Färjestad värvade Cal Foote efter en process som beskrevs som grundlig, förankrad och noggrant genomförd. Två dagar senare avslutades samarbetet efter kraftiga reaktioner från supportrar, medlemmar, sponsorer och andra runt föreningen. Tvärvändningen visar inte främst att klubben ändrade sin syn på spelaren. Den visar att Färjestad hade missbedömt vad värvningen skulle göra med den egna organisationen.

Från sista pusselbiten till avslutat samarbete

När Färjestad presenterade Cal Foote var det som en sportsligt viktig förstärkning. Den högerfattade backen hade spelat 145 matcher i NHL och beskrevs som den spelartyp som behövdes för att göra lagbygget komplett.

Klubben var samtidigt fullt medveten om spelarens bakgrund.

Foote var en av fem spelare från Kanadas JVM-lag 2018 som hade åtalats efter en uppmärksammad händelse på ett hotellrum i London i Ontario. Samtliga spelare friades. Åklagaren lyckades inte bevisa brott bortom rimligt tvivel och Foote är därmed inte dömd för något brott.

Färjestad betonade vid värvningen att klubben hade granskat ärendet, talat med personer med insyn och fått goda referenser. Sportdirektören Rickard Wallin sade att beslutet var förankrat på föreningens ledande positioner.

Trots det överlevde värvningen bara i två dagar.

Händelse	Besked
Foote presenteras	Färjestad säger sig vara tryggt med värvningen
Reaktionerna växer	Supportrar, sponsorer och andra kräver svar
Samarbetet avslutas	Klubben bedömer att situationen blivit ohållbar

I Färjestads besked om att avsluta samarbetet skriver klubben att utvecklingen fått en omfattning som påverkar människor i och runt föreningen på ett sätt som inte längre går att bortse från.

Förutsättningarna för att ge laget, föreningen och spelaren det fokus som krävs ansågs inte längre finnas.

Färjestad verkar inte ha fått några nya fakta

Det mest anmärkningsvärda är att klubben inte uppger att nya uppgifter har framkommit om Foote eller rättsfallet.

Färjestad skriver tvärtom att den egna samlade bedömningen av historiken och personen man mötte skiljer sig från den bild som har framställts efter värvningen. Klubben tycks alltså fortfarande stå fast vid sin ursprungliga värdering av Foote.

Det som förändrades var i stället bedömningen av konsekvenserna.

Färjestad trodde att föreningen kunde hantera kritiken. Efter två dygn konstaterade ledningen att den inte kunde det.

Det gör beslutet att avsluta samarbetet begripligt. Samtidigt blir den ursprungliga värvningen svårare att försvara. Om klubben verkligen hade förutsett reaktionernas styrka borde samma frågor som nu fick avtalet att rivas ha funnits på bordet innan det undertecknades.

Juridisk frikännelse avgör inte alla frågor

Det är viktigt att hålla isär den juridiska och den organisatoriska bedömningen.

Foote friades av domstolen. Det är ett grundläggande faktum som måste respekteras. Han ska inte beskrivas som skyldig till ett brott som han inte har dömts för.

Men en friande dom innebär inte automatiskt att en förening måste erbjuda en spelare ett kontrakt eller göra honom till en av klubbens representanter.

En domstol prövar om åklagaren har bevisat ett konkret brott bortom rimligt tvivel. En idrottsförening behöver dessutom bedöma förtroende, värderingar, förebildskap och hur ett beslut påverkar medlemmar, anställda och samarbetspartner.

NHL gjorde efter domstolsprocessen en egen bedömning och beskrev spelarnas agerande som djupt oroande och oacceptabelt. Spelarna kunde därför inte omedelbart återvända till ligan trots att de hade friats.

Färjestad hade rätt att göra en annan bedömning. Problemet var att klubben verkade behandla frågan som om några goda referenser och ett juridiskt frikännande skulle vara tillräckliga för att bära hela beslutet.

Det var det uppenbarligen inte.

Reaktionerna gick långt utanför sociala medier

Färjestad kunde sannolikt ha stått emot en tillfällig storm i kommentarsfält och på supporterforum. Men motståndet blev snabbt bredare än så.

Sponsorer började offentligt ställa frågor om värderingar, jämställdhet, trygghet och förtroende. Företrädare för Karlstads kommun ville ha en tydligare förklaring. Medlemmar, supportrar och personer inom föreningen framförde oro och besvikelse.

Därmed blev frågan inte längre enbart om en värvning.

Den började handla om relationen mellan Färjestad och alla de aktörer som gör föreningens verksamhet möjlig.

En elitklubb säljer inte bara biljetter till ishockeymatcher. Den säljer tillhörighet, identitet och förtroende. Sponsorer betalar inte bara för reklamutrymme. De betalar för att förknippas med föreningens namn och värderingar.

När den kopplingen hotas kan ett sportsligt beslut snabbt bli ett ekonomiskt och organisatoriskt problem.

Det var den verkligheten som Färjestad till slut tvingades förhålla sig till.

Klubben gjorde riskbedömningen i fel ordning

Färjestad verkar först ha försökt svara på två frågor:

Är Cal Foote en tillräckligt bra ishockeyspelare?

Kan vi efter vår egen granskning acceptera honom som person och anställd?

Klubbledningen svarade ja på båda.

Först efter att värvningen blivit offentlig kom den tredje och minst lika viktiga frågan:

Kan föreningen bära det här beslutet utan att skada relationen med supportrar, anställda, sponsorer och lokalsamhället?

Svaret blev nej.

Det är här det största ledningsmisslyckandet finns. En så känslig värvning kan inte bedömas som en vanlig sportslig rekrytering. Processen måste också väga in vilka konsekvenser beslutet får för hela föreningen.

Det betyder inte att varje spelarvärvning ska godkännas av sponsorer eller en supporteromröstning. Den sportsliga ledningen måste kunna fatta självständiga beslut.

Men när klubben redan vet att en värvning kommer att väcka exceptionellt starka reaktioner måste riskanalysen vara bredare än vid ett normalt kontrakt. Några centrala samarbetspartner och personer med ansvar för föreningens varumärke borde åtminstone ha varit delaktiga i bedömningen.

Annars uppstår precis den situation Färjestad nu hamnade i: ledningen säger sig vara trygg med beslutet, men upptäcker efter offentliggörandet att stora delar av organisationen inte är det.

Den nedtonade presentationen var en varningssignal

Även sättet som Foote presenterades på visar att Färjestad förstod hur känsligt beslutet var.

Värvningen fick inte samma behandling i föreningens sociala kanaler som ett vanligt nyförvärv. Kommunikationen var försiktig och nedtonad.

Det kan ses som ett försök att undvika att göra en svår situation ännu större. Men det väcker också frågan om klubben redan från början var osäker på om beslutet gick att försvara fullt ut.

När en förening värvar en spelare men samtidigt verkar vilja begränsa uppmärksamheten kring värvningen finns en tydlig motsättning. Spelaren ska representera laget inför publik, sponsorer och unga supportrar. Då går det inte att långsiktigt gömma undan vem föreningen har valt att anställa.

Antingen var Färjestad tryggt med beslutet eller så var klubben inte det.

Kommunikationen gav intrycket av att ledningen ville vara båda sakerna samtidigt.

Rätt att backa, men frågorna försvinner inte

När situationen väl hade utvecklats så långt var det sannolikt rätt att avsluta samarbetet.

Att hålla fast vid ett beslut enbart för att undvika att erkänna ett misstag hade kunnat fördjupa konflikten. Föreningen riskerade att gå in i säsongen med en värvning som överskuggade laget, splittrade omgivningen och skadade viktiga relationer.

Det är bättre att ändra ett beslut än att låta prestigen styra.

Men tvärvändningen löser inte alla problem.

Färjestad behöver fortfarande förklara hur ett beslut som beskrevs som noggrant granskat och brett förankrat kunde falla samman på två dygn. Om samtliga ledande personer verkligen stod bakom värvningen finns också ett kollektivt ansvar för den bristande riskbedömningen.

Det återstår dessutom praktiska frågor om avtalet med Foote och vilka ekonomiska konsekvenser uppbrottet får. Sportsligt är Färjestad tillbaka på samma plats som före värvningen och behöver återigen hitta den back som skulle slutföra lagbygget.

Förtroendet blir svårare att reparera än lagbygget

En ny back går att värva.

Förtroendet efter en process som denna är svårare att återställa.

Färjestad försökte fatta ett modigt och självständigt beslut men missbedömde sin egen omgivning. Därefter tvingades klubben fatta ett nytt beslut under ett växande tryck från de människor och organisationer som föreningen är beroende av.

Tvärvändningen var därför inte ett tecken på att Färjestad hittade nya fakta om Cal Foote.

Den var ett tecken på att klubben först efter värvningen förstod hela innebörden av sitt eget beslut.