Bekämpningsmedlet fluazinam används på svenska potatisfält. Nu uppmärksammas forskarnas varning om att ämnet kan störa hjärnans utveckling. En ny analys av ett äldre råttförsök har visat effekter som forskarna anser inte har hanterats korrekt i tidigare säkerhetsbedömningar. Men vad betyder resultaten för barn och vuxna som bor nära besprutade åkrar?
Forskarna vid Stockholms universitet presenterade sin analys i juli 2026. Den 18 november uppmärksammas resultaten på nytt i svensk nyhetsrapportering. Varningen gäller möjliga effekter på hjärnans utveckling, men det är inte vetenskapligt fastställt att barn som bor nära svenska potatisfält har fått skador av fluazinam.
För att bedöma risken behöver man skilja mellan vad ämnet kan orsaka, hur människor kan exponeras och hur stora mängder de faktiskt får i sig.
Vad är fluazinam och varför används det på potatisfält?
Fluazinam är ett verksamt ämne i svampbekämpningsmedel, så kallade fungicider. Inom jordbruket används det bland annat för att skydda potatis mot potatisbladmögel, en sjukdom som kan orsaka stora skördeförluster.
Ämnet finns i växtskyddsprodukter som är godkända för användning i Sverige.
Användningen har fått ökad uppmärksamhet sedan forskare ifrågasatt hur äldre studier om ämnets påverkan på nervsystemet har bedömts. Samtidigt har försäljningen av fluazinam ökat kraftigt.
Enligt uppgifter från Kemikalieinspektionen som SVT redovisat steg den svenska försäljningen från 1,2 ton verksamt ämne 2020 till 12,8 ton 2025. Det är mer än en tiodubbling på fem år.
Försäljningssiffrorna visar däremot inte hur mycket fluazinam som sprids vid en viss bostad eller hur stora mängder närboende kan få i sig.
Vad har forskarna upptäckt om hjärnans utveckling?
Bakom varningen står forskarna Axel Mie och Christina Rudén vid Stockholms universitet.
De har granskat rådata från ett djurförsök som genomfördes 2005 av forskningsföretaget Huntingdon Life Sciences på uppdrag av tillverkaren ISK Biosciences.
Försöket undersökte så kallad utvecklingsneurotoxicitet, alltså om exponering för ett ämne under fosterutveckling och tidig uppväxt kan påverka nervsystemets utveckling.
Forskarna identifierade sex statistiska resultat som de anser hade redovisats felaktigt. När de räknade om resultaten fann de statistiskt signifikanta negativa förändringar i bland annat hjärnans vikt och bredd hos råttornas avkomma.
Enligt forskarna syntes effekter även vid den lägsta dosnivån som undersöktes.
Det är särskilt betydelsefullt eftersom riskbedömningar av bekämpningsmedel bland annat bygger på att identifiera vid vilka doser skadliga effekter uppträder.
Om en studie underskattar eller missar negativa effekter kan det påverka vilka säkerhetsnivåer myndigheterna använder.
Forskarna kritiserar också att studien inte lämnades till EU:s ansvariga myndigheter förrän omkring 15 år efter att den genomförts.
I Stockholms universitets redovisning av forskarnas analys beskrivs resultaten som ett tecken på brister i systemet för kontroll av bekämpningsmedel.
Tillverkaren har å sin sida framhållit att studien tidigare granskats inom myndigheternas bedömningsförfarande och att forskarnas nya slutsatser behöver prövas.
Den nya analysen offentliggjordes som en vetenskaplig förhandspublicering, en så kallad preprint. Det innebär att den inte vid publiceringen hade genomgått den sedvanliga sakkunniggranskningen inför publicering i en vetenskaplig tidskrift.
Betyder råttförsöket att fluazinam skadar barns hjärnor?
Nej, den slutsatsen kan inte dras direkt.
Djurförsök används för att upptäcka möjliga hälsorisker som det vore oetiskt att undersöka genom kontrollerad exponering av människor. Resultaten kan därför vara viktiga även när motsvarande effekter ännu inte har påvisats hos människor.
Men det finns flera avgörande skillnader mellan ett laboratorieförsök och den exponering som kan uppstå i en vanlig bostad nära en åker.
I ett djurförsök kontrolleras doserna och tidpunkterna för exponeringen. För människor som bor nära odlingar varierar exponeringen beroende på exempelvis avstånd, väder, spridningsmetod och hur ofta medlet används.
Att forskarna har identifierat effekter vid den lägsta undersökta dosen betyder inte heller att varje mindre mängd av ämnet orsakar skador.
Den aktuella analysen visar inte att svenska barn har fått lägre IQ, utvecklingsstörningar eller andra specifika hälsoproblem på grund av fluazinam.
Forskningsresultaten är en varningssignal som behöver vägas in i den fortsatta riskbedömningen, inte ett bevis för att sådana skador redan har uppstått hos närboende.
Hur kan barn och vuxna exponeras nära potatisfält?
Det finns flera sätt på vilka bekämpningsmedel kan lämna det område där de sprutas.
Den mest direkta vägen är vindavdrift. Det innebär att små vätskedroppar förs med vinden utanför den behandlade odlingen.
Dropparna kan hamna på mark, växtlighet och andra ytor. Människor kan exponeras genom inandning eller kontakt med hud och förorenade ytor.
För vissa bekämpningsmedel kan även avgång till luften efter spridningen ha betydelse.
| Exponeringsväg | Vad den innebär |
|---|---|
| Vindavdrift | Sprutdroppar förs utanför fältet och kan nå människor eller närliggande ytor. |
| Kontakt med ytor | Rester från besprutningen kan hamna på mark och föremål som människor sedan kommer i kontakt med. |
| Luft efter spridning | Vissa ämnen kan avgå till luften efter behandlingen. Hur stor betydelsen är beror på ämnets egenskaper. |
| Arbete i odlingen | Den som hanterar medlet eller arbetar i en behandlad gröda kan exponeras mer direkt. |
Att dessa exponeringsvägar finns betyder inte att alla förekommer i betydande omfattning vid varje potatisfält.
För fluazinam saknas i det granskade forskningsunderlaget tillräckliga mätningar för att fastställa vilka doser barn som bor nära svenska potatisodlingar faktiskt utsätts för.
Det är en viktig kunskapslucka. Utan uppgifter om exponeringen går det inte att beräkna hur stor hälsorisken är för en viss familj.
Varför är barn särskilt viktiga att undersöka?
Hjärnan utvecklas under fosterlivet och barndomen. Därför är det särskilt relevant att undersöka om kemiska ämnen kan påverka nervsystemet under dessa perioder.
Barn kan också ha andra exponeringsmönster än vuxna. De vistas exempelvis nära marken och kommer oftare i kontakt med händer och föremål som de sedan kan föra till munnen.
Det betyder inte att barn som bor nära besprutade fält automatiskt utsätts för farliga mängder fluazinam.
Det betyder att barnens möjliga exponering och känslighet behöver ingå i riskbedömningen.
Vilka skyddsregler gäller när jordbrukare besprutar nära bostäder?
Svenska regler kräver att yrkesmässig spridning av växtskyddsmedel sker med hänsyn till omgivningen.
Den som sprutar måste bland annat bedöma väderförhållanden, vindriktning, sprututrustning och risken för att medlet sprids utanför den avsedda ytan.
Skyddsavstånd kan behöva anpassas efter förhållandena vid varje besprutning.
Det är viktigt att skilja mellan olika typer av avståndsregler. De fasta skyddsavstånden på 2, 6 och 12 meter som förekommer i regelverket gäller särskilda vattenmiljöer, exempelvis diken och dricksvattenbrunnar.
De är inte generella säkerhetsavstånd mellan besprutade odlingar och bostadshus.
Naturvårdsverket beskriver reglerna och hur skyddet ska anpassas i sin vägledning om växtskyddsmedel.
Måste grannar informeras före besprutning?
Det finns normalt inget generellt krav på att sätta upp informationsanslag inför besprutning av vanlig åkermark.
Reglerna för information till allmänheten är bland annat kopplade till vilken typ av område som behandlas och hur det används.
Det innebär att den som bor intill en potatisodling inte nödvändigtvis får ett meddelande varje gång fältet ska besprutas.
Den som vill veta vilka bekämpningsmedel som används på en närliggande åker kan kontakta odlaren och fråga om preparat och planerad spridning.
Vid misstanke om att bekämpningsmedel spridits felaktigt, exempelvis över en bostad eller trädgård, kan kommunens miljöförvaltning kontaktas.
Det går däremot inte att ge ett generellt besked om att en viss tid efter besprutning alltid är säker. Bedömningen beror på preparatet, användningsvillkoren och hur exponeringen sker.
Fluazinam granskas av myndigheterna – men av två olika skäl
Fluazinam är föremål för myndighetsgranskning på både europeisk och svensk nivå.
Det är dock två delvis skilda frågor som behandlas.
EU granskar möjliga effekter på hjärnan
Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, Efsa, arbetar med bedömningen av fluazinam inom EU:s förfarande för förnyat godkännande.
Den kritiserade djurstudien och forskarnas nya analys är relevanta för bedömningen av ämnets möjliga effekter på nervsystemets utveckling.
Enligt den tidsplan som redovisades i juli 2026 väntades Efsa presentera sina slutsatser under första kvartalet 2027.
Det nuvarande EU-godkännandet för fluazinam har förlängts till den 30 november 2027.
En sådan förlängning innebär att ämnet får fortsätta omfattas av godkännandet medan granskningen pågår. Den ska inte förväxlas med en ny slutlig bedömning som redan har tagit ställning till forskarnas kritik.
Sverige granskar fluazinam som PFAS-ämne
Samtidigt undersöker Kemikalieinspektionen svenska växtskyddsprodukter med verksamma ämnen som kan bilda trifluorättiksyra, TFA.
Fluazinam klassificeras som PFAS enligt OECD:s kemiska definition.
TFA kan bildas när vissa PFAS-bekämpningsmedel bryts ned. Ämnet är mycket svårnedbrytbart och kan spridas till bland annat grundvatten.
Kemikalieinspektionens svenska omprövning omfattar 38 växtskyddsprodukter med sex olika verksamma ämnen. Åtta av produkterna innehåller fluazinam.
Myndighetens mål är att fatta beslut senast den 30 april 2028, även om tidsplanen kan förändras.
Kemikalieinspektionen bedömer att de TFA-halter människor för närvarande exponeras för i miljön inte utgör någon känd hälsorisk. Samtidigt finns oro för att halterna kan öka över tid eftersom ämnet bryts ned mycket långsamt.
Mer information finns hos Kemikalieinspektionen i frågor och svar om TFA från växtskyddsmedel.
Det är viktigt att inte blanda ihop dessa två riskfrågor. Granskningen av TFA handlar framför allt om långlivad förorening av miljö och vatten. Forskarnas varning om fluazinam gäller möjliga direkta effekter på hjärnans utveckling.
Är det farligt att äta potatis som har besprutats?
Den nya forskarvarningen innebär inte i sig att vanlig konsumtion av svensk potatis har visats orsaka hjärnskador.
Bekämpningsmedelsrester i livsmedel omfattas av särskilda regler och kontroller. Det finns gränsvärden för hur mycket rester av olika ämnen som får förekomma i livsmedel.
Livsmedelsverkets generella kontroller visar att rester av bekämpningsmedel i svenskodlade grönsaker vanligtvis ligger under gällande gränsvärden.
Men detta är inte samma sak som en ny, specifik säkerhetsbedömning av fluazinam utifrån forskarnas analys.
Frågan om exponering vid bostäder nära odlingar måste också hållas isär från frågan om rester i potatis som säljs som livsmedel.
Det finns inte stöd i det aktuella forskningsunderlaget för att påstå att vanlig konsumtion av svensk potatis orsakar de hjärneffekter som observerats hos råttor.
Vad behöver forskarna och myndigheterna ta reda på nu?
Det finns framför allt tre avgörande frågor kvar.
Den första är om de effekter som forskarna identifierat i det äldre djurförsöket bekräftas vid en oberoende granskning och vilken betydelse resultaten i så fall får för bedömningen av ämnets giftighet.
Den andra gäller exponeringen. Myndigheterna behöver tillförlitlig information om vilka mängder fluazinam som kan nå människor i närheten av behandlade odlingar under realistiska förhållanden.
Den tredje är hur dessa exponeringsnivåer ska bedömas i förhållande till möjliga effekter under fosterutveckling och barndom.
Forskarnas analys väcker därmed en allvarlig fråga om hur bekämpningsmedel kontrolleras. Om negativa resultat i äldre säkerhetsstudier inte har fångats upp kan tidigare bedömningar behöva ändras.
Men det återstår att avgöra om den nya analysen ska leda till förändrade gränsvärden, strängare användningsvillkor eller begränsningar för fluazinam.
För människor som bor nära potatisfält är den viktigaste skillnaden att en misstänkt skadlig egenskap hos ett ämne inte automatiskt betyder att den faktiska exponeringen är tillräckligt hög för att orsaka skada. Samtidigt kan avsaknad av dokumenterade hälsoskador inte ensam användas som bevis för att exponeringen är riskfri.