Frankrike har från den 1 september infört nya avgifter som gör extremt snabbmode dyrare. Shein och Temu hör till företagen som väntas träffas hårdast, medan svenska H&M enligt franska myndigheters bedömning sannolikt hamnar utanför systemet.

Avgiften kan bli så hög som 12 euro, omkring 130 kronor, för en kappa eller jacka. För ett par jeans ligger den på 9 euro och för en T-shirt på 2 euro.

Det innebär att Frankrike inte bara försöker minska mängden textilavfall. Reglerna kan också förändra konkurrensen mellan de kinesiska lågprisplattformarna och mer traditionella klädkedjor som H&M.

Så mycket blir avgiften på olika kläder

De nya franska avgifterna är en del av landets producentansvar för textilier och är utformade som en miljömässig malus.

Ju sämre en produkt eller affärsmodell klarar de kriterier som Frankrike har satt upp, desto högre kan avgiften bli.

Plagg	Avgift 2026
Strumpor och vissa underkläder	0,50 euro
T-shirt och piké	2 euro
Kjol och badplagg	3 euro
Skjorta och tröja	6 euro
Klänning och byxor	7 euro
Jeans	9 euro
Kappa och jacka	12 euro

För ett par jeans motsvarar 9 euro ungefär 100 kronor. En jacka kan få en avgift på drygt 130 kronor.

Beloppen är dessutom tänkta att öka under kommande år. För kappor och jackor kan malusen enligt den franska planen stiga till 19,50 euro från 2030.

Det betyder inte automatiskt att konsumenten får betala exakt motsvarande belopp. Företagen kan välja att ta hela kostnaden själva, höja priserna eller förändra sitt sortiment och sin affärsmodell.

Men för företag vars konkurrenskraft bygger på mycket låga priser kan även några euro göra stor skillnad.

Därför kan Shein och Temu drabbas hårdare

Frankrike riktar inte avgiften mot kinesiska företag som sådana.

I stället har landet byggt ett system som bland annat tar hänsyn till hur stort och snabbt föränderligt företagets sortiment är och hur realistiskt det är att reparera plaggen.

Det är framför allt där extremt snabbmode skiljer sig från traditionell klädhandel.

Shein hade enligt bolagets egna uppgifter mer än två miljoner olika modeller i sitt sortiment under våren 2026 och lade i genomsnitt till omkring 4 700 nya klädmodeller om dagen.

Den typen av affärsmodell ligger mycket nära det som de franska reglerna försöker motverka.

Systemet bedömer också reparationsmöjligheten. Om ett plagg kostar så lite att en reparation i praktiken blir dyrare än att köpa ett nytt blir utfallet sämre.

Frankrike försöker därmed göra det ekonomiskt mindre attraktivt att sälja enorma mängder billiga plagg med mycket kort livslängd.

Den franska regeringens information om de nya reglerna beskriver modellen som ett sätt att rikta högre kostnader mot ultra-fast fashion.

H&M väntas hamna utanför

H&M omfattas inte av något särskilt undantag i lagen.

Men enligt franska myndigheters bedömning väntas varken H&M eller Zara träffas på samma sätt som Shein och Temu.

Förklaringen ligger i hur företagens affärsmodeller ser ut.

Även H&M säljer stora mängder relativt billiga kläder och har omfattande produktion i Asien. Skillnaden är alltså inte att H&M är svenskt eller europeiskt.

Det avgörande är i stället bland annat hur många olika produkter som erbjuds, hur snabbt sortimentet förändras och vilka möjligheter till reparation som finns.

Det kan ge H&M en indirekt konkurrensfördel.

Om en konkurrent tvingas betala exempelvis 9 euro extra för ett par mycket billiga jeans medan H&M slipper motsvarande kostnad minskar prisskillnaden mellan företagen snabbt.

H&M får alltså inga pengar av Frankrike. Konkurrenterna kan däremot få högre kostnader.

Billiga plagg kan få stora procentuella prisökningar

Det är på de allra billigaste produkterna som den franska modellen kan få störst effekt.

Om en T-shirt kostar 10 euro och belastas med en avgift på 2 euro motsvarar det 20 procent av det ursprungliga priset.

En avgift på 9 euro på jeans som kostar 20 euro motsvarar 45 procent.

Och 12 euro på en jacka för 30 euro motsvarar 40 procent.

Det är bara räkneexempel. Shein eller andra företag behöver inte föra hela avgiften vidare till konsumenten.

Men alternativen är i praktiken begränsade: högre priser, lägre marginaler eller förändringar av sortiment och affärsmodell.

För ultra-fast-fashion-företag som har byggt en stor del av sin attraktionskraft på extremt låga priser är samtliga alternativ kännbara.

EU har redan gjort lågprisimport dyrare

Den franska förändringen kommer dessutom kort efter en annan åtgärd som påverkar mycket billig e-handel från länder utanför EU.

Sedan den 1 juli 2026 gäller nya EU-regler för lågprisförsändelser. Bland förändringarna finns en avgift på 3 euro per vara för vissa försändelser med ett värde på högst 150 euro.

Hurbra har tidigare gått igenom förändringen i guiden om nya lagar och regler från den 1 juli 2026.

Den franska textilavgiften och EU:s regler är två olika system och kan inte automatiskt läggas ihop på varje köp.

Men utvecklingen går åt samma håll.

Affärsmodellen där extremt billiga enskilda produkter skickas direkt från länder utanför EU får successivt fler kostnader.

Det kan på sikt minska den prisfördel som plattformar som Shein och Temu har haft mot europeiska återförsäljare.

Hela EU ska införa producentansvar för textilier

Frankrike ligger före många andra EU-länder, men frågan stannar inte där.

Senast den 17 april 2028 ska EU-länderna ha infört producentansvar för textilier. Företagen ska då vara med och finansiera bland annat insamling, sortering, återanvändning och återvinning av textilier.

EU-reglerna öppnar dessutom för att medlemsländerna kan differentiera avgifterna för att motverka fast fashion och ultra-fast fashion.

Det betyder däremot inte att alla EU-länder måste kopiera Frankrikes modell.

Ett land kan välja andra system för hur kostnaderna fördelas mellan företagen.

Nederländerna har exempelvis en betydligt enklare producentavgift som beräknas utifrån mängden textil.

Sverige förbereder nya textilavgifter

Även Sverige måste genomföra EU:s nya producentansvar.

Naturvårdsverket arbetar med hur det svenska systemet ska utformas och ska lämna sitt slutliga förslag i november 2026.

I det nuvarande uppdraget ingår däremot inte att ta fram samma typ av differentierade ultra-fast-fashion-avgifter som Frankrike har infört.

Det finns därför inget beslutat svenskt system där exempelvis Shein automatiskt skulle få en särskild avgift på 100 kronor för ett par jeans.

Men från 2028 ska även företag som säljer textilier på den svenska marknaden bära en större del av kostnaden för vad som händer med plaggen när konsumenten inte längre vill ha dem.

Frankrikes modell visar samtidigt hur långt ett enskilt EU-land kan gå.

Om fler länder följer efter kan frågan bli betydligt större än en fransk miljöavgift. Då handlar det om själva konkurrensmodellen för Europas klädmarknad, där extremt billiga nätplattformar under flera år har pressat traditionella kedjor.

För H&M kan det innebära ett nytt läge där Sheins och Temus stora prisförsprång blir svårare att behålla.