IF Metall tar återigen ut Teslamekaniker i strejk. Förbundet kan fortsätta länge och har pengar nog att finansiera konflikten. Det stora problemet är att Tesla också kan vänta. Efter snart tre år har IF Metall fortfarande inte visat varför nästa stridsåtgärd skulle lyckas där alla tidigare har misslyckats.
IF Metall tar från den 13 augusti åter ut medlemmar i strejk på Teslas verkstäder i Malmö, Umeå, Uppsala, Upplands Väsby, Segeltorp och Huddinge.
Det sker efter att förbundet under våren lät flera strejkande mekaniker återvända till sina arbetsplatser. Tanken var inte att konflikten var över. Återgången skulle skapa ett nytt problem för Tesla, som under strejken hade anställt annan personal för att hålla verksamheten i gång.
Facket räknade med att Tesla nu skulle behöva betala både de återvändande mekanikerna och deras ersättare. Tesla svarade genom att arbetsbefria flera av mekanikerna med bibehållen lön.
Nu tas de ut i strejk igen.
Manövern har beskrivits som en jojo-strejk. Arbetstagarna ska skickas fram och tillbaka mellan arbete och konflikt för att skapa osäkerhet och kostnader för arbetsgivaren.
Det låter offensivt. I verkligheten visar det mest hur snett IF Metall har hamnat.
IF Metall använder sitt vanliga maktspråk
Den svenska modellen bygger inte bara på lagar och formella rättigheter. Den bygger också på att arbetsgivare och fackliga organisationer erkänner varandras makt och betraktar långsiktiga uppgörelser som värdefulla.
En vanlig svensk arbetsgivare vill ha arbetsfred. En utdragen konflikt stör verksamheten, skadar relationerna, kostar pengar och skapar osäkerhet. Ett kollektivavtal blir då inte bara en eftergift till facket utan också ett sätt att få ordning och förutsägbarhet.
IF Metalls traditionella makt fungerar därför inte enbart genom att förbundet kan stoppa arbete. Den fungerar eftersom arbetsgivaren förr eller senare ser ett värde i att komma överens.
Men Tesla är inte en vanlig svensk arbetsgivare.
Bolaget verkar inte vara särskilt intresserat av att bli accepterat av den svenska partsmodellen. Elon Musk har heller aldrig gjort någon hemlighet av sitt motstånd mot facklig organisering. För Tesla är ett svenskt kollektivavtal därför knappast en isolerad lokal fråga om villkoren för ett begränsat antal mekaniker.
Det skulle vara ett internationellt nederlag.
Ett avtal i Sverige skulle kunna användas av fackliga organisationer i andra länder som bevis för att Tesla går att pressa. Kostnaden för att ge efter kan därför vara betydligt större i företagets egen kalkyl än vad den svenska verksamheten är värd.
IF Metall försöker göra konflikten dyr för Tesla. Tesla jämför sannolikt den kostnaden med vad en global facklig eftergift skulle kunna innebära.
Det är två helt olika sätt att räkna.
Tesla behöver inte vinna
Tesla behöver inte besegra IF Metall. Företaget behöver inte tömma förbundets strejkkassa eller få facket att formellt avbryta konflikten.
Tesla behöver bara fortsätta säga nej.
IF Metall har däremot bundit hela konflikten till ett konkret resultat. Förbundet kräver att Tesla tecknar kollektivavtal. Nästan tre år efter att strejken inleddes har det fortfarande inte hänt.
Därför ökar pressen på IF Metall varje gång en ny åtgärd presenteras. Vad är det som ska fungera den här gången? Varför skulle ytterligare en blockad förändra ett principbeslut som redan har överlevt strejk, sympatiåtgärder, postblockader, verkstadsproblem och omfattande negativ publicitet?
Facket kan visa att det har uthållighet. Det är inte samma sak som att ha en fungerande väg till seger.
Hurbra har tidigare granskat varför IF Metall saknar en trovärdig väg ut ur Teslakonflikten. Det nya beskedet förändrar inte den analysen. Det bekräftar den.
Jojo-strejken flyttar bara räkningen
När mekanikerna strejkar står IF Metall för konfliktersättningen. När de återvänder till arbetet kan Tesla arbetsbefria dem och betala deras vanliga lön. När de tas ut i strejk igen flyttas kostnaden tillbaka till förbundet.
Det kan vara irriterande för Tesla. Det kan skapa mer administration och dyrare bemanning. Men IF Metall har inte visat att det skapar ett tryck som är tillräckligt stort för att förändra företagets grundläggande hållning.
Det är den avgörande skillnaden.
Att en åtgärd kostar arbetsgivaren pengar betyder inte automatiskt att den fungerar. Tesla är ett globalt företag med ekonomiska resurser som gör kostnaderna för ett begränsat antal svenska mekaniker närmast försumbara i det större perspektivet.
För IF Metall är konflikten central. För Tesla är den svenska arbetsmarknadskonflikten en liten del av en betydligt större internationell verksamhet.
Den ena parten behöver ett genombrott. Den andra behöver bara vänta.
Personalen betalar också ett pris
Det är lockande att beskriva mekanikerna som konfliktens vinnare. Vissa har fått hög konfliktersättning under strejken och därefter blivit arbetsbefriade med vanlig lön. På ytan kan det likna betald ledighet.
Så enkelt är det inte.
Konfliktersättning är inte vanlig lön. Den påverkar bland annat pension, semesterintjäning och olika socialförsäkringar på andra sätt. IF Metall har försökt kompensera för sådana effekter, men den långvariga konflikten har ändå skapat osäkerhet.
Det handlar dessutom om människor som under flera år hållits borta från sitt normala yrkesliv. Att få ersättning utan att arbeta kan låta bekvämt under en kort period. Att förlora år av praktisk erfarenhet, arbetsgemenskap och normal yrkesutveckling är något annat.
Under delar av konflikten har de uttagna medlemmarna också behövt delta i strejkvakteri och andra fackliga aktiviteter för att få ersättning. Det är inte semester.
IF Metall har ett ansvar att kunna förklara för sina egna medlemmar hur deras uppoffring ska leda till målet. Efter snart tre år räcker det inte att säga att förbundet har råd att fortsätta.
Frågan är vad fortsättningen ska åstadkomma.
Ett viktigt mål kan försvaras dåligt
Det finns ett seriöst argument bakom IF Metalls agerande.
En mycket stor del av de svenska arbetstagarna omfattas av kollektivavtal. Avtalen reglerar löner, pensioner, arbetstider, försäkringar, uppsägningstider och andra villkor. Om ett stort internationellt bolag kan etablera sig i Sverige, vägra teckna avtal och sedan stå emot hela fackföreningsrörelsen kan andra företag inspireras att göra samma sak.
Det är inte en obetydlig risk.
IF Metall beskriver själv Teslakonflikten som ett försvar av kollektivavtalen och den svenska arbetsmarknadsmodellen. Förbundet har också ett betydande stöd för själva principen att företag i Sverige ska erbjuda kollektivavtalsenliga villkor.
Men ett försvarsvärt mål gör inte varje strategi klok.
IF Metall kan ha rätt i att Teslas vägran är ett hot mot den modell som facket vill bevara. Förbundet kan samtidigt ha helt fel om hur just Tesla går att pressa.
Ju mer prestige som investeras i konflikten, desto svårare blir det att erkänna den skillnaden.
Konflikten har blivit sitt eget syfte
När strejken började i oktober 2023 kunde IF Metall rimligen tro att Tesla så småningom skulle göra samma kalkyl som andra arbetsgivare. Konflikten skulle bli besvärlig, kostnaderna skulle växa och företaget skulle till slut välja ett avtal framför permanent strid.
Det blev inte så.
Sympatiåtgärderna blev fler. Konflikten spreds till fler branscher. Ändå fortsatte Tesla verksamheten och vägrade skriva under.
Medlingsinstitutet har avslutat sitt medlingsärende utan att parterna kommit överens. IF Metall har förlorat rättsliga tvister och fått betala betydande rättegångskostnader. Förbundets egen ekonomiska uthållighet är fortfarande enorm, men det finns inget tydligt tecken på att Teslas motståndskraft håller på att brytas.
Nu skickas samma människor ut igen.
Det ser ut som handlingskraft. Det kan lika gärna vara ett förbund som inte längre vet vad nästa steg ska vara men som inte klarar av att stanna.
Vem har egentligen bråttom?
IF Metall brukar vinna konflikter genom att arbetsgivaren till slut får mer att förlora på fortsatt strid än på en uppgörelse.
Det gäller inte här.
Tesla kan acceptera att den svenska verksamheten blir dyrare. Företaget kan acceptera arbetsbefriade mekaniker, alternativ bemanning och störningar. I ett yttersta läge är det inte ens säkert att Tesla ser den svenska serviceverksamhetens överlevnad som viktigare än den globala principen att aldrig ge efter för ett fackförbund.
IF Metall verkar fortfarande agera som om motparten innerst inne bryr sig om den svenska modellen och bara behöver pressas lite hårdare.
Tesla tycks inte bry sig.
När mekanikerna strejkar betalar IF Metall. När de återvänder kan Tesla betala dem för att stanna hemma. Båda organisationerna har råd att fortsätta. Men bara en av dem behöver visa att konflikten leder till något.
IF Metall har bevisat att förbundet har råd att hålla ut.
Efter snart tre år har det fortfarande inte bevisat att uthålligheten är makt.