Jordens glaciärer och inlandsisar riskerar att drabbas av skador som inte går att reparera, även om den globala uppvärmningen senare bromsas. Det varnar forskare i två nya klimatrapporter som publicerades måndagen den 2 november. Skandinavien pekas ut som en av de särskilt utsatta regionerna. Om dagens klimatpolitik fortsätter kan mer än 90 procent av glaciärernas ismassa försvinna på lång sikt.

Nya klimatrapporter varnar för oåterkallelig issmältning

De två rapporterna har tagits fram av International Cryosphere Climate Initiative (ICCI), varav den ena i samarbete med FN:s miljöprogram UNEP. Fler än 80 forskare har bidragit till arbetet.

Rapporterna, Overshoot and the Cryosphere: Averting Global Meltdown och State of the Cryosphere 2026: The Cost of Overshoot, sammanställer forskning om hur jordens frusna områden påverkas av stigande temperaturer.

En av de viktigaste slutsatserna är att även ett tillfälligt överskridande av Parisavtalets temperaturmål på 1,5 grader kan få mycket långvariga konsekvenser.

Inom klimatforskningen används begreppet overshoot när den globala temperaturen tillfälligt passerar en viss nivå för att senare sjunka tillbaka.

Det kan exempelvis handla om att uppvärmningen når 1,7 eller 2 grader innan utsläppsminskningar och andra åtgärder på längre sikt får ned temperaturen.

Problemet är att jordens isar inte nödvändigtvis återhämtar sig när temperaturen sjunker.

En glaciär som har förlorat stora delar av sin ismassa kan behöva århundraden för att återbildas. För de stora inlandsisarna på Grönland och Antarktis kan förändringarna fortsätta under tusentals år.

Vissa förluster kan bli praktiskt taget oåterkalleliga på mänskliga tidsskalor.

Forskarna varnar därför för att en tillfällig temperaturökning kan innebära betydligt större skador än vad begreppet tillfällig antyder.

Mer än 90 procent av Skandinaviens glaciäris kan försvinna

Skandinavien tillhör de regioner där glaciärerna bedöms vara särskilt sårbara.

Enligt de långsiktiga scenarier som lyfts fram i rapporterna kan mer än 90 procent av glaciärernas ismassa försvinna i bland annat Skandinavien, Alperna, Island och Klippiga bergen om världens nuvarande klimatpolitik fortsätter.

Det handlar om framtida modellberäkningar, inte om is som redan har försvunnit. Siffran ska heller inte tolkas som att 90 procent av Skandinaviens glaciärer med säkerhet är borta år 2100.

Hur mycket is som återstår beror på temperaturutvecklingen och hur lång tid uppvärmningen fortsätter.

Men den utveckling som redan går att mäta visar att förlusten är betydande.

Mellan 2000 och 2023 minskade de skandinaviska glaciärernas sammanlagda volym med omkring 14 procent.

Det är särskilt allvarligt för mindre glaciärer. De har inte samma stora isreserver som inlandsisarna och kan därför försvinna helt när den långsiktiga avsmältningen fortsätter.

Sverige har redan förlorat flera glaciärer

Enligt uppgifter från Stockholms universitet fanns omkring 270 glaciärer i Sverige i början av 2025.

Bara under sommaren 2024 försvann åtta glaciärer.

Vid Tarfala forskningsstation nära Kebnekaise har forskare följt utvecklingen under lång tid. Mätningarna visar hur glaciärernas storlek förändras när vintrarnas snötillförsel inte räcker för att kompensera somrarnas avsmältning.

Storglaciären är en av Sveriges mest undersökta glaciärer. Modellsimuleringar som Stockholms universitet har redovisat pekar på att den kan försvinna omkring år 2087.

Det är ingen exakt förutsägelse om när den sista isen kommer att smälta. Resultatet beror på modellens antaganden om framtidens klimat.

Men det illustrerar hur snabbt förändringen kan bli märkbar även i svenska fjällmiljöer.

Kebnekaises sydtopp fortsätter förändras

Ett välkänt exempel är Kebnekaises sydtopp, vars höjd påverkas av den glaciäris som täcker toppen.

Vid mätningen den 11 september 2026 uppmättes sydtoppen till 2 088,3 meter, vilket var 0,1 meter lägre än föregående år.

Nordtoppen, som består av berg, är sedan tidigare Sveriges högsta punkt.

Skillnaden mellan olika år är samtidigt viktig. En kallare sommar kan bromsa avsmältningen och en snörik vinter kan tillföra ny massa.

Forskarna i Tarfala rapporterade preliminära massförluster även under 2026, men förlusterna var mindre än under det exceptionellt varma året 2024.

Det visar varför enskilda år inte räcker för att bedöma utvecklingen. Det är den långsiktiga förändringen av glaciärernas massa som avgör om de växer eller krymper.

Norska glaciärer drar sig tillbaka

Även Norge uppvisar omfattande glaciärförluster.

Norges vassdrags- og energidirektorat, NVE, rapporterade att 33 av 37 undersökta glaciärfronter drog sig tillbaka under 2025.

Vid Austerdalsbreen minskade glaciärfrontens utbredning med omkring 300 meter under året. En del av tillbakagången berodde på att is bröts loss i en växande glaciärsjö.

När glaciärer drar sig tillbaka kan nya sjöar bildas, bergssluttningar exponeras och landskapet förändras.

Det innebär också att riskerna för lokala ras, skred och plötsliga vattenflöden kan förändras.

Så mycket is har redan försvunnit

De nya rapporternas framtidsbedömningar bygger på en omfattande dokumentation av förändringar som redan har inträffat.

Satelliter och markbaserade mätningar visar att både bergsglaciärer och stora inlandsisar förlorar betydande mängder is.

Område	Uppmätt utveckling
Världens bergsglaciärer	Omkring 408 miljarder ton is förlorades under glaciäråret 2025.
Grönland och Antarktis	Tillsammans förlorade inlandsisarna cirka 11 300 miljarder ton is under 1979–2023.
Skandinaviens glaciärer	Omkring 14 procent av glaciärvolymen försvann mellan 2000 och 2023.
Schweiz glaciärer	Omkring 20 procent av glaciärisen försvann under en femårsperiod.
Sveriges glaciärer	Åtta glaciärer försvann under sommaren 2024.

Det är viktigt att skilja dessa observationer från beräkningarna om framtidens isförluster.

De uppmätta siffrorna beskriver vad som redan har hänt. Prognoserna bygger på antaganden om framtida temperaturer, utsläpp och glaciärernas reaktion på klimatförändringen.

Inlandsisarna förlorar is betydligt snabbare än tidigare

Forskningen har tidigare visat att den sammanlagda isförlusten från Grönland och Antarktis har ökat kraftigt jämfört med 1990-talet. I längre jämförelser har förlusttakten beskrivits som omkring sex gånger högre.

Det betyder däremot inte att avsmältningen accelererar varje enskilt år.

En satellitstudie från Europeiska rymdorganisationen ESA, publicerad i september 2026, bekräftade de stora förlusterna över perioden 1979–2023 men visade samtidigt en viss avmattning under de sista åren i mätserien.

Den långsiktiga utvecklingen är ändå tydlig: de stora inlandsisarna har förlorat enorma mängder vatten som tidigare varit bundet på land.

Smältande inlandsisar kan höja havsnivån i århundraden

Den kanske mest omfattande konsekvensen av issmältningen är stigande havsnivåer.

När glaciärer och inlandsisar på land förlorar is tillförs vatten till världshaven.

Grönlands och Antarktis sammanlagda isförlust under 1979–2023 motsvarar drygt tre centimeters global havsnivåhöjning.

Det är bara en del av den totala höjningen. Havsnivån stiger också när varmare havsvatten utvidgar sig.

Smältande havsis fungerar annorlunda. Eftersom isen redan flyter i vattnet leder dess avsmältning inte i sig till någon betydande direkt höjning av havsnivån.

Men minskad havsis kan ändå påverka klimatet genom att mörkare havsytor absorberar mer solenergi än ljus is.

Varför havsnivån kan fortsätta stiga

De stora inlandsisarna reagerar långsamt på temperaturförändringar.

Om uppvärmningen leder till att en inlandsis passerar en kritisk gräns kan förlusten fortsätta även när den globala temperaturen senare stabiliseras.

Isens tjocklek, höjd över havet och kontakten med varmare havsvatten påverkar utvecklingen.

Därför kan dagens utsläpp bidra till havsnivåhöjningar som fortsätter under många generationer.

Det betyder inte att hela Grönlands eller Antarktis inlandsis kommer att försvinna inom detta århundrade. De största förändringarna sträcker sig över mycket längre tidsperioder.

Vad betyder det för Sverige?

Sveriges kuster påverkas olika av den globala havsnivåhöjningen.

I norra Sverige pågår fortfarande en betydande landhöjning efter den senaste istiden. Där kan landhöjningen motverka effekten av stigande hav.

Längs södra Sveriges kuster är landhöjningen mindre, vilket gör områdena mer utsatta för stigande havsnivåer.

Högre medelvattenstånd kan också förstärka konsekvenserna av stormfloder och tillfälligt höga vattennivåer.

Hur stora problemen blir beror på den framtida havsnivåhöjningen, kusternas utformning och vilka skyddsåtgärder som genomförs.

Vattenförsörjningen hotas när glaciärerna krymper

Glaciärer är inte bara en del av jordens klimatsystem. De fungerar också som naturliga vattenmagasin.

Under kalla perioder lagras nederbörd i form av snö och is. När temperaturen stiger frigörs smältvatten som kan bidra till flöden i floder och vattendrag.

I områden där befolkning, jordbruk och energiproduktion är beroende av glaciärvatten kan förlusten få stora följder.

Till en början kan ökad avsmältning innebära större vattenflöden. När glaciärerna däremot har krympt tillräckligt mycket minskar mängden is som kan smälta under varma och torra perioder.

Resultatet kan bli att tillgången till vatten försämras just när behovet är som störst.

Det är särskilt betydelsefullt i bergsområden i Asien och Sydamerika, där glaciärernas smältvatten kan vara en viktig del av vattenförsörjningen.

I Skandinavien kan förändrade glaciärflöden påverka lokala vattendrag, vattenmiljöer och vissa förutsättningar för vattenkraft.

Effekterna varierar dock mellan olika avrinningsområden. Nederbörd, snösmältning och magasinering spelar också stora roller.

Tinande permafrost skapar ytterligare klimatrisker

De båda rapporterna behandlar inte bara glaciärer och inlandsisar utan även permafrost, alltså mark som förblir frusen under minst två år i följd.

När permafrosten tinar kan tidigare fruset organiskt material börja brytas ned.

Det kan frigöra koldioxid och metan, två växthusgaser som bidrar till den globala uppvärmningen.

Därmed finns en risk för en återkoppling där högre temperaturer leder till ytterligare utsläpp, som i sin tur förstärker uppvärmningen.

Tinande permafrost kan också påverka byggnader, vägar och annan infrastruktur när markens stabilitet förändras.

I bergsområden kan minskad is i mark och berg bidra till ökad instabilitet och förändrade risker för ras och skred.

Forskarna pekar dessutom på osäkerheter kring hur omfattande förändringar i havsis, smältvatten och stora inlandsisar kan påverka havscirkulationen.

Det är däremot viktigt att inte beskriva issmältningen som en direkt förklaring till varje extremväderhändelse. Sambanden mellan global uppvärmning, havscirkulation och regionalt väder är komplexa och skiljer sig mellan olika typer av händelser.

Varför 1,5-gradersgränsen är så viktig

Parisavtalets mål är att hålla den globala uppvärmningen väl under två grader och fortsätta ansträngningarna för att begränsa den till 1,5 grader jämfört med förindustriell tid.

De nya rapporterna visar varför även ett tillfälligt överskridande kan spela stor roll.

Den globala temperaturen kan i teorin sjunka igen efter en period med högre uppvärmning. Men det innebär inte att alla förändringar som inträffade under perioden går tillbaka.

En glaciär som redan har försvunnit kan inte återbildas omedelbart bara för att temperaturen sjunker.

För större ismassor kan det dessutom finnas tröskeleffekter där en förändring fortsätter efter att den ursprungliga uppvärmningen har minskat.

Det innebär att två klimatförlopp som slutar vid samma temperatur kan få olika konsekvenser beroende på hur högt temperaturen steg och hur länge den låg kvar på den högre nivån.

FN:s miljöprogram har tidigare varnat för att världen riskerar att passera 1,5-gradersnivån inom de kommande åren. Det beskrevs även i den tidigare rapporteringen om FN:s bedömning av 1,5-gradersgränsen.

De nya rapporterna tillför en viktig aspekt till den diskussionen: det räcker inte att enbart studera vilken temperatur världen kan nå längre fram. Även vägen dit har betydelse för hur mycket is som går förlorad.

Kan glaciärerna återhämta sig om temperaturen sjunker?

Forskarna betonar att alla förändringar inte är lika definitiva.

Vissa glaciärer kan växa igen om temperaturen sjunker tillräckligt och snötillförseln blir större än avsmältningen under en längre period.

Även havsis kan återbildas relativt snabbt jämfört med stora inlandsisar.

Men möjligheten till återhämtning varierar kraftigt beroende på vilken typ av is det gäller, hur omfattande förlusten varit och hur lång tid uppvärmningen pågått.

För mindre glaciärer som redan har försvunnit kan en återbildning kräva helt andra klimatförhållanden än dagens.

För Grönland och Antarktis kan de långsiktiga förändringarna vara betydligt svårare att vända.

I ICCI:s presentation av de nya forskningsrapporterna framhålls därför att hur mycket uppvärmningen begränsas och hur snabbt det sker har stor betydelse för den framtida isförlusten.

För Skandinavien innebär det att dagens glaciärer inte bara påverkas av nästa sommars temperaturer eller nästa vinters snömängder. Deras framtid formas av den globala klimatuppvärmningen under många kommande decennier.

Redan nu har flera svenska glaciärer försvunnit helt, samtidigt som mätningarna från Kebnekaise och de norska fjällen dokumenterar hur kvarvarande ismassor fortsätter att förändras.