Khamzat Chimaev har fyra tydliga alternativ efter sin första MMA-förlust: Sean Strickland, Dricus Du Plessis, Nassourdine Imavov eller Caio Borralho. En direkt retur mot Strickland är den kortaste vägen tillbaka till UFC-bältet, men Hurbra:s genomgång av matchstatistik, grappling, slagdata, femronderserfarenhet och gemensamma motståndare pekar på ett annat namn som det bästa valet totalt: Dricus Du Plessis.
Chimaev är fortfarande etta i UFC:s mellanviktsranking efter förlusten mot mästaren Sean Strickland den 9 maj 2026. Den 31 augusti pekade han själv ut Strickland, Dricus Du Plessis, Nassourdine Imavov och Caio Borralho som möjliga motståndare.
Det är fyra väldigt olika vägar.
Strickland betyder en omedelbar chans att vinna tillbaka bältet. Du Plessis är tvåa i divisionen och den fighter Chimaev redan har dominerat mest över fem ronder. Imavov har den statistiska profil som på flera punkter ser mest problematisk ut. Borralho kan vara lättare att få till, men en seger över honom är inte lika säker på att leda direkt till en ny titelmatch.
Hurbra:s slutsats blir därför:
- Dricus Du Plessis är den bästa matchningen totalt.
- Sean Strickland är den snabbaste vägen till bältet.
- Nassourdine Imavov är den farligaste nya motståndaren.
- Caio Borralho ger för liten belöning i förhållande till risken.
Så står sig Chimaev mot de fyra alternativen
Chimaevs UFC-karriär har varit extrem även efter förlusten mot Strickland.
Han landar 4,01 betydande slag per minut, men siffran som framför allt skiljer honom från övriga toppfighters är brottningen. Chimaev snittar 5,32 nedtagningar per 15 minuter och 1,37 submissionförsök.
Det är nivåer som ingen av de fyra aktuella motståndarna är särskilt nära.
| Fighter | Betydande slag/min | Absorberade/min | Träffsäkerhet | Slagförsvar | TD/15 min | Takedown defense | Sub/15 min |
|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Khamzat Chimaev | 4,01 | 2,98 | 54,2 % | 52 % | 5,32 | 88 % | 1,37 |
| Sean Strickland | 5,98 | 4,53 | 42,5 % | 61 % | 0,66 | 69 % | 0,15 |
| Dricus Du Plessis | 5,21 | 4,24 | 48,9 % | 54 % | 1,90 | 50 % | 0,60 |
| Nassourdine Imavov | 4,28 | 3,17 | 55,0 % | 59 % | 0,74 | 81 % | 0,98 |
| Caio Borralho | 3,47 | 2,61 | 56,4 % | 60 % | 1,25 | 76 % | 0,39 |
Siffrorna visar samtidigt varför det är för enkelt att bara fråga vem som har bäst takedown defense.
Strickland ligger på 69 procent och ser därmed betydligt lättare ut att brotta ner än både Imavov och Borralho. Ändå är han den ende som faktiskt har slagit Chimaev.
Förklaringen ligger i vad som händer efter nedtagningen.
Strickland stoppade inte nedtagningarna – han stoppade kontrollen
Chimaevs dominans har nästan alltid byggt på samma kedja.
Han tar ner motståndaren, etablerar topposition, håller kvar honom när han försöker resa sig och går sedan vidare med ground-and-pound eller submissionhot.
Före Stricklandmatchen hade Chimaev haft en kontrolltid på över 76 procent i sina UFC-matcher i mellanvikt. När han väl fått ner någon hade matchen ofta slutat vara en normal MMA-match.
Dricus Du Plessis fick uppleva det tydligast.
Chimaev tog ner honom 12 gånger och kontrollerade honom i 21 minuter och 40 sekunder av en femrondersmatch. Du Plessis fick bara 53 sekunder egen kontrolltid.
Mot Strickland såg siffrorna helt annorlunda ut.
Chimaev lyckades fortfarande med nio nedtagningar. Problemet var att de bara gav honom totalt 7 minuter och 16 sekunder kontroll.
Nästan fem av dessa minuter kom dessutom redan i första ronden.
Det innebär att Chimaev under de sista fyra ronderna lyckades ta ner Strickland sju gånger men bara fick ungefär två och en halv minuts kontroll sammanlagt.
Det mest extrema exemplet kom i femte ronden.
Chimaev träffade med sex av sju nedtagningsförsök.
Ändå kontrollerade han Strickland i bara 1 minut och 31 sekunder.
Det är en avgörande skillnad.
Strickland behövde inte stoppa varje nedtagning. Han behövde bara resa sig tillräckligt snabbt för att Chimaevs brottning inte skulle äta upp hela ronden.
När matchen kom tillbaka till stående kunde Strickland använda sitt främsta vapen: volym.
Stricklands slagvolym blev problemet
Sean Strickland landar 5,98 betydande slag per minut. Det är klart högst av de fem fighters som jämförs här.
Hans träffsäkerhet är däremot ganska modest på drygt 42 procent.
Det är därför missvisande att bedöma honom enbart utifrån hur stor andel av slagen som träffar. Stricklands styrka är att han fortsätter slå.
Mot Chimaev vann han de betydande slagen med 123–98 och träffade framför allt huvudet betydligt oftare.
Chimaev vann delar av matchen tydligt med brottningen, men kunde inte längre hålla Strickland nere tillräckligt länge för att neutralisera den stående aktiviteten.
Matchen slutade med delat domslut: 48–47, 48–47 och 47–48.
Det gör att en retur inte behöver vara något hopplöst projekt för Chimaev.
Han var en enda rond från att behålla bältet.
Men Strickland har samtidigt redan bevisat att just hans kombination av kondition, uppresningar, defensiv brottning och ständig boxningsvolym fungerar över 25 minuter.
Det kan inte ignoreras när nästa match ska väljas.
1. Dricus Du Plessis – bästa matchningen för Chimaev
Om Chimaev själv kunde välja den match som ger den bästa kombinationen av stor sportslig belöning och gynnsam stil borde svaret vara Dricus Du Plessis.
Här behövs nästan ingen teoretisk modell.
De har redan mötts.
Chimaev tog ner Du Plessis 12 gånger på 17 försök och kontrollerade honom i 21:40.
Totalslagen slutade 529–45.
Du Plessis lyckades aldrig på allvar bryta Chimaevs brottningskedjor.
Det stämmer dessutom väl med hans bredare statistik. Du Plessis har bara 50 procents takedown defense, klart lägst bland de fyra möjliga motståndarna.
Samtidigt är han inget lätt motstånd i allmän mening.
Du Plessis landar 5,21 betydande slag per minut och har avslutat sex av sina tio UFC-segrar. Han har också slagit Strickland två gånger.
Efter förlusten mot Chimaev har han dessutom återigen visat sin nivå genom att besegra Kamaru Usman över fem ronder.
Det är just den kombinationen som gör matchen så attraktiv för Chimaev.
Du Plessis har tillräckligt hög status för att en seger ska väga mycket tungt i titelbilden, men hans svagaste del råkar samtidigt vara den del där Chimaev är exceptionellt stark.
Deras första match ger dessutom betydligt starkare bevis än generella statistikprocent.
Chimaev behöver inte hoppas att hans brottning ska fungera.
Han vet redan att den har gjort det.
Du Plessis har däremot blivit bättre
Det vore samtidigt fel att bara utgå från att en retur automatiskt skulle se likadan ut.
Du Plessis har fortsatt utvecklas.
I segern mot Usman vann han de betydande slagen med 136–92 över fem ronder, och ingen av dem lyckades med en nedtagning.
Han har också en meritlista som Chimaev behöver respektera.
Båda har besegrat Robert Whittaker och Kamaru Usman. Du Plessis har dessutom två segrar över mannen som just tog Chimaevs bälte.
Men här finns också problemet med så kallad MMA-matematik.
Att fighter A har slagit fighter B och fighter B har slagit fighter C betyder inte automatiskt att A slår C.
Den mest relevanta datapunkten är därför fortfarande deras egen match.
Och där var skillnaden enorm.
2. Caio Borralho – bra stil men för låg belöning
Caio Borralho kan vid första anblicken se ut som den säkraste matchningen.
Han har lägst stående produktion av de fyra alternativen med 3,47 betydande slag per minut.
Han absorberar också minst, 2,61 per minut, och har ett starkt slagförsvar på 60 procent.
Borralho är alltså svårträffad.
Men han har inte samma offensiva slagvolym som Strickland, Du Plessis eller Imavov.
Hans avslutsfrekvens i UFC är dessutom relativt låg. Bara två av hans åtta UFC-segrar har kommit före domslut.
Det finns samtidigt tecken på att Borralhos egen brottning får problem mot riktigt starkt motstånd.
Mot Nassourdine Imavov försökte han fem nedtagningar och lyckades inte med någon.
Imavov vann sedan matchen klart över fem ronder.
Borralho har 76 procents takedown defense, vilket är bättre än både Du Plessis och Strickland på karriärnivå.
Det gör honom inte ofarlig för Chimaev.
Problemet är snarare att belöningen är begränsad.
Borralho ligger sexa i UFC:s aktuella mellanviktsranking. Även han själv har beskrivit sig som en eller två segrar från en titelmatch.
Om Chimaev, som redan är rankad etta, möter Borralho och vinner är det alltså inte självklart att UFC omedelbart ger honom en titelmatch.
Han skulle ta risk utan att nödvändigtvis komma hela vägen fram.
3. Nassourdine Imavov – den farligaste nya frågan
Nassourdine Imavov är den mest intressanta matchningen om UFC vill skapa en ren titel-eliminator mellan två fighters som ännu inte har mötts.
Han kan också vara den farligaste.
Imavov har 81 procents takedown defense, klart bättre än både Du Plessis och Strickland.
Han försvarar dessutom 59 procent av motståndarnas betydande slag och absorberar bara 3,17 per minut.
Samtidigt är han mer offensiv än Borralho.
Imavov landar 4,28 betydande slag per minut med 55 procents träffsäkerhet och har en klart positiv slagdifferens.
Han har också vunnit fem UFC-matcher i rad mot Roman Dolidze, Jared Cannonier, Brendan Allen, Israel Adesanya och Borralho.
Borralhomatchen är särskilt intressant i en Chimaevanalys.
Borralho försökte ta ner Imavov fem gånger.
Imavov stoppade samtliga försök och vann sedan den stående matchen.
Chimaev är naturligtvis en betydligt bättre brottare än Borralho. Men den matchen visar ändå att Imavov kan lösa ett scenario där motståndaren försöker flytta fighten från stående till marken.
Han har dessutom 0,98 submissionförsök per 15 minuter.
Det betyder inte att han skulle vara favorit mot Chimaev på marken, men han är betydligt mer aktiv där än exempelvis Strickland.
Imavovs gamla Stricklandförlust säger inte allt
Det finns en gemensam motståndare som snabbt kan få Imavov att se mindre farlig ut.
Strickland slog honom klart över fem ronder.
Men den matchen bör inte användas utan kontext.
Strickland tog den på kort varsel och mötet gick i lätt tungvikt, inte i mellanvikt.
Det är fortfarande värdefull stilinformation – Strickland visade att hans volym och press fungerade även mot Imavov – men det är inte samma sak som ett rent mått på dagens Imavov på 185 pounds.
Den nuvarande versionen av Imavov har därefter byggt upp en av de starkaste segersviterna i divisionen.
För Chimaev är det därför både en möjlighet och en risk.
En seger över Imavov skulle nästan säkert väga mycket tungt.
Men bland motståndarna som Chimaev ännu inte har mött är det också den matchup där statistiken visar flest egenskaper som kan komplicera hans normala plan.
4. Sean Strickland – den snabbaste men farligaste vägen
Om frågan bara är hur Chimaev kan bli mästare så snabbt som möjligt finns ett självklart svar.
Möt Strickland igen.
En retur innebär ingen titel-eliminator, ingen mellanmatch och ingen väntan på ytterligare en seger.
Chimaev får bältet tillbaka om han vinner.
Sportsligt är det däremot inte självklart att det är den smartaste matchen.
Strickland har redan bevisat att han kan bryta den mekanism som gjort Chimaev dominant.
Han behöver inte försvara 90 procent av nedtagningarna.
Det räcker om han undviker att bli fastlåst.
Hans stora fördel är också femronderserfarenheten.
| Fighter | Femrondersmatcher | Fulla 25 minuter |
|---|---|---|
| Sean Strickland | 11 | 9 |
| Dricus Du Plessis | 5 | 4 |
| Nassourdine Imavov | 4 | 3 |
| Khamzat Chimaev | 2 | 2 |
| Caio Borralho | 2 | 2 |
Strickland har gått betydligt fler långa huvudmatcher än Chimaev.
Han vet exakt hur hans volym fungerar när matchen går in i fjärde och femte ronden.
Chimaevs två femrondersmatcher har däremot gett nästan motsatta erfarenheter.
Mot Du Plessis kontrollerade han hela matchens rytm.
Mot Strickland fick han uppleva hur hans brottning kunde fungera tekniskt utan att ge tillräckligt mycket faktisk kontroll.
Det är en viktig skillnad.
Hurbra-ranking: bästa matchningen för Chimaev
När de fyra alternativen rangordnas enbart efter hur väl deras egenskaper passar Chimaev blir resultatet:
1. Dricus Du Plessis
Lägst takedown defense och framför allt fullständigt dokumenterad sårbarhet mot just Chimaev. Tolv nedtagningar och nästan 22 minuters kontroll är starkare bevis än någon generell statistik.
2. Caio Borralho
Stark defensiv fighter men betydligt lägre stående output än Strickland, Du Plessis och Imavov. Han är svår att träffa men har färre offensiva verktyg som direkt straffar Chimaev om brottningen tappar effekt.
3. Nassourdine Imavov
81 procents takedown defense, bra slagförsvar, hög träffsäkerhet och dokumenterad förmåga att stoppa Borralhos brottning. Det är den statistiskt mest kompletta nya utmaningen.
4. Sean Strickland
Hans karriärsiffra på 69 procents takedown defense ser inte skrämmande ut, men den konkreta Chimaevmatchen väger tyngre. Strickland har redan visat att han kan bli nedtagen många gånger och ändå vinna.
Hurbra-ranking: snabbaste realistiska vägen tillbaka till bältet
En annan ranking uppstår om frågan i stället är vilken seger som snabbast tar Chimaev tillbaka till en titelmatch.
1. Sean Strickland
Det här är själva titelmatchen. Finns möjligheten behöver Chimaev inte vinna någon annan fight först.
2. Dricus Du Plessis
Du Plessis är tvåa på UFC:s officiella ranking och kommer från en ny seger över Usman. Om divisionens etta Chimaev slår tvåan Du Plessis igen skulle det vara mycket svårt att motivera varför ytterligare en seger behövs innan han får möta mästaren.
3. Nassourdine Imavov
Imavov är trea och har en stark segersvit. Chimaev–Imavov kan enkelt marknadsföras som en ren titel-eliminator, men matchningen är samtidigt farligare än Du Plessis på flera statistiska punkter.
4. Caio Borralho
Borralho är sexa. En seger skulle vara bra, men den behöver inte automatiskt sätta Chimaev framför alla andra utmanare.
Därför bör Chimaev välja Du Plessis
Om UFC erbjuder en omedelbar retur mot Strickland bör Chimaev naturligtvis ta den.
Ingen seger över någon annan kan föra honom närmare bältet än att faktiskt få slåss om bältet.
Men det är inte riktigt samma fråga som vilken motståndare han bör välja.
Om valet står fritt mellan de fyra namnen är Du Plessis den bästa vägen.
Han har tillräckligt hög ranking och meritlista för att en seger ska kunna leda direkt till en titelmatch.
Samtidigt har Chimaev redan visat att hans största styrka träffar Du Plessis största svaghet.
Det går inte att säga samma sak om Imavov.
Och det går definitivt inte att säga samma sak om Strickland efter fem ronder i maj.
Borralho ger däremot inte tillräckligt stor belöning.
Det gör Du Plessis till den ovanliga kombinationen av en mycket meriterad motståndare och en statistiskt gynnsam matchup.
Strickland är den kortaste vägen – Du Plessis den bästa
Chimaevs nästa val handlar i praktiken om två olika mål.
Vill han få tillbaka UFC-bältet så snabbt som möjligt är svaret Sean Strickland.
Vill han maximera sannolikheten att vinna nästa match och samtidigt göra det nästan omöjligt för UFC att neka honom ännu en titelchans pekar datan mot Dricus Du Plessis.
Imavov är alternativet om UFC vill ha den sportsligt mest intressanta nya titel-eliminatorn.
Borralho är alternativet som är lättast att ifrågasätta eftersom Chimaev riskerar mycket utan att säkert få samma belöning.
Efter 15 raka segrar lärde sig Chimaev mot Strickland dessutom något som statistiken tidigare inte hade behövt visa: det räcker inte alltid att få ner motståndaren.
Nästa steg tillbaka mot bältet handlar därför inte bara om vem han kan brotta ner.
Det handlar om vem han kan hålla nere – och vad den segern är värd när matchen är över.