Svenska Bordtennisförbundet tycker att det är fel att ryska spelare åter får tävla under rysk flagg. Ändå fortsätter förbundet sitt arbete kring Europe Smash i Malmö som tidigare. När principen plötsligt hade kunnat kosta något stannar protesten vid ord.

Det är lätt att säga att något är fel.

Betydligt svårare är det att säga: Då ställer vi inte upp.

Den 28 juli öppnade Internationella bordtennisförbundet, ITTF, åter dörren för ryska spelare att tävla internationellt under rysk flagg och med rysk nationalsång.

Det betyder att ryska spelare kommer till Europe Smash i Malmö. Inte som neutrala idrottare och inte utan nationella symboler.

De tävlar som ryssar under den ryska flaggan.

Svenska Bordtennisförbundet gillar inte beslutet. Förbundsordföranden Tomas Eriksson har varit tydlig med att den svenska och nordiska linjen är att ryska idrottare inte bör delta internationellt så länge Rysslands anfallskrig mot Ukraina pågår.

Bra.

Men sedan då?

När orden inte får några konsekvenser

Svenska Bordtennisförbundet har inte följt sitt ställningstagande med någon motsvarande handling inför Europe Smash.

Tävlingen genomförs. Förbundet fortsätter sitt arbete kring evenemanget. Svenska spelare deltar. Ryssarna kommer och den ryska flaggan tillåts.

Den svenska protesten består i praktiken av att konstatera att ITTF har fattat fel beslut.

Det är just det som skaver.

Ett ställningstagande betyder mindre om man bara står för det när det inte kräver någonting.

SBTF hade kunnat säga att gränsen går när Ryssland åter släpps in under sina nationella symboler. Förbundet hade kunnat dra tillbaka sitt stöd till arrangemanget, minska sin medverkan, kräva att de ryska symbolerna stoppades eller på något annat tydligt sätt visa att beslutet får konsekvenser.

Framför allt hade man kunnat säga:

Det här ställer vi inte upp på.

I stället fortsätter allt.

När tävlingen gick bra arrangerade Sverige den

Det blir ännu märkligare eftersom Svenska Bordtennisförbundet tidigare knappast har försökt skapa något större avstånd till Europe Smash.

Efter den första tävlingen 2025 beskrev förbundet hur SBTF tillsammans med WTT hade arrangerat Europe Smash. Man lyfte den svenska organisationens arbete och skrev om möjligheten att arrangera tävlingen igen året därpå.

På SBTF:s egen sida om internationella evenemang i Sverige samlas dessutom tävlingar som förbundet arrangerar eller är delarrangör i. Där finns Europe Smash 2026.

Nu när Ryssland blivit en obekväm del av evenemanget betonas i stället att WTT är den formella arrangören.

Det kan vara helt korrekt.

Men ordet formellt är ganska bekvämt just nu.

När Europe Smash blev en svensk bordtennissuccé var det naturligt att tala om vad Sverige och det svenska förbundet hade åstadkommit tillsammans med WTT.

När ryska flaggor kommer till Malmö Arena är det plötsligt viktigare att förklara vem som formellt bestämmer.

SBTF vet hur man fattar ett riktigt beslut

Det märkligaste är kanske att Svenska Bordtennisförbundet redan har visat att man kan gå från ord till handling.

I juni beslutade förbundet att tills vidare inte bevilja nya speltillstånd för ryska och belarusiska spelare i svensk nationell bordtennis, med vissa undantag och övergångsregler.

Där nöjde man sig inte med att säga att utvecklingen var olycklig.

Man fattade ett beslut.

När SBTF självt har kontroll över reglerna får alltså hållningen mot Ryssland praktiska konsekvenser.

När samma fråga landar mitt i ett stort internationellt evenemang på svensk mark är beskedet i stället att WTT bestämmer.

Ja, WTT bestämmer över tävlingens regler.

Men Svenska Bordtennisförbundet bestämmer fortfarande över sin egen medverkan.

Kroatien valde en annan väg

Samtidigt visar Kroatien att ett värdland faktiskt kan välja att sätta en gräns.

Inför gymnastik-EM har arrangörslandet beslutat att ryska och belarusiska flaggor och nationalsånger inte ska användas under mästerskapet, trots att internationella regler åter öppnat för ryska deltagare.

Kroatien nöjde sig alltså inte med att säga att man ogillade utvecklingen.

Man gjorde något.

Det betyder inte att SBTF hade exakt samma verktyg till sitt förfogande i Malmö. Det viktiga är något enklare: det går att försöka sätta press när ett internationellt förbund fattar ett beslut man anser vara fel.

Det går att dra en gräns för den egna medverkan.

SBTF har valt att inte göra det.

Skicka inte fram Truls Möregårdh

Ansvaret ska heller inte läggas på de svenska spelarna.

Truls Möregårdh, Anton Källberg och de andra svenskarna ska inte behöva lösa den här frågan mitt under en av årets största tävlingar.

Det är ledningens uppgift.

Det är därför idrottsförbund har styrelser, ordförande och människor med mandat att fatta obekväma beslut.

Vi har tidigare gått igenom hur olika sporter behandlar ryska idrottare. Skillnaderna är stora, och Europe Smash blir ännu ett exempel på hur splittrad idrottsvärldens hållning har blivit.

Men just här är frågan inte särskilt komplicerad.

SBTF säger att Rysslands återkomst under egen flagg är fel.

Samtidigt fortsätter förbundet att medverka när det sker på hemmaplan.

En princip måste ibland kosta något

Svenska Bordtennisförbundet kan inte bestämma över ITTF.

Men man kan bestämma över sig självt.

Ingen förväntar sig att SBTF ensamt ska förändra världsbordtennisen. Däremot är det rimligt att förvänta sig att ett förbund som säger sig motsätta sig Rysslands återkomst också låter den hållningen få någon konsekvens när återkomsten sker mitt framför ögonen på dem.

Annars blir budskapet enkelt:

Vi tycker att det är fel.

Men inte så fel att vi tänker göra någonting åt vår egen medverkan.

Det är där Svenska Bordtennisförbundet hade kunnat visa lite ryggrad.

Man valde att fortsätta som vanligt.