Karolinermonumentet i Duved står inte på platsen där omkring 3 000 karoliner frös ihjäl. Det restes i stället där Carl Gustaf Armfeldts armé samlades inför anfallet mot Trondheim 1718. När fälttåget misslyckades och Karl XII dog i södra Norge tvingades soldaterna tillbaka över fjällen. Reträtten slutade i en av de största köldkatastroferna i svensk militärhistoria.
Monumentet knyter därför samman flera platser och händelser: Duved, Trondheim, Karl XII:s död vid Fredriksten, snöstormen i Tydalsfjällen och de överlevandes ankomst till Handöl.
Vad är Karolinermonumentet i Duved?
Karolinermonumentet är en ungefär tio meter hög obelisk av granit. Det invigdes den 6 september 1892 och ritades av arkitekten Ferdinand Boberg.
På monumentet finns inskriptioner som hänvisar till 1719 års karoliner och till fosterlandet. Det restes till minne av de soldater som omkom efter Armfeldts norska fälttåg.
Monumentet står på en höjd väster om Duveds centrala delar, nära Millestgården och söder om E14. Platsen är öppen och kan besökas året runt, men det är ett historiskt utomhusmonument snarare än en bemannad sevärdhet med fasta öppettider.
Den höga obelisken syns tydligt i landskapet. Omgivningen med skog, dalgång och fjäll gör samtidigt platsen till mer än bara ett enskilt minnesmärke. Här blir det möjligt att förstå hur nära Duved ligger den väg som soldaterna skulle använda på marschen mot Norge.
Därför står monumentet just i Duved
Duved var utgångspunkten för Armfeldts del av den svenska invasionen av Norge 1718.
Byn var vid den här tiden mycket liten och bestod bara av några få gårdar. Under sommaren förändrades platsen fullständigt när mer än 10 000 människor samlades här tillsammans med tusentals hästar och slaktdjur.
Armén behövde mat, foder, vapen, ammunition och utrustning för ett fälttåg som var tänkt att gå snabbt. Planen var att trupperna skulle marschera västerut, ta Trondheim och därmed öppna en nordlig front mot Norge.
Duved blev därför en enorm tillfällig militärbas. För ett litet jämtländskt samhälle måste samlingen ha varit svår att föreställa sig: soldater, officerare, djur, vagnar och förråd fyllde området under veckorna före avmarschen.
Det är denna roll som förklarar monumentets placering. Karolinermonumentet står där fälttåget tog sin början, inte där det slutade.
Duveds skans och monumentet är två olika platser
Karolinermonumentet blandas ibland ihop med Duveds skans.
Skansen var en militär försvars- och samlingsplats som användes i samband med fälttåget. Den låg i närheten av dagens monumentområde och hade en praktisk betydelse när trupper och förnödenheter samlades.
Vid skansen finns ett separat minnesmärke från 1993. Den stora granitobelisken från 1892 står några hundra meter därifrån på en höjd som även har kopplats till äldre försvarsanläggningar.
För en besökare är skillnaden viktig:
| Plats | Historisk betydelse |
|---|---|
| Karolinermonumentet | Minnesmärke över de karoliner som dog efter fälttåget |
| Duveds skans | Militär samlings- och försörjningsplats inför marschen |
Platserna hör till samma historia, men de är inte samma lämning.
Vad gjorde Karl XII i Norge?
Karl XII befann sig inte i Duved tillsammans med Armfeldts armé. Den svenska invasionen av Norge genomfördes på två fronter.
Kungen ledde huvudarmén mot sydöstra Norge. Målet var bland annat Fredrikstens fästning vid staden Fredrikshald, dagens Halden. Fästningen blockerade svenskarnas fortsatta väg in i landet och belägrades av Karl XII:s trupper.
Samtidigt skulle Armfeldt anfalla längre norrut. Hans armé marscherade från Duved mot Trondheim.
Tanken var att de två angreppen skulle pressa Norge från olika håll. Ett erövrat Trondheim hade kunnat skära av stora delar av landet och tvinga det norska försvaret att sprida sina styrkor.
Sverige befann sig vid den här tiden i slutskedet av stora nordiska kriget. Landet hade förlorat mycket av sin tidigare militära maktställning, och Karl XII hoppades att ett framgångsrikt fälttåg i Norge skulle förbättra Sveriges läge.
Vid Fredriksten träffades Karl XII av en kula i huvudet när han befann sig i en av de främsta svenska skyttegravarna. Kungen dog omedelbart.
Hans död innebar att den svenska huvudarmén avbröt belägringen och lämnade Norge. Det förändrade också hela situationen för Armfeldts trupper i norr.
Varför lyckades Armfeldt inte ta Trondheim?
Fälttåget hade börjat få problem långt innan beskedet om Karl XII:s död nådde den norra armén.
Vägarna mellan Duved och Trondheim var dåliga och klarade inte de stora transporterna. Sommaren hade varit regnig, markerna var blöta och framryckningen gick långsammare än planerat.
Det tyngsta belägringsartilleriet kunde inte föras fram. Det var ett avgörande problem eftersom Trondheim skyddades av starka försvarsanläggningar, däribland Kristianstens fästning.
Armén drabbades också av brist på mat och foder. Soldater blev sjuka, hästar dog och en del män deserterade. Ju längre fälttåget pågick, desto svårare blev det att hålla trupperna stridsdugliga.
Det norska försvaret behövde inte möta svenskarna i ett stort avgörande slag. Genom att fördröja framryckningen och förstärka Trondheim kunde norrmännen vänta ut en armé som redan hade stora försörjningsproblem.
När Armfeldt närmade sig Trondheim hade han inte de resurser som krävdes för att inta staden. Utan tungt artilleri var en belägring mycket svår att genomföra.
Armén lämnade därför området kring Trondheim och började dra sig söderut redan innan beskedet om Karl XII:s död hade kommit.
Det är alltså för enkelt att säga att kungens död ensam orsakade reträtten. Anfallet mot Trondheim hade i praktiken redan misslyckats. Karl XII:s död gjorde däremot klart att det inte längre fanns något större svenskt fälttåg att understödja.
Vägen mot Tydal
Armfeldts trupper drog sig genom Gauldalen och vidare mot Haltdalen och Tydal.
Vid den här tidpunkten hade soldaterna varit ute i månader. Många var undernärda och sjuka. Kläder och skor var slitna, och armén saknade tillräckligt med tält och utrustning för hårt vinterväder.
Redan före den sista fjällövergången hade många män dött. Även lokalbefolkningen i Trøndelag och Jämtland drabbades hårt när armén tog mat, djur, kläder och bränsle från gårdarna längs vägen.
Fälttåget var därför inte bara en tragedi för de svenska soldaterna. Det slog också mot människor som redan levde under svåra förhållanden efter missväxt och krig.
Från Tydal valde Armfeldt den kortaste vägen österut över fjällen mot Handöl. Därifrån skulle armén kunna fortsätta till Duved.
På kartan såg vägen möjlig ut. I verkligheten skulle den bli katastrofal.
Snöstormen över Tydalsfjällen
När armén befann sig ute på kalfjället försämrades vädret kraftigt. En svår snöstorm drog in över området.
På fjället fanns nästan inget skydd. Träden var få eller saknades helt, och soldaterna hade svårt att hitta ved. De försökte hålla värmen genom att elda delar av sin utrustning, bland annat gevärskolvar och trä från slädar.
Sikten försvann i snön. Förband splittrades och soldater tappade kontakten med sina officerare och kamrater. I stället för en organiserad militär marsch blev reträtten en kamp för att överleva.
Många soldater var redan för svaga för att klara kylan. De stannade, föll ihop eller gick vilse.
Hästar dog och utrustning övergavs. Män som hade överlevt månader av hunger och sjukdom frös ihjäl bara några mil från den svenska gränsen.
De första grupperna nådde till slut Handöl efter flera dygn. Många hade svåra frostskador. För vissa överlevande väntade amputationer, långvariga skador och ett liv präglat av det som hade hänt på fjället.
Hur många karoliner dog?
Det vanligaste talet är att omkring 3 000 karoliner dog under reträtten och fjällkatastrofen.
Exakta siffror är svåra att fastställa. Olika historiska sammanställningar räknar på olika sätt och skiljer mellan soldater som dog direkt på fjället, dem som avled senare av frostskador och sjukdomar samt dem som hade dött tidigare under fälttåget.
En försiktig sammanfattning är:
| Del av katastrofen | Uppskattning |
|---|---|
| Döda under reträtten och på fjället | Omkring 3 000 |
| Döda under hela fälttåget | Fler än 3 000, men uppgifterna varierar |
Vissa sammanställningar anger omkring 3 700 döda till följd av hela fälttåget. Andra beräkningar ligger över 4 000 när även dödsfall av sjukdomar, strider och senare komplikationer räknas in.
Det går därför inte att ange en helt exakt totalsiffra. Klart är däremot att en mycket stor del av den armé som hade samlats i Duved aldrig återvände i stridsdugligt skick.
Duved, Tydalsfjällen och Handöl
Tre platser är centrala för att förstå historien.
| Plats | Vad som hände |
|---|---|
| Duved | Armfeldts armé samlades och marscherade mot Norge |
| Tydalsfjällen | De största dödsfallen inträffade under snöstormen |
| Handöl | Överlevande nådde fram och många döda begravdes |
Handöl har en särskild betydelse eftersom det var där överlevande soldater fick hjälp efter fjällövergången. Där finns en karolinergrav, ett monument och andra minnen av katastrofen.
I fjällområdet mellan Tydal och Handöl finns också mindre minnesmärken längs den historiska vägen.
Den som enbart besöker monumentet i Duved befinner sig alltså vid berättelsens början. För att följa hela historien behöver man se Duved, fjällvägen och Handöl som delar av samma sammanhängande landskap.
Besöka Karolinermonumentet i Duved
Karolinermonumentet ligger ungefär två kilometer väster om Duveds kyrka och ett kort stycke söder om E14.
Det är ett fristående utomhusmonument och platsen har inga vanliga öppettider. Underlaget runt monumentet och tillgängligheten kan däremot variera med väder och årstid.
På platsen bör man framför allt titta på:
- den höga granitobelisken
- utsikten över dalgången och fjällområdet
- närheten till Duveds skans
- hur landskapet öppnar sig västerut mot Norge
Monumentet är en ganska kort sevärdhet i sig. Det blir mer givande om besöket kombineras med Duveds skans eller andra platser som hör till fälttåget.
Åre kommun har en sammanställning över fler minnesmärken och platser från karolinertiden.
Den som befinner sig i området kan även kombinera monumentet med andra stopp i vår guide till Åre på sommaren.
Monumentet berättar om mer än en snöstorm
Karolinermonumentet i Duved är inte bara ett minne över soldater som överraskades av dåligt väder.
Katastrofen hade byggts upp under månader. Fälttåget var dåligt försörjt, framryckningen gick för långsamt och armén saknade utrustning för att inta Trondheim. Soldaterna var redan sjuka, hungriga och utslitna när de skickades över fjällen mitt i vintern.
Karl XII:s död vid Fredriksten gjorde reträtten definitiv, men problemen hade börjat långt tidigare.
Det är därför monumentet står just i Duved. Här samlades den armé som skulle erövra Trondheim. Några månader senare återvände en sönderslagen spillra över fjällen.
Obelisken markerar inte platsen där de flesta dog. Den markerar platsen där marschen började.