Giorgia Melonis regering är nu den längst sittande i Italiens efterkrigshistoria. Efter knappt fyra år har hon passerat Silvio Berlusconis tidigare rekord och gjort politisk stabilitet till ett av sina främsta argument. Men inför valet 2027 utmanas hon både av center-vänstern och av en ny rörelse längre till höger.

Vid firandet i Baris hamnområde den 4 september beskrev Meloni stabiliteten som regeringens första stora reform. Hon tackade sina koalitionspartner och framhöll att samarbetet bygger på gemensamma idéer.

Hon medgav också att den regering som sitter längst inte automatiskt är den mest kompetenta. Den har däremot haft mer tid att bli bedömd.

Det är en relevant skillnad när Italien går mot nästa val. Meloni har visat att hon kan behålla regeringsmakten. Väljarna ska också bedöma vad hon har använt den till.

Rekordet gäller en och samma regering

Melonis regering svors in den 22 oktober 2022 och har nu suttit i drygt 1 400 dagar. Det tidigare rekordet tillhörde Berlusconis andra regering, som tillträdde i juni 2001 och ersattes i april 2005.

Meloni har däremot inte gått om Berlusconi i sammanlagd tid som premiärminister. Han ledde flera regeringar och satt totalt betydligt längre.

Berlusconis andra regering följdes dessutom av hans tredje. Han fortsatte alltså som premiärminister efter regeringskrisen 2005, men med en ny regering. Italienska regeringsbyten behöver varken innebära nyval eller en ny person på posten.

Det hjälper till att förklara landets långa lista av regeringar. Koalitioner har brutits upp och ombildats, ibland med stora delar av samma politiska ledning kvar. Melonis rekord handlar om att hennes regering har undvikit just ett sådant avbrott.

Meloni har blivit koalitionens självklara ledare

Italiens bröder, Fratelli d’Italia, leder samarbetet med Matteo Salvinis Lega och Antonio Tajanis Forza Italia. Även mindre Noi Moderati ingår i regeringsunderlaget.

Melonis parti är klart större än de övriga. Det ger henne ett övertag när partiernas olika intressen ska vägas mot varandra. Financial Times beskriver hur hon har etablerat sin auktoritet över koalitionen och regerat med en konservativ pragmatism.

En rimlig förklaring till hållbarheten är därför att samarbetet har en tydlig ledare. För ett mindre regeringsparti blir det riskabelt att utlösa en kris om det inte finns någon trovärdig väg till större inflytande efteråt.

Men stabiliteten har också ett pris. YouTrends Lorenzo Pregliasco bedömer i Reuters att Meloni delvis har kunnat sitta kvar genom att undvika förändringar som upprör väljarna. Ekonomen Lorenzo Codogno ger regeringen bättre omdöme för budgetansvar än för att reformera ekonomin.

Den försiktigheten kan underlätta samarbetet från vecka till vecka, samtidigt som svåra problem skjuts framåt.

Ekonomin växer, men långsamt

Italiens BNP ökade med 0,2 procent under andra kvartalet 2026 jämfört med föregående kvartal. Mot samma kvartal 2025 var ökningen 1,0 procent, enligt statistikmyndigheten Istat.

Det är tillväxt, men måttlig. Siffrorna ger inget stöd för att beskriva ekonomin som helt stillastående. De visar heller inte något kraftigt ekonomiskt lyft.

Meloni framhåller att kontinuiteten har stärkt Italiens trovärdighet och förtroendet för statsfinanserna. Femstjärnerörelsens ledare Giuseppe Conte kritiserar i stället regeringen för passivitet och långvarigt olösta problem.

Flera stora reformprojekt har gått trögt. Den föreslagna domstolsreformen förlorade folkomröstningen i mars 2026. Planerna på en direktvald premiärminister har stannat av.

Att sitta länge ger tid att genomföra förändringar, men innebär också att regeringen får svårare att lägga ansvaret för uteblivna resultat på sina föregångare.

Ukrainastödet har betydelse för Sverige

Melonis utrikespolitik har gett europeiska partner konkreta områden att samarbeta med Italien om. Stödet till Ukraina är ett av de viktigaste.

Efter ett möte med Meloni i april tackade Volodymyr Zelenskyj för Italiens politiska, ekonomiska, humanitära och säkerhetsmässiga stöd. De hade också diskuterat luftförsvar och fortsatt samarbete mellan ländernas försvarsindustrier.

I juli beskrev Italiens utrikesdepartement fortsatt stöd till Ukraina och sanktionstryck mot Ryssland som centrala delar av landets linje. Italien och Sverige fanns också med i det planerade europeiska samarbetet om luftförsvar mot ballistiska robotar.

För svensk del innebär det att regeringen i Rom är en partner i frågor som direkt berör Europas säkerhet. Politisk kontinuitet kan göra det lättare att planera långsiktiga samarbeten. Däremot säger regeringsrekordet i sig ingenting om hur stora framtida italienska stödinsatser blir.

Melonis möjlighet att påverka EU bygger på samma praktiska förhållande. En regering som består kan utveckla relationer, hålla fast vid förhandlingslinjer och bygga stöd för sina förslag. Det ger inga nya formella befogenheter, men kan stärka inflytandet vid förhandlingsbordet.

Migrationen visar både inflytande och begränsningar

På migrationsområdet har europeisk politik rört sig i en riktning som ligger nära Melonis prioriteringar.

I juni presenterades EU:s överenskommelse om nya återvändanderegler. Den omfattar möjligheten att inrätta återvändandecenter i länder utanför unionen för personer som saknar rätt att stanna och omfattas av återvändandebeslut.

Avtal med sådana länder ska enligt kommissionen respektera internationella människorättsregler, inklusive skyddet mot att skickas till förföljelse eller annan allvarlig fara.

Detta är en annan ordning än att generellt flytta asylprövning utanför EU. Italiens omdiskuterade anläggningar i Albanien fungerar också främst för återvändande efter överföringar från Italien, snarare än som den breda modell för asylprövning utomlands som ursprungligen presenterades.

Utvecklingen ger Meloni argument för att hennes migrationspolitik har fått större gehör. Den innebär inte att varje italienskt projekt har fungerat som utlovat, eller att EU:s förändring kan tillskrivas henne ensam.

USA-relationen är mer komplicerad

Meloni kan inte heller luta sig mot en problemfri relation med Donald Trump.

Efter öppna motsättningar mellan ledarna betonade Tajani i juni att USA fortfarande är Italiens strategiska allierade, men att landet inte ger upp sin suveränitet. Han efterlyste samtidigt en starkare europeisk del av Nato.

För Europas maktbalans är den skillnaden betydelsefull. Italien kan förespråka nära samarbete med Washington och samtidigt motsätta sig amerikanska krav. Melonis internationella handlingsutrymme beror därmed på sakfrågorna och samarbetet med andra europeiska regeringar, inte bara på personliga kontakter.

Vannacci kan försvåra nästa regeringsbildning

Inför valet 2027 har Roberto Vannacci blivit en ny konkurrent. Den tidigare generalen grundade Futuro Nazionale i februari efter brytningen med Lega.

I en SWG-mätning återgiven av Reuters den 1 september såg stödet ut så här:

Melonis parti var fortfarande störst, men center-vänstern hade ett knappt övertag som block. Det är en opinionsbild, inte ett besked om nästa regeringsmajoritet.

Vannacci behöver inte närma sig Melonis storlek för att påverka valet. Om högerns röster delas mellan konkurrerande allianser kan regeringsbildningen försvåras. Ett samarbete med honom skulle i stället kunna skapa nya motsättningar inom Melonis eget underlag och göra det svårare att behålla mer moderata väljare.

Något framtida koalitionssamarbete med Futuro Nazionale är inte klart. Meloni går därför mot valet med ett historiskt regeringsrekord, men utan att veta vilka partier hon kan behöva för att fortsätta regera.