Två misstänkta sabotage mot det tyska elnätet inom mindre än ett dygn har satt nytt fokus på Europas kritiska infrastruktur. Vid det ena angreppet kopplades fem kraftverksblock med sammanlagt 4 200 megawatt installerad kapacitet bort från nätet. Någon koppling till Ryssland är inte fastställd, men attackerna kommer samtidigt som Tyskland skärper tonen om ryska hybridoperationer och Sverige rustar sin egen förmåga att reparera samhällsviktig infrastruktur efter sabotage.

Två attacker på mindre än ett dygn

Den första attacken inträffade på morgonen den 1 september vid Turnow-Preilack i Brandenburg, nära kraftverket Jänschwalde.

Enligt Brandenburgpolisen användes självbyggda anordningar för att föra ledande material mot högspänningsledningar och orsaka kortslutningar. Händelsen utreds bland annat som störande av allmän verksamhet och förstörande av viktig utrustning.

Dessutom granskas om brottet kan omfattas av den tyska lagstiftningen om terroristiska sammanslutningar.

Samma kväll kom nästa attack, den här gången nära Bergheim väster om Köln.

Vid ett ställverk ska ett ledande föremål ha förts mot ledningarna på ett sätt som orsakade en störning. Polisen hittade senare flera anordningar i ett närliggande majsfält som tros ha använts för att skjuta eller slunga föremål mot infrastrukturen.

Utredarna bedömer att störningen var avsiktlig och inte resultatet av ett tekniskt fel.

Händelse	Det som är känt
Brandenburg	Ledande material fördes mot högspänningsledningar med självbyggda anordningar.
Bergheim	Ledande föremål riktades mot elledningar vid ett ställverk. Fem kraftverksblock kopplades bort.

Likheterna mellan händelserna är nu en central del av utredningen.

Brandenburgs inrikesminister Jan Redmann sade den 2 september att tecknen blivit starkare på att attackerna kan vara delar av ett samordnat angrepp mot energiförsörjningen.

Det är ännu inte fastställt.

Fem kraftverksblock försvann från nätet

Konsekvenserna blev särskilt tydliga vid Bergheim.

Kraftverksblocken Neurath F och G samt Niederaußem G, H och K kopplades automatiskt bort från nätet. Tillsammans har de en installerad kapacitet på omkring 4 200 megawatt.

Det betyder däremot inte att 4 200 MW faktisk produktion försvann i samma ögonblick.

Blocken levererade omkring 3 000 MW när störningen inträffade.

Skillnaden är viktig. Den installerade kapaciteten beskriver hur mycket anläggningarna maximalt kan producera, medan den faktiska produktionen varierar.

Även ett bortfall på cirka 3 000 MW är emellertid betydande.

Tre av de fem blocken hade kommit tillbaka i drift under den 2 september. De återstående två väntades enligt energibolaget RWE kunna återvända under helgen.

Ingen blackout trots det stora bortfallet

Det kanske mest intressanta är vad som inte hände.

Trots att fem stora produktionsblock försvann från systemet drabbades inte allmänheten av någon omfattande strömavbrott.

Den tyska transmissionsnätsoperatören Amprion uppger att systemstabiliteten kunde upprätthållas och att den allmänna elförsörjningen inte behövde kopplas bort.

Det säger något om hur ett modernt elsystem är byggt.

Skyddssystem ska automatiskt kunna koppla bort anläggningar när något händer. Samtidigt ska nätet kunna hantera att enskilda delar försvinner utan att störningen sprider sig vidare.

Händelsen visar därför både en sårbarhet och en styrka.

Sårbarheten är att relativt begränsade fysiska angrepp tycks kunna påverka mycket stora energianläggningar.

Styrkan är att bortfallet inte utvecklades till ett större systemhaveri.

Misstanke om ett koordinerat angrepp

Tyska myndigheter försöker nu fastställa om de två attackerna faktiskt hänger ihop.

Den federala riksåklagaren granskar samtidigt om utredningen ska tas över på federal nivå.

Att frågan över huvud taget har hamnat där visar hur allvarligt myndigheterna ser på händelserna.

Det betyder däremot inte att gärningsmän, motiv eller eventuell uppdragsgivare är kända.

Det finns ännu ingen offentlig bevisning som visar vem som ligger bakom attackerna.

Ryssland pekades ut efter separat drönarattack

Att misstankarna om hybridangrepp ändå snabbt hamnat i centrum beror på det bredare säkerhetsläget i Tyskland.

Bara dagen före den intensifierade utredningen av elnätsattackerna pekade den tyska regeringen ut Ryssland för en helt annan händelse.

Berlin uppgav den 1 september att Ryssland låg bakom ett tidigare försök att genomföra en attack med en sprängmedelslastad drönare vid Leipzig/Halle flygplats den 4 augusti.

Ukrainska fraktflyg stod i närheten.

Den tyska regeringen säger att tekniska fynd, polisuppgifter och underrättelseinformation pekar mot rysk inblandning. Ryssland förnekar anklagelserna.

Det är viktigt att hålla de båda fallen isär.

Tyskland säger sig ha underlag för att peka ut Ryssland i Leipzig/Halle-fallet.

Någon motsvarande rysk koppling har inte fastställts när det gäller attackerna mot elnätet i Brandenburg och Bergheim.

Rysslandsspåret är därför en del av den säkerhetspolitiska bakgrunden, inte ett bevisat svar på vem som ligger bakom de senaste sabotagehandlingarna.

Europas kritiska infrastruktur har blivit ett mål

Den större europeiska frågan är inte begränsad till Tyskland.

Elledningar, transformatorstationer, telekommunikation, järnvägar, hamnar, datakablar och andra samhällsviktiga system är geografiskt utspridda och svåra att skydda överallt samtidigt.

Det innebär att en angripare inte nödvändigtvis behöver slå ut ett helt kraftverk eller ett helt nät.

Att störa rätt knutpunkt kan räcka för att tvinga säkerhetssystem att koppla bort betydande kapacitet.

EU har därför under de senaste åren allt tydligare börjat behandla fysisk säkerhet, cyberattacker, sabotage, drönarhot och återställningsförmåga som delar av samma problem.

Tyskland har dessutom skärpt sina egna krav.

Landets nya regelverk för kritisk infrastruktur, KRITIS-Dachgesetz, ställer gemensamma krav på bland annat riskanalyser, incidentrapportering, fysiskt skydd och beredskap för att hålla verksamheter igång under störningar.

Den tyska regeringens information om KRITIS-Dachgesetz visar hur skyddet av fysisk infrastruktur blivit en allt tydligare del av landets säkerhetspolitik.

Sverige står inför samma problem

För Sverige är frågan långt ifrån teoretisk.

Samma dag som den tyska sabotageutredningen intensifierades gav regeringen Myndigheten för civilt försvar i uppdrag att börja återupprätta en nationell byggnads- och reparationsberedskap.

Tanken är att Sverige snabbare ska kunna reparera samhällsviktig infrastruktur efter bland annat angrepp och sabotage.

Elförsörjning, transportnät och kommunikationer pekas ut som centrala områden.

Det är inte ett beslut som fattats som svar på just attackerna i Tyskland. Arbetet har en betydligt längre bakgrund.

Men tidpunkten illustrerar hur nära frågan ligger den europeiska säkerhetsdebatten.

Sverige har också under 2026 antagit en nationell strategi för motståndskraft i samhällsviktig verksamhet.

Svenska kraftnät arbetar samtidigt med fysisk säkerhet kring stationer och produktionsanläggningar genom bland annat bevakning, teknisk övervakning, stängsel och tillträdesskydd.

Tidigare i år utbildades dessutom de första 100 civilpliktiga inom elförsörjningen.

Målet är att ha utbildat 1 000 personer före utgången av 2028. De ska bland annat kunna hjälpa till att reparera skadade kraftledningar och stolpar.

Det går inte att skydda varje meter elnät

Attacken i Tyskland visar samtidigt begränsningen med traditionellt objektskydd.

Ett europeiskt elnät omfattar enorma geografiska områden.

Det går att förstärka skyddet runt stora kraftverk, ställverk och andra kritiska anläggningar. Det är betydligt svårare att göra varje ledning, stolpe och teknisk installation omöjlig att angripa.

Därför bygger beredskapen på flera lager.

Ett angrepp ska helst upptäckas tidigt.

Det ska vara svårt att genomföra.

Systemet ska kunna fortsätta fungera även om en komponent försvinner.

Och om något ändå slås ut måste det kunna repareras snabbt.

Det är samma logik som nu blir allt viktigare i både Tyskland och Sverige.

Hurbra har tidigare rapporterat om hur Tyskland höjt sin hotnivå och skärpt säkerhetsläget, bland annat mot bakgrund av hot mot kritisk infrastruktur.

De senaste attackerna visar hur konkret den utvecklingen har blivit.

Sabotage behöver inte leda till samhällskollaps

Det finns en risk att händelser som de i Brandenburg och Bergheim beskrivs som bevis för att Europas elnät står försvarslösa.

Det är inte vad som hände.

Tvärtom klarade det tyska elsystemet ett plötsligt bortfall på omkring 3 000 MW utan att en bred elkris uppstod.

Men incidenterna visar samtidigt att kritisk infrastruktur kan påverkas med förhållandevis enkla fysiska metoder.

Det är just den kombinationen som gör attackerna betydelsefulla.

Frågan för Europas regeringar är inte bara hur varje enskild anläggning ska skyddas.

Den är också hur hela samhället ska kunna fortsätta fungera när ett angrepp faktiskt lyckas.

Efter två misstänkta sabotage mot Tysklands elnät på mindre än ett dygn är den frågan mer konkret än på länge.