Huthierna har tagit kontroll över hamnstaden Mocha vid Jemens Röda havskust. Framryckningen förändrar maktbalansen nära Bab el-Mandeb, samtidigt som världshandeln redan pressas hårt av störningarna i Hormuzsundet. Nästa strid kan avgöra hur nära rörelsen kommer faktisk kontroll över en av världens viktigaste sjövägar.

Det som under de senaste dagarna varit en framryckning mot Mocha har nu blivit ett faktiskt maktskifte.

Enligt uppgifter från jemenitiska militärkällor har de Iranstödda huthierna tagit kontroll över den strategiskt placerade hamnstaden. Styrkor på den internationellt erkända regeringens sida har samtidigt dragit sig söderut.

För världsekonomin är det betydligt större än en lokal territoriell förändring i Jemen.

Mocha ligger längs den jemenitiska Röda havskusten, omkring åtta mil från Bab el-Mandeb. Sundet är den södra porten till Röda havet och Suezkanalen och därmed en av de centrala handelsvägarna mellan Asien och Europa.

Huthierna kontrollerar ännu inte själva Bab el-Mandeb. Men med Mocha i sina händer har de flyttat fram positionerna rejält mot de platser som verkligen kan avgöra kontrollen över sundet.

Mocha förändrar maktbalansen runt Bab el-Mandeb

Mocha har hållits av styrkor knutna till den internationellt erkända jemenitiska regeringen och den saudiskstödda befälhavaren Tareq Saleh.

Att de nu pressats bort innebär att huthierna förstärker sitt grepp om Röda havskusten.

Det viktiga nästa steget är området kring Dhubab och ön Perim, även kallad Mayyun. Dhubab ligger närmare själva Bab el-Mandeb, medan Perim ligger mitt i sundet.

Det är där den verkliga kontrollen över fartygspassagen kan avgöras.

Huthierna uppges också pressa regeringssidan kring Hanishöarna längre norrut. Ögruppen har strategisk betydelse eftersom den ligger mitt i de farleder som används av fartyg på väg mot eller från Bab el-Mandeb.

Mocha betyder därför inte att huthierna plötsligt kan stänga sundet.

Men fronten har flyttats betydligt närmare själva flaskhalsen.

Bab el-Mandeb är fortfarande öppet

Det är viktigt att skilja mellan militär kontroll längs kusten och faktisk kontroll över sjötrafiken.

Bab el-Mandeb är fortfarande öppet och fartyg fortsätter att passera.

Så sent som under onsdagen registrerades omkring 28 råvarufartyg genom sundet, ungefär i nivå med den senaste tidens normala trafik.

Det står i kraftig kontrast till läget vid Hormuzsundet, där trafiken redan har fallit kraftigt.

Vi har tidigare gått igenom hur Hormuzsundet fungerar och varför det är så viktigt för världens oljehandel.

Nu uppstår en ny risk: samtidigt som den ena globala flaskhalsen redan är kraftigt störd flyttar kriget närmare den andra.

Hormuz pressat samtidigt som hotet växer i Röda havet

Hormuzsundet är världens viktigaste passage för olja.

Före den senaste krisen passerade omkring 20,9 miljoner fat olja och petroleumprodukter om dagen genom sundet, motsvarande ungefär en femtedel av världens konsumtion av flytande petroleumprodukter.

Den trafiken har nu fallit kraftigt.

Under onsdagen registrerades endast sju råvarufartyg genom Hormuz, jämfört med ett snitt på omkring 14 under de föregående tio dagarna. Ingen LNG-tanker registrerades samtidigt på väg ut genom sundet.

Det betyder att Bab el-Mandeb blir ännu viktigare.

Saudiarabien och andra oljeproducenter har försökt minska beroendet av Hormuz genom att flytta export till Röda havet. Saudiarabien kan exempelvis transportera olja genom pipelines till Yanbu vid Röda havskusten.

Därifrån kan tankfartyg gå söderut genom Bab el-Mandeb mot asiatiska marknader.

Om även den vägen blir för farlig för normal trafik försvinner en stor del av värdet i reservlösningen.

En omväg kan lägga nästan en månad på resan

Skillnaden i avstånd är enorm.

För ett tankfartyg som lämnar Yanbu och ska mot Asien är Bab el-Mandeb den naturliga vägen söderut.

Om passagen inte längre är säker kan ett fartyg i stället behöva gå norrut genom Suezkanalen, vidare genom Medelhavet och Gibraltar och sedan hela vägen runt Afrika.

En tidigare beräkning för rutten mellan Yanbu och Taiwan visade ungefär 19 dagars resa via Bab el-Mandeb.

Den alternativa vägen kunde ta omkring 48 dagar.

Det handlar alltså om nästan en extra månad till sjöss.

Bränslekostnaden i samma exempel steg från omkring 1,26 miljoner dollar till 2,87 miljoner dollar. Till det kom omkring en miljon dollar i avgift för passage genom Suezkanalen.

Det är den typen av kostnader som snabbt kan sprida sig långt utanför Mellanöstern.

Dyrare frakt kan slå mot hela världsekonomin

En störning i Bab el-Mandeb behöver inte innebära ett formellt stopp för sjöfarten för att få stora konsekvenser.

Det räcker att rederier, försäkringsbolag och besättningar bedömer risken som för hög.

När riskpremierna stiger händer flera saker samtidigt.

Försäkringar blir dyrare. Fraktraterna stiger. Fartyg tar längre vägar. Samma fartyg hinner göra färre transporter under ett år.

Resultatet blir i praktiken en mindre tillgänglig global handelsflotta.

Det kan påverka allt från råolja och bränsle till containervaror, industrikomponenter och livsmedel.

Europa är särskilt känsligt eftersom Suez och Röda havet är den snabbaste sjövägen mellan stora delar av Asien och Europa.

Oljepriset redan över 105 dollar

Marknaden reagerar redan på den bredare eskaleringen.

Brentoljan steg under torsdagen till över 105 dollar per fat samtidigt som amerikanska WTI passerade 100 dollar.

Mocha är inte ensam förklaring till prisuppgången. Den drivs framför allt av den större konflikten kring Hormuz och de senaste attackerna mot tankfartyg.

Men huthiernas övertagande av Mocha lägger ytterligare ett risklager ovanpå ett redan extremt pressat energiläge.

Den som vill följa den andra delen av krisen kan läsa vår tidigare artikel om eskaleringen kring USA, Iran, Hormuz och oljepriset.

Ett längre oljepris över 100 dollar skulle snabbt kunna påverka även Sverige genom högre drivmedelspriser, dyrare transporter och ökad inflationspress.

Huthierna har redan visat vad de kan göra mot sjöfarten

Hotet är inte teoretiskt.

Huthierna har under tidigare konflikter visat att de kan angripa handelsfartyg långt utanför den jemenitiska kusten med drönare och robotar.

Rederier har under perioder helt undvikit Röda havet och i stället valt den betydligt längre vägen runt Godahoppsudden.

Vi har tidigare skrivit om hur huthiernas attacker förändrat trafiken i Röda havet och påverkat oljetankers.

Det som gör situationen den här gången mer känslig är kombinationen av två globala flaskhalsar samtidigt.

Hormuz har redan blivit ett problem.

Bab el-Mandeb riskerar nu att bli nästa.

Saudiarabien svarar samtidigt militärt

Utvecklingen runt Mocha sker samtidigt som konflikten mellan huthierna och Saudiarabien åter trappats upp.

Saudiarabien genomför omfattande flyganfall samtidigt som huthierna attackerat mål i södra Saudiarabien.

Oljeinfrastruktur och annan kritisk infrastruktur har varit en tydlig del av hotbilden.

Det gör offensiven längs Röda havskusten till mer än ett försök att vinna territorium inne i Jemen.

Kontroll över områden närmare Bab el-Mandeb ger huthierna större militärt och politiskt tryck mot både Saudiarabien och internationell sjöfart.

Enligt Reuters rapportering om övertagandet av Mocha bygger uppgifterna om stadens fall på flera jemenitiska militärkällor.

Nästa besked blir avgörande

Det viktigaste att följa nu är därför inte bara Mocha.

Nästa kritiska fråga är om huthierna fortsätter söderut mot Dhubab och stärker sin position runt Perim.

Om den fronten faller förändras situationen på riktigt.

Då handlar det inte längre bara om att huthierna har tagit en strategisk hamnstad längs Röda havet. Då kan rörelsen få betydligt bättre möjligheter att påverka själva passagen genom Bab el-Mandeb.

Och just nu kommer det i ett läge där världens andra stora oljeport, Hormuzsundet, redan är kraftigt pressad.

Två av världshandelns viktigaste flaskhalsar har sällan varit så centrala i samma konflikt samtidigt.