Barnmorskor varnar för att den nya informationsplikten kan göra att uppgifter om mammor utan uppehållstillstånd indirekt når polisen via Skatteverket. Men en vanlig födelseanmälan räcker normalt inte för att någon ska rapporteras. Hurbra reder ut vad lagen faktiskt säger, när Skatteverket måste lämna information och hur stor risken är i praktiken.

Barnmorskor har ingen egen angiveriplikt

Den nya informationsplikten har väckt stark kritik inom vården, men det finns en viktig grundläggande skillnad som lätt försvinner i debatten.

Barnmorskor och annan vårdpersonal omfattas inte direkt av den nya bestämmelsen i utlänningslagen.

Det betyder att en barnmorska inte har fått någon ny skyldighet att bedöma om en patient har rätt att vistas i Sverige och därefter rapportera personen till polisen.

Däremot finns sedan tidigare en skyldighet att registrera alla barn som föds i Sverige hos Skatteverket.

På sjukhus är det vårdinrättningen som ansvarar för födelseanmälan. Om en barnmorska hjälper till vid en förlossning utanför en vårdinrättning är det barnmorskan som ska göra anmälan.

Det är här Vårdförbundet och kritiska barnmorskor ser en indirekt koppling.

Skatteverket är nämligen en av de myndigheter som omfattas av den nya informationsplikten.

Frågan blir därför om information som vården måste lämna till Skatteverket i samband med en födsel senare kan föras vidare till polisen.

Svaret är: ja, det är juridiskt möjligt i vissa situationer. Men det sker inte automatiskt.

Så fungerar informationsplikten

Den nya skyldigheten finns i utlänningslagen och gäller bland annat Skatteverket, Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Kriminalvården, Kronofogden och Pensionsmyndigheten.

Myndigheterna ska lämna uppgifter till Polismyndigheten om det finns anledning att anta att en person saknar rätt att vistas i Sverige.

Tröskeln är förhållandevis låg, men det krävs ändå något konkret som talar för att personen vistas här utan tillstånd.

Situation	Vad gäller?
Barn föds på sjukhus	Födelsen ska anmälas till Skatteverket
Mamman är inte folkbokförd	Det betyder inte automatiskt att hon vistas olovligt i Sverige
Skatteverket får en vanlig födelseanmälan	Den räcker normalt inte för informationsplikt
Skatteverket får konkreta uppgifter om olovlig vistelse	Uppgifterna kan behöva lämnas till polisen
Skatteverket måste börja utreda mammans migrationsstatus	Nej, inte enbart för informationsplikten
Polisen eller Migrationsverket frågar efter uppgifter om en viss person	Skatteverket kan vara skyldigt att lämna dem

Formuleringen i lagen är ”anledning att anta”. Det innebär inte att myndigheten måste vara säker på att personen saknar rätt att vistas i Sverige.

Det måste däremot finnas konkreta omständigheter som med viss styrka pekar åt det hållet.

Enbart det faktum att någon inte är folkbokförd räcker inte.

En person kan sakna svensk folkbokföring och samtidigt vistas helt lagligt i landet. Det gäller exempelvis vissa EU-medborgare, besökare och personer med andra typer av lagliga vistelser.

Skatteverket ska inte börja leta efter papperslösa

En central del i lagen och dess förarbeten är att myndigheterna inte ska starta särskilda efterforskningar utanför sin vanliga verksamhet för att försöka hitta personer som saknar uppehållstillstånd.

Skatteverket ska alltså inte få in en födelseanmälan och därefter automatiskt börja utreda mammans migrationsstatus.

Däremot måste myndigheten agera om relevant information redan kommer fram i den normala handläggningen.

Det är en viktig skillnad.

Om ett vanligt födelseärende bara visar att ett barn har fötts och att mamman inte är folkbokförd i Sverige finns det normalt inte tillräckligt underlag för att anta att hon vistas här olovligt.

Men om handlingarna eller den fortsatta kontakten samtidigt ger Skatteverket konkreta uppgifter om exempelvis ett verkställbart utvisningsbeslut eller att personen saknar rätt att vistas i landet kan läget förändras.

Då kan informationsplikten träda in.

Skatteverket: Födelseanmälan räcker normalt inte

Efter kritiken gick Skatteverket ut med ett särskilt klargörande.

Myndighetens besked är att en vanlig födelseanmälan som regel inte innehåller tillräckliga uppgifter för att bedöma vare sig barnets eller förälderns rätt att vistas i Sverige.

Skatteverket behöver inte heller känna till mammans rätt att vistas i landet för att registrera själva födelsen.

Myndigheten säger därför att den uppgiften inte ska efterfrågas bara för att barnet ska registreras.

Skatteverket beskriver också att informationsplikten snarare väntas bli aktuell inom verksamheter som arbetslivskriminalitet, organiserad brottslighet och vissa bosättningskontroller, där uppgifter om en persons vistelserätt kan komma fram som en naturlig del av arbetet.

Den som vill läsa myndighetens egen beskrivning kan se Skatteverkets klargörande om den nya informationsplikten.

Men Skatteverket kan ändå få en adress

En detalj gör frågan mer komplicerad.

När den som fött barnet inte är folkbokförd kan Skatteverket behöva kontakta föräldern för kompletterande information. Myndighetens vanliga föräldrainformation beskriver att ett sådant brev kan skickas till den adress som sjukhuset har lämnat i samband med födelseanmälan.

Det betyder att Skatteverket i vissa fall faktiskt kan ha tillgång till en adress.

Det är dock inte samma sak som att myndigheten aktivt har hämtat in uppgiften för att lokalisera en person som saknar uppehållstillstånd.

Och inte heller en adress gör automatiskt att informationsplikten börjar gälla.

Först måste det finnas anledning att anta att personen saknar rätt att vistas i Sverige.

Om den tröskeln väl passeras är situationen en annan. Då är bostadsadress eller annan plats där personen regelbundet vistas en av de uppgifter som lagen anger kan lämnas till polisen.

Sjukhuset i sig är inte en sådan vistelseort

Förarbetena gör också skillnad mellan en plats där någon regelbundet vistas och en plats där personen bara befinner sig tillfälligt.

Ett inbokat besök hos en myndighet eller annan verksamhet lyfts fram som exempel på något som inte automatiskt ska betraktas som en regelbunden vistelseort.

Det talar emot att uppgiften att en kvinna befinner sig på en viss förlossningsavdelning i sig skulle vara en sådan lokaliseringsuppgift som ska skickas vidare.

En faktisk bostadsadress är däremot betydligt mer relevant om informationsplikten redan har aktiverats.

Det innebär att farhågan om att polisen automatiskt skulle få veta på vilket sjukhus en papperslös kvinna föder barn går längre än vad lagen säger.

Det finns också en annan väg för uppgifter till polisen

Informationsplikten på eget initiativ är inte den enda bestämmelsen som kan bli aktuell.

Om Polismyndigheten, Migrationsverket eller Säkerhetspolisen redan arbetar med ett konkret ärende kan de i vissa situationer begära uppgifter från Skatteverket.

Skatteverket kan då vara skyldigt att lämna information som behövs för att exempelvis utreda om en person har rätt att vistas i Sverige eller för att verkställa ett av- eller utvisningsbeslut.

Det skapar en annan situation än den barnmorskorna främst beskriver.

En födelseanmälan betyder fortfarande inte att mamman automatiskt rapporteras. Men information som finns hos Skatteverket kan få betydelse om myndigheterna redan söker efter just den personen.

Finns risken som barnmorskorna beskriver?

Ja, men den behöver beskrivas korrekt.

Det finns en juridiskt möjlig kedja där information från ett födelseärende kan få betydelse för polisen.

Men den ser inte ut så här:

Barnmorska registrerar barn → Skatteverket ser papperslös mamma → polisen underrättas automatiskt.

Den mer korrekta kedjan är:

Barnet registreras hos Skatteverket → Skatteverket får inom sin vanliga handläggning ytterligare konkreta uppgifter som talar för olovlig vistelse → informationsplikten kan träda in → relevanta uppgifter lämnas till polisen.

Alternativt kan polisen eller Migrationsverket redan ha ett ärende och begära information om personen.

Det gör barnmorskornas oro möjlig i praktiken, men inte automatisk.

Ingen offentlig uppgift om att en födelseanmälan utlöst rapportering

Under de första veckorna med lagen hade omkring 80 personer rapporterats till polisen genom den nya informationsplikten.

De flesta uppgifterna kom från Arbetsförmedlingen.

Det finns däremot ingen offentlig redovisning som visar att en vanlig födelseanmälan har lett till att Skatteverket rapporterat en nyförlöst mamma till polisen.

Det går därför inte att säga att den situation som barnmorskor varnar för redan har inträffat.

Däremot finns en annan effekt som redan är betydligt bättre belagd: oron för att det skulle kunna ske.

Barnmorskor har beskrivit att familjer frågat vad som händer med uppgifterna efter en förlossning och att kvinnor utan uppehållstillstånd kan bli rädda för att söka vård.

Det är den stora praktiska frågan för vården.

Även om sannolikheten för att en vanlig födelseanmälan leder till polisrapportering är låg kan själva osäkerheten få människor att undvika mödravård eller sjukhusförlossning.

Papperslösa har fortfarande rätt till vård

Den nya informationsplikten förändrar inte rätten till vård för personer som vistas i Sverige utan nödvändiga tillstånd.

Vuxna har bland annat rätt till mödrahälsovård och vård som inte kan anstå.

Barn under 18 år ska i stora delar erbjudas vård på samma villkor som andra barn i Sverige.

Det gör informationsfrågan särskilt känslig.

Om en gravid kvinna av rädsla för myndighetskontakt undviker sjukvården kan effekten bli den motsatta mot vad vårdlagstiftningen är tänkt att uppnå.

Två förenklade bilder är fel

Debatten har snabbt blivit polariserad, men båda ytterligheterna blir missvisande.

Att säga att barnmorskor nu måste ”ange papperslösa” är fel. De omfattas inte av den nya informationsplikten och deras födelseanmälan är inte en polisanmälan.

Men det är också för kategoriskt att säga att uppgifter från en födelse aldrig kan nå polisen.

Skatteverket omfattas av informationsplikten. Om myndigheten får tillräckligt konkreta uppgifter om att en person saknar rätt att vistas i Sverige måste den i vissa fall lämna information vidare.

Den avgörande frågan är alltså inte att ett barn föds eller att mamman saknar folkbokföring.

Det avgörande är vilken ytterligare information Skatteverket faktiskt får och om den räcker för att myndigheten ska ha anledning att anta att personen vistas olovligt i Sverige.

Det är där barnmorskornas indirekta risk börjar, och det är också där Skatteverkets klargörande sätter en tydlig gräns.