Formula E vill ha kvinnliga förare på den ordinarie VM-gridden inom två till tre år. Nu förbereder serien en kraftig utbyggnad av sitt program för kvinnliga förare – med målet att göra steget från testkörning till en riktig tävlingsplats betydligt kortare.

Formula E har under de senaste åren öppnat fler möjligheter för kvinnliga förare att testa samma bilar som används i världsmästerskapet. Nu vill mästerskapet gå vidare.

Vd:n Jeff Dodds säger att målet är att kvinnliga förare ska tävla på mästerskapsnivå inom två till tre år. Det innebär en plats i det ordinarie Formula E-fältet, där de kör mot seriens etablerade VM-förare.

Samtidigt förbereder Formula E vad Dodds beskriver som en stor utbyggnad av satsningen.

Formula E vill ta nästa steg redan nästa säsong

Hittills har kvinnoprogrammet framför allt byggt på särskilda testdagar, simulatorarbete och utvecklingsroller hos teamen. Nästa steg är att ge förarna mer tid i bilen och föra dem närmare de ordinarie tävlingsplatserna.

Enligt Dodds finns redan kvinnliga förare kopplade till utvecklingsprogram hos de flesta Formula E-team. Inför säsongen 2026/27 vill mästerskapet att stallen ska göra mer med dessa förare och skapa tydligare vägar vidare.

Exakt hur det utbyggda programmet ska se ut har ännu inte presenterats. Formula E har inte heller offentliggjort några fasta krav på att ett team måste ge en kvinnlig förare en tävlingsplats.

Det gör skillnaden mellan ambition och verklighet viktig. Formula E kan skapa fler tester och bättre utvecklingsmöjligheter, men det är fortfarande teamen som i slutänden väljer vilka förare som får de få ordinarie platserna.

Testerna har redan lett till roller hos teamen

Satsningen börjar samtidigt få konkreta resultat.

Formula E och FIA har genomfört särskilda tester för kvinnliga förare där totalt 21 förare har fått köra GEN3 Evo-bilen. Flera har därefter fått roller som rookie-, simulator- eller utvecklingsförare hos mästerskapets team.

Bland förarna som redan fått mer omfattande möjligheter finns Abbi Pulling, Bianca Bustamante, Juju Noda och Chloe Chambers.

Pulling har exempelvis knutits till Nissan som rookie- och simulatorförare och fått återkommande möjligheter att köra Formula E-bilen. Målet för henne, liksom för flera andra i programmet, är att ta steget till en ordinarie tävlingsplats.

Formula E:s egen sammanställning över satsningen på kvinnliga förare visar också hur serien försöker kombinera tester med simulatorarbete, tekniskt stöd och förarutveckling snarare än att begränsa projektet till enstaka uppvisningskörningar.

Samma bil kan ge en kortare väg till VM

En av Formula E:s viktigaste poänger är att kvinnorna får köra samma aktuella bil som används av VM-förarna.

Det skiljer satsningen från utvecklingsserier där förare först måste ta sig genom flera klasser innan de får tillgång till den bil och den miljö som väntar på högsta nivå.

Vid kvinnornas test i Valencia 2025 fick 14 förare totalt sex timmars körtid, dubbelt så mycket som vid det tidigare testet. Chambers satte den snabbaste tiden före Pulling och Bustamante.

Tider från olika testpass går inte att jämföra rakt av eftersom förhållanden och körprogram varierar, men resultaten gav Formula E ytterligare argument för att förare från programmet kan utvecklas mot den nivå som krävs.

Flera kvinnor har därefter även deltagit i de vanliga rookietesterna tillsammans med manliga förare. Det är särskilt relevant eftersom samma väg tidigare har hjälpt förare vidare till ordinarie platser i mästerskapet.

GEN4 ska minska ytterligare ett hinder

När nästa generation Formula E-bilar introduceras under säsongen 2026/27 förändras också förutsättningarna.

GEN4 får bland annat servostyrning och större möjligheter att anpassa körpositionen. Det minskar de höga styrkrafter som förarna tidigare behövt hantera och gör bilen lättare att anpassa till olika förares fysik.

För Formula E är det en del av arbetet med att göra serien mer tillgänglig utan att sänka de sportsliga kraven.

GEN4 blir samtidigt både snabbare och kraftfullare än dagens bil. Målet är alltså inte att skapa en separat eller enklare väg för kvinnliga förare, utan att ge fler möjlighet att få tillräcklig erfarenhet av den riktiga tävlingsmiljön.

De största hindren finns längre ner i systemet

Trots satsningen är vägen till en VM-plats fortfarande svår.

Motorsport har betydligt färre kvinnliga än manliga förare redan på karting- och juniornivå. Skillnader i finansiering, sponsormöjligheter, körtid och tillgång till utvecklingsprogram gör att urvalet av kvinnliga förare blir mindre långt innan de når internationell elitnivå.

Sedan återstår konkurrensen om själva Formula E-platserna. Teamen väljer förare för att vinna lopp och mästerskap, och en lovande utvecklingsförare måste därför fortfarande övertyga ett stall om att hon är det starkaste alternativet.

Historiken visar hur långt det steget hittills har varit.

Katherine Legge, Michela Cerruti och Simona de Silvestro är de enda kvinnorna som har tävlat i Formula E. De Silvestro är dessutom den enda som tagit VM-poäng. Ingen kvinna har startat ett E-Prix sedan 2016.

Formula E vill göra testen till en verklig väg in

Det är därför nästa fas blir avgörande.

Formula E har redan gått från enstaka tester till att få in kvinnliga förare i teamens utvecklingsarbete. Det serien nu behöver visa är att den vägen faktiskt kan sluta med ett tävlingskontrakt.

Dodds har tidigare sagt att han räknar med en kvinna på gridden inom ungefär samma tidsperiod. Det nya beskedet handlar därför mindre om själva prognosen och mer om hur Formula E tänker öka chanserna att den blir verklighet.

När serien går in i nästa tekniska generation och bygger vidare efter Formula E-finalen i London är ambitionen tydlig: kvinnoprogrammet ska inte stanna vid tester och utvecklingsroller.

Inom två till tre år vill Formula E se resultatet ute på VM-gridden.