En sjuksköterska på Akademiska sjukhuset i Uppsala döms för vållande till annans död sedan en 90-årig kvinna fått tolv timmars näringsdropp på ungefär en timme. Sjukhuset hade flera brister i sina säkerhetsrutiner, men Uppsala tingsrätt anser att sjuksköterskan ändå bär ett personligt straffansvar. Avgörande blev både pumpens inställning och hur hon hanterade återkommande larm.

Domen meddelades den 20 oktober 2026 och innebär villkorlig dom utan böter. Sjuksköterskan ska även betala 30 000 kronor i skadestånd till dödsboet.

Händelsen inträffade den 14 juli 2023. Den äldre kvinnan fick näringslösning genom en infusionspump, men tillförseln gick betydligt snabbare än ordinerat. Kvinnan avled senare samma dag.

Sjuksköterskan har nekat till att hon gjort sig skyldig till brott. Domen har ännu inte vunnit laga kraft.

Därför dömdes sjuksköterskan

Tingsrätten pekar framför allt på två delar av sjuksköterskans agerande: hur infusionspumpen ställdes in och vilka kontroller som gjordes när utrustningen började larma.

Patienten skulle få 1 016 milliliter näringslösning fördelat över tolv timmar. Det motsvarar en hastighet på ungefär 85 milliliter i timmen.

I stället ställdes pumpen enligt domstolen in på 1 016 milliliter per timme. Hela mängden kunde därmed tillföras på ungefär en timme.

Sjuksköterskan har förnekat att hon programmerade pumpen fel och menat att ett tekniskt fel måste ha inträffat.

Tingsrätten gjorde en annan bedömning. Pumpens tekniska loggar talade enligt domstolen för att sjuksköterskan hade förväxlat totalvolymen med den hastighet som skulle programmeras.

Domstolen ansåg inte att utredningen gav stöd för förklaringen om ett tekniskt fel.

Pumpen larmade fem gånger – men ansvaret skilde sig åt

Infusionspumpen gav sammanlagt fem larm om högt mottryck under behandlingen. Det betyder att pumpen registrerade ett förhöjt motstånd när vätskan skulle tillföras.

De två första larmen hanterades av sjuksköterskan själv. Hon kvitterade dem och startade om pumpen.

Efter det andra larmet, som kom ungefär tio minuter efter det första, borde hon enligt tingsrätten ha undersökt situationen närmare.

Det är viktigt att skilja dessa larm från de tre som kom senare. De kvitterades av annan personal utan medicinsk utbildning, och enligt utredningen fick sjuksköterskan inte information om dem.

Domstolens bedömning av hennes eget agerande gäller alltså framför allt pumpinställningen och de två larm hon själv hanterade.

Ett mottryckslarm innebär inte automatiskt att infusionshastigheten är för hög. Det kan exempelvis bero på att en slang är vikt eller att flödet hindras på annat sätt.

Men tingsrätten ansåg att de upprepade larmen gav anledning till mer omfattande kontroller. En kontroll av pumpens inställningar hade kunnat avslöja den felaktiga hastigheten.

Det går däremot inte att slå fast att en sådan kontroll vid de första larmen med säkerhet hade förhindrat dödsfallet.

Sjukhusets säkerhetsrutiner hade också brister

En central fråga under rättsprocessen var varför sjuksköterskan skulle hållas personligt ansvarig när det samtidigt fanns problem med sjukhusets organisation och säkerhetssystem.

Akademiska sjukhusets egen utredning hade identifierat flera brister.

Bland annat användes inte tillgängliga säkerhetsfunktioner för att begränsa infusionshastigheten genom pumpens läkemedelsprotokoll. Det fanns också problem med dokumentation, ansvarsfördelning och rutiner kring personal utan medicinsk utbildning.

Att näringsdropp ofta gavs nattetid innebar dessutom att färre medarbetare fanns tillgängliga för övervakning.

Tingsrätten konstaterade att sådana brister kunde ha bidragit till händelsen. Men enligt domstolen innebar de inte att sjuksköterskans eget ansvar försvann.

Hon hade erfarenhet av arbetsuppgifterna och var van vid utrustningen. Domstolen bedömde också att arbetssituationen gav utrymme för nödvändiga kontroller.

Så skiljer sig ansvaret åt

Enligt patientsäkerhetslagen ansvarar hälso- och sjukvårdspersonal för hur de utför sina arbetsuppgifter.

Samtidigt har vårdgivaren ett eget ansvar för patientsäkerheten.

Det ena ansvaret utesluter alltså inte det andra.

Varför kan ett misstag i vården vara brottsligt?

Att en patient skadas eller avlider efter ett misstag innebär inte automatiskt att någon inom vården ska dömas för brott.

För vållande till annans död krävs att ett oaktsamt handlande kan kopplas till dödsfallet och att oaktsamheten är tillräckligt allvarlig för att medföra straffansvar.

I det här fallet ansåg tingsrätten att kraven var uppfyllda.

Den rättsmedicinska utredningen pekade på fettembolism som sannolik dödsorsak. Det innebär att fettpartiklar påverkar blodcirkulationen, bland annat i lungornas blodkärl.

Patientens redan nedsatta hälsa kan ha haft betydelse, men domstolen bedömde att det fanns ett tillräckligt tydligt orsakssamband mellan den alltför snabba infusionen och dödsfallet.

Tingsrätten hänvisade också till ett tidigare avgörande från Högsta domstolen, det så kallade Kalmarfallet från 2006.

I det målet dömdes en sjuksköterska efter att ett spädbarn fått en infusionslösning med tio gånger för hög läkemedelskoncentration och avlidit.

HD:s avgörande visar att personligt straffansvar kan bli aktuellt när en vårdanställd har möjlighet att upptäcka ett allvarligt misstag men inte gör nödvändiga kontroller.

Försvaret kritiserar domen

Sjuksköterskans försvarsadvokat Karin Lavén har riktat kritik mot tingsrättens bedömning.

I en intervju med Vårdfokus den 22 oktober ifrågasatte hon hur domstolen värderat pumpens tekniska loggar i förhållande till andra uppgifter i utredningen.

Försvaret anser också att sjukhusets bristande säkerhetssystem borde ha fått större betydelse vid ansvarsbedömningen.

En annan invändning gäller jämförelsen med Kalmarfallet. Försvaret menar att situationerna skiljer sig åt, bland annat eftersom larmen på Akademiska gällde mottryck och inte uttryckligen varnade för fel infusionshastighet.

Det är därmed inte bara själva händelseförloppet som är omtvistat, utan även hur långt det personliga straffansvaret ska sträcka sig i en vårdmiljö med bristande säkerhetsrutiner.

Vad händer efter domen?

Akademiska sjukhuset har efter dödsfallet genomfört förändringar i sina rutiner och bland annat programmerat om infusionspumparna.

Inspektionen för vård och omsorg, IVO, har tidigare bedömt att sjukhuset vidtagit åtgärder för att minska risken för en liknande händelse.

Den granskningen gäller vårdgivarens patientsäkerhetsarbete och ska skiljas från tingsrättens bedömning av sjuksköterskans straffansvar.

Sjuksköterskan har också återgått till patientnära arbete efter en tidigare avstängning.

Domen kan överklagas till hovrätten senast den 10 november 2026. Försvaret hade den 22 oktober ännu inte lämnat något definitivt besked om ett överklagande.

Fram till dess att domen vunnit laga kraft är det tingsrättens bedömning, inte ett slutligt avgörande, som ligger till grund för sjuksköterskans fällande dom.