HemSpelMordet bakom den falska identiteten

Mordet bakom den falska identiteten

Publicerad

En man hittas mördad i en lägenhet i Stockholm. Partnern och kunderna känner honom som Adrian Linde, men den riktige Adrian lever och har besökt huset samma kväll. Fyra personer har anledning att ljuga. Kan du avgöra vem som dödade mannen som levde under någon annans namn?

Det här är en gratis, fristående mordgåta med falsk identitet, förhör och ledtrådar. Du kan lösa den ensam eller tillsammans med andra. Du behöver inte ha läst Influencern som aldrig gick live eller någon av våra andra gåtor.

Alla personer och händelser är påhittade. Gärningspersonen är en av de fyra misstänkta som presenteras i berättelsen. Ingen dold medhjälpare tillkommer. De uppgifter som uttryckligen anges som kontrollerade är tillförlitliga, men de misstänkta kan ljuga. Alla klockslag har stämts av mot samma tidsreferens.

Allt du behöver veta finns före lösningen. Stanna vid läsarfrågorna om du vill lösa fallet själv. Ledtrådar och facit kommer därefter.

1. Mannen i arbetsrummet

Alva Nyström hade fortfarande lägenhetskortet i handen när hon ropade hans namn.

– Adrian?

Hon hade kommit tillbaka för att hämta kläder. Väskan hon tänkt packa låg öppen på sängen, och i badrummet stod hennes tandborste kvar i ett glas. Hon hade lämnat allting mitt i grälet.

Från arbetsrummet kom inget svar.

Alva lade kortet på hallbyrån och tog av sig skorna. På vägen förbi köket såg hon två glas på bordet. Det ena var nästan fullt. Han hade alltså haft besök sedan hon gått.

– Jag ska bara ta mina saker.

Dörren till arbetsrummet var stängd. Hon knackade, väntade och tryckte sedan ner handtaget.

Han låg på golvet intill skrivbordet. Stolen hade vridits mot fönstret och den lilla metallskulpturen som brukade stå på fönsterbänken låg bredvid honom.

Alva gick ner på knä.

Hon sade Adrian igen, högre den här gången. Sedan tog hon fram telefonen.

Larmsamtalet registrerades klockan 21.02.

När ambulanspersonalen kom fick hon gå ut i vardagsrummet. Hon satte sig på kanten av soffan med jackan kvar. Genom den öppna dörren såg hon en av sina strumpor ligga under sängen.

Hon tänkte att hon borde plocka upp den.

En polis satte sig på huk framför henne.

– Vad heter han?

– Adrian Linde.

– Och du bor här med honom?

Alva drog handen över ansiktet.

– Ibland. Jag har varit här ganska mycket.

Polisen frågade när hon senast hade träffat honom. Hon svarade att hon gått därifrån före åtta. De hade bråkat, men han hade mått bra när hon lämnade honom.

Senare under kvällen fick hon en annan fråga.

Kände hon någon som hette Simon Vale?

Alva såg mot arbetsrummet.

– Varför frågar ni det?

Den andre Adrian

Polisen fick tag i Adrian Linde samma kväll. Han svarade själv.

När han fick veta vilken lägenhet det gällde blev han tyst.

– Vem är skadad? frågade han.

– Vi behöver tala med dig om en man som har vistats där.

– Är det Simon?

Under de följande dagarna klarlades den dödes identitet genom hans egna handlingar, registeruppgifter och familjen. Mannen i arbetsrummet hette Simon Vale.

Hans syster Vera identifierade honom. Hon lämnade också fotografier från tidigare år. På ett av dem satt han på golvet med en bokhylla som han försökte montera. Det var samma ansikte som fanns i företagets presentation av Adrian Linde.

Vera tittade länge på presentationen.

– Han skickade aldrig den här till mig, sade hon.

Lägenheten tillhörde ett hus med företagsbostäder och bemannad reception. Elvira Sandells konsultbyrå hyrde den för arbete och övernattningar. Simon hade bott där under större delen av det senaste halvåret.

Han hade ett vardagsrum, ett litet sovrum och ett separat arbetsrum. Från hallen kunde en besökare gå direkt in i vardagsrummet eller hämta något vid byrån utan att se in i arbetsrummet.

Någon hade angripit honom därinne med ett tungt föremål. Metallskulpturen togs i beslag.

Utredningen kom att kretsa kring fyra personer.

Person Förhållande till Simon
Adrian Linde Mannen vars namn och yrkesprofil Simon hade använt.
Elvira Sandell Förmedlaren som ordnade kunder, arbetskonto och lägenhet.
Alva Nyström Partnern som hittade honom.
Jonas Rönn Den tidigare kollegan som krävde betalning och erkännande för sitt arbete.

2. Ett namn som gick att sälja

Simon arbetade med visualiseringar av bostäder och inredningsprojekt. Han byggde bilder av rum som ännu inte fanns och fick dem att se bebodda ut: ljuset över ett köksbord, en gardin som drog åt sidan, en stol som stod en aning snett.

Han var bra på arbetet. Hans egen verksamhet hade ändå slutat med förlorade uppdrag och människor som väntade på pengar.

Adrian Linde hade andra tillgångar. Hans namn fanns på uppskattade projekt, han hade referenser och kunder som kände till hans tidigare arbete. Däremot utförde han inte längre de nya uppdrag som kom genom Elvira.

De kunderna hade aldrig träffat honom.

Elvira hade satt ihop presentationerna. Simon gjorde arbetet och deltog i möten under Adrians namn. Byrån fakturerade. I arbetskontot stod Adrian Linde som avsändare.

Först hade Simon talat om det som en tillfällig lösning.

När Vera frågat hur länge det skulle fortsätta hade han svarat att han behövde avsluta två uppdrag. Nästa gång var det ytterligare en kund som inte kunde byta kontaktperson mitt i ett projekt.

– Till slut slutade jag fråga hur det gick för företaget, berättade Vera. Jag frågade hur det gick för honom i stället.

Utåt fungerade upplägget. Simon fick arbeta igen. Adrian fick pengar. Elvira kunde sälja uppdragen med en etablerad yrkesprofil.

Men Simon hade börjat använda namnet även när han inte arbetade.

Det var som Adrian han träffade Alva. Det var det namnet hennes vänner använde och det som stod i hennes telefon. När någon frågade om hans tidigare projekt svarade han med sådant han läst i presentationen.

Hans riktiga identitet fanns fortfarande kvar. Myndighetsuppgifter och privata handlingar hade inte ändrats. Företagslägenheten hyrdes av byrån, och kundernas betalningar gick dit.

Det som hade förändrats var vilka människor som fick veta vad han hette.

3. Fyra berättelser

Adrian: ”Han tog mitt namn”

Adrian kom till sitt första förhör med utskrivna skärmbilder.

Han lade dem på bordet, rättade till kanterna och pekade på en kundpresentation.

– Det här är mitt namn. Mina gamla projekt. Men bilden föreställer honom.

– Hur länge har du känt till det?

– Inte hela omfattningen.

– Vi frågade hur länge.

Adrian tog av sig glasögonen.

Han sade att Simon hade fått använda visst arbetsmaterial. Gamla referensbilder, underlag och en dator som Adrian inte längre behövde i det dagliga arbetet. Därifrån hade Simon gått vidare på egen hand.

– Ni måste förstå vad det här kan göra med mitt rykte.

Utredaren frågade om han varit i företagslägenheten under mordkvällen.

– Nej.

– Har du träffat Simon den senaste tiden?

– Vi har haft kontakt om materialet. Det är allt.

Adrian berättade att han hade varit på en porträttfotografering. Han behövde nya bilder för sin egen yrkespresentation. Fotografen kunde bekräfta bokningen.

När han fick se ett meddelande till Simon från veckan före mordet läste han det två gånger.

Du får sluta nu. Jag tänker inte stå med mitt namn på fler saker som jag inte har gjort.

– Varför skrev du så?

– För att det var precis vad jag menade.

– Vad svarade Simon?

Adrian sköt papperet ifrån sig.

– Att jag gärna fick vara modig nu, när jag redan hade tagit emot pengarna.

Alva: de tolv dagarna

Alva förnekade först att hon känt till namnet Simon före dödsfallet.

Det var en gammal kontakt i hans telefon som avslöjade henne. Tolv dagar före mordet hade hon skickat ett meddelande:

Jag vill höra det från dig. Vad heter du egentligen?

Hon hade därefter ringt honom flera gånger.

När utredaren visade konversationen började Alva inte gråta. Hon blev röd över halsen och bad att få läsa hela skärmen själv.

– Jag trodde att det fanns en förklaring som jag kunde leva med.

Simon hade sagt att namnet hörde till arbetet. Han hade hamnat i ett arrangemang som var svårt att lämna, men han skulle avsluta det.

Alva hade frågat varför han inte hade berättat vad han hette första gången de sågs.

– Han sade att det aldrig kom något bra tillfälle.

Hon skrattade till när hon återgav svaret.

– Vi var hemma hos min syster på hennes födelsedag. Han satt bredvid min pappa i tre timmar. Jag kan komma på ganska många tillfällen.

På mordkvällen hade de grälat igen. Alva ville veta vad han faktiskt tänkte säga till kunderna och till hennes familj. Simon hade svarat att Elvira skulle komma och att de skulle reda ut det.

– Han bad mig stanna. Jag ville inte sitta där och höra ännu en förklaring till varför det måste vänta.

Hon gick till sin syster, som bodde några kvarter bort. Där stannade hon en stund med systern och några andra gäster.

Senare återvände hon för att hämta kläderna.

– Varför sade du till polisen att du inte visste?

Alva tittade ner på sina händer.

– För att jag hade vetat i tolv dagar och ändå stannat.

Jonas: arbetet som blev någon annans

Jonas Rönn var arg redan när förhöret började.

Han hade läst vad som stod i presentationerna av Adrian Linde. Några av de bilder som användes där byggde på hans arbete.

– Han hade till och med behållit en detalj som kunden bad mig lägga in. Jag kände igen den direkt.

Jonas hade krävt betalning. Han hade också krävt att hans material skulle tas bort från portfolion.

I ett meddelande samma dag som mordet skrev han:

I kväll ska det bort. Du får inte en dag till på dig att låtsas att det är ditt.

Han hade varit i lägenheten tidigare under kvällen och grälat med Simon.

– Det var väl ingen hemlighet att jag var förbannad.

Däremot förnekade han först att han kopierat projektfiler.

Utredarna hade redan säkrat kopiorna. De fanns på en lagringsenhet som Jonas lämnat in för hjälp med återställning och sortering.

– Jag behövde kunna visa vad jag hade gjort, sade han när förnekandet inte längre gick att hålla fast vid.

– Varför sade du inte det?

– För att man tydligen måste vara den som äger kontot för att få bestämma vem som äger arbetet.

Jonas medgav att han tagit filerna utan att fråga. Kopieringen hade skett före mordkvällens avgörande timmar. Det rörde sig om arbetsmaterial, inte om någon ändring av dörrloggar eller meddelanden.

Elvira: en redogörelse med klockslag

Elvira kom med en sammanställning.

Hon hade skrivit ner sitt besök, taxiresan och middagen. Där fanns också uppgifter som hon efter mordet hade fått från receptionen om kvällens besökare.

Hon berättade att hon kommit till lägenheten 19.56. Simon hade varit upprörd och velat prata om hur samarbetet skulle avslutas.

– Han ville ta allting med kunden på en gång. Jag försökte få honom att förstå att det fanns avtal att hantera.

– Var ni osams?

– Vi hade olika uppfattningar.

– Höjde någon rösten?

– Simon gjorde det. Jag försökte lugna honom.

Hon sade att hon lämnat honom vid medvetande och utan skador. Klockan 20.14 hade hon satt sig i en taxi.

I hennes skriftliga redogörelse stod följande:

Jag lämnade lägenheten 20.14. Från 20.24 var jag tillsammans med middagsgästerna. Receptionens uppgift om Adrian 20.31 måste avse Simon, som bodde där under det namnet. Den andre Adrian gick därefter upp till lägenheten.

Utredaren markerade den sista delen.

– Hur vet du vilken man receptionisten menade?

– Jag försöker få ihop kvällen. Det är svårt när de har använt samma namn.

– Det här är alltså din tolkning?

– Ja. Men ni kan kontrollera tiderna.

4. Taxin till middagen

Det kunde de.

Chauffören hade hämtat Elvira utanför byggnaden 20.14 och släppt av henne vid ett hotell 20.23. Hon hade varit ensam i bilen. Färden hade gått direkt dit, utan stopp.

En av middagsgästerna hade mött henne i hotellfoajén 20.24. De hade gått tillsammans till restaurangen. Från dess och åtminstone till 21.10 hade hon befunnit sig i sällskapet.

Elvira hade ett riktigt alibi för den tiden.

Chauffören kom också ihåg henne av ett annat skäl.

– Hon lämnade en fläck på dörrhandtaget när hon gick ur.

Han hade sett den röda fläcken mot den ljusa plasten och bett henne vänta ett ögonblick.

– Vad sade hon?

– Att hon hade skurit sig på ett glas.

– Visade hon något sår?

– Nej. Hon tittade på handen och sade att hon inte hade märkt att det fortfarande blödde.

Han hade fotograferat fläcken och skickat in en skaderapport. Bilen var nyligen rengjord, och Elvira hade varit den första kunden på hans arbetspass.

– Tog du någon ny körning?

– Nej. Åkaren sade att jag skulle ställa bilen tills de kunde ordna rengöringen.

Chauffören hade inte torkat av handtaget.

När polisen senare samma kväll kopplade taxin till utredningen stod bilen fortfarande oanvänd. Teknikerna säkrade prov från den fläck som syntes på chaufförens bild.

Fotot hade tagits emot av taxibolagets skadehantering klockan 20.24. Den tiden fanns i mottagningssystemet och var inte hämtad enbart från chaufförens mobilklocka.

Elvira fick frågan om fläcken.

– Jag skar mig tidigare under kvällen, sade hon. Det var inget allvarligt.

– Blödde Simon när du var där?

– Nej.

– Hade ni någon fysisk konflikt?

– Absolut inte.

5. Åtta betalningar

Adrians uppgifter om det stulna namnet höll inte när utredarna gick igenom betalningarna.

Det hade kommit åtta överföringar från Elviras företag till honom.

Kontrollerad post Uppgift
Antal överföringar Åtta
Belopp per överföring 9 000 kronor
Sammanlagt belopp 72 000 kronor
Angivet ändamål Profilersättning
Period De åtta månader då Simon arbetade under Adrians namn

Dessutom fanns en äldre meddelandetråd mellan Adrian, Simon och Elvira.

Elvira hade skrivit:

Kunderna får en kontaktperson under Adrians namn. Simon gör visualiseringarna och tar mötena. Vi låter faktureringen gå genom byrån. Adrian får profilersättningen månadsvis.

Adrian hade svarat:

Okej för de här uppdragen. Men jag ska se vad mitt namn används till.

När han fick läsa tråden igen försökte han först diskutera ordet ”profil”.

Utredaren lät honom tala färdigt.

– Du visste att Simon presenterades som du?

Adrian lutade sig bakåt.

– Ja.

– Och du fick betalt för det?

– Ja.

Han sade att han trott att upplägget var begränsat. Sedan hade han upptäckt formuleringar om personliga genomgångar som han själv skulle ha genomfört.

Simon hade också reagerat. I fakturaunderlag från Elviras företag fanns insatser som varken han eller Adrian hade utfört på det sätt som beskrevs.

Inför mötet under mordkvällen hade Simon skickat ett meddelande till dem båda:

I morgon berättar jag för kunden vem som har gjort arbetet. Jag skickar också den gamla tråden, så att det framgår hur det började. Jag tänker ta ansvar för det jag har gjort. Ni får svara för era delar.

Elvira hade svarat att de behövde prata innan något skickades.

Det var därför hon kom till lägenheten.

Det som återstod att förklara

När Alva fick veta att Adrian hade fått betalt blev hon sittande länge utan att säga något.

– Simon sade att han var skyldig honom pengar, berättade hon till slut.

– Förklarade han för vad?

– Han sade att Adrian hade hjälpt honom tillbaka.

Jonas hade en annan reaktion.

– Så de betalade honom för namnet, sade han. Men de kunde inte betala mig för arbetet.

Ingen av de två männen hade varit helt ovetande om vad kunderna fick se. Ändå hade Elvira kontrollerat mer än någon av dem först förstått: uppdragen, presentationerna, ersättningarna och vad som fakturerades.

6. Mejlet till Adrian

I Adrians privata inkorg fanns ett mejl från mordkvällen.

Avsändarens visningsnamn var hans eget: Adrian Linde.

Men mejlet kom från arbetskontot som Simon använde i kundkontakterna. Samma konto användes också av Elvira när hon skötte bokningar och administration.

Mejlet hade skickats 20.16.

Datorväskan står i hallen. Kom halv nio och hämta den. Jag sitter i möte i arbetsrummet, så gå bara in och ta väskan.

Adrian hade länge velat få tillbaka datorn. Den innehöll äldre arbetsmaterial och hade lånats ut när samarbetet började.

Han hade också velat slippa ännu ett samtal med Simon.

– Så du åkte dit? frågade utredaren.

Adrian såg ner på mejlet.

– Ja.

– Du sade att du inte hade varit där.

– Jag vet.

Han berättade att han anmält sig i receptionen, fått ett gästkort och åkt upp. Väskan stod där mejlet sade att den skulle stå.

Han öppnade den i hallen och kontrollerade att datorn låg i. Sedan tog han väskan och gick.

– Såg du Simon?

– Nej.

– Hördes något från arbetsrummet?

– Jag tänkte inte på det. Dörren var stängd.

– Knackade du?

– Det stod att jag bara skulle hämta väskan.

Han hade lämnat tillbaka kortet i receptionen och gått därifrån.

– Varför ljög du om besöket?

Adrian höll kvar blicken på papperet.

– För att jag precis hade sagt att han använt mitt namn utan min tillåtelse. Sedan skulle jag förklara varför jag hade en dator hos honom och gick dit när han bad mig.

Vem skickade?

Elvira förnekade inte att hon skickat mejlet.

Hon hade skrivit det från arbetskontot under taxifärden. Simon hade enligt henne bett henne sköta det innan hon gick.

– Han ville få undan Adrians saker. Det var en sådan uppgift jag brukade hjälpa honom med.

– Varför skrev du ”jag sitter i möte”?

– För att jag skrev åt Simon. Det var vad han ville ha sagt.

– Vem skulle han ha möte med?

– Det vet jag inte.

Det fanns alltså ingen anledning att gissa vem som hade tryckt på skicka. Elvira medgav att det var hon.

Hon hade också ordnat besökstillståndet i receptionen. Som ansvarig för företagets lägenhet hade hon rätt att anmäla gäster.

7. Gästkort G17

Receptionisten hade arbetat ensam bakom disken under den delen av kvällen.

Han mindes besökaren. Mannen hade sagt att han skulle hämta en dator, visat sin legitimation och väntat medan kortet gjordes i ordning.

Utredaren visade fotografier av Simon och Adrian.

Receptionisten pekade på Adrian.

– Det var han.

– Hade du träffat den andre mannen?

– Nej. Jag hade aldrig träffat honom.

– När du sade att du pratat med Adrian Linde 20.31, vad grundade du namnet på?

– Hans legitimation. Och det var det namn besöket var anmält under.

Originaluppgifterna sammanställdes.

Tid Dokumenterad händelse
20.31 Adrian Linde legitimerar sig i receptionen och får gästkort G17.
20.34 G17 används för att öppna dörren till företagslägenheten.
20.38 Receptionisten tar emot G17 från samma man.

Dörrsystemet registrerade vilket kort som användes och när låset öppnades. Det kontrollerade inte ansiktet på den som höll kortet.

Någon elektronisk utpassering från lägenheten fanns inte. Uppgiften 20.38 kom från återlämningen i receptionen.

I det här fallet fanns mer än loggen: receptionisten hade sett Adrian före och efter besöket, datorn fanns hos honom och han medgav nu hämtningen. Hans beskrivning av väskans placering stämde också med övriga uppgifter.

Utredaren lade originaljournalen bredvid Elviras sammanställning.

Där stod fortfarande att receptionens uppgift 20.31 måste avse Simon.

8. Samtalet med Vera

Vera Vale hade ringt sin bror 20.02.

Hon ville veta om han tänkte genomföra samtalet med kunden nästa morgon. De hade pratat om det tidigare under dagen.

På skärmen satt Simon i arbetsrummet. Vera kände igen stolen och fönstret. Hon kände framför allt igen sin bror.

Han flyttade telefonen när hon bad honom att ställa den stadigare. De talade om vad han skulle säga, och han svarade på hennes frågor.

– Han försökte få det att låta mindre än det var, berättade hon. Han sade att kunden säkert skulle bli arg ett tag.

– Vad svarade du?

– Att han inte kunde bestämma hur länge andra fick vara arga.

Elvira var i lägenheten. Simon sade att de skulle prata färdigt när han lagt på.

Vera frågade om han ville att hon skulle vara med på samtalet nästa morgon.

– Han sade att han behövde göra det själv.

Videosamtalet avslutades 20.05. Dess tid och äkthet kunde bekräftas. Vera hade hela tiden talat med Simon, som rört sig och svarat normalt.

Undersökningen av skadan

Det rättsmedicinska underlaget beskrev en svår huvudskada som orsakats av ett direkt angrepp. Skadan var dödande och hade omedelbart gjort Simon oförmögen att föra ett sådant sammanhängande samtal som Vera beskrivit.

Det gick däremot inte att ange en exakt minut för när han hade dött.

Huvudskadan var den enda konstaterade färska yttre blödande skadan. Det fanns inget annat, senare angrepp som behövdes för att förklara dödsfallet.

Utredarna hade också gått igenom Simons och Elviras tidigare kontakter. I det kontrollerade underlaget fanns inget tidigare tillfälle då Elvira fått Simons blod på sig. Ingen äldre olycka, mindre blödning eller tidigare blodkontakt förklarade spåret i taxin.

Den uppgiften byggde på den samlade utredningen. Ett DNA-prov kunde identifiera blodets givare, men inte på egen hand tala om när eller hur blodet hade lämnat kroppen.

9. Var befann de sig?

De misstänkta hade lämnat många uppgifter om kvällen. Utredarna skilde nu mellan sådant som personerna själva påstod och sådant som kunde kontrolleras.

Adrian hade verkligen varit på en fotografering. Både fotografen och assistenten hade varit tillsammans med honom under hela besöket.

Alva hade varit hos sin syster. Systern och de övriga gästerna kunde följa hennes närvaro utan någon lucka under det aktuella intervallet.

Jonas hade suttit med en tekniker på elektronikverkstaden. De hade gått igenom återställda projektfiler tillsammans. Det var inte bara ett kvitto som placerade honom där vid ett enstaka klockslag.

Elvira hade besökt Simon och därefter åkt direkt till middagen.

Person Kontrollerad närvaro
Adrian Hos fotografen 19.50–20.25. Därefter det senare besöket i företagslägenheten.
Alva Hos systern och hennes gäster 19.58–20.40.
Jonas Tillsammans med teknikern på verkstaden 19.59–20.27.
Elvira Hos Simon från 19.56. Taxifärd 20.14–20.23. Tillsammans med middagsgästerna 20.24–21.10.

Observationerna gällde personerna själva. Ingen av de tre första kunde ha lämnat sin angivna plats under intervallet utan att det motsagt de kontrollerade uppgifterna.

Provet från dörrhandtaget

Analysen av taxifyndet kom senare.

Blodet på det ljusa inre dörrhandtaget var Simons.

Det var samma fläck som chauffören sett uppstå när Elvira steg ur, samma fläck som fotograferats och samma yta som lämnats orörd fram till provtagningen.

Elvira hade sagt att hon själv skurit sig.

Fotot fanns hos taxibolaget från 20.24.

Adrian hade anmält sig i receptionen 20.31.

10. Vem dödade Simon Vale?

Du har nu fått alla uppgifter som behövs för att lösa mordet.

Försök att besvara frågorna innan du fortsätter:

  1. Vem dödade Simon?
  2. Vilken uppgift har felaktigt behandlats som ett sent livstecken från honom?
  3. Varför räcker inte middagsalibit för att fria gärningspersonen?
  4. Vad visar blodspåret, och vad kan det inte ensamt bevisa?
  5. Varför besökte Adrian lägenheten, och varför förnekade han det?
  6. Hur hänger hämtmejlet ihop med den felaktiga tidslinjen?

Det räcker inte att välja den person som verkar ljuga mest. Försök formulera en förklaring som också håller för de kontrollerade tiderna och de andra misstänktas närvaro.

Stanna här om du vill lösa gåtan på egen hand. Nedan följer först ledtrådar och sedan hela lösningen.

Ledtrådar om du har kört fast

Ledtråd 1: Gör två separata rader för Simon Vale och Adrian Linde. Placera varje observation på rätt rad, även när samma namn används.

Ledtråd 2: Taxiresan visar mer än att en person kom till en middag. Vad hade redan hänt när fläcken uppstod?

Ledtråd 3: Pröva alibina mot tiden för angreppet. Du behöver inte veta den exakta minut då Simon dog.


Facit: Elvira Sandell dödade Simon Vale

Elvira dödade Simon under besöket i lägenheten, efter videosamtalets slut 20.05 och före taxins avfärd 20.14.

Lösningen bygger på flera uppgifter som måste användas tillsammans. Blodet knyter henne till Simon, tidsuppgifterna avgränsar angreppet och de andra personernas alibin utesluter dem från den perioden.

Receptionisten såg den verklige Adrian

Uppgiften 20.31 är korrekt. Receptionisten talade med Adrian Linde.

Det var däremot inte Simon han såg.

Besökaren legitimerade sig med Adrians handling. Receptionisten pekade ut Adrian på fotografiet och hade inte tidigare träffat Simon.

Elvira hade i sin sammanställning gjort om denna observation till ett sent livstecken från den döde. Då såg det ut som om Simon hade levt efter att hon själv lämnat lägenheten och hunnit till middagen.

Hon fogade därmed ihop två olika människors kvällar. Samma besök användes först för att ge Simon ett livstecken i receptionen och sedan för att placera Adrian hos honom.

Originaluppgifterna visar en enda levande besökare: Adrian.

Blodet flyttar angreppet bakåt

Chauffören såg Elvira lämna fläcken när hon steg ur 20.23. Fotot togs emot av taxibolaget 20.24. Ytan lämnades orörd och det senare provet visade att blodet kom från Simon.

Därmed kan fläcken inte förklaras som något som hamnade i bilen efter Adrians besök.

Elvira åkte ensam och direkt från lägenheten till hotellet. Hon träffade inte Simon eller någon annan under färden. Kontakten med hans blod hade alltså skett innan taxin hämtade henne 20.14.

Det kontrollerade underlaget uteslöt ett tidigare blodtillfälle. Den aktuella huvudskadan var den enda färska yttre blödande skadan och den som orsakade dödsfallet.

Angreppet hade därför redan inträffat före taxiresan.

Det betyder inte att blodet anger Simons exakta dödsminut. Han kan ha varit död eller döende när Adrian senare hämtade datorn. Det förändrar inte vem som tillfogade honom den dödande skadan.

Varför de andra tre inte kan ha gjort det

Vera talade med Simon till 20.05. Den aktuella skadan hade gjort ett sådant samtal omöjligt. Angreppet måste därför ha skett efter samtalet.

Under tiden därefter var Adrian kvar hos fotografen, Alva hos sin syster och Jonas med teknikern.

Deras närvaro var sammanhängande och kontrollerad. Ingen av dem kunde ha varit i lägenheten mellan 20.05 och Elviras avresa 20.14.

Elvira var där.

Blodspåret står alltså inte ensamt. Om vi bara hade haft hennes kontakt med blodet hade hon kunnat hävda att hon hittat Simon skadad. Men de övriga möjliga gärningspersonerna var på andra platser under den tid då skadan måste ha tillfogats.

Ett mindre gräl följt av ett senare mord fungerar inte heller som alternativ. Det skulle kräva ett annat blodtillfälle och ett annat skadeförlopp än det fastställda.

Ett riktigt alibi som började för sent

Elvira hade verkligen varit på middagen från 20.24. Vittnena där behövde inte ha misstagit sig.

Det var hennes användning av alibit som var vilseledande.

Om Simon hade setts levande 20.31 skulle middagen ha varit starkt relevant. Men mannen som sågs då var Adrian. Simons blod hade redan följt med Elvira bort från lägenheten.

Hon behövde inte lämna middagen för att begå mordet. Angreppet hade skett innan hon kom dit.

Varför hon skickade hämtmejlet

Elvira skickade mejlet 20.16, under taxifärden.

Adrian hade en verklig anledning att hämta datorn. Genom att skriva från arbetskontot, ordna gästkortet och uppmana honom att ta väskan utan att störa skapade hon ett besök som gick att dokumentera.

Adrian behövde aldrig se Simon. Väskan stod i hallen och arbetsrummets dörr var stängd.

Efteråt kunde Elvira peka på en person som både haft en konflikt med Simon och faktiskt gått in i lägenheten.

Hennes påstående att Simon hade bett henne skicka mejlet kunde inte bedömas enbart utifrån avsändarnamnet. Hon medgav själv sändningen. Det var kombinationen med angreppets tid, blodkontakten och hennes senare sammanställning som gav meddelandet dess betydelse.

Motivet och de andra lögnerna

Simon tänkte berätta för kunden hur samarbetet fungerat och visa Elviras ursprungliga instruktioner. Han och Adrian hade dessutom upptäckt fakturerade insatser som inte utförts som utlovat.

Det hotade Elviras verksamhet och gjorde det svårt för henne att lägga hela ansvaret på de två männen.

Hon angrep Simon under konfrontationen och försökte därefter styra utredningen mot Adrian.

De andra ljög av andra skäl.

Adrian hade tagit betalt för att låna ut sin yrkesprofil. Han förnekade hämtningen eftersom den motsade hans berättelse om en ensidig identitetsstöld.

Alva hade känt till Simons riktiga namn i tolv dagar. Hon skämdes över att hon accepterat hans förklaringar och stannat kvar.

Jonas hade kopierat arbetsfiler utan tillåtelse för att kunna visa vad han gjort och kräva ersättning.

Deras lögner behövde redas ut. Ingen av dem upphävde de kontrollerade alibina för tiden då Simon angreps.

Namnet på kartongen

När Vera senare fick hämta sin brors tillhörigheter följde Alva med.

De fick en kartong med kläder och några personliga saker. På etiketten stod Simon Vale.

Vera lade den på baksätet i bilen. Alva blev stående vid den öppna dörren.

– Jag vet inte vad jag får sakna, sade hon.

Vera väntade.

– Han gjorde pannkakor varje söndag. Han blev arg på min dammsugare för att sladden var för kort. Jag vet att det låter dumt.

– Det gör det inte.

– Men när jag tänker på honom heter han fortfarande Adrian.

Vera höll handen mot bildörren.

– Du får väl börja där.

Alva tog fram sin telefon. Kontakten låg kvar högst upp bland de senaste samtalen.

Hon öppnade den och bytte förnamnet. Sedan efternamnet.

Numret lät hon vara.


Vill du fortsätta med ett annat nutida mysterium finns Mordet på AI-bolaget, där ett dödsfall och ett märkligt röstmeddelande ställer läsaren inför en ny utredning.

Om någon använder ditt namn i verkligheten

Berättelsen ovan är påhittad. Om någon använder dina personuppgifter utan lov finns Polisens råd vid identitetsbedrägeri med information om hur du söker hjälp och anmäler.

Senaste artiklar

Tado Smart Thermostat X 2:a gen – är den värd pengarna?

Tado Smart Thermostat X har kommit i en andra generation med tunnare design, nytt...

Mordet i den obemannade butiken

Klockan 02.17 hittas Oskar Lind död i personalrummet till sin obemannade livsmedelsbutik. Fyra personer...

BYD Atto 2 elbil eller laddhybrid – vilken är billigast att leasa?

BYD Atto 2 finns både som elbil och laddhybrid. Skillnaden i privatleasing är 400...

Tåg till Trysil 2026–2027: Så fungerar resan via Oslo

Vintern 2026–2027 går det att resa från södra och västra Sverige till norska Trysil...

liknande artiklar

Tado Smart Thermostat X 2:a gen – är den värd pengarna?

Tado Smart Thermostat X har kommit i en andra generation med tunnare design, nytt...

Mordet i den obemannade butiken

Klockan 02.17 hittas Oskar Lind död i personalrummet till sin obemannade livsmedelsbutik. Fyra personer...

BYD Atto 2 elbil eller laddhybrid – vilken är billigast att leasa?

BYD Atto 2 finns både som elbil och laddhybrid. Skillnaden i privatleasing är 400...