av preventivmedlet Depo-Provera uppgav kvinnorna att de hade samtyckt i 55 fall. I 330 fall berättade de att de hade sagt nej eller inte lämnat något samtycke. För 68 händelser saknades uppgift om samtycket.

Det materialet visar hur övergreppen kunde se ut, men siffrorna kan inte användas för att påstå att samma fördelning gällde bland samtliga kvinnor som fick preventivmedel. Vittnesmålen kommer från kvinnor som själva valde att berätta för utredningen.

Flickor skickades från skolan till sjukhuset

De yngsta flickorna i berättelserna var 12 år. Bland 335 kvinnor vars ålder vid den första spiralinsättningen kunde fastställas var 94 högst 14 år. Ytterligare 120 var mellan 15 och 17 år.

Flera hade ännu inte haft sex. Vittnesmål beskriver hur flickor kallades ut från skolan och skickades till sjukhuset, ibland tillsammans med klasskamrater. I vissa fall uppfattade kvinnorna i efterhand att en lärare hade varit med och valt ut vilka som skulle få spiral.

Andra berättar att en spiral sattes in efter en förlossning, abort eller under en annan vårdkontakt utan att de förstod vad läkaren hade gjort. Följderna som beskrivs är bland annat svåra smärtor, kraftiga blödningar, psykiskt lidande och en långvarig misstro mot sjukvården.

Depo-Provera användes senare som ett annat preventivmedel. Den historiska utredningen innehåller 43 berättelser om sådana injektioner. Många kvinnor visste att de fick preventivmedel, men upplevde att det inte fanns någon verklig möjlighet att tacka nej och att informationen om verkan och biverkningar var otillräcklig.

Danska myndigheter ville bromsa befolkningstillväxten

Preventivmedelsinsatsen växte fram i en tid när danska myndigheter och läkare oroade sig för Grönlands snabbt växande befolkning, stora barnfamiljer, sociala problem och ett ökat antal unga ogifta mödrar. Familjeplaneringen presenterades som ett sätt att förbättra levnadsstandarden och hälsan.

Det officiella budskapet var att preventivmedel skulle erbjudas frivilligt efter information. Den historiska utredningen visar en annan sida av praktiken. Myndigheterna fick kännedom om att insatsen uppfattades som alltför aktiv och visste att kvinnorna i många fall inte själva hade sökt vård för att få preventivmedel.

Valet av spiral präglades också av en paternalistisk syn på grönländska kvinnor. Läkare tvivlade på att kvinnorna kunde eller ville ta p-piller på rätt sätt. Spiralen sågs som effektiv eftersom kvinnan inte själv behövde sköta preventivmedlet efter att det satts in.

Grönland var ett danskt amt under de mest intensiva kampanjåren. Hemstyret infördes 1979, men sjukvården förblev ett danskt ansvar fram till den 1 januari 1992.

Samtidigt föll fertiliteten dramatiskt. Från mitten av 1960-talet till mitten av 1970-talet sjönk den från omkring 6,5–7,5 barn per kvinna till cirka 2,5. Spiralerna var en del av denna omvandling, men hela nedgången kan inte tillskrivas preventivmedelsprogrammet. Urbanisering, aborter, ändrade familjemönster och andra samhällsförändringar påverkade också utvecklingen.

Därför är människorättsbrott inte automatiskt folkmord

Folkmordskonventionen handlar inte bara om dödande. Den omfattar även åtgärder som syftar till att förhindra födslar inom en nationell, etnisk, rasmässigt definierad eller religiös grupp.

Det krävs samtidigt två delar för att något juridiskt ska vara folkmord. En förbjuden handling måste ha utförts och det måste finnas ett särskilt uppsåt att helt eller delvis förstöra den skyddade gruppen som sådan.

Dorough och Cullen anser att det finns rimlig grund att anta att den fysiska handling som konventionen beskriver faktiskt förekom: läkare i offentlig tjänst satte in spiraler och gav Depo-Provera utan giltigt samtycke eller under förhållanden där samtycket hade pressats fram.

De kan däremot inte slå fast att avsikten att delvis förstöra inuitbefolkningen är den enda rimliga förklaringen till preventivmedelspraktiken. Målet att minska befolkningstillväxten kan ha påverkat hur läkare agerade, men det fanns också andra uttalade sociala och hälsopolitiska motiv.

Christoffersen och Nedergaard drar en skarpare gräns. De anser att praktiken varierade mellan olika läkare, platser och tider och att det inte går att belägga en medveten och enhetlig insats utan samtycke. De erkänner att enskilda flickors och kvinnors rättigheter kränktes, men ser inget stöd för ett uppsåt att förstöra befolkningen.

Båda rapporterna behandlar därmed allvarliga övergrepp. Tvisten gäller hur systematisk praktiken var, vad staten kände till och om bevisningen kan nå upp till folkmordskonventionens mycket höga krav på uppsåt.

Danmark betalar 300 000 danska kronor

Folketinget antog den 27 augusti 2026 en lag om ekonomisk gottgörelse. Beslutet gick igenom med 100 röster mot 10.

Ersättningen är 300 000 danska kronor per kvinna. För att omfattas ska kvinnan ha varit bosatt på Grönland senast 1991, efter bästa minne intyga att hon fick preventivmedel utan samtycke i Grönland eller Danmark under perioden 1960–1991 och kunna göra händelsen sannolik.

Ansökningar har kunnat lämnas till Patienterstatningen sedan den 1 juli 2026. Handläggningen börjar när lagen träder i kraft den 1 september. Sista ansökningsdag är den 1 september 2028.

De 143 kvinnor som stämde den danska staten får en särskild möjlighet att ingå förlikning på samma ersättningsnivå. Gottgörelsen innebär inte att en domstol har avgjort folkmordsfrågan eller prövat alla möjliga människorättskrav.

Danmarks statsminister Mette Frederiksen bad 2025 officiellt kvinnorna om ursäkt för den danska statens ansvar. Grönlands regeringschef Jens-Frederik Nielsen bad samtidigt om ursäkt för de fall som inträffade efter att Grönland övertog sjukvården 1992.

Grönland kan inte självt väcka en folkmordstalan

Oppositionspartierna Siumut och Naleraq vill att Danmarks ansvar ska prövas internationellt. De pekar på Internationella domstolen, ICJ, som kan avgöra tvister mellan stater om folkmordskonventionen.

Grönland kan dock inte självt väcka en sådan talan eftersom landet ännu inte är en självständig stat. En annan stat som är ansluten till konventionen skulle behöva ta ärendet till domstolen. Det gör vägen till en bindande folkmordsdom både juridiskt och politiskt svår.

Dorough och Cullen pekar även på möjligheten för enskilda att vända sig till Europadomstolen eller till FN:s traktatorgan efter att nationella rättsmedel har uttömts. En sådan prövning skulle i första hand gälla individuella människorättsbrott och ersättning, inte automatiskt avgöra frågan om statligt folkmord.

Historien får ny kraft i striden om Grönlands framtid

Spiralskandalen handlar först om de kvinnor och flickor som förlorade rätten att bestämma över sina kroppar. Men rapporterna publiceras när Donald Trump åter driver kravet på amerikansk kontroll över Grönland och när relationen mellan Nuuk och Köpenhamn granskas internationellt.

Amerikanska aktörer har använt berättelser om danska övergrepp för att ifrågasätta Danmarks legitimitet och framställa USA som ett alternativ. Samtidigt är erfarenheterna av kolonialt maktutövande en verklig del av den grönländska självständighetsdebatten. Den som vill förstå konflikten behöver också förstå varför Grönland har blivit så viktigt för både USA och Danmark.

Dorough och Cullen varnar uttryckligen för att deras rapport ska användas som ett vapen för eller emot Grönlands ställning i det danska riket. En sådan användning riskerar enligt dem att tränga undan kvinnornas egen rätt till upprättelse och läkning.

Naalakkersuisut vill nu starta en läkningsprocess och skapa en gemensam försoningskommission med Danmark. Regeringen kräver också att andra historiska fall behandlas, däribland juridiskt faderlösa och barn som adopterats bort utan samtycke.

Mette Frederiksen har välkomnat förslaget om en försoningskommission. Ersättningslagen börjar gälla den 1 september, men rapporterna har inte satt punkt för frågan om Danmarks juridiska ansvar eller för den större uppgörelsen om Grönlands koloniala historia.