LKAB har fått klartecken att transportera upp till 1 800 ton järnmalm om dagen med lastbil på E10 mellan Mertainen och Kiruna. Orsaken är att det inte längre finns tillräckligt med plats på järnvägen. Nu väntar mer tung trafik på en väg som redan länge varit omstridd av säkerhetsskäl.

Det statliga gruvbolaget LKAB vill i första hand transportera sin järnmalm på järnväg. Men på sträckan mellan Mertainen och Kiruna är kapaciteten full.

Lösningen blir i stället lastbil.

LKAB ansökte i juli om tillstånd att köra upp till 1 800 ton järnmalm per dygn på E10 och har nu fått ansökan godkänd. Transporterna ska enligt planerna kunna pågå under de kommande två vintrarna.

Det innebär att ytterligare tung trafik flyttas över till en väg som redan används av både personbilar, godstrafik och samhällsviktiga transporter.

Så mycket kan lastbilstrafiken öka

Exakt hur många nya lastbilar som kommer att köra på E10 varje dygn går inte att slå fast utifrån tillståndet. Det beror bland annat på hur mycket malm varje ekipage lastas med och hur ofta den fulla tillåtna volymen används.

Men 1 800 ton om dagen visar vilken storleksordning det handlar om.

Om varje lastbil exempelvis transporterar 30 ton krävs 60 lastade körningar per dygn. Med 60 ton per ekipage handlar det om 30 lastade körningar.

Eftersom fordonen också måste tillbaka kan den sammanlagda trafikökningen bli betydligt större räknat i passager.

Siffrorna är räkneexempel och inte LKAB:s fastställda körschema.

De blir ändå intressanta i jämförelse med Trafikverkets senaste detaljerade trafikmätning på delen Mertainen–Kauppinen. Där passerade omkring 2 600 fordon per dygn 2022 och ungefär elva procent var lastbilar.

Det motsvarar cirka 285 tunga fordonspassager.

Om LKAB utnyttjar hela tillståndet kan den tunga trafiken därmed i ett sådant scenario öka med ungefär 20 till 40 procent, beroende på hur stora malmlaster som körs.

Järnvägen räcker inte till

Bakom lastbilstransporterna finns ett större problem i norra Sverige.

Malmbanan är en av landets viktigaste godssträckor och samtidigt extremt hårt belastad. Banan är till stora delar enkelspårig och används av LKAB:s malmtåg, annan godstrafik och persontåg.

När kapaciteten redan är hårt utnyttjad finns små marginaler för att öka transporterna ytterligare.

LKAB:s logistikchef Linda Bjurholt har sagt att järnvägen är bolagets förstahandsval och att vägtransporter används när det inte finns något annat alternativ.

Problemet är välkänt sedan tidigare. Begränsade möjligheter för tågen att mötas, gammal infrastruktur och återkommande störningar har gjort Malmbanan till en flaskhals för gruvindustrin.

Staten satsar på en utbyggnad av järnvägen, men även de planerade kapacitetsökningarna ligger flera år framåt i tiden.

Delar av E10 saknar mitträcke

Att malmen nu flyttas över till väg blir särskilt känsligt eftersom delar av den aktuella E10-sträckan inte är mötesseparerade.

Mellan Mertainen och Kauppinen är vägen omkring 22 kilometer lång och består av vanlig tvåfältsväg utan mitträcke. Hastighetsgränsen är på delar av sträckan 100 kilometer i timmen.

Trafikverket beskriver E10 genom området som en mycket viktig väg och har utrett en ombyggnad av Mertainen–Kauppinen till mötesseparerad 2+1-väg.

I ett tidigare samhällsekonomiskt underlag beräknades en sådan ombyggnad kosta omkring 860 miljoner kronor.

Någon färdig mötesseparerad väg finns däremot ännu inte.

Samma väg används för akuta resor till Gällivare

Konflikten handlar därför om mer än vanlig pendling.

E10 är en central förbindelse mellan Kiruna och Gällivare och används vid akuta transporter. Kiruna saknar egen förlossningsavdelning, vilket innebär att gravida som ska föda bland annat behöver ta sig de omkring tolv milen till Gällivare sjukhus.

Det är samma vägstråk som nu får ytterligare tung malmtrafik.

Trafikverket har tidigare pekat på vägens betydelse för just akuttransporter mellan Kiruna och Gällivare och på konsekvenserna när trafikstopp uppstår.

En olycka, ett stillastående tungt fordon eller kraftigt vinterväder kan snabbt få stora följder på en väg där alternativen är få.

E10 har kallats ”Dödens väg”

E10 i området har efter flera svåra olyckor fått det dystra smeknamnet ”Dödens väg”.

Det betyder däremot inte att det är statistiskt fastslaget att vägen är farligare än andra jämförbara vägar. Trafikverket har tidigare framhållit att dödsolyckorna är utspridda längs E10 och att det är svårt att visa att vägen som helhet har en högre olycksrisk än andra vägar med liknande utformning.

Samtidigt konstaterar myndigheten att delar av vägen behöver byggas om för bättre trafiksäkerhet och att vissa hastighetsgränser inte är anpassade till dagens vägstandard.

Det är den motsättningen som gör LKAB:s nya transporter känsliga.

Järnvägen har inte plats för all malm. Samtidigt flyttas lasten över till en väg där staten själv planerar trafiksäkerhetshöjande åtgärder och där personbilar, ambulanser och andra samhällsviktiga transporter redan samsas med en stor mängd tung trafik.

Och när LKAB nu får köra ytterligare 1 800 ton malm per dygn på E10 blir frågan om kapaciteten inte bara ett järnvägsproblem. Den flyttar ut på vägen.