Kina varnar för konsekvenser efter att Taiwan deltagit vid Pacific Islands Forum i Palau. Australien och Nya Zeeland vägrar samtidigt låta Peking bestämma vilka som får närvara – och USA går vidare med en stor hamnsatsning i Cooköarna. Bakom ordbråket växer en betydligt större kamp om inflytande, infrastruktur och militär geografi i Stilla havet.

Kinas särskilda sändebud för Stillahavsöarna, Qian Bo, gick den 1 september till hårt angrepp mot Taiwans närvaro vid Pacific Islands Forum i Palau.

– There will always be consequences, sade han när han fick frågan om vad Taiwans deltagande kan leda till.

Qian tillade att uttalandet inte skulle betraktas som ett hot, men specificerade inte vilka konsekvenser Kina syftade på.

Reaktionen kommer efter att Taiwans utrikesminister Lin Chia-lung rest till Palau tillsammans med en större taiwanesisk delegation och synts vid både öppningsceremonin och olika möten i anslutning till forumet.

Taiwan är inte fullvärdig medlem i Pacific Islands Forum och deltar inte på samma sätt som exempelvis Kina, USA och Japan. Landet har däremot sedan länge en särskild roll som utvecklingspartner.

För Kina spelar den skillnaden mindre roll.

Peking betraktar Taiwan som en del av Kina och motsätter sig alla internationella sammanhang där Taiwan behandlas på ett sätt som kan uppfattas som statslikt eller diplomatiskt självständigt.

Australien och Nya Zeeland säger nej till Kina

Konflikten skärptes när både Australien och Nya Zeeland öppet avvisade tanken på att Kina skulle få bestämma vilka som kan delta vid mötet.

Australiens premiärminister Anthony Albanese slog fast att det är Pacific Islands Forum självt som avgör hur mötet organiseras.

Nya Zeelands utrikesminister Winston Peters gav ett liknande besked: forumets medlemsländer tar inte instruktioner från externa stater.

Det gör striden större än bara frågan om Taiwan.

I praktiken handlar den också om vem som har rätt att sätta reglerna för den regionala politiken i Stilla havet.

För Australien och Nya Zeeland är det en principiell fråga. Om Kina kan använda ekonomisk och diplomatisk press för att styra vilka aktörer som får delta i regionala organisationer skulle Pekings inflytande över östaterna öka ytterligare.

Samtidigt är regionen långt ifrån enig i sin syn på Taiwan.

Av Pacific Islands Forums 18 medlemmar är det i dag bara Palau, Marshallöarna och Tuvalu som har diplomatiska relationer med Taiwan.

Övriga erkänner Peking.

Taiwan har tappat flera viktiga allierade

Stillahavsregionen har länge varit ett av de viktigaste områdena i den diplomatiska kampen mellan Kina och Taiwan.

Under de senaste åren har Taiwan förlorat flera tidigare allierade.

År	Land som bytte sida
2019	Salomonöarna erkände Kina i stället för Taiwan
2019	Kiribati erkände Kina i stället för Taiwan
2024	Nauru återupptog diplomatiska relationer med Kina

Före dessa skiften hade Taiwan sex diplomatiska allierade i Stillahavsområdet.

Nu återstår tre.

För Taiwan är varje återstående relation därför betydelsefull, och Palau har blivit särskilt viktigt eftersom landet samtidigt ligger i en del av Stilla havet med stor strategisk betydelse för USA.

Kinas försök att begränsa Taiwans deltagande i Pacific Islands Forum är heller inget nytt.

Efter forumet 2024 togs en formulering om Taiwan bort ur slutkommunikén efter kinesiska protester.

När Salomonöarna stod värd för forumet året därpå stängdes externa partnerländer helt ute från mötet efter en strid om Taiwans närvaro. Det innebar att även bland andra Kina och USA fick stå utanför.

Årets möte i Palau visar att konflikten inte är löst.

I ett land som formellt erkänner Taiwan har Taipei återigen fått en synlig plats.

Samtidigt satsar USA på ny hamn

Samtidigt som Kina och Taiwan bråkar om Palau pågår en annan maktkamp längre österut.

USA, Nya Zeeland och Cooköarna har presenterat en omfattande satsning på hamnen vid Omoka på Penrhyn, även kallad Tongareva, i Cooköarnas nordligaste delar.

USA planerar att bidra med 50 miljoner dollar. Nya Zeeland går in med ytterligare 17,5 miljoner nyzeeländska dollar.

Projektet ska enligt Nya Zeelands regering förbättra fartygstillgång, transporter, service och ekonomiska möjligheter.

Det är officiellt ett civilt infrastrukturprojekt.

Det finns inget offentliggjort beslut om att hamnen ska bli en amerikansk militärbas.

Ändå har satsningen en tydlig strategisk dimension.

USA:s vice utrikesminister Christopher Landau har kopplat projektet till det avtal om kritiska mineraler som USA och Cooköarna tidigare ingått.

Hamnar, flygfält, energisystem och kommunikationer har dessutom fått allt större betydelse i konkurrensen mellan Kina och väst i Stilla havet.

Cooköarna har redan hamnat mitt i maktkampen

Cooköarna visar hur snabbt relationerna i regionen kan förändras.

Landet ingick 2025 ett omfattande strategiskt partnerskap med Kina, bland annat kring havsbottenmineraler.

Det ledde till stark irritation i Nya Zeeland.

Cooköarna är självstyrande men har en särskild konstitutionell relation med Nya Zeeland, och regeringen i Wellington ansåg att den inte hade blivit tillräckligt konsulterad inför avtalet med Kina.

Under 2026 har relationen reparerats.

I april undertecknade Cooköarna och Nya Zeeland en ny försvars- och säkerhetsdeklaration med samarbete kring bland annat nationell säkerhet, sjöfart, cyberfrågor och polisverksamhet.

Cooköarna har därefter beskrivit Nya Zeeland som sin främsta försvars- och säkerhetspartner.

Nu går USA och Nya Zeeland tillsammans in med stora pengar i landets hamninfrastruktur.

Utvecklingen illustrerar en central del av den nya säkerhetspolitiken i Stilla havet.

Kampen förs inte bara med krigsfartyg och militära avtal.

Den förs också med hamnar, vägar, mineralavtal, bistånd, flygfält och långsiktiga ekonomiska relationer.

Därför är Palau viktigt vid en konflikt om Taiwan

Palau är litet till befolkningen men ligger på en betydligt viktigare plats än storleken antyder.

Tillsammans med Marshallöarna och Mikronesiens federerade stater har Palau särskilda avtal med USA inom ramen för Compacts of Free Association.

USA ansvarar för stora delar av ländernas försvar och har omfattande rättigheter att använda områdena militärt.

Geografiskt ligger Palau och de andra amerikanskt knutna östaterna i den del av Stilla havet som brukar beskrivas som den andra ökedjan.

Den första ökedjan omfattar bland annat Japan, Taiwan och Filippinerna.

Om en militär konflikt kring Taiwan skulle bryta ut blir avstånd, försörjning och logistik centrala frågor.

USA måste i ett sådant läge kunna transportera flygplan, fartyg, ammunition, bränsle och annan utrustning från områden längre österut mot den möjliga fronten kring Taiwan.

Palau, Guam, Mikronesien och andra strategiska platser längre ut i Stilla havet kan då spela en viktig roll för amerikansk uthållighet.

Det betyder inte att Palau automatiskt skulle bli en krigsskådeplats.

Men infrastrukturen och de amerikanska rättigheterna i området påverkar förutsättningarna för hur snabbt USA kan förstärka sina styrkor närmare Taiwan.

Den som vill förstå bakgrunden till den militära risken kan läsa Hurbra:s guide om vad som händer om Kina attackerar Taiwan.

En kinesisk blockad förändrar hela kartan

Frågan blir särskilt viktig eftersom kinesiska militärövningar kring Taiwan allt oftare tränar moment som kan användas för att isolera ön.

En fullskalig invasion är bara ett av flera möjliga scenarier.

Kina skulle också kunna försöka blockera taiwanesiska hamnar, kontrollera sjövägar och försvåra för omvärlden att föra in resurser.

I ett sådant scenario blir öarna runt Taiwan bara första delen av problemet.

USA:s förmåga att använda baser, hamnar och flygfält längre ut i Stilla havet kan påverka om förstärkningar över huvud taget kan nå fram.

Det är därför små länder långt från Europa plötsligt hamnat mitt i en av världens största säkerhetspolitiska konflikter.

Diplomatiskt erkännande är också strategiskt

För Taiwan handlar relationerna med Palau, Marshallöarna och Tuvalu inte bara om symbolik.

Taiwan har få fullständiga diplomatiska relationer kvar i världen. Varje land som fortsätter att erkänna Taipei ger Taiwan ytterligare internationellt utrymme.

Hurbra har tidigare gått igenom varför Taiwans status som eget land är så omstridd.

För Kina gäller motsatsen.

Varje regering som överger Taiwan och erkänner Peking stärker Kinas argument om att Taiwan är diplomatiskt isolerat.

Därför blir även små östater betydelsefulla.

Ett land med några tiotusentals invånare kan i det sammanhanget få en politisk betydelse som är långt större än dess ekonomi eller befolkning.

Stilla havet blir en säkerhetsfråga

Den utvecklingen har accelererat snabbt.

Stillahavsregionen har länge dominerats av frågor om klimatförändringar, fiske, utvecklingsstöd och ekonomisk sårbarhet.

De frågorna finns kvar.

Men bredvid dem finns nu en tydlig militär dimension.

Kina bygger politiska och ekonomiska relationer med allt fler östater. USA svarar med nya avtal och investeringar. Australien och Nya Zeeland försöker försvara sin historiska roll som de viktigaste externa partnerna för många av länderna.

Och Taiwan försöker hålla fast vid de få diplomatiska allierade som återstår.

Det betyder att en hamn i Cooköarna, ett toppmöte i Palau eller ett diplomatiskt sidbyte i en liten östat kan få betydligt större konsekvenser än tidigare.

Kinas varning efter Taiwans deltagande i Palau är därför inte bara ännu ett diplomatiskt gräl mellan Peking och Taipei.

Det är en del av kampen om vem som ska kontrollera förbindelser, infrastruktur och politiskt inflytande över ett enormt havsområde.

Om konflikten kring Taiwan någon gång övergår från militär press till faktisk strid kan just den kartan få stor betydelse.