Jordens isar har förändrats så mycket att de inte längre befinner sig inom det forskare beskriver som ett säkert handlingsutrymme för planeten. Det visar en ny internationell studie i tidskriften Science, där forskare från bland annat Stockholms universitet har deltagit. Förändringarna handlar inte enbart om smältande glaciärer, utan också om havsis, snötäcke och tinande permafrost – delar av jordsystemet som påverkar både klimatet och människors livsvillkor.

Studien, som publicerades den 12 november 2026, undersöker hur jordens frusna områden förändras och vilka konsekvenser det kan få när de lämnar tidigare stabila förhållanden.

Forskarnas slutsats är allvarlig, men innebär inte att jordens samtliga issystem redan har passerat en punkt där en kollaps är oundviklig.

Därför talar forskarna om en kritisk gräns

Den nya studien har titeln The Cryosphere Beyond a Planetary Safe Operating Space och har tagits fram av en internationell forskargrupp med deltagare från bland annat Stockholm Resilience Centre vid Stockholms universitet.

Forskarna undersöker kryosfären, det samlade namnet på jordens frusna vatten och marker.

Utgångspunkten är hur dessa system fungerade under holocen, den omkring 11 700 år långa period då jordens klimat varit relativt stabilt och mänskliga civilisationer utvecklats.

Forskarna använder begreppet Safe Operating Space, som kan översättas till ett säkert handlingsutrymme. Det beskriver förhållanden där jordens viktiga system bedöms kunna fungera utan oacceptabelt stora risker för omfattande förändringar.

Den nya bedömningen är att kryosfären redan har förändrats så mycket att detta handlingsutrymme har överskridits.

Begreppet anknyter till forskningen om planetära gränser, där forskare försöker identifiera hur långt människans påverkan på jorden kan gå innan risken för allvarliga systemförändringar blir för stor.

Men den nya studien innebär inte att forskarna har fastställt en enda exakt temperatur eller ismängd där hela kryosfären plötsligt kollapsar.

Det handlar om en samlad bedömning av flera olika förändringar.

Fyra delar av jordens issystem undersöks

Forskarna lyfter fram fyra centrala delar av kryosfären. De påverkas på olika sätt av den globala uppvärmningen och har olika betydelse för klimatet.

Del av kryosfären	Vad som förändras
Glaciärer och inlandsisar	Isvolymen minskar när mer is smälter än vad som byggs upp.
Havsis	Utbredningen förändras och stora områden får mindre is under delar av året.
Snötäcke	Snöns utbredning och hur länge den ligger kvar förändras.
Permafrost	Mark som länge varit frusen värms upp och börjar tina.

En viktig slutsats är att dessa förändringar inte kan betraktas helt isolerat.

När havsis och snö försvinner blir mörkare mark och vattenytor synliga. De absorberar mer solenergi än ljusa, snö- och istäckta ytor.

Det bidrar i sin tur till ytterligare uppvärmning.

När permafrost tinar kan organiskt material som tidigare varit fruset börja brytas ned. Då kan koldioxid och metan frigöras, vilket ytterligare kan påverka klimatet.

Samtidigt innebär förlusten av landbaserad is att mer vatten tillförs haven.

Forskarna pekar därmed på ett system där förändringar inom ett område kan påverka andra delar av planeten.

Jordens isar har redan förändrats kraftigt

Den nya studiens slutsatser kommer inte från en enda mätning. De bygger på ett större forskningsunderlag om hur jordens frusna områden utvecklats.

Flera förändringar är redan tydliga i observationer.

Enligt internationella klimatmätningar förlorade världens glaciärer över 400 miljarder ton is under 2025.

I Arktis har havsisens utbredning minskat kraftigt över längre tid. Under sommaren 2026 nådde isen ett årligt minimum på cirka 4,60 miljoner kvadratkilometer, vilket var den delat tionde lägsta nivån sedan satellitmätningarna började.

Det var alltså inget nytt bottenrekord. Men samtliga 20 lägsta årsminimum i mätserien har inträffat under de senaste 20 åren.

Även snötäcket har förändrats. I Arktis har snöns utbredning under juni ungefär halverats jämfört med för sex decennier sedan.

Dessa observationer är viktiga eftersom de visar att förändringarna inte bara är något som forskare förutspår inför framtiden.

De pågår redan.

Samtidigt måste enskilda års variationer skiljas från de långsiktiga trenderna. En vinter med mycket snö eller ett år med större havsisutbredning innebär inte att utvecklingen som helhet har vänt.

Havsnivåer och vattenförsörjning kan påverkas

Konsekvenserna av kryosfärens förändringar sträcker sig långt utanför polarområdena.

När glaciärer och inlandsisar förlorar massa bidrar det till stigande havsnivåer. Det påverkar kustsamhällen, låglänta områden och infrastruktur i olika delar av världen.

Här finns en viktig skillnad mellan olika sorters is.

Havsis flyter redan i vattnet. När den smälter orsakar den inte samma direkta havsnivåhöjning som när landbaserad is försvinner och tillför vatten till haven.

Däremot påverkar minskad havsis klimatet genom att mindre solljus reflekteras tillbaka ut i rymden.

Glaciärernas tillbakagång kan dessutom förändra tillgången på färskvatten.

I delar av världen fungerar glaciärer som naturliga vattenmagasin. De lagrar nederbörd som snö och is och släpper successivt ifrån sig smältvatten.

När glaciärerna krymper kan vattenflödena först öka, för att senare minska när mindre is finns kvar.

Det kan påverka dricksvattenförsörjning, bevattning och vattenkraft. Hur stora följderna blir beror på lokala förhållanden och hur mycket samhällena är beroende av glaciärvatten.

Tinande permafrost innebär också risker för byggnader, vägar och annan infrastruktur när markens stabilitet förändras.

Betyder den kritiska gränsen att det är för sent?

Det är en central fråga i tolkningen av den nya studien.

Att forskarna bedömer att ett säkert handlingsutrymme har överskridits betyder inte automatiskt att alla framtida förändringar redan är oundvikliga.

En säkerhetsgräns handlar om när riskerna bedöms bli för stora.

En så kallad tipping point, eller tröskelpunkt, beskriver i stället en situation där ett system kan börja förändras på ett självförstärkande sätt, ibland så att utvecklingen blir mycket svår att stoppa eller vända.

Det är inte samma sak.

Olika delar av kryosfären reagerar dessutom i olika takt.

Havsis kan återbildas relativt snabbt om förhållandena blir tillräckligt kalla. Stora inlandsisar reagerar däremot över betydligt längre tidsskalor, och förlorad ismassa kan ta mycket lång tid att bygga upp igen.

Hur stora förändringarna blir beror bland annat på den fortsatta globala uppvärmningen.

Den nya studien bör därför inte tolkas som ett besked om att all jordens is kommer att försvinna, eller att forskarna har identifierat ett bestämt år då en global kollaps inträffar.

Däremot är slutsatsen att dagens förändringar innebär risker för funktioner i jordsystemet som människor är beroende av.

Den vetenskapliga studien finns publicerad i tidskriften Science.

Svenska glaciärer visar hur snabbt förutsättningarna förändras

Även Sverige påverkas av förändringarna i kryosfären.

Svenska fjällglaciärer har länge varit föremål för klimatforskning. Nya mätningar har under 2026 dessutom visat att vissa glaciärer innehåller mindre is än tidigare uppskattningar antytt.

Det betyder inte nödvändigtvis att glaciärerna har smält snabbare just under det senaste året. Det kan också handla om att forskarna nu har fått bättre kunskap om hur mycket is som faktiskt finns kvar.

Resultaten kan ändå få betydelse för bedömningen av glaciärernas framtid.

Vi har tidigare beskrivit hur nya mätningar av svenska glaciärer kan förändra prognoserna för hur länge de finns kvar.

Den svenska utvecklingen illustrerar också en viktig del av forskarnas arbete: det går att slå fast att stora förändringar redan sker, samtidigt som det fortfarande finns osäkerheter om exakt hur snabbt olika delar av jordens issystem kommer att reagera.

Studien visar ökade risker – inte ett färdigt framtidsscenario

Den nya forskningen innebär att jordens snö, is och frusna marker ges en tydligare roll i bedömningen av planetens långsiktiga stabilitet.

Forskarna pekar på att förändringarna påverkar flera grundläggande funktioner samtidigt: klimatreglering, vattenresurser, havsnivåer och lagring av kol i frusen mark.

Det mest betydelsefulla beskedet är därför inte att en viss glaciär har krympt eller att havsisen nått en ny låg nivå.

Det är att förändringarna sammantaget bedöms ha fört kryosfären utanför ett säkert handlingsutrymme.

Hur långt utvecklingen fortsätter och vilka konsekvenser som till slut uppstår är fortfarande beroende av framtida uppvärmning och hur de olika systemen reagerar.

Det är den skillnaden mellan redan konstaterade förändringar och framtida risker som är avgörande för att förstå studiens slutsats.