Sverige har gått från rekordnivåer av skjutvapenvåld till siffror som för bara några år sedan hade framstått som osannolika. Under januari–augusti 2026 registrerade polisen 53 skjutningar, jämfört med 114 under samma period året före. Även sprängningarna har vänt nedåt kraftigt. Men bakom den positiva statistiken finns en svårare fråga: har Sverige faktiskt börjat bryta gängvåldet – eller har de kriminella nätverken bara gått in i en lugnare fas?

Det korta svaret är att nedgången ser ut att vara verklig och betydligt mer än en tillfällig statistisk svacka. Fler centrala våldsaktörer sitter frihetsberövade, personer som styrt svenska nätverk från utlandet har blivit lättare att nå, polisen kommer tidigare in i planerade våldsdåd och möjligheterna att använda hemliga tvångsmedel har blivit större.

Samtidigt finns det inget motsvarande ras i själva den organiserade kriminaliteten. Narkotikamarknaden är fortfarande omfattande, tusentals personer är aktiva i kriminella nätverk och rekryteringen av mycket unga utförare är fortsatt ett allvarligt problem.

Det Sverige tycks ha blivit betydligt bättre på är alltså att trycka ned nätverkens förmåga att omsätta konflikter och beställningar i fullbordade mord och sprängningar. Om den förändringen räcker för att också på längre sikt bryta gängens återväxt är fortfarande en öppen fråga.

Skjutningarna har inte bara minskat under 2026

Den mest uppmärksammade siffran är 53 skjutningar under årets första åtta månader. Under samma period 2025 registrerades 114.

I augusti 2026 inträffade bara fyra skjutningar och ingen person dödades med skjutvapen.

Men det mest betydelsefulla är egentligen att utvecklingen började långt tidigare.

Under första halvåret 2022 registrerade polisen 205 skjutningar. Motsvarande siffra var 187 under 2023, 149 under 2024, 86 under 2025 och bara 39 under 2026.

År	Skjutningar januari–juni
2022	205
2023	187
2024	149
2025	86
2026	39

Det innebär en minskning på omkring 80 procent mellan första halvåret 2022 och första halvåret 2026.

För den som vill följa de aktuella siffrorna publicerar Polismyndigheten löpande statistik över skjutningar och sprängningar.

En viktig detalj är att polisens samlade statistik över skjutningar inte är exakt samma sak som statistik över enbart gängrelaterade skjutningar. Även andra händelser kan ingå. Masskjutningen på Campus Risbergska i Örebro räknades exempelvis in i skjutningsstatistiken för 2025 trots att den inte tillhörde den typiska nätverkskonflikten.

Men huvudbilden förändras inte av den skillnaden. Det dödliga skjutvapenvåld som under lång tid präglade konflikterna i de kriminella miljöerna har minskat mycket kraftigt.

Det gör det allt svårare att beskriva utvecklingen som enbart slump.

Många av de personer som drev våldet är borta från gatan

En av de viktigaste förklaringarna är samtidigt en av de enklaste.

Många personer som tidigare kunde beställa, organisera eller själva utföra grova våldsbrott sitter numera frihetsberövade.

När en central person i ett nätverk grips försvinner inte automatiskt organisationen runt honom. Men möjligheten att snabbt fatta beslut om mord, lösa fram vapen, rekrytera en skytt och koordinera ett attentat kan försämras kraftigt.

Samma sak gäller när flera nivåer i ett nätverk slås ut samtidigt.

Det är inte bara de mest kända ledarna som är betydelsefulla. Även personer som fungerar som mellanhänder, vapendistributörer, transportörer, lokala organisatörer och rekryterare kan vara avgörande för nätverkets praktiska våldskapacitet.

Polisen har de senaste åren lagfört eller gripit ett stort antal personer ur dessa miljöer.

Effekten kan också förstärkas över tid. En person som döms till ett långt fängelsestraff är inte bara frånvarande under den första konflikten. Han kan vara borta under flera år då nya konflikter annars hade kunnat uppstå.

Det är en viktig skillnad mot perioder då enskilda skyttar greps men organisatörerna bakom våldet snabbt kunde ersätta dem.

Utlandet fungerar sämre som fristad för svenska gängledare

Under en period kunde ledande personer i svenska nätverk relativt effektivt minska sin egen risk genom att lämna Sverige.

De behövde inte själva stå på en gata i Stockholm, Göteborg eller Malmö för att påverka vad som hände där. Beställningar, instruktioner och pengar kunde skickas över nationsgränser.

Det gjorde också polisens arbete betydligt svårare.

Den situationen har förändrats.

Samarbetet mellan svensk polis och myndigheter i andra länder har blivit tätare samtidigt som svenska kriminella har fått betydligt svårare att räkna med att ett liv utomlands innebär immunitet från svenska utredningar.

Antalet personer som grips utomlands efter svenska efterlysningar har ökat kraftigt.

Operationer där svensk polis arbetar tillsammans med bland annat Europol och polismyndigheter i andra länder riktas också direkt mot de strukturer där organiserat våld beställs över gränserna.

Ett exempel är den internationella insatsen Grimm, där hundratals personer har gripits och ett stort antal digitala konton kopplade till beställningsvåld har identifierats.

På Hurbra har vi tidigare skrivit om hur svenska misstänkta gängaktörer utlämnats från Marocko, en utveckling som illustrerar hur mycket svårare det blivit att behandla andra länder som permanenta frizoner.

För en nätverksledare förändrar detta riskkalkylen. Att flytta utomlands kan fortfarande göra en person svårare att komma åt, men det är inte längre lika säkert att avståndet till Sverige också innebär avstånd till svensk rättskipning.

Polisen försöker stoppa skjutningen innan någon har hunnit skjuta

En annan viktig förändring är att arbetet i större utsträckning flyttats framåt i brottskedjan.

Traditionellt polisarbete efter ett mord är reaktivt. Brottet har redan skett. Därefter börjar arbetet med vittnen, telefoner, kameror, vapen och teknisk bevisning.

I dagens gängmiljö försöker polisen i större utsträckning ingripa redan när ett våldsuppdrag håller på att organiseras.

Det kan innebära att en planerad skytt identifieras på väg till en annan stad, att ett vapen hittas innan det används eller att kommunikationen mellan anstiftare och utförare gör att polisen förstår vad som håller på att förberedas.

Det märks särskilt tydligt kring sprängningarna.

Under 2025 registrerade polisen 189 fullbordade detonationer – men samtidigt omkring 240 fall av förberedelse till allmänfarlig ödeläggelse.

Polisen tog också handgranater i beslag innan de hann användas.

Det säger något viktigt om statistiken. Färre fullbordade våldsdåd behöver inte betyda att lika många människor har slutat vilja genomföra dem.

En del av minskningen kan i stället bero på att samhället blivit bättre på att bryta kedjan mellan:

konflikt → beställning → rekrytering → vapen eller sprängmedel → resa → genomförande.

Varje punkt som går att störa innebär ytterligare en möjlighet att förhindra att ett planerat brott blir en siffra i statistiken över skjutningar eller explosioner.

Fler mord klaras också upp

Under den värsta delen av den svenska skjutningsvågen fanns ett särskilt problem: många mord i kriminella miljöer var mycket svåra att klara upp.

Vittnen var ovilliga att prata. De inblandade levde i en miljö där information till polisen kunde innebära stora risker. Mord kunde beställas av personer som aldrig själva mötte utföraren.

Om risken att åka fast uppfattas som mycket låg påverkar det också hur lätt våld kan användas som problemlösningsmetod.

Den utvecklingen har förändrats.

Brå har pekat på att uppklaringen av gängrelaterat dödligt våld förbättrats kraftigt från tidigare låga nivåer.

Det betyder inte automatiskt att en ung person som erbjuds pengar för ett mord gör en rationell sannolikhetskalkyl innan han tackar ja. Många utförare är unga, impulsiva och långt nere i organisationen.

Men för nätverkens mer erfarna organisatörer spelar det roll om en beställd skjutning allt oftare leder till att både utförare och personer högre upp i kedjan identifieras.

Våld blir dyrare.

Nya hemliga tvångsmedel kan ha haft betydelse

Lagstiftningen har också gett polisen större möjligheter att agera innan ett konkret brott har fullbordats.

Reglerna om preventiva hemliga tvångsmedel har byggts ut sedan 2023.

Det innebär bland annat större möjligheter till hemlig avlyssning och hemlig dataavläsning i situationer där myndigheterna försöker förhindra särskilt allvarlig brottslighet.

Under 2024 gav domstolar hundratals sådana tillstånd.

Det ligger nära till hands att anta att verktygen bidragit till möjligheten att upptäcka och stoppa våldsplaner tidigare.

Men här måste man skilja mellan en rimlig förklaring och något som faktiskt har mätts.

Det finns ingen trovärdig beräkning som visar att exempelvis en viss andel av skjutningsminskningen orsakas av just preventiva tvångsmedel.

Samma försiktighet behövs när enskilda lagändringar lyfts fram som förklaringen till utvecklingen.

Alla nya straff kan inte ha orsakat en nedgång som började tidigare

Under de senaste åren har en rad straff skärpts.

Från sommaren 2023 kom bland annat hårdare straff vid våldsamma gänguppgörelser och nya regler mot att involvera minderåriga i brottslighet.

Från början av 2024 skärptes bland annat minimistraffen för grova vapenbrott och allvarliga brott med explosiva varor.

Sådana förändringar kan påverka våldet på flera sätt.

Längre straff innebär att personer som bedöms farliga hålls borta från gatumiljön längre. Högre straffskalor kan också påverka möjligheten att använda häktning och andra utredningsverktyg.

Men den svenska debatten om gängbrott innehåller ofta ett kronologiskt problem.

Ytterligare stora straffskärpningar har börjat gälla först under 2026. De kan rimligen påverka framtida brottslighet – men de kan inte användas som huvudförklaring till en skjutningsnedgång som varit tydlig sedan flera år tillbaka.

När första halvårets skjutningar föll från 205 år 2022 till 39 år 2026 hade en stor del av nedgången redan inträffat.

Det är därför mer korrekt att tala om en kombination av lagstiftning, längre frihetsberövanden, bättre underrättelsearbete och förändrade polisiära metoder än om en enskild straffskärpning som vände utvecklingen.

Förebyggande arbete kan spela större roll än vad som syns i rubrikerna

En betydligt mindre dramatisk del av arbetet pågår långt från gripanden av internationellt efterlysta gängledare.

Kommuner, socialtjänst, skolor och polis försöker identifiera barn och unga innan de hunnit etablera sig i nätverken.

Sverige har också prövat metoder som GVI, Group Violence Intervention, bland annat genom Sluta skjut i Malmö.

Grundidén är att rikta insatser mot de små grupper och personer som står för en oproportionerligt stor del av det allvarliga våldet.

Personerna får ett tydligt budskap om att våldet måste upphöra, samtidigt som myndigheter samordnar rättsliga åtgärder och erbjudanden om hjälp till dem som vill lämna miljön.

Utvecklingen i Malmö har varit tydligt positiv jämfört med stadens tidigare skjutningsnivåer.

Brå har bedömt att GVI sannolikt har bidragit, men det går inte att skilja dess effekt perfekt från alla andra förändringar som skett samtidigt.

Det är representativt för hela den svenska utvecklingen.

När många saker förändras på en gång är det svårt att hitta den magiska åtgärden – för den kanske inte finns.

Det kan vara just kombinationen som är avgörande.

2025 visade att våldet faktiskt kunde byta form

Invändningen mot den positiva skjutningsstatistiken har länge varit uppenbar:

Har våldet verkligen minskat – eller har pistolen bara ersatts av handgranaten?

Under 2025 fanns goda skäl att ställa den frågan.

Skjutningarna fortsatte ned till 158 under året. Samtidigt ökade de fullbordade detonationerna från 136 till 189.

Det såg alltså ut som om en del av gängens våldskapital hade flyttats från skjutvapen till sprängmedel.

Det är också logiskt eftersom skjutningar och sprängningar kan fylla olika funktioner.

Ett mord med skjutvapen kräver ofta att utföraren hittar en specifik person, kommer nära och lyckas genomföra attacken.

En sprängladdning eller handgranat kan i stället användas mot en bostad eller fastighet för att skrämma, bestraffa eller pressa en person.

En oerfaren utförare behöver inte ens träffa den verkliga måltavlan.

Det strategiska våldet kan därför fortsätta även när nätverkens förmåga att genomföra kvalificerade morduppdrag försämras.

Men utvecklingen under 2026 gör förklaringen mindre komplett.

Under januari–augusti föll även antalet detonationer från 139 till 75.

Det betyder att det inte längre räcker att säga att skjutningarna bara har ersatts av sprängningar.

Just nu minskar båda.

Det betyder ändå inte att hotet från sprängningar är borta

En nedgång från mycket höga nivåer är inte samma sak som att problemet är löst.

Sprängningar har blivit ett etablerat verktyg i kriminella konflikter, inte minst därför att de kan användas mot personer som är svåra att komma åt direkt.

En port, villa eller företagslokal står kvar även när den tänkta måltavlan befinner sig någon annanstans.

Det gör också att människor helt utanför konflikterna utsätts för stora risker.

Det finns dessutom en annan effekt: om polisen blir bättre på att stoppa fullbordade explosioner kan statistiken över genomförda sprängningar sjunka samtidigt som antalet planerade dåd fortfarande är betydande.

Även här gäller därför samma princip som för skjutningarna.

För att förstå utvecklingen måste man titta både på fullbordade brott och på kapaciteten och viljan att försöka genomföra dem.

Det allvarligaste varningstecknet är barnen

Om skjutningsstatistiken är den mest positiva signalen är rekryteringen av barn en av de mest oroande.

Polisen har sett en kraftig ökning av mycket unga personer som misstänks ha varit inblandade i grova våldshändelser i kriminell miljö.

Bland 13- och 14-åringar har antalet ökat tydligt på bara några år.

Detta är inte en detalj vid sidan av gängproblemet.

Barnen är en del av nätverkens sätt att ersätta personer som grips.

Brå:s studier visar hur rekryteringen kan börja gradvis. En yngre person får först mindre uppgifter – exempelvis att hantera narkotika, transportera något eller hålla utkik.

Därefter kan uppdragen bli allvarligare.

Vapen ska flyttas. Någon ska hotas. En adress ska attackeras.

Till slut kan ett barn användas i ett morduppdrag.

Det skapar ett strukturellt problem för den positiva utvecklingen.

Om polisen lyckas frihetsberöva dagens våldsaktörer men nätverken samtidigt fortsätter att fylla på underifrån, finns en inbyggd möjlighet för våldskapaciteten att byggas upp igen.

Sociala medier har skapat en marknad för våld

Rekryteringen behöver inte heller längre ske mellan personer som vuxit upp på samma gård eller redan känner varandra.

Kriminella nätverk använder digitala plattformar för att hitta unga människor som är beredda att genomföra brott.

Kontakten kan börja öppet på sociala medier och därefter flytta till krypterade tjänster.

Det förändrar själva geografin för gängvåldet.

En konflikt i Stockholm kan få en utförare från en helt annan del av Sverige.

Beställaren behöver inte känna personen som tar uppdraget. Utföraren behöver inte heller ha någon personlig konflikt med offret.

Våldet har blivit mer likt en marknad.

Internationella polisinsatser har identifierat tusentals digitala konton kopplade till det som brukar beskrivas som Violence-as-a-Service – våld som tjänst.

Svensk polis arbetar också direkt mot plattformar där barn och unga rekryteras. Hurbra har tidigare berättat om hur polisen fått Tiktok att ta bort inlägg som använts för brottsrekrytering.

Detta kan delvis förklara varför dagens nätverk är svårare att slå sönder definitivt än äldre, mer hierarkiska kriminella organisationer.

En grupp behöver inte längre ha tio lojala skyttar i sitt eget område.

Den kan försöka köpa våld när behovet uppstår.

Narkotikamarknaden ser inte ut att ha försvunnit

En möjlig förklaring till färre konflikter skulle annars kunna vara att den ekonomiska marknad som nätverken slåss om har krympt.

Det finns dock inget tydligt stöd för att detta är huvudförklaringen.

Narkotikamarknaden spelar fortfarande en central roll i den svenska organiserade brottsligheten.

CAN:s uppgifter om narkotikapriser visar inga stora förändringar i priserna på de vanligaste drogerna som skulle signalera en dramatisk bristsituation.

Samtidigt fortsätter mycket stora narkotikapartier att beslagtas på väg in i Sverige.

Det är viktigt eftersom priset är en av flera möjliga indikatorer på balansen mellan tillgång och efterfrågan. Om tillförseln plötsligt hade kollapsat medan efterfrågan bestod skulle det normalt kunna pressa priserna uppåt.

Någon sådan dramatisk förändring syns inte.

Tullens stora beslag betyder inte att man exakt kan mäta hur mycket narkotika som når konsumenterna. Ett högt beslag kan bero både på större flöden och effektivare kontroller.

Men det finns få tecken på att den ekonomiska motorn bakom många nätverk har slutat fungera.

Det är därför mer rimligt att säga:

Sverige har hittills minskat våldet kring narkotikamarknaden betydligt mer än landet har minskat narkotikamarknaden själv.

Färre skjutningar betyder inte färre gängkriminella

Samma skillnad blir tydlig i polisens kartläggning av den kriminella miljön.

Omkring 17 500 personer bedöms vara aktivt gängkriminella och ytterligare omkring 50 000 ha koppling till den miljön.

Metoderna för kartläggningen har förändrats, vilket gör det vanskligt att använda siffrorna för exakta jämförelser mellan olika år.

Men polisens övergripande bedömning är inte att Sverige på några få år har fått dramatiskt färre människor i och kring kriminella nätverk.

Det skapar en paradox:

Antalet skjutningar har rasat utan att antalet personer i den kriminella miljön verkar ha gjort samma sak.

Det talar starkt för att det framför allt är nätverkens våldsbeteende och våldskapacitet som förändrats.

Den skillnaden är avgörande för hur 2026 ska förstås.

En stabil maktbalans kan ge lugn – tills den bryts

Kriminella konflikter utvecklas inte jämnt.

Ett område kan gå från en period med flera mord på kort tid till månader av relativt lugn utan att någon myndighetsåtgärd ensam kan förklara förändringen.

En konflikt kan upphöra därför att ena sidan vunnit, centrala personer dödats eller fängslats eller parterna helt enkelt nått en tillfällig maktbalans.

Det kan ge betydligt färre skjutningar.

Men balansen kan senare brytas.

När en ledande person försvinner kan exempelvis flera undergrupper börja konkurrera om den position som blivit ledig.

En narkotikamarknad kan delas upp på nytt. Gamla allianser kan spricka. Personliga konflikter kan växa.

Brå:s forskning om den tidigare ökningen av det svenska skjutvapenvåldet visar just hur fragmentering och svagare interna regler i de kriminella miljöerna bidrog till fler konflikter.

Det finns därför en reell risk i att tolka varje lugn period som ett permanent nytt tillstånd.

Men den risken får inte heller användas för att avfärda dagens utveckling.

När nedgången pågått under flera år och sammanfaller med stora förändringar i polisens förmåga blir förklaringen ”det råkar bara vara lugnt” allt mindre övertygande.

Har Sverige alltså knäckt gängvåldet?

Inte ännu.

Däremot finns det nu betydligt bättre skäl än för några år sedan att säga att Sverige faktiskt har lyckats påverka själva skjutningsproblemet.

Det handlar inte bara om att ett enskilt år blev bättre.

Skjutningarna har minskat kraftigt under flera år. Fler centrala aktörer sitter frihetsberövade. Gängledare utomlands grips oftare. Polisen kan använda fler preventiva verktyg och verkar oftare komma in innan ett våldsdåd hinner fullbordas. Fler mord klaras upp.

Dessutom faller 2026 även sprängningarna, vilket försvagar argumentet att våldet enbart bytt metod.

Det är verkliga förändringar.

Men en långsiktig seger kräver något mer.

Så länge narkotikamarknaden genererar stora inkomster, barn fortsätter att rekryteras och digitala marknadsplatser gör det möjligt att köpa nya utförare kan våldskapacitet byggas upp på nytt.

Det är därför för tidigt att säga att Sverige har brutit gängbrottsligheten.

Vad Sverige däremot tycks ha gjort är att börja bryta den mekanism som under flera år gjorde konflikter i den kriminella miljön extremt dödliga.

Det är en stor skillnad.

Och om skjutningar och sprängningar fortsätter ned samtidigt som rekryteringen av nya barn till nätverken till slut också kan pressas tillbaka, skulle det vara ett betydligt starkare tecken på att Sverige inte bara befinner sig i en lugnare fas.

Då skulle det börja gå att tala om ett verkligt trendbrott också för gängens förmåga att återskapa sig själva.