Världens utsläpp av växthusgaser måste minska med 18 procent till 2030 och 45 procent till 2035 för att det ska vara möjligt att på sikt återvända till 1,5 graders global uppvärmning. Det visar FN:s nya klimatrapport. Samtidigt pekar dagens klimatpolitik mot en temperaturökning på omkring 2,8 grader.

FN:s miljöprogram UNEP presenterade den 21 oktober rapporten Emissions Gap Report 2026: The Point of Return. Slutsatsen är att världen inte längre bedöms kunna undvika ett betydande överskridande av 1,5-gradersgränsen.

Däremot finns fortfarande en möjlighet att begränsa uppvärmningen och senare få ned temperaturen igen. Det kräver betydligt snabbare utsläppsminskningar än vad världens länder hittills har utlovat.

Så mycket måste utsläppen minska till 2030 och 2035

UNEP har beräknat hur snabbt de globala utsläppen behöver minska för att temperaturen ska kunna återvända till högst 1,5 grader under detta århundrade.

Alla minskningar jämförs med utsläppsnivån 2025.

Siffrorna gäller världens samlade utsläpp av växthusgaser. De är inte nya juridiskt bindande krav på varje enskilt land, utan visar den globala utsläppsbana som UNEP bedömer är nödvändig.

För att göra skillnaden begriplig går det att räkna om utsläppen till ett enkelt exempel.

Om världen släppte ut 100 enheter växthusgaser 2025 skulle utsläppen behöva minska till 82 enheter 2030, 55 enheter 2035 och 31 enheter 2040.

Det innebär att utsläppen måste fortsätta nedåt i hög takt även efter 2030. Enligt UNEP motsvarar den nödvändiga minskningen i genomsnitt omkring 5,7 procent per år under perioden 2025–2035.

Rapportens ambitiösa scenario förutsätter dessutom att kraftfulla klimatåtgärder inleds redan vid periodens början.

Världens klimatlöften räcker inte

Avståndet mellan vad som behövs och vad länderna har lovat är fortfarande stort.

UNEP bedömer att de nationella klimatlöftena, om de genomförs fullt ut, innebär globala utsläppsminskningar på 5–8 procent till 2030 och 11–15 procent till 2035 jämfört med 2025.

Det kan jämföras med de 18 respektive 45 procent som behövs i rapportens mest ambitiösa scenario.

År 2035 är skillnaden mellan klimatlöftena och den nödvändiga utsläppsbanan därmed 30–34 procentenheter.

Om världens länder fortsätter med dagens klimatpolitik beräknas den globala uppvärmningen nå omkring 2,8 grader under detta århundrade.

Om alla nationella klimatlöften uppfylls, och motsvarande ansträngningar fortsätter, förbättras utsikterna till omkring 2,6 grader.

Skillnaden visar att klimatlöftena har betydelse, men också att de inte är tillräckliga för att nå den utsläppsbana som UNEP beskriver.

Vad måste förändras för att utsläppen ska minska?

FN:s rapport pekar ut flera konkreta förändringar som behövs inom energisystemet, industrin och markanvändningen.

En av de största gäller kolkraften. Den globala kolbaserade elproduktionen behöver minska med minst 75 procent till 2035 jämfört med 2025 och i praktiken fasas ut till 2040.

Samtidigt behöver kapaciteten för förnybar elproduktion tredubblas till 2035. Energieffektiviseringen måste också öka, så att mindre energi går åt i förhållande till den ekonomiska produktionen.

Metanutsläppen är ett annat viktigt område. De behöver minska med minst 25 procent till 2035 och 40 procent till 2040 jämfört med 2025.

Även avskogningen måste stoppas och utvecklingen vändas. Skogar och annan markanvändning påverkar både utsläppen och naturens förmåga att binda koldioxid.

Åtgärderna handlar alltså inte enbart om att bygga fler vindkraftverk eller få fler elbilar på vägarna. Elproduktion, industri, energianvändning, jordbruk och skogsbruk behöver förändras samtidigt.

I UNEP:s nya klimatrapport redovisas också över 220 utvärderingar av klimatpolitiska åtgärder som faktiskt har minskat utsläppen. Bland styrmedlen finns utsläppshandel, koldioxidskatter och regleringar inom elsektorn.

Problemet är därför inte enbart att fungerande åtgärder saknas, utan att omställningen behöver genomföras snabbare och i betydligt större omfattning.

Varför är 1,5-gradersmålet inte övergivet?

Parisavtalets temperaturmål handlar om att hålla den långsiktiga globala uppvärmningen väl under två grader och fortsätta ansträngningarna för att begränsa den till 1,5 grader.

Att temperaturen passerar 1,5 grader under ett enskilt år innebär inte automatiskt att den långsiktiga gränsen har överskridits.

Men UNEP:s nya bedömning går längre än så. Rapporten räknar med att världen inte längre kan undvika ett betydande överskridande av 1,5-gradersnivån.

Därför blir frågan hur högt temperaturen kommer att stiga och om den senare kan sänkas igen.

I UNEP:s mest ambitiösa scenario skulle uppvärmningen kunna nå en topp på omkring 1,7–1,8 grader kring mitten av århundradet. Därefter skulle temperaturen gradvis kunna sjunka.

Scenariot ger ungefär 50 procents sannolikhet att temperaturen återvänder till högst 1,5 grader år 2100.

Det förutsätter inte bara mycket stora utsläppsminskningar, utan också att koldioxid avlägsnas från atmosfären.

UNEP uppskattar att omkring 320 miljarder ton koldioxid behöver tas bort och lagras permanent under detta århundrade i det mest ambitiösa scenariot.

Sådan koldioxidborttagning finns redan i olika former, men möjligheten att genomföra den i den omfattning som krävs är osäker.

Det finns dessutom risker som inte försvinner även om temperaturen senare sjunker. Exempelvis kan vissa förändringar av ekosystem och förluster av biologisk mångfald bli bestående.

Det är därför stor skillnad mellan att aldrig passera 1,5 grader och att försöka återvända dit efter flera decennier med högre temperatur.

Vi har tidigare beskrivit varför 1,5-gradersgränsen väntas passeras och vad det innebär för klimatet.

Vad händer med klimatmålen nu?

Nästa stora internationella klimatmöte är COP31 i Antalya i Turkiet den 9–20 november 2026.

Där möts världens länder för att fortsätta förhandlingarna om genomförandet av Parisavtalet, finansieringen av klimatomställningen och de nationella åtgärderna.

UNEP:s rapport ger förhandlingarna en tydlig utgångspunkt. Även om alla nuvarande klimatlöften genomförs återstår en mycket stor del av de utsläppsminskningar som krävs för att kunna återvända till 1,5 grader.

För att förändra den utvecklingen behöver länderna inte bara skärpa sina framtida mål, utan också genomföra omfattande åtgärder redan under de närmaste åren.

Skillnaden mellan 18 procents nödvändig minskning och de 5–8 procent som dagens klimatlöften väntas ge till 2030 visar hur stor den omedelbara utmaningen är.

Ju längre de stora utsläppsminskningarna dröjer, desto högre riskerar temperaturtoppen att bli och desto mer beroende blir världen av att i framtiden kunna avlägsna stora mängder koldioxid ur atmosfären.