Google försöker få EU:s tribunal att tillfälligt stoppa ett beslut som kan ge konkurrerande sökmotorer och AI-tjänster tillgång till delar av Googles sökdata från januari 2027. Bolaget varnar för integritetsrisker, medan EU ser datadelningen som ett sätt att öppna sökmarknaden för fler konkurrenter.

Google har redan överklagat EU-kommissionens beslut. Nu har företaget även begärt ett interimistiskt stopp medan rättsprocessen pågår.

Tvisten handlar om betydligt mer än en konflikt mellan Google och EU. Sökdata från miljarder sökningar är en av Googles viktigaste konkurrensfördelar. Informationen visar inte bara vad människor söker efter, utan också vilka resultat de ser och faktiskt använder.

AI-tjänster som erbjuder webbsökning kan därför bli några av de stora vinnarna om EU:s modell står sig.

Men beslutet innebär inte att OpenAI eller andra företag automatiskt får tillgång till människors kompletta Google-sökhistorik.

Vad vill EU att Google ska dela?

Kravet kommer från EU:s Digital Markets Act, DMA, och gäller data från Google Search.

Google ska enligt beslutet göra fyra huvudsakliga typer av information tillgängliga för berättigade konkurrenter:

Data	Vad den visar
Sökfrågor	Vad användare söker efter och hur sökningar justeras
Visningar	Vilka resultat och länkar som visas
Ranking	Var resultaten placeras och hur framträdande de är
Klick	Vilka resultat användare faktiskt interagerar med

Det här är värdefull information för den som försöker bygga en konkurrerande sökmotor.

Ett företag kan exempelvis se vilka typer av resultat användarna föredrar vid vissa sökningar och använda datan för att förbättra ranking, indexering och förståelsen av komplicerade sökfrågor.

Google behöver däremot inte lämna ut sin sökalgoritm eller källkoden bakom Google Search.

EU har tidigare infört flera andra regler som påverkar hur Google får driva sin söktjänst. Hurbra har tidigare gått igenom hur DMA förändrar Googles sökresultat i Europa.

Får OpenAI se vad människor har googlat?

Inte i form av kompletta personliga sökhistoriker.

Det är en viktig skillnad i den pågående konflikten.

Google hävdar att beslutet innebär betydande integritetsrisker eftersom sökningar kan innehålla mycket känslig information om exempelvis hälsa, ekonomi eller privata relationer.

EU:s modell innehåller samtidigt omfattande krav på anonymisering.

Bland annat ska uppgifter som användarnamn och IP-adresser tas bort. Exakta tidsstämplar ska inte lämnas vidare, platsinformationen ska göras mindre exakt och vissa ovanliga eller känsliga sökningar ska filtreras bort.

Uppgifter som namn, adresser, lösenord och bankkonton ska också kunna omfattas av filtreringen.

EU kräver dessutom att användardata grupperas så att en enskild person inte enkelt kan identifieras i materialet.

Mottagarna får inte heller försöka återidentifiera personer genom att kombinera Googles data med andra databaser.

Den fortsatta rättsprocessen handlar därför delvis om huruvida dessa skydd faktiskt är tillräckliga.

Google säger nej. EU-kommissionen anser att modellen går att genomföra med ett tillräckligt starkt integritetsskydd.

OpenAI får inte automatiskt tillgång

Att OpenAI nämns som en möjlig vinnare betyder inte att företaget automatiskt får hela datasetet.

Reglerna gäller kvalificerade söktjänster som uppfyller EU:s krav.

Det kan även inkludera AI-chattbotar när de fungerar som sökmotorer och hämtar information från webben.

För att få tillgång krävs bland annat en verklig sökverksamhet inom EU, en viss användarbas och att företaget klarar särskilda säkerhets- och granskningskrav.

Mottagarna ska genomgå oberoende revision och omfattas av regler för hur datan får lagras och användas.

EU-kommissionen beskriver villkoren mer detaljerat i sin officiella information om delningen av Google Search-data.

Får Google-datan användas för att träna nästa ChatGPT?

Nej, inte enligt reglerna för den här datadelningen.

EU förbjuder mottagarna att använda datasetet för att träna generella AI-modeller.

Det betyder att Googles sökdata inte är tänkt att matas in som träningsmaterial för nästa stora språkmodell.

Däremot kan informationen användas för att förbättra sökfunktionen runt AI-modellen.

En AI-tjänst som söker på webben behöver bland annat kunna:

• förstå vad användaren egentligen frågar efter
• hitta relevanta webbsidor
• avgöra vilka källor som är mest användbara
• rangordna resultaten
• välja vilka sidor som ska hämtas in inför ett AI-svar.

Där kan Googles historiska söksignaler vara mycket värdefulla.

Det är också en del av den större förändringen där AI-svar allt oftare konkurrerar med traditionella sökresultat. Hurbra har tidigare beskrivit hur AI-sök påverkar trafiken från Google till sajter.

Vad kan förändras för användaren?

På kort sikt: väldigt lite.

Det här är i första hand en strid om infrastrukturen bakom sökmotorerna.

Men på längre sikt hoppas EU att fler aktörer ska kunna bygga bättre söktjänster utan att först behöva samla in lika stora mängder användardata som Google redan har.

För en vanlig användare skulle det exempelvis kunna innebära att alternativa sökmotorer blir bättre på ovanliga eller mycket specifika frågor.

AI-söktjänster skulle också kunna bli bättre på att välja vilka källor de ska hämta information från.

Det betyder däremot inte att konkurrenterna omedelbart når samma kvalitet som Google. Data är bara en del av en sökmotor. Teknik för indexering, ranking, infrastruktur och egna användarsignaler spelar också stor roll.

Datan kommer inte i realtid

Systemet är inte tänkt som ett direkt fönster in i vad människor söker på just nu.

Enligt EU:s plan ska informationen lämnas ut i dagliga batcher med minst sju dagars fördröjning.

Konkurrenterna får alltså historiska söksignaler, inte en löpande liveström från Google Search.

Det minskar både integritetsrisken och möjligheten att använda materialet för att direkt följa enskilda söktrender.

Google vill frysa reglerna före januari

Google överklagade EU-kommissionens beslut till tribunalen i Luxemburg i slutet av september.

Ett vanligt överklagande innebär dock inte automatiskt att beslutet pausas.

Därför har Google nu även begärt interimistiska åtgärder.

Företaget vill att reglerna stoppas tillfälligt medan domstolen avgör huvudmålet.

För att få ett sådant stopp måste Google bland annat övertyga tribunalen om att situationen är brådskande och att bolaget riskerar allvarlig och irreparabel skada om beslutet börjar tillämpas.

Google pekar framför allt på risken att känslig sökdata kan spridas på ett sätt som inte går att återställa i efterhand.

EU:s nuvarande tidsplan fortsätter däremot att gälla så länge domstolen inte beslutar något annat.

Tidslinjen för Google och EU:s sökdatakrav

September 2023: Google Search omfattas av EU:s särskilda DMA-regler för så kallade gatekeepers.

Januari 2026: EU-kommissionen öppnar ett formellt förfarande för att bestämma hur Google ska dela sökdata.

April 2026: kommissionen presenterar preliminära krav och öppnar dem för synpunkter.

Juli 2026: det bindande beslutet antas.

28–29 september 2026: Google överklagar beslutet till EU:s tribunal.

30 september 2026: Google begär att reglerna tillfälligt stoppas medan processen pågår.

Januari 2027: enligt den nuvarande planen ska berättigade konkurrenter kunna börja få tillgång till datan.

Det avgörande nästa steget blir därför om tribunalen låter tidsplanen fortsätta eller ger Google det tillfälliga stopp som bolaget nu begär.

Om EU:s beslut står sig kan sökdata som Google byggt upp under årtionden för första gången bli ett direkt verktyg för konkurrenter som försöker utmana bolaget inom både traditionell sökning och AI-sök.