Maersk och Hapag-Lloyd skickar ännu en containerlinje tillbaka genom Suezkanalen. Kortare resor kan ge snabbare leveranser och lägre kostnader – och på sikt även minska trycket på inflationen.

Maersk och Hapag-Lloyd fortsätter den försiktiga återgången till Röda havet och Suezkanalen.

Den gemensamma Gemini-tjänsten AE19 flyttas nu från den långa rutten runt Godahoppsudden till Suez. Första fartyget på den förändrade rutten är Berlin Maersk.

AE19 binder samman Asien med bland annat Saudiarabien, Medelhavet och Europa. Beskedet följer på att ytterligare Gemini-trafik tidigare under sommaren har återvänt till Suez.

Det betyder däremot inte att rederierna anser att läget i Röda havet är helt normaliserat. Maersk betonar att det ännu inte finns någon tidplan för att flytta tillbaka hela sitt öst–väst-nätverk.

Kortare väg sparar både tid och pengar

För handeln mellan Asien och Europa är skillnaden mellan rutterna stor.

När containerfartygen inte kan använda Suezkanalen tvingas de runda Afrika via Godahoppsudden. Det innebär normalt omkring tio extra dagar till sjöss, även om skillnaden varierar beroende på hamnar och linje.

En återgång till Suez minskar därför bränsleförbrukningen, kortar tiden som varor är bundna under transport och gör att samma fartyg kan genomföra fler resor.

För importörer betyder det snabbare leveranser och mindre behov av att hålla stora säkerhetslager.

För rederierna betyder det samtidigt att den tillgängliga kapaciteten ökar.

Maersk har tidigare bedömt att en bred normalisering av trafiken genom Röda havet skulle kunna frigöra motsvarande omkring 6–7 procent av den globala containerkapaciteten.

Det är en stor förändring på en marknad där även små kapacitetsförskjutningar kan påverka fraktpriserna.

Kan pressa fraktraterna

Containerfrakten är fortfarande dyr på flera av de viktigaste handelsrutterna.

I början av augusti låg det globala Drewry World Container Index på drygt 4 200 dollar för en 40-fotscontainer. På rutterna mellan Shanghai och Europa låg priserna ännu högre.

En enda linje via Suez förändrar inte den bilden.

Men om Maersk, Hapag-Lloyd och andra stora rederier stegvis börjar använda kanalen i större omfattning ökar den effektiva fartygskapaciteten samtidigt som bränsle- och tidskostnaderna faller.

Det skapar i grunden ett tryck nedåt på fraktraterna.

Utvecklingen visar samtidigt hur viktiga världens maritima flaskhalsar är för ekonomin. Även störningar kring Hormuzsundet kan snabbt slå mot transporter, energi och kostnader långt utanför själva regionen.

Lägre fraktkostnader kan hjälpa inflationen

Sjöfrakt är bara en del av kostnaden för en vara i butik, men effekten sprids genom hela ekonomin.

Dyrare transporter påverkar importerade konsumentvaror, industrikomponenter och råvaror. Förseningar gör dessutom att företag behöver mer kapital bundet i lager och bygger upp större säkerhetsmarginaler.

Internationella valutafonden, IMF, har i tidigare analyser visat att stora och långvariga uppgångar i globala fraktkostnader kan få ett tydligt genomslag på konsumentpriserna.

En återgång till Suez fungerar åt motsatt håll.

Kortare leveranstider, lägre bränslekostnader och mer tillgänglig fartygskapacitet är därför i grunden positivt för inflationen.

Det betyder däremot inte att dagens besked från Maersk och Hapag-Lloyd ensamt kommer att synas i inflationsstatistiken. För det krävs en betydligt bredare och mer varaktig normalisering.

För svensk ekonomi är sambandet ändå relevant. Hur internationella transport- och energikostnader kan slå mot svenska företag och hushåll är också en del av hur Sverige påverkas av konflikterna i Mellanöstern.

Säkerhetsläget är fortfarande den stora risken

Den avgörande frågan är fortfarande säkerheten i Röda havet.

Nya attacker eller hot mot handelsfartyg kan snabbt få rederierna att återvända till rutten runt Afrika. Försäkringskostnader och riskbedömningar spelar därför fortsatt stor roll för hur snabbt trafiken genom Suez kan återgå till tidigare nivåer.

Maersk beskriver också förändringen som ett gradvis steg snarare än en full normalisering. I bolagets officiella besked om AE19 framgår att fler förändringar ännu inte är planerade.

Men riktningen är ekonomiskt viktig.

Ju fler fartyg som åter kan ta den kortare vägen mellan Asien och Europa, desto mindre blir belastningen på den globala fraktkapaciteten. Om utvecklingen håller i sig kan det ge både snabbare handel och lägre transportkostnader – två faktorer som även centralbankerna gärna ser när inflationstrycket ska hållas nere.