Emmanuel Macron vill att EU inför en gemensam 15-årsgräns för sociala medier. För Sverige är frågan ovanligt konkret: regeringen arbetar redan med åldersverifiering och en svensk utredning har föreslagit en nästan lika hård gräns. Men den modell som hittills förberetts på EU-nivå skiljer sig tydligt från Macrons krav.

Frankrikes president Emmanuel Macron vill göra frågan om barns sociala medier till gemensam EU-politik. I ett brev till EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen kräver han att barn under 15 år ska förbjudas att använda sociala medier i hela unionen.

Förslaget innebär inte att ett sådant förbud redan är på väg att införas. Något färdigt lagförslag finns ännu inte. Men kravet kommer vid en tidpunkt då EU redan arbetar med både nya regler för barns digitala miljö och tekniska system för att kontrollera användarnas ålder.

Samtidigt ligger Sverige långt fram i samma diskussion. En svensk statlig utredning har föreslagit en åldersgräns som i praktiken ligger mycket nära Macrons linje, och regeringen gav så sent som den 4 september Digg i uppdrag att undersöka hur säker digital åldersverifiering kan genomföras.

Det betyder att frågan inte längre bara handlar om huruvida barn bör använda Tiktok, Instagram eller Snapchat. Den handlar också om hur ett verkligt förbud skulle kunna genomföras tekniskt, vilka tjänster som ska omfattas och hur vuxna användare kan bevisa sin ålder utan att lämna ifrån sig mer personuppgifter än nödvändigt.

Macron vill ha samma 15-årsgräns i hela EU

Macrons linje är betydligt tydligare än de EU-förslag som hittills diskuterats: sociala medier ska inte vara tillgängliga för barn under 15 år.

I stället för att Frankrike, Sverige och andra medlemsländer bygger egna system vill Macron att EU skapar en gemensam regel för samtliga medlemsländer.

Det skulle kunna lösa ett av de stora problemen med nationella förbud. De största sociala plattformarna är internationella tjänster och regleras redan i stor utsträckning på EU-nivå genom bland annat Digital Services Act, DSA.

Om varje medlemsland inför egna definitioner, åldersgränser och tekniska kontrollsystem riskerar resultatet att bli ett lapptäcke av regler. En gemensam EU-modell skulle kunna ge samma krav för plattformar och användare i exempelvis Sverige, Frankrike, Tyskland och Spanien.

Men exakt hur Macrons modell skulle se ut juridiskt är fortfarande oklart.

Det finns ännu ingen färdig EU-lag som definierar vilka tjänster som skulle omfattas, vilka undantag som skulle finnas eller exakt hur åldern skulle kontrolleras.

Sverige är redan på väg mot en 15-årsgräns

För svenska familjer är Macrons initiativ särskilt intressant eftersom Sverige redan utrett nästan samma fråga.

Den svenska utredningen föreslår att barn som huvudregel inte ska få använda vissa onlineplattformar i inloggat läge före det kalenderår då de fyller 15 år.

Det betyder att gränsen inte skulle fungera exakt från 15-årsdagen. Ett barn skulle kunna få tillgång från den 1 januari det år barnet fyller 15 och därmed fortfarande vara 14 när spärren upphör.

Förslaget går samtidigt längre än många av de regler som sociala medier själva använder i dag. På flera stora plattformar har användare kunnat skapa konto från 13 års ålder, även om regler och funktioner för minderåriga varierar.

I den svenska modellen ska föräldrar inte heller kunna ge ett yngre barn dispens.

Hurbra har tidigare gått igenom vad en svensk 15-årsgräns på sociala medier skulle innebära i praktiken.

Om den svenska modellen genomförs enligt utredningens förslag är tanken att den ska kunna träda i kraft den 1 januari 2028.

Alla appar skulle inte automatiskt förbjudas

En av de svåraste frågorna är vad som egentligen ska räknas som sociala medier.

Det låter enkelt att säga att Instagram, Tiktok eller Snapchat ska omfattas. Betydligt svårare blir det när samma typ av sociala funktioner finns i videoplattformar, spel, meddelandetjänster, marknadsplatser och andra appar.

Den svenska utredningen har därför inte föreslagit ett allmänt förbud mot internet för barn.

Fokus ligger på tjänster där användare kan hitta varandra, kommunicera och sprida innehåll i inloggat läge.

Det öppna internet ligger utanför. Barn skulle alltså fortfarande kunna läsa webbplatser och använda stora delar av nätet utan ett konto.

Tjänster som Instagram, Tiktok och Snapchat ligger nära kärnan i det som regleringen är avsedd att träffa.

Facebooks sociala huvudfunktion innebär på samma sätt att tjänsten inte automatiskt skulle undantas bara för att den också innehåller exempelvis en marknadsplats.

YouTube är mer komplicerat. Plattformen är mycket stor bland barn och innehåller både videokonsumtion, konton, kommentarer, rekommendationer och sociala funktioner. Hur den slutligen skulle behandlas beror därför på den exakta lagtexten.

Även tjänster som Discord, Twitch och Kick kan omfattas. Att en tjänst ofta används tillsammans med dataspel behöver inte betyda att den juridiskt räknas som ett spel.

Däremot har den svenska utredningen bedömt att exempelvis Roblox och Steam sannolikt kan omfattas av undantaget för tjänster vars huvudsakliga syfte är dataspel.

Privata meddelandetjänster där människor kommunicerar med en bestämd krets ligger också utanför kärnan i förslaget. Samma sak gäller bland annat professionella nätverk och vissa renodlade marknadsplatser.

Det viktiga är alltså inte appens namn utan vad tjänsten faktiskt används till och vilka funktioner den erbjuder.

Von der Leyens modell är inte samma sak

Macrons krav ska inte blandas ihop med den modell som hittills har diskuterats inom EU-kommissionens arbete.

En särskild expertpanel på EU-nivå har rekommenderat en gemensam begränsning för barn under 13 år.

Det är en tydligt lägre åldersgräns än Macrons 15 år.

Skillnaden handlar dessutom inte bara om siffran.

Macrons linje är i grunden ett förbud: barn under den fastställda åldern ska inte använda sociala medier.

EU-panelens modell är mer stegvis.

Barn under 13 år ska enligt rekommendationen kunna få mycket begränsad och övervakad tillgång i vissa situationer, exempelvis med förälders godkännande eller i utbildningssammanhang. Från 13 års ålder ska ungdomar sedan successivt kunna få större självständighet på tjänster som är tillräckligt säkra och anpassade efter deras ålder.

Medlemsländer skulle samtidigt kunna välja en högre nationell gräns.

Den som vill läsa EU:s eget underlag kan gå vidare till EU-kommissionens arbete om barns säkerhet online.

Kommissionens slutliga förslag är ännu inte presenterat. Det går därför inte att säga att EU har bestämt sig för vare sig 13 eller 15 år.

Det är just den politiska striden Macron nu försöker påverka.

EU kan också vilja reglera mer än klassiska sociala medier

På ett annat sätt kan EU:s kommande modell bli bredare än Macrons formulering.

Expertpanelen använder ett bredare synsätt på digitala tjänster och risker och har inte begränsat diskussionen till traditionella sociala nätverk.

Det öppnar för att även andra digitala tjänster med liknande funktioner och risker kan omfattas av framtida regler.

AI-baserade följeslagare är ett sådant exempel.

Det betyder att EU i slutänden skulle kunna välja en modell som är mindre strikt när det gäller den exakta åldersgränsen men betydligt bredare när det gäller vilka typer av digitala miljöer som regleras.

Frankrikes eget förbud stoppades

Macrons krav på en EU-lösning kommer efter ett tungt juridiskt bakslag på hemmaplan.

Frankrike försökte införa ett omfattande nationellt förbud för barn under 15 år, men den centrala delen av lagen underkändes av landets konstitutionella råd i augusti.

Det betyder inte att domstolen slog fast att en åldersgräns för sociala medier alltid är olaglig.

Problemet var i stället hur den franska lagen hade konstruerats.

Förbudet omfattade ett mycket brett spektrum av tjänster utan tillräcklig skillnad mellan deras funktioner, innehåll och risker för barn.

Det gjorde att även tjänster där särskilda risker för minderåriga inte hade visats kunde omfattas.

Domstolen ansåg också att regleringen gick för långt i förhållande till friheten att kommunicera och yttra sig.

Dessutom fanns ett annat problem som är centralt för alla framtida modeller: ålderskontrollen.

Om personer under 15 år ska hållas ute måste plattformen på något sätt kontrollera att användaren faktiskt är gammal nog.

Det innebär i praktiken att även vuxna kan behöva verifiera sin ålder.

Den franska lagen gav enligt domstolen inte tillräckliga garantier för hur en sådan kontroll skulle ske utan att rätten till privatliv äventyrades.

Det är en viktig förklaring till varför Macron nu vill få frågan löst på EU-nivå.

Hur ska en app veta att användaren är över 15?

Tekniken för ålderskontroll kan bli helt avgörande för om ett verkligt förbud fungerar.

Att fråga användaren om födelsedatum räcker knappast. Ett barn kan helt enkelt ange ett annat årtal.

EU-kommissionen har redan pekat på just det problemet i sin granskning av Meta. Barn under den åldersgräns som används på Facebook och Instagram har kunnat skapa konton genom att ange fel födelsedatum.

Alternativet är någon form av verklig åldersverifiering.

Det kan vid första anblick låta som att användaren måste skicka sitt pass eller personnummer till Tiktok eller Instagram.

EU arbetar i stället med en betydligt mer integritetsskyddande modell.

Grundidén är att plattformen bara ska få veta att användaren uppfyller ett visst ålderskrav.

Tjänsten skulle exempelvis kunna få beskedet:

Användaren är 15 år eller äldre.

Däremot behöver plattformen inte nödvändigtvis få veta personens namn, födelsedatum, personnummer eller exakta ålder.

Tekniken kan bygga på digital identitet och kryptografiska bevis där så lite personlig information som möjligt lämnas vidare.

EU har redan utvecklat tekniska lösningar för åldersverifiering som kan fungera fristående eller tillsammans med den europeiska digitala identitetsplånboken.

Sverige utreder redan tekniken

Den 4 september gav den svenska regeringen Digg i uppdrag att analysera hur en säker digital åldersverifiering skulle kunna fungera i Sverige.

Det gör tidpunkten för Macrons utspel särskilt intressant.

Sverige diskuterar alltså inte bara vilken åldersgräns som vore lämplig. Staten har redan börjat undersöka den tekniska infrastrukturen som kan krävas för att en sådan gräns faktiskt ska kunna upprätthållas.

Det finns däremot inget beslut om exakt hur svenska användare skulle verifieras.

Det är därför för tidigt att säga att exempelvis BankID, passkontroll eller ansiktsanalys kommer att krävas.

En central ambition i EU-arbetet är tvärtom att undvika lösningar där sociala medier får tillgång till fler personuppgifter än de behöver.

Barn ska inte straffas om de kringgår spärren

Den svenska utredningen innehåller också en detalj som är viktig för hur ett framtida förbud ska förstås.

Barnet självt ska inte straffas för att det lyckas ta sig in på en plattform trots åldersgränsen.

Inte heller föräldrarna ska straffas.

Det finns bland annat en säkerhetsaspekt bakom den konstruktionen.

Ett barn som utsätts för grooming, hot eller andra övergrepp på en tjänst ska inte behöva vara rädd för att själv få problem eftersom det egentligen var för ungt för att använda plattformen.

Ansvar och tekniska skyldigheter ligger därför i första hand på systemen och aktörerna runt tjänsterna, inte på barnet.

Hurbra har också tidigare granskat kritiken mot 15-årsgränsen och risken att barn söker sig till mindre reglerade sajter.

Den stora EU-striden blir 13 eller 15 år

Debatten om sociala medier för barn har på kort tid gått från rekommendationer till konkret lagstiftning.

Macron vill nu göra 15 år till gemensam europeisk gräns.

Sverige har redan ett nationellt förslag som ligger nära den modellen.

Samtidigt pekar det hittillsvarande arbetet runt Ursula von der Leyen mot en annan konstruktion: en tydlig begränsning under 13 år följd av gradvis större tillgång till säkra och åldersanpassade tjänster.

Frankrikes misslyckade lag visar dessutom att den slutliga lösningen måste klara betydligt mer än den politiska debatten om vilken ålder som är rätt.

EU måste bestämma vad som faktiskt är ett socialt medium, vilka tjänster som ska undantas, hur barns och vuxnas ålder ska verifieras och hur det kan göras utan att skapa ett nytt system för omfattande digital identifiering.

För Sverige är därför den viktigaste frågan inte längre om någon form av åldersgräns kan bli aktuell.

Den verkliga frågan är hur hård den blir – och om det till slut blir Sverige eller EU som bestämmer var gränsen ska gå.