Gaël Monfils vann aldrig någon Grand Slam-titel. Ändå blev hans sista major-match ett av de där avskeden som säger mer om en spelare än antalet pokaler. Efter förlusten mot Learner Tien i US Open tackade en stående New York-publik av 40-åringen efter mer än två decennier på tennisens största scener.
Det tog slut med siffrorna 3–6, 4–6, 3–6.
Learner Tien var för stabil, för snabb och för effektiv när chanserna kom i andra omgången av US Open. För Gaël Monfils innebar förlusten något betydligt större än ett uttåg ur årets turnering.
Det var hans sista Grand Slam-match.
På Louis Armstrong Stadium stannade Monfils kvar efter sista bollen. Publiken reste sig, hans namn hördes från läktarna och fransmannen fick se en videohyllning med bilder från sina många år i New York.
US Open markerade slutet med en särskild hyllning på banan. För en spelare vars karriär i så hög grad handlat om relationen med publiken var det ett passande sätt att lämna de största turneringarna.
Enligt US Opens officiella rapport från matchen var mötet med Tien den definitiva slutpunkten för Monfils Grand Slam-karriär.
Den professionella tenniskarriären är däremot inte över riktigt ännu.
Publiken försökte bära Monfils en sista gång
Resultatet blev klart i tre set, men matchen var inte någon anonym avslutning.
Monfils skapade åtta breakbollar utan att lyckas utnyttja någon av dem. Tien stod emot när fransmannen pressade och tog själv vara på sina möjligheter betydligt bättre.
Ju närmare slutet matchen kom, desto tydligare blev känslan av avsked.
Monfils såg periodvis fysiskt pressad ut i tredje set. Publiken försökte dra in honom i matchen igen och började ropa hans namn från läktarna.
Precis som så många gånger tidigare under karriären svarade han med några ögonblick som såg ut att komma från en yngre version av sig själv: explosiva förflyttningar, försvarsslag från positioner där poängen egentligen borde ha varit förlorad och försök att skapa något oväntat.
Den här gången räckte det inte.
När Tien avslutade matchen efter två timmar och 16 minuter visste alla på arenan vad det betydde.
Monfils skulle aldrig spela en Grand Slam-match igen.
Fyllde 40 – och vann sin sista Grand Slam-match
Avskedet i New York hade fått en nästan osannolik inramning redan några dagar tidigare.
Monfils fyllde 40 år den 1 september och spelade sin första omgång i US Open samma dag.
Mot Adolfo Daniel Vallejo hamnade han tidigt i problem och förlorade första set med 2–6. Sedan vände han matchen fullständigt och vann de följande seten med 6–1, 6–2 och 6–0.
Det blev hans sista seger i en Grand Slam-turnering.
Segern gjorde honom samtidigt till den äldste manlige spelaren att vinna en match i US Open sedan Jimmy Connors 1992.
Det var dessutom Monfils 34:e singelseger i New York, fler än någon annan fransk herrspelare.
Två dagar senare var sagan över.
Den sista veckan sammanfattade på många sätt hela hans karriär: först en match där energi, publikstöd och spektakulär tennis gav ännu en kväll att minnas, därefter en yngre motståndare som till slut blev för stark.
Gaël Monfils Grand Slam-karriär i siffror
Monfils spelade sin första US Open-turnering redan 2005. US Open 2026 blev hans 71:a och sista Grand Slam-turnering.
| Fakta | Gaël Monfils |
|---|---|
| Grand Slam-turneringar | 71 |
| Grand Slam-matcher | 201 |
| Grand Slam-segrar | 131 |
| Bästa resultat i Roland-Garros | Semifinal 2008 |
| Bästa resultat i US Open | Semifinal 2016 |
| ATP-titlar | 13 |
| Högsta världsranking | 6 |
| Proffsdebut | 2004 |
Det finns en tydlig motsättning i siffrorna.
131 segrar i Grand Slam-tennis är ett enormt resultat. Monfils nådde två semifinaler och höll sig relevant på världstouren i mer än två decennier.
Samtidigt kom han aldrig fram till den Grand Slam-final som hade kunnat förändra hur hans karriär summeras rent sportsligt.
Han tog sig till semifinal i Roland-Garros 2008 och US Open 2016. Längre än så kom han aldrig.
Ingen major.
Ingen final.
Ändå blev Monfils en spelare som ofta drog större publikintresse än konkurrenter med betydligt tyngre meritlistor.
Han vann aldrig en major – men publiken kom ändå för Monfils
Det går inte riktigt att förstå Monfils karriär bara genom att läsa resultatlistor.
Hans stora kvalitet var inte enbart forehanden, serven eller snabbheten. Det var kombinationen av extrema atletiska egenskaper och en vilja att göra matcherna till något mer än en kamp om nästa poäng.
Han kastade sig efter bollar som andra spelare hade släppt.
Han kunde glida långt utanför banan, resa sig och ändå vara tillbaka i nästa slag.
Han hoppade in i forehands, slog vinnare ur försvarspositioner och kunde förvandla ett helt normalt baslinjerally till något som fick en arena att resa sig.
Ibland hjälpte det honom att vinna.
Ibland gjorde det kanske motsatsen.
Monfils spelade sällan den mest rationella versionen av tennis. Det var också en stor del av anledningen till att människor fortsatte vilja se honom.
Under en era som dominerades av Roger Federer, Rafael Nadal och Novak Djokovic var vägen till de största titlarna dessutom brutal.
Monfils nådde sin högsta ranking, nummer sex i världen, under 2016. Han vann 13 ATP-titlar och slog flera av sportens största namn under sin karriär.
Men en major kom aldrig.
Trots det hade han något som inte automatiskt följer med titlar: en egen identitet som publikspelare.
När han nu har talat om hur han själv vill bli ihågkommen har fokus inte legat på vilka turneringar han vann.
Han har snarare återkommit till att han ville ge människor glädje och att han själv var glad när han spelade.
Det är svårt att hitta en bättre sammanfattning av varför avskedet i New York blev så känslosamt.
Förväntningarna var enorma redan 2004
Att Monfils aldrig vann en Grand Slam blir ännu mer intressant när man ser tillbaka på hur karriären började.
Som junior var han en av världens allra största talanger.
Under 2004 vann han pojksingeln i Australian Open, Roland-Garros och Wimbledon.
Han var därmed nära att vinna samtliga fyra junior-Grand Slam-turneringar samma år innan jakten tog slut i US Open.
Kort därefter etablerade han sig på seniortouren.
Den enorma snabbheten och fysiken gjorde honom omedelbart uppmärksammad. Han tillhörde dessutom en stark fransk generation där bland andra Jo-Wilfried Tsonga, Richard Gasquet och Gilles Simon under olika perioder fanns högt på världsrankingen.
Ingen av dem lyckades vinna en Grand Slam i singel.
För Monfils blev karriären samtidigt ovanligt lång.
När många av hans jämnåriga konkurrenter sedan länge slutat fortsatte han att dyka upp i stora turneringar, vinna matcher och skapa samma typ av publikreaktioner.
Till slut gjorde han det som 40-åring i New York.
Learner Tien blev symbolen för ett brutalt generationsskifte
Motståndaren i den sista matchen kunde nästan inte ha varit mer passande.
Learner Tien är 20 år.
När Monfils vann sin första ATP-titel i Sopot 2005 hade Tien ännu inte fötts.
Drygt två decennier senare blev amerikanen spelaren som avslutade fransmannens Grand Slam-karriär.
Tien tillhör själv den nya generation som nu på allvar börjar ta plats i toppen av herrtennisen. Han hade redan före US Open hunnit nå kvartsfinal i Australian Open 2026, semifinal i Montreal och vinna sin första ATP-titel i Genève.
Mötet i New York var inte heller deras första.
De spelade mot varandra i Montreal bara några veckor tidigare. Tien vann även den matchen och bad efteråt Monfils att signera en boll.
Amerikanen har själv beskrivit Monfils som en spelare han såg upp till när han var yngre.
Det gav slutscenen på Louis Armstrong Stadium ytterligare en dimension.
En spelare som hade vuxit upp med Monfils som en av tourens stora underhållare stod nu på andra sidan nätet när samma karriär tog slut på Grand Slam-nivå.
Tien går vidare.
Monfils gör det inte.
Så tydligt ser ett generationsskifte sällan ut.
Sista US Open innehöll också Svitolina
New York-avskedet handlade dessutom om mer än herrsingeln.
Monfils spelade för första gången officiell tävlingsdubbel tillsammans med sin hustru Elina Svitolina i US Opens mixed dubbel.
Paret tog sig hela vägen till semifinal innan Belinda Bencic och Flavio Cobolli satte stopp.
Den turneringen gav Monfils ytterligare en chans att uppleva sin sista US Open tillsammans med en av de personer som står honom allra närmast.
Hela lottningen och upplägget för mixed dubbel finns i Hurbra-guiden om US Open mixed dubbel 2026.
Det blev ytterligare en del av ett avsked som sträckte sig över flera dagar snarare än en enda sista match.
Monfils har några matcher kvar
Det är viktigt att skilja mellan slutet på Grand Slam-karriären och slutet på hela karriären.
Monfils har redan meddelat att 2026 blir hans sista säsong som professionell tennisspelare.
Planen är att avsluta karriären i Frankrike vid Paris Masters senare under hösten.
Han har också talat om möjliga turneringar i Asien och Wien innan dess, men Paris är den tydliga slutpunkten i planen.
Det betyder att tennisvärlden kan få se honom på banan ytterligare några gånger.
Men de fyra största turneringarna är färdigspelade.
Ingen mer Australian Open.
Ingen mer Roland-Garros.
Ingen mer Wimbledon.
Ingen mer US Open.
För en spelare som gjorde sin första Grand Slam-säsong för mer än två decennier sedan är det en epok som nu faktiskt är avslutad.
Monfils lämnar utan den största titeln – men inte utan ett arv
Det finns spelare som definieras av sina Grand Slam-titlar.
Gaël Monfils kommer sannolikt att bli ihågkommen på ett annat sätt.
Han nådde aldrig den final som kunde ha gjort honom till fransk Grand Slam-mästare. Han spelade under större delen av karriären samtidigt som några av tennisens mest framgångsrika spelare genom tiderna.
Hans CV kommer därför aldrig att mäta sig med Federer, Nadal eller Djokovic.
Men karriärer blir inte bara kvar genom pokaler.
Monfils blev spelaren som kunde få en publik att reagera på en förstaomgångsmatch som om det vore en final.
Han kunde få en till synes förlorad poäng att bli kvällens höjdpunkt.
Och när den sista Grand Slam-bollen väl var spelad i New York behövde ingen på Louis Armstrong Stadium förklara varför han var viktig.
Publiken stod redan upp.