Försvarsmakten tar ett stort steg in i drönarkrigföringen. FMV har tecknat ett avtal värt 350 miljoner kronor om ett nytt system med både spaningsdrönare och patrullrobotar som ska kunna hitta och slå mot mål långt bakom en motståndares främsta linjer. Leveranserna ska börja 2027.

Det nya systemet innebär att svenska markförband får en förmåga som hittills främst har funnits i försöks- och testverksamhet.

Attackdrönarna, eller patrullrobotarna som Försvarsmakten kallar dem, ska kunna skickas mot mål efter att de upptäckts av en separat spaningsdrönare. Tillsammans kan systemen ge mindre och lättrörliga förband möjlighet att både hitta och bekämpa mål på betydligt större avstånd än tidigare.

Affären omfattar inte bara drönarna utan även kontrollutrustning, simulatorer och verkstadscontainrar för underhåll i fält.

Sverige köper Raptor och Astero

Systemet består av två huvudsakliga delar: patrullroboten Raptor och spaningsdrönaren Astero ISR.

Raptor är ett engångsvapen. När den skickats iväg kan den flyga mot ett utpekat område, leta efter ett mål och därefter slå mot det med sin sprängladdning.

Drönaren väger drygt fem kilo och kan startas för hand. Tillverkaren anger omkring tre timmars flygtid och en stridsdel på cirka 1,1 kilo.

Astero är i stället byggd för spaning. Den väger omkring 4,5 kilo och kan enligt tillverkaren hålla sig i luften i upp till fyra timmar. Den kan utrustas med både vanlig kamera och värmekamera och är konstruerad för att kunna fortsätta fungera även i miljöer där GPS och radiokommunikation störs.

Det är kombinationen av de två systemen som är den viktigaste delen av den nya svenska förmågan.

Så ska attackdrönarna användas

Astero kan flyga framför ett markförband och leta efter exempelvis artilleri, radarstationer, luftvärn eller andra mål.

När ett mål hittats kan informationen skickas vidare till Raptor. En eller flera patrullrobotar kan därefter flyga mot området och slå mot målet.

Spaningsdrönaren kan samtidigt användas som kommunikationslänk mellan operatören och attackdrönarna.

Tillverkaren beskriver bland annat ett upplägg där en Astero kan stödja upp till tre Raptor samtidigt.

Det gör att samma lilla förband i teorin kan genomföra hela kedjan från upptäckt till bekämpning utan att först behöva kalla in artilleri, flyg eller andra tyngre vapensystem.

Det är särskilt betydelsefullt för lättrörliga förband som jägarförband, där möjligheten att bära med sig ett långräckviddigt precisionsvapen kan förändra vilka mål som kan angripas.

Räckvidden kan bli upp till 200 kilometer

Raptor har uppgetts kunna nå mål på upp till omkring 200 kilometers avstånd.

Det betyder däremot inte att svenska soldater från första leveransdagen automatiskt får en fullt utvecklad 200-kilometersförmåga.

Tillverkaren Nordic Wing beskriver fortfarande sitt särskilda långdistansläge som under utveckling. Den normala kombinationen mellan Astero och Raptor anges för betydligt kortare avstånd, ungefär 5 till 60 kilometer.

Den längre räckvidden visar ändå vart tekniken är på väg.

En relativt liten drönare som kan startas från marken kan få möjlighet att angripa mål långt bakom fronten utan att ett stort robotsystem behöver transporteras fram.

Det är en av anledningarna till att patrullrobotar fått så stor betydelse i modern krigföring.

Försvarsmakten har testat attackdrönare tidigare

Det är inte första gången Försvarsmakten hanterar en attackdrönare.

FMV har tidigare köpt in bland annat ukrainska system för tester, utbildning och utveckling. Svensk personal har också fått utbildning med hjälp av erfarenheter från Ukraina.

Det nya avtalet är däremot ett betydligt större steg.

Nu handlar det om att föra ut patrullrobotar som en faktisk operativ förmåga till svenska förband, tillsammans med den utrustning och utbildning som krävs för att använda och underhålla systemen.

Det är därför rimligt att beskriva köpet som Försvarsmaktens första riktiga förbandssättning av attackdrönare.

Ukraina har förändrat synen på drönarkrig

Kriget i Ukraina har på kort tid förändrat hur försvarsmakter ser på små obemannade flygfarkoster.

Drönare används i dag för allt från spaning och målinmätning till elektronisk krigföring och direkta attacker. Relativt billiga system kan slå ut betydligt dyrare fordon, radarstationer och vapensystem.

Särskilt viktig har kopplingen mellan spaning och eld blivit.

När en drönare upptäcker ett mål kan positionen skickas vidare nästan omedelbart. Ett artilleriförband, en robot eller en attackdrönare kan sedan försöka slå mot målet innan det hinner flytta sig.

Sverige har också börjat bygga upp samma typ av förmåga. Regeringen har beslutat om en omfattande satsning på obemannade system, där patrullrobotar är en del tillsammans med bland annat spaningsdrönare och marina drönare. Den som vill läsa mer om den svenska satsningen kan göra det hos regeringen.

Samtidigt har drönarnas genomslag gjort skyddet mot dem minst lika viktigt.

Kapplöpning mellan drönare och motmedel

Det finns ingen garanti för att dagens attackdrönare kommer att behålla samma fördel om några år.

System för elektronisk störning, luftvärn, laser, automatkanoner och andra typer av anti-drönarvapen utvecklas snabbt.

Försvarsmakten behöver därför både kunna använda drönare och försvara sig mot dem.

Just den utvecklingen har blivit tydlig i Ukraina, där ena sidan ofta hittar ett nytt sätt att använda drönare och den andra kort därefter utvecklar ett sätt att störa eller skjuta ned dem.

Det är också en förklaring till varför mindre och modulära system blivit attraktiva. Programvara, sensorer, kommunikationsutrustning och andra komponenter kan bytas snabbare än i många traditionella vapensystem.

Den tekniska livslängden kan däremot bli kort.

En ny förmåga för svenska markförband

Affären på 350 miljoner kronor är liten jämfört med Sveriges största inköp av stridsflyg, luftvärn eller artilleri.

Militärt kan förändringen ändå bli betydande.

Ett markförband som tidigare kunde upptäcka ett mål långt bort men saknade ett eget vapen för att nå det kan nu få möjlighet att både lokalisera och angripa målet.

Raptor ska inte ersätta artilleri eller större robotsystem. Sprängladdningen är betydligt mindre och vapnet fyller en annan roll.

Styrkan ligger i stället i kombinationen av precision, relativt låg vikt, lång uthållighet och möjligheten att flytta systemet tillsammans med små markförband.

Försvarsmakten bygger samtidigt upp sin förmåga att försvara sig mot samma typ av hot. Drönarkriget utvecklas därför åt båda håll.

Även robotattacker med drönare och andra vapensystem visar hur obemannade farkoster blivit en del av ett bredare system där spaning, störning och precisionsvapen kopplas ihop.

När de första svenska Raptor- och Astero-systemen levereras under 2027 får Försvarsmakten därmed inte bara ännu en typ av drönare.

Den får en ny kedja från spaning till bekämpning som kan ge även mindre markförband möjlighet att slå mot mål långt bort.