Svensk fotboll har tappat en av sina viktigaste styrkor, enligt Pontus Jansson. Malmö FF:s mittback anser att klubbar, akademier och landslag lägger för lite kraft på försvarsspelets grunder. Samtidigt visar statistiken en mer sammansatt bild: målen i Allsvenskan blir fler, men flera lag har fortfarande ett mycket effektivt försvarsspel.

Pontus Jansson riktar skarp kritik mot utvecklingen inom svensk fotboll. I en intervju i TV4:s Bollklubben, som Fotbollskanalen rapporterar om, beskriver han hur traditionella defensiva färdigheter har fått stå tillbaka när tränare och klubbar lägger allt större vikt vid offensiv speluppbyggnad.

Kritiken handlar inte bara om att svenska lag släpper in för många mål. Jansson ifrågasätter själva utbildningen av försvarsspelare och hur mycket tid som faktiskt ägnas åt att utveckla deras defensiva egenskaper.

– Vi behöver fortfarande belysa att försvarsspel är 50 procent av fotboll, säger han.

Vill att svenska spelare tränar mer på försvarsspelets grunder

Jansson menar att svensk fotboll har blivit alltför upptagen av hur lagen ska spela med bollen. Speluppbyggnad, passningsmönster och offensiva taktiska idéer får stort utrymme, medan försvarsspel riskerar att behandlas som något spelarna redan förväntas behärska.

Han efterlyser större uppmärksamhet på de individuella och kollektiva grunderna.

För en mittback handlar det exempelvis om att bedöma avståndet till en anfallare, välja rätt tillfälle att kliva fram, styra motståndaren bort från farliga ytor och förstå när det är bättre att avvakta än att försöka bryta.

Det kollektiva försvarsspelet ställer andra krav. Lagdelarna måste hålla ihop, spelarna behöver veta vem som ska pressa och vem som ska ge understöd, och försvaret måste fungera när bollen kommer in i det egna straffområdet.

Jansson anser att sådana färdigheter behöver få större plats både på träningsplanen och i teorigenomgångarna.

En annan del av kritiken gäller riskerna i den moderna speluppbyggnaden. Han ifrågasätter viljan att spela sig ur nästan varje situation på egen planhalva, även när ett enklare och rakare alternativ skulle kunna vara klokare.

Det innebär inte att han vill avskaffa ett modernt, passningsorienterat spel. Hans invändning är snarare att taktiska ambitioner inte får gå ut över grundläggande försvarskunskap och förmågan att bedöma risker.

Allsvenskan blir allt mer målrik

Det finns statistik som ger viss tyngd åt Janssons oro.

Målsnittet i Allsvenskan har stigit under flera säsonger. År 2021 gjordes i genomsnitt 2,66 mål per match. Efter 23 omgångar 2026 låg motsvarande siffra på 2,94.

Det motsvarar en ökning med ungefär elva procent.

Säsong	Mål per match
2021	2,66
2022	2,76
2023	2,77
2024	2,83
2025	2,85
2026, efter 23 omgångar	2,94

Ökningen är tydlig. Men det finns en viktig historisk jämförelse som gör utvecklingen mindre dramatisk än den först kan verka.

Redan 2016 gjordes 737 mål i Allsvenskan, vilket motsvarade 3,07 mål per match. Den nivån var alltså högre än under de första 23 omgångarna 2026.

Dagens målrikedom är därmed inte något historiskt unikt.

Framför allt går det inte att dra slutsatsen att försvarsspelarna blivit sämre enbart genom att räkna målen. Fler mål kan också bero på att lagen skapar fler chanser, tar större offensiva risker eller blivit effektivare i sina avslut.

För att avgöra om det defensiva arbetet faktiskt försämrats behöver man undersöka vilka målchanser lagen släpper till, hur motståndarna kommer till avslut och vilka typer av misstag som upprepas.

Hammarbys defensiv visar att målrik fotboll inte behöver betyda svagt försvar

Skillnaderna mellan de allsvenska lagen är stora.

Efter 23 omgångar hade Hammarby, Djurgården och GAIS endast släppt in 21 mål vardera. Malmö FF hade under samma period släppt in 33.

Även statistiken över förväntade insläppta mål, xGA, visar tydliga variationer.

xGA mäter kvaliteten på de avslut som motståndarna tillåts komma till. Ett lågt värde tyder generellt på att laget begränsar motståndarnas möjligheter att skapa farliga målchanser.

Efter 23 matcher hade Hammarby ett xGA-värde på 24,2, jämfört med 29,1 för Djurgården, 29,4 för GAIS och 33,9 för Malmö FF.

Hammarby hade samtidigt en stark offensiv målproduktion. Det illustrerar att ett lag kan prioritera ett anfallsglatt spel utan att överge den defensiva organisationen.

Ett annat intressant exempel är Mjällbys förändrade situation i Allsvenskan.

Under guldåret 2025 släppte Mjällby bara in 18 mål på 30 matcher. Efter 23 omgångar 2026 hade laget redan släppt in 39.

Skillnaden är anmärkningsvärd, men förklaringen behöver inte enbart ligga i försvarsspelets utbildning eller organisation. Spelaromsättning, motstånd, taktik och andra förutsättningar kan påverka resultaten kraftigt.

Det är just därför enskilda lags defensiva prestationer måste granskas mer ingående innan de används som bevis för en större förändring inom svensk fotboll.

Landslagets senaste resultat ger en annan bild

Jansson begränsar inte kritiken till Allsvenskan. Han anser att bristerna också märks i landslagsfotbollen.

Samtidigt har Sveriges herrlandslag inlett Nations League 2026 med resultat som inte ger stöd åt någon enkel beskrivning av en defensiv kris.

Efter fyra matcher stod Sverige på tre segrar och en oavgjord, med tio poäng och målskillnaden 7–3.

I bortamatchen mot Rumänien den 5 oktober höll Sverige dessutom nollan.

Det betyder naturligtvis inte att försvarsspelet är problemfritt. Ett lag kan vinna matcher trots återkommande individuella misstag eller brister i organisationen.

Men landslagets aktuella resultat visar varför det är viktigt att skilja på Janssons långsiktiga kritik mot spelarutbildningen och hur väl det nuvarande landslaget faktiskt har försvarat sig i sina senaste matcher.

Försvarsspel finns redan i svensk spelarutbildning

En central fråga är om svensk fotboll verkligen har slutat prioritera defensiva färdigheter.

Det svenska utbildningsmaterialet ger inget stöd för att försvarsspelet skulle ha försvunnit ur tränar- eller spelarutbildningen.

I Svenska Fotbollförbundets utbildningsstruktur ingår fortfarande moment som försvarsspel en mot en, markering, press, understöd, brytningar och att förhindra avslut.

Det finns alltså en tydlig ambition att utbilda kompletta fotbollsspelare med både offensiva och defensiva färdigheter.

Men förekomsten av sådana moment i en utbildningsplan säger inte hur mycket tid de får i praktiken.

En akademi kan ha ett välformulerat utbildningsprogram utan att samtliga tränare konsekvent genomför övningarna eller att spelarna får tillräckligt många tillfällen att utveckla sina defensiva färdigheter.

Svenska Fotbollförbundet har också i sitt strategiska arbete uppmärksammat att föreningar inte alltid använder de utbildningsverktyg som finns fullt ut.

Det innebär inte att Janssons specifika kritik är bevisad. Däremot visar det att det kan finnas ett avstånd mellan utbildningens ambitioner och verksamheten på träningsplanerna.

Kritiken väcker en större fråga om svensk fotbolls utveckling

Pontus Janssons utspel handlar i grunden om vilken sorts fotbollsspelare Sverige vill utbilda.

De senaste årens taktiska utveckling har ställt allt högre krav på att även försvarare ska kunna hantera bollen under press, delta i speluppbyggnaden och fatta snabba beslut med små marginaler.

Det är värdefulla färdigheter. Men de ersätter inte förmågan att vinna dueller, försvara straffområdet eller organisera ett lag när motståndaren anfaller.

Janssons kritik sätter fingret på risken att balansen mellan dessa delar blir fel.

Statistiken visar att Allsvenskan har blivit mer målrik sedan 2021. Den visar också att flera svenska lag fortfarande kan kombinera effektiv offensiv med en stark defensiv och att det funnits ännu målrikare säsonger tidigare.

Det som återstår att belägga är den viktigaste delen av Janssons resonemang: att svenska klubbar och akademier systematiskt lägger mindre kraft på försvarsspelets grunder än tidigare.

För att besvara den frågan räcker det inte att räkna insläppta mål. Man behöver också undersöka vad svenska spelare faktiskt får lära sig, hur de tränas och hur kunskaperna fungerar på planen.

Det är där Janssons kritik blir större än en diskussion om ett par missade markeringar eller en ovanligt målrik allsvensk säsong.