Kräftpremiären i Vättern blev en besvikelse för flera erfarna fiskare. Burarna innehöll få eller små kräftor och upplevelsen är att fisket har försämrats kraftigt. Forskningen ger dem delvis rätt, men problemet är inte att kräftorna håller på att försvinna. Tvärtom finns det gott om kräftor i sjön. De har däremot blivit betydligt mindre.

Flera kräftfiskare möttes av magra fångster när burarna vittjades efter premiären i Vättern.

Bror Johansson, som fiskat kräftor i omkring 30 år, fick enligt SVT bara ett 20-tal kräftor under morgonen. Även andra fiskare vittnade om små fångster och en utveckling som gått åt fel håll.

– Har blivit sämre, konstaterade Johansson om fisket.

Men bilden av ett kräftbestånd i kraftig nedgång är inte riktigt så enkel.

Den senaste forskningen från Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, visar nämligen att antalet signalkräftor i Vättern snarare har ökat över tid.

Problemet är storleken.

Fler kräftor – men betydligt mindre

SLU:s standardiserade provfisken i Vättern mellan 2003 och 2024 visar en tydlig förändring.

Antalet kräftor har ökat, framför allt de små kräftorna. Samtidigt har kräftornas genomsnittliga längd minskat.

Även bland kräftor som är längre än tio centimeter syns en nedgång i medellängden.

På 68 procent av de undersökta lokalerna ökade det totala antalet kräftor. På 53 procent ökade mängden små kräftor.

Det är därför fullt möjligt för två saker att vara sanna samtidigt: Vättern kan innehålla fler kräftor än tidigare, samtidigt som fiskare upplever att fångsterna blivit sämre.

För den som framför allt vill få upp stora kräftor är utvecklingen tydligt negativ.

Vätterns kräftbestånd bedöms ändå som problematiskt

Den stora mängden kräftor betyder inte automatiskt att beståndet mår bra.

I den senaste svenska beståndsbedömningen klassas Vätterns signalkräftor som sannolikt inte inom biologiskt säkra gränser.

Det är framför allt utvecklingen mot mindre individer och en låg andel stora kräftor som ligger bakom bedömningen.

Det handlar alltså inte om en klassisk beståndskollaps där kräftorna successivt försvinner.

I stället har själva sammansättningen av beståndet förändrats.

Yrkesfiskets fångster har också minskat

Samtidigt finns en tydlig nedgång i hur mycket signalkräfta som landats av yrkesfisket de senaste åren.

År 2022 landades omkring 153 ton signalkräfta från Vättern.

2023 föll mängden till 102 ton. Året därpå landades omkring 100 ton och under 2025 cirka 96 ton.

Det innebär en kraftig nedgång jämfört med rekordåret 2022.

Siffrorna ska däremot inte tolkas som att mängden kräftor i sjön har minskat lika mycket.

Yrkesfiskarnas fångster påverkas bland annat av hur mycket det fiskas, temperatur, väder, skalömsning och hur villiga kräftorna är att gå in i burarna.

De standardiserade provfisken som används för att följa själva beståndet visar inte samma minskning.

Stora skillnader mellan olika delar av Vättern

Det finns dessutom stora lokala skillnader.

Provfisken från senare år visar fångster på över 50 kräftor per mjärde på vissa platser runt Visingsö samt i norra och nordöstra Vättern.

Längs sjöns västsida och längst i söder är fångsterna betydligt mindre.

På vissa undersökta platser har provfisken till och med genomförts utan att en enda kräfta fångats.

En dålig premiär på en enskild plats behöver därför inte säga särskilt mycket om hela Vättern.

Det märktes också redan tidigare under augusti. Yrkesfiskaren Andreas Tevell i Motala beskrev då tillgången som ganska god efter att ha fått flera backar med kräftor.

Men även där återkom samma problem: många av kräftorna var små och smala.

Varför blir kräftorna mindre?

Forskarna har ännu inget definitivt svar.

Två förklaringar står i centrum.

Den första är fisketrycket. Eftersom stora kräftor är de mest attraktiva att fånga tas de också bort ur beståndet i betydligt högre utsträckning än små kräftor.

Den andra förklaringen är konkurrens.

Om mängden små kräftor blir mycket stor kan konkurrensen om föda öka. Det kan i sin tur göra att kräftorna växer långsammare och att färre når de storlekar som fiskarna efterfrågar.

SLU har därför startat ett större forskningsprojekt för att försöka lösa gåtan.

Över 2 500 kräftor har märkts i Hjälmaren och ska följas under flera år. Forskarna analyserar samtidigt föda och näringsstatus hos kräftor från både Hjälmaren och Vättern.

Målet är bland annat att avgöra hur stor betydelse konkurrens om föda respektive fisketryck har för utvecklingen.

SLU beskriver forskningen om de allt mindre kräftorna här.

Inga tecken på att Vättern håller på att bli tom

Årets premiär ger alltså inte stöd för slutsatsen att kräftorna håller på att försvinna ur Vättern.

Det senaste kompletta vetenskapliga underlaget sträcker sig till 2024 och visar tvärtom att kräftorna blivit fler.

Däremot bekräftar forskningen den utveckling som många fiskare själva märkt i burarna: det har blivit svårare att få de riktigt stora kräftorna.

Det är också därför forskarnas bedömning av beståndet fortfarande är bekymmersam trots det stora antalet individer.

Vättern har gott om signalkräftor.

Frågan är varför så många av dem förblir små.