Mauritius sticker ut i den globala diabetesutvecklingen. Efter mer än två decennier av kraftig ökning har förekomsten av typ 2-diabetes börjat sjunka. En ny studie visar ett tydligt trendbrott, samtidigt som landet under perioden har infört bland annat sockerskatt, omfattande screening och ett bredare förebyggande arbete.

Forskare beskriver Mauritius som det första landet där man med återkommande jämförbara befolkningsundersökningar kunnat visa att både typ 2-diabetes och förstadier till sjukdomen har minskat efter årtionden av uppgång.

Resultatet betyder däremot inte att diabetes har försvunnit från Mauritius. Nästan var femte person i den undersökta åldersgruppen hade fortfarande typ 2-diabetes 2021.

Det går heller inte att slå fast att någon enskild åtgärd ligger bakom vändningen.

Från kraftig ökning till tydlig minskning

Studien bygger på sju stora befolkningsundersökningar som genomfördes på Mauritius mellan 1987 och 2021.

Utvecklingen ser ut så här:

År	Förekomst av typ 2-diabetes
1987	14,7 procent
2009	23,3 procent
2021	19,9 procent

Mellan 1987 och 2009 ökade förekomsten av typ 2-diabetes med 61 procent bland män och 56 procent bland kvinnor.

Sedan förändrades utvecklingen.

Mellan 2009 och 2021 minskade förekomsten med 11 procent bland män och 16 procent bland kvinnor.

Nedgången syntes inte bara i en enskild grupp. Forskarna såg samma övergripande riktning bland både män och kvinnor samt i olika åldersgrupper och etniska grupper.

Även det som brukar beskrivas som intermediär hyperglykemi, alltså blodsockernivåer som är förhöjda men ännu inte når gränsen för diabetes, minskade kraftigt.

Förekomsten sjönk från 24,9 procent 2009 till 15,6 procent 2021.

Det är en viktig del av resultatet eftersom det tyder på att förändringen inte bara handlar om hur människor klassificerats mellan olika diagnostiska grupper.

Därför är mätmetoden viktig

En av styrkorna med forskningen från Mauritius är att samma typ av undersökningar har upprepats under mycket lång tid.

Totalt omfattar materialet mer än 36 000 undersökningstillfällen bland personer mellan 25 och 74 år.

Deltagarna har bland annat genomgått ett oralt glukostoleranstest, OGTT.

Testet innebär förenklat att blodsockret först mäts efter fasta. Personen får sedan dricka en bestämd mängd glukos och blodsockret mäts igen efter två timmar.

Det gör det möjligt att hitta personer som har diabetes eller störd glukosomsättning även om deras fasteblodsocker inte är tillräckligt högt för att avslöja problemet.

Det skiljer Mauritiusstudien från undersökningar som exempelvis enbart bygger på registrerade diagnoser, läkemedelsanvändning eller en enstaka typ av blodprov.

När samma metod används vid upprepade undersökningar blir det dessutom lättare att avgöra om en förändring över tid faktiskt speglar befolkningens hälsa och inte bara förändrade diagnosmetoder.

Färre diabetesfall upptäcks först i studien

Ett annat tydligt skifte är hur många personer med diabetes som redan känner till sin diagnos.

1987 upptäcktes 67 procent av diabetesfallen först i samband med själva befolkningsundersökningen.

2021 hade den andelen sjunkit till 32,5 procent.

Det tyder på att sjukvården och den löpande screeningen blivit betydligt bättre på att identifiera personer med diabetes innan de hamnar i forskarnas undersökningar.

Mauritius har samtidigt byggt upp ett omfattande system för att hitta riskpersoner tidigare.

Skolbarn började screenas

En del av arbetet började redan före den period då diabeteskurvan vände nedåt.

2007 infördes screening av elever i secondary school. Programmet har därefter fortsatt och omfattar omkring 45 000 elever per år som målgrupp.

Mauritius har även genomfört screening utanför traditionella vårdmottagningar.

Kontroller har bland annat erbjudits på arbetsplatser och ute i lokalsamhällen.

Tanken är att nå personer som annars kanske inte söker vård förrän sjukdomen redan hunnit utvecklas.

Ett särskilt diabetescenter öppnades

2010 öppnade Mauritius ett särskilt Diabetes and Vascular Health Centre i New Souillac.

Där samlades flera delar av diabetesvården på samma plats.

Verksamheten omfattade bland annat läkarkontroller, nutritionsrådgivning, fotvård, screening för ögonskador, rökavvänjning och patientutbildning.

Det är viktigt att skilja den delen av arbetet från ren prevention.

Att hitta och behandla personer som redan har diabetes påverkar inte nödvändigtvis hur många som utvecklar sjukdomen från början. Men det kan förbättra kontrollen av sjukdomen, förebygga komplikationer och göra att fler fall upptäcks tidigare.

Mauritius införde sockerskatt på läsk

En av de mer konkreta politiska åtgärderna kom 2013.

Mauritius införde då en punktskatt på läsk som kopplades direkt till mängden socker i drycken.

Från början sattes skatten till två cents per gram socker och höjdes senare samma år till tre cents.

I budgetbeslutet kopplades åtgärden uttryckligen till kampen mot bland annat diabetes och andra icke-smittsamma sjukdomar.

Mauritius har dessutom arbetat med regler kring bland annat transfetter, mättat fett, tobak och alkohol.

Parallellt har landet försökt öka den fysiska aktiviteten genom lokala hälsoprogram och organiserade aktiviteter.

Resultatet är alltså inte en enda spektakulär insats, utan ett paket av åtgärder som har byggts upp under lång tid.

Det går inte att säga att sockerskatten löste problemet

Det är frestande att peka på en specifik åtgärd och säga att den fick diabeteskurvan att vända.

Så långt räcker inte studien.

Forskarna har följt utvecklingen i befolkningen över tid. De har inte genomfört ett experiment där en grupp exempelvis fick sockerskatt, screening eller motionsprogram medan en jämförbar kontrollgrupp levde utan åtgärderna.

Det betyder att man kan konstatera två saker samtidigt:

Mauritius genomförde ett omfattande förebyggande arbete.

Förekomsten av typ 2-diabetes började därefter minska.

Men studien kan inte avgöra exakt hur stor del av förändringen som beror på sockerskatt, screening, fysisk aktivitet, kostpolitik, förbättrad vård eller andra förändringar i samhället.

Det kan också finnas faktorer som forskarna inte fullt ut kan fånga.

Diabetes har inte blivit ”botad” på Mauritius

En fallande förekomst i befolkningen ska inte heller blandas ihop med att människor med diabetes generellt har blivit av med sin sjukdom.

Prevalens beskriver hur stor andel av en befolkning som lever med en sjukdom vid en viss tidpunkt.

Den siffran kan förändras av flera orsaker. Färre personer kan insjukna, fler kan leva längre med sjukdomen och befolkningens ålderssammansättning kan förändras.

En enskild person med typ 2-diabetes kan under vissa förutsättningar uppnå remission, men det är en helt annan fråga än den befolkningsutveckling som Mauritiusstudien undersöker.

Forskningsresultatet är alltså att andelen personer med typ 2-diabetes har minskat, inte att diabetes har botats på nationell nivå.

Fortfarande mycket höga nivåer på Mauritius

Mauritius är heller inget land där diabetesproblemet är löst.

2021 hade fortfarande 19,9 procent av den undersökta befolkningen typ 2-diabetes.

Övervikt och obesitas var samtidigt mycket vanligt.

36 procent hade övervikt och ytterligare 36,2 procent obesitas. Bland kvinnor var förekomsten av obesitas 41,6 procent.

Det gör trendbrottet desto mer intressant.

Mauritius har inte gått från en frisk befolkning till en ännu friskare. Landet har lyckats vända riktningen från en mycket hög nivå samtidigt som flera stora riskfaktorer fortfarande finns kvar.

Sverige går åt motsatt håll

Den svenska utvecklingen ger en intressant kontrast.

En rikstäckande svensk studie som omfattade perioden 2006–2021 visade att den åldersstandardiserade förekomsten av typ 2-diabetes ökade från 4,87 till 7,50 procent.

Särskilt tydlig var ökningen bland yngre vuxna.

Bland personer mellan 23 och 39 år ökade incidensen från 54 till 107 fall per 100 000 personer.

Siffrorna från Sverige och Mauritius ska dock inte jämföras rakt av.

Mauritiusstudien bygger på återkommande befolkningsundersökningar med OGTT bland personer mellan 25 och 74 år.

Den svenska studien bygger i stället på nationella register.

Skillnader i både mätmetod och befolkning gör att exempelvis 19,9 procent på Mauritius och 7,5 procent i Sverige inte är två direkt jämförbara tal.

Det intressanta är riktningen.

På Mauritius ökade typ 2-diabetes kraftigt fram till 2009 och började därefter minska.

I Sverige fortsatte den registrerade förekomsten att stiga under den jämförbara perioden.

Därför följs Mauritius nu med stort intresse

Mauritius visar att en långvarig ökning av typ 2-diabetes inte nödvändigtvis behöver fortsätta för alltid.

Landet har kombinerat tidig upptäckt, vård, kostpolitiska åtgärder och arbete för ökad fysisk aktivitet under mer än ett decennium.

Forskningen kan ännu inte tala om exakt vilka delar som varit viktigast.

Men den visar något som tidigare varit betydligt svårare att belägga: en nationell diabetesepidemi som först accelererade under årtionden och därefter faktiskt började röra sig åt andra hållet.

Det är just det som gör Mauritius till ett så intressant fall för andra länder som försöker bromsa ökningen av typ 2-diabetes.