Iran ska i hemlighet ha använt den period som var tänkt att bana väg för fred till att förbereda sig för ett större och mer långvarigt krig mot USA. Samtidigt har revolutionsgardet fått ökat inflytande, produktionen av robotar och drönare byggts ut och flera hårdföra veteraner placerats på centrala militära poster.

De nya uppgifterna ger en betydligt mörkare bild av Irans strategi än den som kunde anas när ett 60 dagar långt fönster för en möjlig uppgörelse öppnades tidigare i somras.

Enligt Wall Street Journal har delar av den iranska ledningen i stället sett perioden som tid att förbereda nästa fas av konflikten.

Strategin ska inte i första hand gå ut på att besegra USA militärt. Målet beskrivs snarare som att göra kriget så dyrt, utdraget och politiskt besvärligt att Washington till slut väljer att backa.

Iran ska ha rustat medan fred diskuterades

Wall Street Journals uppgifter bygger bland annat på iranska och arabiska tjänstemän samt underrättelsematerial och avlyssnad kommunikation.

Enligt tidningen har hårdföra delar av den iranska ledningen varit misstänksamma mot hela fredsprocessen. De ska ha befarat att en tillfällig nedtrappning i praktiken kunde ge USA och Israel tid att återhämta sig och förbereda nya angrepp.

Iran ska därför ha valt att själv använda tiden på samma sätt.

Under de senaste månaderna uppges regimen bland annat ha:

• stärkt revolutionsgardets inflytande över krigsplaneringen
• intensifierat kontraspionage och intern säkerhet
• flyttat fram veteraner och hårdföra befälhavare
• ökat produktionen av ballistiska robotar och drönare
• förberett sig för att kunna hålla ut i en betydligt längre konflikt

Det är viktigt att skilja dessa underrättelseuppgifter från sådant som går att bekräfta offentligt. Det finns ännu inget officiellt iranskt besked om att landet fattat ett beslut om ett längre krig mot USA.

Flera öppet verifierbara förändringar pekar däremot åt samma håll.

Revolutionsgardet får större makt

Den 10 augusti genomfördes en omfattande ommöblering på toppen av den iranska militärapparaten.

Bland annat utsågs Ahmad Vahidi till chef för revolutionsgardet, IRGC, medan flera andra erfarna befälhavare fick nya nyckelposter inom försvarsmakten, revolutionsgardet och Basijmilisen.

Vahidi fick samtidigt ett uttryckligt uppdrag att stärka Irans avskräckningsförmåga och beredskapen för kraftfulla offensiva operationer.

Förändringarna innebär att personer med lång erfarenhet från Irans krig och säkerhetsapparat nu får ett ännu större inflytande över både den reguljära militären och revolutionsgardet.

Även Hossein Taeb har återvänt till en central position genom att ta över Basij.

Det är betydelsefullt eftersom Basij inte bara fungerar som en paramilitär resurs. Organisationen spelar också en viktig roll i regimens interna säkerhet och kontroll över det iranska samhället.

Sammantaget skapas därmed en struktur som är bättre lämpad för ett långvarigt krig där yttre militär press kombineras med behovet av att hålla ihop regimen på hemmaplan.

Robotar och drönare ska göra kriget dyrt

En annan central del är Irans fortsatta satsning på robotar och drönare.

Iranska företrädare har själva uppgett att produktionen av flera vapensystem har ökat kraftigt. Landets tillförordnade försvarsminister Majid Ebnolreza sade i juli att tillverkningen av bland annat robotar och drönare inom vissa områden hade ökat flera gånger om under kriget.

Sådana iranska uppgifter går inte alltid att verifiera oberoende, men de ligger i linje med bilden av en regim som försöker bygga uthållighet snarare än att förlita sig på ett fåtal avgörande attacker.

Det är också här kärnan i strategin mot USA finns.

Iran kan producera och använda relativt billiga drönare och robotar samtidigt som USA måste använda betydligt dyrare luftvärnsrobotar och precisionsvapen för att försvara sina styrkor, baser och allierade.

Ju längre konflikten pågår, desto viktigare blir den ekonomiska ekvationen.

USA:s vapenlager pressas

Det finns redan tecken på att den typen av utnötningskrig kan bli kännbart för USA.

Reuters rapporterade tidigare i augusti att den amerikanska militären enligt källor hade förbrukat praktiskt taget hela sitt tillgängliga lager av vissa långräckviddiga precisionsrobotar för det aktuella kriget.

En betydande del av USA:s Tomahawk-robotar och Patriot-luftvärnsrobotar ska också ha använts.

Donald Trump har tonat ned bilden av en akut amerikansk vapenbrist, men har samtidigt medgett att vissa lager är pressade och att produktionen behöver öka.

För Iran är det just den typen av utveckling som kan vara målet.

Regimen behöver inte matcha USA vapensystem för vapensystem. Den behöver framför allt fortsätta kunna skapa kostnader.

Det kan ske genom robot- och drönarangrepp, hot mot amerikanska styrkor och baser, press på USA:s regionala allierade och störningar av sjöfarten och energiflödena.

Hurbra har tidigare gått igenom varför USA och Iran krigar och vilka frågor som ligger bakom konflikten.

Öppet tal om ett utnötningskrig

Att resonemanget finns inne i den iranska maktapparaten är inte bara en slutsats från utländska underrättelsekällor.

Mohammad Reza Naqdi, senior rådgivare inom revolutionsgardet, har öppet diskuterat möjligheten att dra ut på konflikten så länge att USA och framtida angripare tvingas räkna med en allt högre kostnad.

Det ligger nära den strategi som även tidigare beskrivits av internationella bedömare: Iran försöker använda uthållighet som vapen.

USA har större militär kapacitet, men Iran hoppas kunna göra varje ytterligare månad av krig dyrare ekonomiskt, militärt och politiskt.

Det blir särskilt känsligt om Teheran samtidigt kan påverka energipriser och sjöfart.

Hormuzsundet förblir därför en central del av maktspelet. Hurbra har också beskrivit Irans senaste besked om Hormuzsundet och svaret till Trump.

Alla i Iran vill inte stänga dörren till diplomati

Bilden är samtidigt mer komplicerad än att hela den iranska statsledningen skulle ha valt bort förhandlingar.

President Masoud Pezeshkian och utrikesminister Abbas Araqchi tillhör de delar av systemet som fortfarande försöker hålla diplomatiska kanaler öppna.

Kontakter har fortsatt via bland annat Qatar och Pakistan.

Motsättningen inom ledningen handlar därför snarare om från vilken position Iran ska förhandla.

De hårdföra krafterna tycks vilja visa att ytterligare amerikansk press inte får Iran att ge efter – och att ett längre krig i stället kan förbättra Teherans förhandlingsläge.

Fredsfönstret har stängts utan fred

Det 60 dagar långa fönster som skulle kunna leda fram till en bredare uppgörelse har nu löpt ut.

Något slutligt fredsavtal finns inte.

Tvärtom har striderna återupptagits och båda sidor anklagar den andre för att ha underminerat processen.

Det gör de nya uppgifterna särskilt betydelsefulla.

Om Iran verkligen använde perioden till att bygga upp robotproduktion, stärka revolutionsgardet och förbereda ett långvarigt utnötningskrig innebär det att Teheran inte bara räknar med nya strider.

Ledningen kan i så fall ha kommit fram till att själva längden på kriget är ett av Irans viktigaste vapen.

För USA blir frågan då inte bara om landet militärt kan fortsätta pressa Iran.

Den blir hur länge Washington är berett att betala priset.