Chelsea har slagit brittiskt transferrekord med Morgan Rogers och Manchester City har nästan matchat summan för Elliot Anderson. Men Hurbra hittar ingen statistiskt säker homegrown-skatt när 1 394 permanenta Premier League-värvningar granskas. Bästa skattningen är en premie på 1,7 procent, motsvarande bara 0,27 miljoner pund på en genomsnittlig affär.
Två brittiska spelare, två avgifter över 115 miljoner pund och en regel som begränsar varje Premier League-klubb till 17 seniorspelare utan homegrown-status.
Sommaren 2026 ser ut som det slutgiltiga beviset för att engelska klubbar måste betala dyrt för spelare som löser truppreglerna. Chelsea har köpt Morgan Rogers för 117 miljoner pund. Manchester City har betalat 116 miljoner för Elliot Anderson.
Hurbra Homegrown Premium Index ger en helt annan bild.
När vi skiljer själva homegrown-statusen från engelsk nationalitet, intern Premier League-handel, spelarens kvalitet, säljarens styrka och köparens ekonomi återstår en uppskattad premie på 1,7 procent. Skillnaden är så osäker att den inte går att skilja från noll.
Det betyder inte att Rogers och Anderson är billiga. Båda ligger över sina marknadsjusterade modellpriser, Rogers med omkring 25 miljoner pund. Men nästan hela överpriset måste i så fall förklaras av något annat än truppstatusen.
Hurbra Homegrown Premium Index landar på 101,7
Indexet sätter priset på en jämförbar icke-homegrown-spelare till 100. Ett värde över 100 är en premie och ett värde under 100 en rabatt.
| Mått | Resultat |
|---|---|
| Hurbra Homegrown Premium Index | 101,7 |
| Skattad homegrown-premie | +1,7 procent |
| 95-procentsintervall | −10,1 till +15,0 procent |
| Genomsnittlig homegrown-affär | £16,1m |
| Beräknat påslag på genomsnittsaffären | £0,27m |
Punktskattningen säger alltså att en homegrown-spelare kostar 1,7 procent mer än en jämförbar spelare utan statusen. Men osäkerhetsintervallet löper från en rabatt på 10,1 procent till en premie på 15 procent.
På den genomsnittliga affären motsvarar det ett spann från 1,81 miljoner pund billigare till 2,10 miljoner pund dyrare.
Det går därför inte att slå fast att Premier League-klubbarna betalar en generell homegrown-skatt. Det mest rättvisande svaret är att bästa skattningen ligger på knappt två procent, men att premien inte är statistiskt säker.
En alternativ modell utan Transfermarkts samtida marknadsvärde ger i stället en homegrown-effekt på minus 4,5 procent. Den är inte heller säker. Modellerna hamnar nära noll från var sitt håll.
Rogers ligger £25m över modellpriset
Den historiska modellen tränades på värvningarna 2016–2025 och användes sedan som ett fristående test på sommaren 2026. Eftersom priserna har stigit kraftigt kalibrerades 2026-prognoserna upp med 39,8 procent, baserat på hur mycket modellen underskattade sommarens icke-homegrown-affärer. Sommardelen omfattar värvningar till och med den 27 augusti. Fönstret stänger den 1 september klockan 23.00 brittisk tid.
| Affär | Modellpris | Avvikelse |
|---|---|---|
| Morgan Rogers till Chelsea, £117m | cirka £92,5m | +£24,5m |
| Elliot Anderson till Man City, £116m | cirka £104,9m | +£11,1m |
Rogers pris ligger 26,5 procent över den kalibrerade prognosen. Anderson ligger 10,6 procent över.
Det är stora avvikelser, men de får inte likställas med homegrown-skatt. Den generella homegrown-effekten på 1,7 procent skulle bara motsvara omkring två miljoner pund på Rogers prislapp. Modellen lämnar mer än 22 miljoner av överpriset åt andra förklaringar.
Chelsea kan ha betalat för en ung landslagsspelare med dokumenterad Premier League-produktion och ett extremt starkt förhandlingsläge på säljsidan. Detsamma gäller Citys köp av Anderson. Kontraktslängd, budgivning och klubbarnas omedelbara behov kan dessutom flytta priset kraftigt i en enskild affär.
Det passar in i den fotbollsinflation som präglat Premier League-värvningarna 2026. Snittpriset bland sommarens tio största köp har stigit från 38,6 miljoner pund 2024/25 till 59,8 miljoner 2026/27. Den som vill följa återstoden av fönstret hittar samtliga Premier League-värvningar 2026 här.
Regeln handlar inte om brittiskt pass
Homegrown blandas ofta ihop med engelsk nationalitet. Det är fel.
Enligt Premier Leagues officiella homegrown-regel får en klubb registrera högst 17 seniorspelare som inte är homegrown i sin 25-mannatrupp. För att använda alla 25 platser behöver klubben därför åtta homegrown-spelare.
Det finns däremot inget krav på åtta engelsmän eller britter. En utländsk spelare kan vara homegrown om han varit registrerad hos en klubb ansluten till det engelska eller walesiska förbundet under tre hela säsonger eller 36 månader före 21-årsgränsen.
U21-spelare ligger utanför seniorlistan. Därför bygger Hurbra-indexets huvudresultat på spelare som var minst 21 år när de värvades. För yngre spelare är kvotvärdet inte lika omedelbart.
Den fullständiga genomgången finns i Hurbra-guiden om Premier Leagues truppregler 2026/27.
Så skilde vi homegrown från Premier League-skatten
Databasen omfattar 1 394 identifierade permanenta värvningar till Premier League under de tio avslutade säsongerna 2016–2025. Av dem hade 1 150 en positiv redovisad transfersumma.
Huvudmodellen använder 902 betalda permanenta värvningar av spelare som var minst 21 år. 259 spelare, eller 28,7 procent, klassificerades som homegrown.
Statusen rekonstruerades från spelarnas klubb- och akademihistorik. För 98,3 procent av huvudurvalet kunde klassificeringen göras från den faktiska tidslinjen. Landslagsstatusen datumstämplades mot seniordebuten, så att en spelare inte räknas som landslagsman i en gammal affär bara för att han slog igenom senare.
Modellen väger bland annat in:
- ålder och position
- minuter samt mål och assist under de två föregående säsongerna
- senior landslagsstatus vid värvningen
- samtida marknadsvärde
- säljande liga, land och klubbens sportsliga nivå
- intern Premier League-transfer
- engelsk nationalitet separat från homegrown
- köpande klubb och dess transferutgifter under tre föregående år
- säsong, transferfönster och marknadsläge
Modellen förklarar 78,2 procent av variationen i transfersummorna.
Engelsk nationalitet får i huvudmodellen en effekt på ungefär minus 0,5 procent. En intern Premier League-transfer ligger på plus 3,2 procent och senior landslagsstatus på plus 2,6 procent. Ingen av de tre effekterna är statistiskt säker när de andra faktorerna hålls konstanta.
Köp från vissa utländska marknader, framför allt Tyskland och Nederländerna, är däremot billigare än den engelska säljarbaslinjen. Det tyder på att diskussionen om homegrown-skatt ofta blandar ihop flera saker: själva kvotplatsen, engelsk säljarstyrka, Premier League-erfarenhet och de engelska klubbarnas stora betalningsförmåga.
Homegrown-premien har inte ökat
Om truppregeln blivit allt mer värdefull borde premien stiga. Hurbra-indexet visar motsatsen.
| Period | Skattad effekt | 95-procentsintervall |
|---|---|---|
| 2016–2019 | +16,9 procent | −1,1 till +38,1 |
| 2020–2022 | −1,9 procent | −23,2 till +25,3 |
| 2023–2025 | −12,4 procent | −23,9 till +0,7 |
Skillnaden mellan den första och sista perioden är tydlig i modellen. De enskilda periodernas intervall är samtidigt breda och nuddar eller korsar noll.
Det finns alltså inget stöd för att homegrown-skatten har vuxit. Däremot räcker materialet inte för att slå fast att Premier League numera ger en säker rabatt på homegrown-spelare.
En möjlig förklaring är att klubbarna blivit bättre på att skapa egna kvotplatser genom akademier och tidiga värvningar. En annan är att det växande internationella utbudet och större trupper av U21-spelare har minskat pressen på de rena senioraffärerna. Det går inte att avgöra med denna modell, men prisutvecklingen talar inte för en växande bristpremie.
Manchester City och Arsenal längst över modellpriset
Klubbrankningen summerar den faktiska avgiften minus modellpriset i varje homegrown-affär. Minst fem affärer krävs för att komma med.
| Klubb | Affärer | Summerad avvikelse |
|---|---|---|
| Manchester City | 9 | +£78,0m |
| Arsenal | 6 | +£75,2m |
| Nottingham Forest | 14 | +£37,6m |
| Everton | 14 | +£31,0m |
| Aston Villa | 15 | +£29,3m |
Manchester Citys placering drivs bland annat av Jack Grealish, Nathan Aké och Kyle Walker. Arsenal har Declan Rice och Ben White bland de tydligaste affärerna över modellpris.
I andra änden ligger Chelsea långt under prognoserna.
| Klubb | Affärer | Summerad avvikelse |
|---|---|---|
| Chelsea | 10 | −£133,5m |
| Bournemouth | 10 | −£15,1m |
| Brentford | 5 | −£7,7m |
| Wolves | 5 | −£6,9m |
| Leicester | 7 | −£2,7m |
Chelsea-resultatet bygger på flera affärer där spelarens ålder, prestation och marknadsvärde pekade mot ett högre pris. Ross Barkley 2017/18 och senare Alejandro Garnacho och Liam Delap är tre exempel.
Det betyder inte automatiskt att Chelsea varit bäst på att utnyttja homegrown-marknaden. En spelare med kort tid kvar på kontraktet ska vara billigare, och fullständig historisk kontraktslängd saknas i datan. Klubblistan mäter hela affärens avvikelse från modellen, inte hur många pund klubben betalat enbart för kvotstatusen.
Grealish största överpriset bland homegrown-affärerna
Jack Grealishs flytt från Aston Villa till Manchester City 2021 ligger 44,7 miljoner pund över modellpriset. Harry Maguires flytt till Manchester United två år tidigare är tvåa.
| Affär | Över modellpris | Avvikelse |
|---|---|---|
| Jack Grealish till Man City | £44,7m | +79 procent |
| Harry Maguire till Man United | £32,4m | +76 procent |
| Declan Rice till Arsenal | £30,8m | +44 procent |
| Dominic Solanke till Tottenham | £20,0m | +57 procent |
| Ben White till Arsenal | £19,1m | +61 procent |
| Chris Wood till Newcastle | £18,5m | +254 procent |
| Gylfi Sigurdsson till Everton | £17,9m | +73 procent |
| Nathan Aké till Man City | £16,6m | +74 procent |
Chris Woods procenttal blir extremt eftersom modellpriset var lågt. Det illustrerar varför pundbeloppet ofta är mer användbart än procenten för en enskild affär.
Listan ska inte läsas som åtta bevis för homegrown-skatt. Den visar vilka homegrown-affärer som avviker mest efter att de observerade prisfaktorerna räknats bort. Kontraktsläge, konkurrerande bud och klubbarnas akuta behov finns fortfarande kvar i residualen.
Homegrown-spelarna ger fler minuter
För att testa om en eventuell premie ändå betalar sig följde vi 612 värvningar från 2016–2022 under tre år. 174 av spelarna var homegrown.
| Utfall efter värvningen | Homegrown | Övriga |
|---|---|---|
| Median PL-minuter på tre år | 2 923 | 2 802 |
| Median värdeförändring | −24,0 procent | −31,8 procent |
| Minuter per investerad €1m | 503 | 320 |
| Sålda inom fem år | 25,9 procent | 40,4 procent |
| Återförsäljningsavkastning bland sålda | +13,3 procent | −39,5 procent |
Rådata ser bra ut för homegrown-spelarna. De spelar något mer, tappar mindre i värde och ger betydligt fler minuter per investerad miljon euro.
Efter kontroll för avgift, ålder, position, landslagsstatus, säsong och köpande klubb blir minutskillnaden större. Modellen skattar 40,5 procent fler Premier League-minuter på tre år för homegrown-spelare.
Även det resultatet ligger precis utanför gränsen för statistisk säkerhet. Värdeutvecklingen och ett sammansatt framgångsindex pekar åt samma håll utan att bli säkra.
Det finns därmed en försiktigt positiv signal: homegrown-spelarna tycks vara lättare att använda och behålla. Men datan räcker inte för att säga att statusen i sig ger bättre avkastning. Återförsäljningssiffran bland sålda är dessutom selekterad, eftersom homegrown-spelarna säljs mer sällan.
Maguire är både ett fynd och ett överpris
Harry Maguire ger den bästa sammanfattningen av hela indexet.
Leicester köpte honom från Hull 2017 för 13,7 miljoner euro. Under de följande tre åren spelade han 6 019 Premier League-minuter, nådde ett marknadsvärde på 56 miljoner euro och såldes till Manchester United för 87 miljoner.
Det är en av periodens mest lyckade homegrown-affärer.
Uniteds köp två år senare ligger samtidigt 32,4 miljoner pund över modellpriset och är den näst största positiva prisavvikelsen i hela materialet.
Samma spelare kan alltså vara ett lysande homegrown-köp för en klubb och ett dyrt köp för nästa. Statusen är densamma. Affären, tidpunkten och förhandlingsläget är helt olika.
Fler homegrown-affärer med starka utfall är Antoine Semenyo till Bournemouth, Eberechi Eze till Crystal Palace, James Maddison till Leicester, Jarrod Bowen till West Ham och Morgan Gibbs-White till Nottingham Forest.
De billigaste indexvinnarna är Tosin Adarabioyo, Antonee Robinson och Nick Pope. Gemensamt för dem är inte en stor kvotpremie, utan att klubben fick många minuter och kraftig värdeutveckling från en låg startavgift.
Den stora osäkerheten är kontrakten
Historisk återstående kontraktstid saknas systematiskt. Det är analysens viktigaste begränsning.
En spelare med ett år kvar på avtalet kan vara tiotals miljoner billigare än en likvärdig spelare med fyra år kvar. Samtida marknadsvärde fångar en del av skillnaden, men inte allt. Det är därför enskilda överpriser och klubbsummor ska läsas som modellavvikelser, inte som exakta kvotkostnader.
Marknadsvärdet skapar också ett metodproblem åt andra hållet. Om värderingen redan innehåller en bedömning av homegrown-status kan huvudmodellen kontrollera bort en del av den verkliga ekonomiska premien. Därför körde vi även modellen utan marknadsvärde. Den gav minus 4,5 procent och samma övergripande slutsats: ingen säker positiv homegrown-effekt.
Affärer utan känd summa ingår inte i prismodellen. Rapporterade avgifter kan dessutom hantera bonusar och växelkurser olika. Homegrown-statusen är rekonstruerad från historiska klubbdata och inte hämtad från en komplett officiell Premier League-tabell.
Trots detta är nollresultatet stabilt över huvudmodellerna. Rekordaffärerna 2026 visar att Premier League-klubbar kan betala enorma summor för homegrown-spelare. Tio års värvningar visar inte att de betalar summorna bara för att spelaren löser truppreglerna.