Katie Taylor avslutar karriären som odiskutabel världsmästare i superlättvikt. Den 40-åriga irländskan besegrade Flora Pili på poäng på Croke Park i Dublin den 5 september, inför omkring 83 000 åskådare. Efter 26 segrar på 27 proffsmatcher lämnade hon handskarna i ringen.

Två domare gav Taylor 100–90, den tredje 98–91. Den sista matchen slutade därmed med ett enhälligt och överlägset domslut mot den tidigare obesegrade fransyskan.

Reuters rapporterar publiksiffran 83 000. Avskedet blev en av damboxningens största arenakvällar, med Taylor själv som galans huvudnamn i hemlandet.

Taylor styrde sista matchen mot Pili

Flora Pili kom till Dublin med tolv segrar och ingen förlust. Mot Taylor fick hon svårt att komma förbi jabben och hinna svara på kombinationerna.

I matchreferaten beskrivs hur Taylors handhastighet och fotarbete gav henne kontroll över stora delar av mötet. Pili försökte ta sig framåt, men lyckades sällan bygga en längre offensiv. När hon väl trängde Taylor använde irländskan slag eller clinch för att ta sig ur situationen.

Pili fortsatte att söka sina möjligheter. Hon hade bland annat framgång med en hård träff i sjunde ronden, men kunde inte förändra matchbilden tillräckligt för att hota poängsegern.

I slutet av tionde ronden växlade de slag igen. Taylor fullföljde sin sista match över hela distansen och gav Pili hennes första proffsförlust.

Katie Taylor hade bestämt sig för att sluta

Avskedet var planerat. Taylor hade före matchen varit tydlig med att hon ville lämna boxningen medan hon fortfarande hade något kvar att ge.

I en intervju med Sky Sports förklarade hon att hon inte tänkte bli en boxare som gick in och ut ur pensioneringen. Hon skämtade om Tyson Furys återkommande avsked, men beskrev sitt eget beslut som något hon avsåg att hålla fast vid.

Hon hade också betonat att hon ville möta en hungrig utmanare. Pili var obesegrad och kom till Dublin med möjligheten att själv bli odiskutabel världsmästare. För Taylor återstod alltså ett riktigt titelförsvar innan hon kunde tacka för sig.

Efter segern riktade hon sitt tack till publiken, familjen, vännerna och människorna som hjälpt henne genom karriären. Till sist placerades handskarna i ringens mitt tillsammans med mästarbältena.

Fyra stora VM-titlar samlades igen

Segern innebar att Taylor åter blev odiskutabel världsmästare i superlättvikt. Hon försvarade sina WBA-, IBF- och WBO-titlar och vann dessutom det vakanta WBC-bältet. Även Ring-titeln fanns med i matchens titeluppsättning.

Det var just möjligheten att återförena mästarbältena som ingick när avskedsmatchen på Croke Park presenterades.

I proffsboxning innebär odiskutabel världsmästare att samma boxare håller de fyra stora förbundens titlar i en viktklass: WBA, WBC, IBF och WBO. Superlättvikt har viktgränsen 140 pund, ungefär 63,5 kilo.

Taylor hade redan samlat bältena i den klassen genom segern över Chantelle Cameron 2023. När hon tog en paus från boxningen 2025 gav WBC henne särskild mästarstatus, vilket gjorde att den ordinarie titeln kunde lämnas vakant. Därför behövde hon vinna WBC-bältet på nytt för att åter hålla alla fyra samtidigt.

Hon lämnar sporten efter att ha varit odiskutabel mästare i två viktklasser, lättvikt och superlättvikt. Att hon nu blev odiskutabel för tredje gången syftar på ännu ett tillfälle med samtliga bälten, inte på en tredje viktklass.

OS-guldet kom när damboxningen fick sin plats

Katie Taylor föddes den 2 juli 1986 i Bray. Långt före proffsdebuten var hon en av amatörboxningens mest framgångsrika utövare.

London 2012 gav henne en scen som damboxare tidigare saknat. För första gången fanns kvinnlig boxning på det olympiska programmet, och Taylor vann lättviktsfinalen mot Sofya Ochigava med 10–8.

Hon blev därmed den första olympiska mästaren i damernas lättvikt. Guldet gav henne både en plats i OS-historien och en ännu starkare ställning hemma i Irland.

Det byggde på flera års dominans. Hennes första amatör-VM-guld kom 2006. År 2014 vann hon sitt femte raka, en svit som sträckte sig över åtta år.

OS i Rio 2016 slutade däremot i kvartsfinal med förlust mot finländska Mira Potkonen. Något andra olympiskt guld blev det inte. Senare samma år började Taylor sin proffskarriär, vid 30 års ålder.

Världsmästare inom ett år som proffs

Proffsdebuten kom den 26 november 2016 mot Karina Kopinska i Wembley Arena i London. Taylor vann på teknisk knockout i tredje ronden.

Den 28 oktober 2017 tog hon sitt första stora proffsbälte genom att besegra Anahi Sanchez på poäng och bli WBA-mästare i lättvikt. Det hade gått mindre än ett år sedan debuten.

År 2019 förenade hon de fyra stora lättviktstitlarna genom segern över Delfine Persoon i Madison Square Garden. Matchen gick på samma gala som Anthony Joshua mötte Andy Ruiz.

Domslutet mot Persoon var omdiskuterat. Taylors väg genom proffsboxningen innehöll också jämna matcher och ifrågasatta poängbedömningar, sådant som lätt försvinner när en karriär räknas ihop i bälten och segrar.

Men hennes position förändrades snabbt. Inom några år hade hon gått från nyblivet proffs till en boxare som samlade världstitlar och fick allt större utrymme på de stora galorna.

Serrano-matcherna gjorde henne till huvudnamn

Den 30 april 2022 möttes Taylor och Amanda Serrano i den första dammatchen som toppade en boxningsgala på Madison Square Garden.

Taylor vann genom delat domslut. För damboxningen hade kvällen också en betydelse som gick utöver vem som behöll bältena: två kvinnor bar huvudmatchen i en av sportens mest välkända arenor.

Tre år tidigare hade Taylor förenat lättviktstitlarna på en gala där Joshua och Ruiz var huvudnamnen. Nu var hennes möte med Serrano anledningen att följa galan.

Rivaliteten fortsatte i november 2024, när Taylor vann igen på samma evenemang som Jake Paul mötte Mike Tyson. Det tredje mötet kom den 11 juli 2025, tillbaka i Madison Square Garden.

Då toppade de en gala med enbart dammatcher, sänd av Netflix. Taylor vann genom majoritetsdomslut: två domare hade 97–93 till henne och den tredje 95–95.

Hon avslutade därmed trilogin med tre segrar. Serrano var samtidigt en central del av att matcherna fick den ställning de fick. Taylors betydelse för damboxningen blir tydligare när den beskrivs tillsammans med motståndet och arrangemangen som gjorde de stora kvällarna möjliga.

Den enda förlusten följdes av revansch

Chantelle Cameron blev den enda boxaren som besegrade Taylor som proffs. Förlusten kom i maj 2023, när Taylor utmanade om superlättviktstitlarna i Dublin.

I november samma år möttes de igen. Taylor vann returen och tog över de fyra stora mästarbältena i viktklassen.

Revanschen är en av karriärens viktigaste prestationer. Taylor hade redan varit odiskutabel mästare i lättvikt. Nu gjorde hon om det en klass högre, mot den motståndare som ett halvår tidigare hade brutit hennes segersvit.

Hennes slutliga proffsfacit blev 26–1, med sex segrar på knockout. Hon var aldrig obesegrad genom hela karriären, men fick revansch mot den enda som slog henne.

Croke Park blev det sista stora steget

Avskedet i Dublin gav Taylor ännu en sorts huvudroll. Hon hade vunnit OS-guld i London och världstitlar på stora internationella galor. Nu samlades en jättepublik i hemlandet för hennes sista match.

Croke Park hade inte arrangerat proffsboxning sedan Muhammad Ali mötte Alvin ”Blue” Lewis 1972. Att Taylor stod som huvudnamn när sporten återvände 54 år senare säger mycket om hennes ställning i Irland.

Det går inte att dra slutsatsen att damboxningens villkor överallt har förändrats lika mycket som hennes egen karriär. Men de konkreta milstolparna är stora: OS-guldet vid damboxningens olympiska debut, huvudmatcherna mot Serrano och till sist en avskedsgala av den här storleken.

Taylor hade inför Croke Park beskrivit möjligheten att avsluta där som större än vad hon en gång hade kunnat föreställa sig. Hon fick göra det med en sista seger och alla fyra stora VM-bältena samlade. Sedan lämnade hon handskarna kvar.