Det omstridda höghuset på Lidingö, som tidigare kopplats till rysk underrättelseverksamhet, står nu tomt. Efter tolv års konflikt har fastighetsägaren Stefan Häge för första gången fått komma in i byggnaden. De ryska boendena har lämnat fastigheten, men varför de flyttat och när det skedde är fortfarande oklart.

Det är SVT som måndagen den 2 november 2026 avslöjar den nya utvecklingen. Journalister har följt med Stefan Häge in i huset och dokumenterat tomma korridorer och övergivna utrymmen.

Fastigheten har varit centrum för en ovanlig konflikt mellan en svensk fastighetsägare och den ryska staten. Trots att Häge genom sitt bolag köpte byggnaden på exekutiv auktion 2014 har han inte kunnat disponera den.

Nu har situationen förändrats. De ryska boendena är borta och ägaren har till slut kunnat gå in i huset som han ägt i tolv år.

Därför står det ryska huset på Lidingö tomt

Enligt SVT:s nya avslöjande har de personer som tidigare bodde i fastigheten lämnat byggnaden.

Det betyder att det åtminstone för tillfället inte längre finns några ryska boende kvar som använder huset på samma sätt som tidigare.

Däremot återstår flera frågor.

Det är inte fastställt exakt när utflyttningen genomfördes. Det finns heller ingen offentligt bekräftad förklaring till varför de ryska boendena lämnat fastigheten just nu.

Det är därför inte möjligt att slå fast om utvecklingen beror på ett nytt diplomatiskt beslut, förändrade behov inom den ryska verksamheten eller någon annan omständighet.

Det som är bekräftat är att Stefan Häge nu har fått tillträde, vilket han tidigare inte kunnat få trots sin äganderätt.

Konflikten började långt före försäljningen 2014

Historien bakom huset sträcker sig tillbaka till 1990-talet och en ekonomisk tvist mellan Ryssland och den tyske affärsmannen Franz Sedelmayer.

Sedelmayer hade investerat i Ryssland men förlorade tillgångar som togs över av den ryska staten. Efter en lång rättslig process försökte han få ersättning genom att utmäta rysk egendom utomlands.

En av de fastigheter som blev aktuella var höghuset på Lidingö.

Ryssland motsatte sig utmätningen och hävdade att byggnaden omfattades av statsimmunitet. Frågan gick hela vägen till Högsta domstolen.

År 2011 kom ett avgörande som öppnade vägen för försäljning. Högsta domstolen bedömde att fastigheten kunde utmätas eftersom dess användning inte gav det skydd mot verkställighet som Ryssland gjorde anspråk på.

Tre år senare såldes byggnaden på exekutiv auktion.

Fastighetsbolaget LKO Fastighets AB köpte huset för 12 miljoner kronor. Stefan Häge blev därmed ägare genom bolaget, men de ryska boendena blev kvar.

Tolv års väntan på tillträde

Det uppstod därmed en situation där ett svenskt bolag ägde fastigheten samtidigt som Ryssland fortsatte att använda den.

Konflikten handlade inte längre bara om vem som ägde huset. Den gällde också möjligheten att faktiskt komma in, använda byggnaden och få betalt för nyttjandet.

Flera rättsliga processer följde.

Fastighetsägaren krävde betalning för den fortsatta användningen, och svenska domstolar meddelade vid upprepade tillfällen beslut till bolagets fördel.

År 2024 rapporterade SVT att Ryssland hade dömts att betala ytterligare över 16 miljoner kronor i utebliven hyra. De samlade fordringarna uppgavs då överstiga 30 miljoner kronor.

Det är historiska uppgifter om konflikten. Hur stora eventuella utestående krav är i november 2026 är inte bekräftat.

Spionavslöjandet 2023 gav huset en ny betydelse

Fastighetskonflikten fick en tydligare säkerhetspolitisk dimension när SVT och Uppdrag granskning 2023 undersökte vilka personer som använde byggnaden.

Granskningen visade kopplingar mellan fastigheten och personer som pekades ut som ryska underrättelseofficerare.

Två av personerna som identifierades var Nikolai Banatov, som kopplades till den militära underrättelsetjänsten GRU, och Mikhail Kiselev, som kopplades till den civila utrikesunderrättelsetjänsten SVR.

Enligt SVT:s granskning fanns kopplingar mellan deras rörelser, fastigheten och den ryska ambassaden i Stockholm.

Uppgifterna bidrog till att huset i medier började beskrivas som ett ryskt spionhus.

Det är samtidigt viktigt att skilja mellan vad granskningen visade och vad som är bevisat om verksamheten i byggnaden. Att personer med uppgivna underrättelsekopplingar vistats där innebär inte att varje boende arbetade med underrättelseverksamhet eller att alla aktiviteter i huset är kända.

Dagens besked handlar om att de ryska boendena har lämnat fastigheten. Det finns inget bekräftat underlag för att koppla själva utflyttningen till någon särskild underrättelseoperation.

Varför kunde ägaren inte komma in i sitt eget hus?

En av de mest uppmärksammade delarna av konflikten har varit att fastighetsägaren inte fått tillträde trots att köpet genomfördes enligt svensk rätt.

En viktig förklaring är frågan om diplomatiskt skydd och hur internationella överenskommelser ska tillämpas.

Ryssland har tidigare hänvisat till byggnadens koppling till diplomatisk verksamhet. Svenska myndigheter har samtidigt behövt ta hänsyn till de skyldigheter Sverige har enligt internationell rätt.

År 2023 hänvisade dåvarande utrikesministern Tobias Billström till Sveriges skyldigheter enligt Wienkonventionen.

Men den tolkningen har inte varit oomstridd.

Folkrättsprofessorn Said Mahmoudi har tidigare ifrågasatt möjligheten för Ryssland att fortsätta åberopa samma skydd när landet inte längre ägde fastigheten.

Här finns en avgörande skillnad mellan två frågor: vem som har rättslig äganderätt till en byggnad och vilka möjligheter en stat har att ingripa när byggnaden används av personer med diplomatisk anknytning.

Det var just den skillnaden som gjorde att en försäljning kunde genomföras utan att den nye ägaren omedelbart kunde ta fastigheten i besittning.

Att Häge nu fått tillträde betyder att ett långvarigt praktiskt hinder har försvunnit. Det är däremot inte i sig ett bevis på att alla folkrättsliga frågor har avgjorts genom ett nytt principbeslut.

Tidslinje: Så utvecklades konflikten om ryska huset

År	Vad som hände
1990-talet	Den tyske affärsmannen Franz Sedelmayer förlorar tillgångar i Ryssland.
2003	Försök görs att utmäta den ryska fastigheten på Lidingö.
2011	Högsta domstolen öppnar vägen för utmätning av byggnaden.
2014	LKO Fastighets AB köper huset på exekutiv auktion för 12 miljoner kronor.
2023	SVT och Uppdrag granskning avslöjar kopplingar till personer utpekade som ryska underrättelseofficerare.
2024	Nya domstolsbeslut om obetald hyra uppmärksammas.
2 november 2026	SVT avslöjar att de ryska boendena lämnat och att Stefan Häge fått tillträde.

Vad betyder utvecklingen för Sverige och Ryssland?

Att huset nu står tomt är framför allt en förändring i en fastighetskonflikt som under lång tid haft diplomatiska och säkerhetspolitiska förgreningar.

Byggnaden har varit ett ovanligt exempel på hur frågor om äganderätt, internationell rätt och utländska staters närvaro i Sverige kan krocka.

Det finns däremot inga bekräftade uppgifter om att utflyttningen är resultatet av ett nytt avtal mellan den svenska och ryska regeringen.

Det finns inte heller något offentligt besked som visar att Ryssland ändrat sin generella syn på tidigare domstolsavgöranden eller på fastighetskonflikten.

Händelsen ska därför inte beskrivas som ett diplomatiskt genombrott mellan länderna utan ytterligare belägg.

Den väcker ändå frågor om hur fastigheter med tidigare utländsk statlig verksamhet hanteras i Sverige.

Frågan är bredare än enbart huset på Lidingö. Hurbra har tidigare granskat ryska fastigheter i Sverige och deras säkerhetspolitiska betydelse.

En viktig skillnad är att Lidingöhuset inte längre är ryskägt. Det har tillhört ett svenskt fastighetsbolag sedan 2014, trots att ryska boende fortsatt använda det.

Vad händer med huset på Lidingö nu?

Det omedelbara resultatet är att Stefan Häge till slut har kunnat besöka och undersöka fastigheten.

Efter tolv år utan tillträde finns det anledning för ägaren att bedöma byggnadens skick och vilka åtgärder som kan behövas innan den kan användas på nytt.

Men det finns ännu inga bekräftade uppgifter om någon färdig plan för byggnadens framtida användning.

Inte heller är det klarlagt om tidigare ekonomiska krav mot Ryssland kommer att kunna drivas in eller om ytterligare rättsliga frågor återstår.

Det som tidigare var en långvarig konflikt om att över huvud taget få komma in i huset har nu förändrats till en fråga om vad ägaren faktiskt kan göra med fastigheten.

När de ryska boendena lämnade byggnaden och varför de gjorde det är fortfarande obesvarat.