Nasas Marsfordon Perseverance har slagit ett historiskt rekord. Efter att ha kört 45,22 kilometer på Mars har det passerat Opportunity och blivit det fordon som färdats längst på en annan himlakropp än jorden. Bakom rekordet ligger avancerad självkörande teknik som gör det möjligt att utforska större delar av Mars än tidigare.

Rekordet sattes den 11 oktober 2026, under Perseverances 2 006:e marsdygn. Med en körning på drygt 91 meter passerade fordonet det tidigare rekordet med ungefär 60 meter.

Opportunity hade haft rekordet sedan 2015 och avslutade sitt uppdrag med sammanlagt 45,16 kilometer. Det tog nästan 15 år att nå den sträckan. Perseverance har klarat motsvarande körning på drygt fem och ett halvt år.

Perseverance har kört längst av alla rymdfordon

Rekordet gäller inte bara Marsfordon. Perseverance har nu färdats längre än något annat fordon på månen eller en annan himlakropps yta, även om man räknar in de månfordon som astronauter körde under Apolloprogrammet.

Så här ser jämförelsen ut:

Uppgifterna för Perseverance och Curiosity gäller den 11 oktober 2026. Övriga fordon har avslutat sina uppdrag. Källa: Nasa.

Det är framför allt skillnaden mellan Perseverance och föregångarna som visar hur tekniken utvecklats. De första Marsfordonen rörde sig långsamt och krävde omfattande planering från jorden. Perseverance kan i betydligt större utsträckning hitta vägen själv.

Över 90 procent av körningen har skett automatiskt

Perseverance använder ett navigationssystem som kallas AutoNav. Det gör att fordonet kan identifiera hinder, analysera marken framför sig och själv välja hur det ska ta sig vidare.

Mer än 90 procent av den sammanlagda körsträckan har genomförts med hjälp av systemet.

För föregångarna Spirit och Opportunity var motsvarande andel omkring fem procent.

Skillnaden är avgörande för hur mycket forskning som kan genomföras. Avståndet mellan jorden och Mars gör att radiosignaler kan ta mellan ungefär fyra och 22 minuter i vardera riktningen. Ett fordon kan därför inte fjärrstyras som en vanlig bil.

Forskarna bestämmer fortfarande vilka områden Perseverance ska undersöka, men fordonet behöver inte invänta instruktioner från jorden inför varje hinder.

Det har gjort körningarna både längre och effektivare. Perseverance har som mest färdats 412 meter under ett enda marsdygn.

Ny teknik från 2026 fungerar nästan som GPS

I februari 2026 började Perseverance dessutom använda ett nytt system för att bestämma sin position på Mars.

Tekniken kallas Mars Global Localization och jämför bilder från fordonets kameror med satellitbilder över planetens yta.

På ungefär två minuter kan systemet fastställa positionen med en noggrannhet på omkring 25 centimeter.

Tidigare kunde små fel i navigeringen byggas upp under längre körningar. När osäkerheten blev för stor behövde fordonet stanna och invänta hjälp från jorden.

Med den nya tekniken kan Perseverance kontrollera sin position utan samma beroende av markpersonalen.

Det finns inget vanligt GPS-nätverk på Mars. Systemet åstadkommer i stället något liknande genom att känna igen terrängen på bilder tagna från omloppsbana.

Den här utvecklingen är en viktig förklaring till varför Perseverance kan ta sig så mycket längre än sina föregångare.

Rekordet hjälper Nasa i jakten på liv på Mars

Att köra långt är inte ett mål i sig. Perseverances viktigaste uppgift är att undersöka om Mars någon gång haft förutsättningar för mikrobiellt liv.

Fordonet landade i Jezerokratern i februari 2021. Där fanns för miljarder år sedan en sjö och ett floddelta.

Forskarna valde området eftersom vatten, sediment och gamla bergarter kan innehålla spår av miljöer där liv skulle ha kunnat existera.

Perseverance har nu lämnat de centrala delarna av kratern och utforskar äldre berggrund utanför dess västra kant.

Nästa forskningsområde omfattar bland annat bergarter som kan vara omkring fyra miljarder år gamla. Forskarna vill undersöka om det finns spår av hydrotermala system där varmt vatten en gång cirkulerat genom berggrunden.

Sådana miljöer är särskilt intressanta eftersom de på jorden kan ge förutsättningar för mikrobiellt liv.

Den ökade körförmågan betyder att Perseverance kan nå fler geologiska miljöer och undersöka platser som ligger långt ifrån varandra.

Har Perseverance redan hittat tecken på liv?

En av de mest uppmärksammade upptäckterna gjordes 2024, när Perseverance undersökte en sten med namnet Cheyava Falls.

Stenen innehöll strukturer och kemiska förhållanden som forskarna bedömer kan vara potentiella biosignaturer, alltså möjliga spår av tidigare biologisk aktivitet.

Resultaten presenterades i en vetenskaplig studie 2025.

Det innebär däremot inte att Nasa har bevisat att liv funnits på Mars. Liknande egenskaper kan i vissa fall skapas genom processer som inte har något med liv att göra.

Perseverance samlar därför också in prover som kan undersökas mer detaljerat i framtiden. En transport av prover till jorden skulle ge forskarna tillgång till laboratorieutrustning som inte kan placeras på Marsfordonet.

Perseverance kan fortsätta köra in på 2030-talet

Trots att Perseverance redan arbetat på Mars i mer än fem år bedömer Nasa att fordonet kan ha många år kvar.

Uppdraget har förlängts till ungefär slutet av 2028, men tekniska bedömningar tyder på att utrustningen kan fungera långt in på 2030-talet.

Projektledaren Steven Lee uppger till Reuters att fordonets vetenskapliga instrument och övriga system fortfarande är i mycket gott skick.

En viktig fördel är att Perseverance inte drivs av solpaneler. Elektriciteten kommer från en radioisotopgenerator som använder värmen från sönderfallande plutonium-238.

Det gör att fordonet kan fortsätta arbeta även när dammstormar och andra förhållanden försämrar solljuset på Mars.

Nasa undersöker också om Perseverances hjul och övriga rörelsesystem skulle kunna klara en sammanlagd körsträcka på minst 100 kilometer.

Det är ännu inget beslutat körmål. Hur länge uppdraget fortsätter beror både på tekniska förutsättningar och framtida beslut.

Med rekordet på 45,22 kilometer har Perseverance redan visat vilken skillnad mer självständig navigering kan göra. För forskarna innebär det framför allt att fler områden på Mars blir möjliga att undersöka, samtidigt som sökandet efter spår av planetens tidigaste livsmiljöer fortsätter.