Falklandskriget var ett 74 dagar långt krig mellan Argentina och Storbritannien 1982. Argentina invaderade Falklandsöarna den 2 april, men Storbritannien skickade en stor militär styrka till södra Atlanten och återtog öarna.

Storbritannien vann kriget militärt. Den argentinska styrkan på öarna kapitulerade den 14 juni 1982.

Det betyder däremot inte att den politiska konflikten är avslutad. Storbritannien kontrollerar fortfarande Falklandsöarna, medan Argentina fortsätter att hävda att ögruppen tillhör landet. Argentina kallar öarna Islas Malvinas.

Falklandskriget i korthet

Fråga	Svar
När utkämpades kriget?	2 april–14 juni 1982
Vilka länder krigade?	Argentina och Storbritannien
Vad handlade kriget om?	Kontroll och suveränitet över Falklandsöarna
Vem vann?	Storbritannien
Hur länge pågick kriget?	74 dagar
Vem styr öarna i dag?	Storbritannien, genom Falklandsöarnas självstyre
Är konflikten löst?	Nej, Argentina gör fortfarande anspråk på öarna

Totalt dödades 907 människor under konflikten: 649 argentinare, 255 britter och tre civila invånare på Falklandsöarna.

Var ligger Falklandsöarna?

Falklandsöarna ligger i södra Atlanten, ungefär 500 kilometer öster om Argentinas kust.

Avståndet till Storbritannien är däremot omkring 13 000 kilometer. Det geografiska läget är därför en central del av konflikten. För Argentina ligger öarna nära det egna fastlandet och betraktas som en del av landets territorium. För Storbritannien är de ett brittiskt utomeuropeiskt territorium vars invånare själva vill behålla banden till Storbritannien.

Ögruppen består av två större öar, East Falkland och West Falkland, samt ett stort antal mindre öar. Huvudorten heter Stanley och ligger på East Falkland.

Befolkningen är liten. Fårskötsel, fiske och offentlig verksamhet har länge varit viktiga delar av ekonomin, medan även turism och frågor om möjliga naturresurser har fått större betydelse.

Varför gör både Argentina och Storbritannien anspråk på öarna?

Tvisten om Falklandsöarna är betydligt äldre än kriget 1982.

Olika europeiska stater hade närvaro på öarna under 1700- och 1800-talen. Argentina anser att landet ärvde Spaniens anspråk när det blev självständigt. Storbritannien grundar sin ståndpunkt på sin historiska närvaro, den långvariga administrationen av öarna och invånarnas rätt till självbestämmande.

Storbritannien tog kontroll över öarna 1833. Argentina beskriver detta som att britterna med våld ockuperade argentinskt territorium. Storbritannien menar att landet återupprättade sin tidigare rätt till ögruppen och att en brittisk civilbefolkning därefter har levt där under många generationer.

De två länderna är därför inte bara oense om vem som ska styra öarna. De har också helt olika beskrivningar av vad som hände historiskt.

För Argentina är Malvinasfrågan en nationell angelägenhet som återkommer i politik, utbildning och samhällsdebatt. För Storbritannien och öbornas valda företrädare är invånarnas egen vilja den avgörande frågan.

Varför invaderade Argentina Falklandsöarna 1982?

Argentina styrdes 1982 av en militärjunta. Landet hade stora ekonomiska problem och ett växande folkligt missnöje. Regimen bar också ansvaret för omfattande förföljelser, tortyr och försvinnanden under det som brukar kallas det smutsiga kriget.

General Leopoldo Galtieri hade blivit landets ledare 1981. Regimen behövde stärka sin ställning och hoppades att ett återtagande av Islas Malvinas skulle samla befolkningen kring en populär nationell fråga.

Den argentinska ledningen verkar också ha gjort bedömningen att Storbritannien inte skulle svara med ett fullskaligt militärt ingripande.

Öarna låg långt från Storbritannien, den brittiska militära närvaron var begränsad och det hade förekommit signaler om minskade brittiska resurser i området. Argentina räknade med att en snabb ockupation skulle skapa ett fullbordat faktum och tvinga fram förhandlingar.

Det blev en avgörande felbedömning.

Den brittiska regeringen under premiärminister Margaret Thatcher beslutade nästan omedelbart att skicka en flottstyrka för att återta öarna.

Invasionen den 2 april 1982

Argentinska styrkor gick i land på Falklandsöarna den 2 april 1982.

Den lilla brittiska styrka som fanns på plats kunde inte stoppa invasionen. Guvernören Rex Hunt kapitulerade efter korta strider, och Argentina tog kontroll över Stanley och resten av ögruppen.

Dagen därpå tog argentinska styrkor även South Georgia, en annan brittiskkontrollerad ö längre österut.

Invasionen firades till en början av stora delar av den argentinska befolkningen. Malvinasfrågan hade länge haft ett brett stöd, även bland många som motsatte sig militärjuntan.

I Storbritannien väckte invasionen starka reaktioner. Regeringen betraktade den som ett angrepp på brittiskt territorium och på invånarnas rätt att själva bestämma sin framtid.

Redan den 5 april började de första delarna av den brittiska styrkan lämna Storbritannien.

Storbritanniens långa väg till Falklandsöarna

Den brittiska operationen var militärt och logistiskt mycket svår.

Storbritannien behövde flytta soldater, flygplan, örlogsfartyg, bränsle, ammunition, mat och annan utrustning omkring 13 000 kilometer från hemlandet. Styrkan omfattade örlogsfartyg, atomubåtar, stödfartyg och civila fartyg som snabbt byggdes om för militär användning.

De två brittiska hangarfartygen HMS Hermes och HMS Invincible var särskilt viktiga. Utan dem hade Storbritannien saknat ett fungerande flygskydd i området.

Den brittiska styrkan kunde inte räkna med att vinna enkelt. Argentina hade flygbaser på fastlandet betydligt närmare Falklandsöarna. Argentinska stridsflygplan kunde därför anfalla de brittiska fartygen, även om de bara hade kort tid över målområdet innan de behövde återvända.

Väder, stora avstånd och hårt hav gjorde båda sidors operationer ännu svårare.

Storbritannien återtar South Georgia

Den 25 april återtog brittiska styrkor South Georgia.

Den argentinska garnisonen kapitulerade efter en kort operation. Segern hade begränsad direkt betydelse för huvudstriden på Falklandsöarna, men den blev viktig för den brittiska moralen.

Det var det första tydliga tecknet på att Storbritannien inte bara hade skickat en symbolisk styrka. Regeringen var beredd att använda militärt våld tills de ockuperade territorierna hade återtagits.

Sänkningen av General Belgrano

En av krigets mest omdiskuterade händelser inträffade den 2 maj.

Den brittiska atomubåten HMS Conqueror sänkte den argentinska kryssaren ARA General Belgrano med torpeder. Totalt dog 323 personer, vilket var nästan hälften av samtliga argentinska dödsfall under hela kriget.

General Belgrano befann sig utanför den avspärrningszon som Storbritannien hade upprättat runt Falklandsöarna. Sänkningen blev därför kontroversiell, både under kriget och efteråt.

Den brittiska regeringen ansåg att fartyget ingick i en argentinsk militär operation och utgjorde ett hot mot flottstyrkan. Kritiker har i stället ifrågasatt om kryssaren var på väg bort från området när den anfölls.

Militärt fick sänkningen stor betydelse. Huvuddelen av den argentinska flottan höll sig därefter närmare fastlandet och deltog inte aktivt i resten av kriget.

Storbritannien hade därmed kraftigt minskat hotet från argentinska ytfartyg. Det innebar dock inte att den brittiska flottan var säker.

Argentina anfaller från luften

Det argentinska flygvapnet och marinflyget blev Storbritanniens största hot under stora delar av kriget.

Den 4 maj träffades jagaren HMS Sheffield av en argentinsk Exocetrobot. Fartyget fattade eld och sjönk senare under bogsering.

Attacken visade hur utsatt den brittiska styrkan var. Om ett av hangarfartygen hade slagits ut hade hela operationen kunnat misslyckas.

Argentinska piloter genomförde upprepade anfall på mycket låg höjd mot de brittiska fartygen. Flera fartyg sänktes eller skadades svårt. Attackerna var farliga även för flygarna, som mötte brittiska stridsflygplan och luftvärn samtidigt som de opererade på gränsen för flygplanens räckvidd.

Flera argentinska bomber exploderade inte efter att de träffat brittiska fartyg. De hade ofta släppts på så låg höjd att tändmekanismerna inte hann fungera som avsett. Hade fler bomber detonerat kunde de brittiska förlusterna ha blivit betydligt större.

Argentina lyckades orsaka stora skador men lyckades inte sänka de brittiska hangarfartygen eller stoppa de kommande landstigningarna.

Landstigningen vid San Carlos

Den 21 maj inledde Storbritannien en större landstigning vid San Carlos Water på East Falkland.

Platsen låg på den västra sidan av ön och var skyddad från vissa typer av angrepp, men de brittiska fartygen utsattes ändå för intensiva argentinska flyganfall.

Området fick av britterna smeknamnet Bomb Alley.

Trots förlusterna lyckades Storbritannien föra i land soldater, fordon, ammunition och annan utrustning. När ett tillräckligt stort brohuvud hade upprättats kunde de brittiska markstyrkorna börja röra sig mot argentinska positioner.

Det var en av krigets avgörande vändpunkter. Argentina hade inte lyckats stoppa landstigningen, och Storbritannien hade nu marktrupper på Falklandsöarna.

Slaget vid Goose Green

Den 28 och 29 maj utkämpades slaget vid Goose Green.

Brittiska fallskärmsjägare anföll en större argentinsk styrka vid bosättningen Goose Green. Striderna blev hårda och den brittiske befälhavaren överstelöjtnant Herbert Jones dödades.

Den argentinska styrkan kapitulerade till slut.

Segern öppnade inte automatiskt vägen till Stanley, men den fick stor psykologisk betydelse. Den visade att de brittiska markstyrkorna kunde besegra större argentinska förband och gav Storbritannien ett tydligt resultat att visa upp.

Samtidigt fortsatte den argentinska sidan att orsaka svåra förluster.

Katastrofen vid Bluff Cove

Den 8 juni attackerade argentinska flygplan de brittiska fartygen Sir Galahad och Sir Tristram vid Bluff Cove.

Fartygen transporterade soldater och utrustning. Attacken orsakade stora bränder och blev den enskilt blodigaste dagen för Storbritannien under kriget.

Bilderna från de brinnande fartygen visade återigen att kriget fortfarande kunde ha slutat betydligt sämre för britterna. Argentina hade förlorat kontrollen över utvecklingen på marken men var fortfarande kapabelt att genomföra mycket effektiva flyganfall.

Trots katastrofen fortsatte de brittiska styrkorna framryckningen mot Stanley.

Slutstriderna runt Stanley

I mitten av juni hade Storbritannien nått de argentinska försvarsställningarna på höjderna runt Stanley.

Under nätterna mellan den 11 och 14 juni anföll brittiska förband bland annat Mount Longdon, Two Sisters, Mount Harriet, Wireless Ridge och Mount Tumbledown.

Striderna skedde ofta i mörker, kyla och svår terräng. De argentinska soldaterna hade byggt befästa positioner och bjöd på hårt motstånd på flera platser.

När britterna tog höjderna blev den argentinska positionen i Stanley omöjlig att hålla. De brittiska styrkorna kunde beskjuta området och hade skurit av viktiga försvarslinjer.

Den 14 juni kapitulerade den argentinska befälhavaren Mario Menéndez.

Falklandskriget var över.

Vem vann Falklandskriget?

Storbritannien vann Falklandskriget.

Den argentinska invasionen slogs tillbaka, de argentinska styrkorna kapitulerade och Storbritannien återtog kontrollen över Falklandsöarna och South Georgia.

Kriget var därför en tydlig brittisk militär seger.

Argentina vann inte kontroll över öarna och lyckades inte tvinga Storbritannien till förhandlingar om ett överlämnande. Militärjuntans plan att genom en snabb invasion skapa ett fullbordat faktum misslyckades.

Däremot avslutade kriget inte den politiska och diplomatiska tvisten. Argentina har aldrig gett upp sitt anspråk på Islas Malvinas.

Varför vann Storbritannien?

Storbritannien vann genom en kombination av militär erfarenhet, logistik, kontroll till sjöss och förmågan att genomföra en fungerande landoperation.

Storbritannien lyckades försörja sin styrka

Avståndet var den brittiska operationens största svaghet. Trots detta lyckades Storbritannien hålla flottan och markstyrkorna försedda med bränsle, ammunition, reservdelar, mat och sjukvård.

Det var en komplicerad operation där både militära och civila fartyg användes.

Den argentinska flottan begränsades

Efter sänkningen av General Belgrano höll sig huvuddelen av den argentinska flottan borta från stridsområdet.

Det gjorde det lättare för Storbritannien att genomföra blockaden och förbereda landstigningen.

Hangarfartygen överlevde

De argentinska flygstyrkorna sänkte och skadade flera brittiska fartyg, men lyckades inte slå ut HMS Hermes eller HMS Invincible.

Så länge hangarfartygen kunde fortsätta operera hade Storbritannien Sea Harrier-plan som kunde försvara flottan och anfalla argentinska flygplan.

Landstigningen stoppades inte

Argentina hade möjlighet att orsaka stora förluster vid San Carlos, men lyckades inte förhindra att brittiska soldater och materiel kom i land.

När britterna väl hade byggt upp sin styrka på East Falkland flyttades krigets tyngdpunkt till marken.

De brittiska markförbanden var mer erfarna

Storbritanniens styrkor bestod till stor del av välutbildade yrkessoldater från bland annat Royal Marines, fallskärmsregementet och gardesförband.

På den argentinska sidan fanns kompetenta och motiverade förband, men också många unga och mindre erfarna värnpliktiga. Försörjning, ledning och förhållanden varierade kraftigt mellan olika argentinska enheter.

Det innebär inte att alla argentinska soldater stred dåligt. På flera platser gjorde de hårt motstånd. Den brittiska styrkan hade ändå ett tydligt övertag i utbildning, samordning och förmåga att genomföra nattliga anfall.

Hur många dog i Falklandskriget?

Totalt dödades 907 människor.

Sida	Antal döda
Argentina	649
Storbritannien	255
Civila på Falklandsöarna	3

De tre civila invånarna dödades av brittisk beskjutning under slutstriderna runt Stanley.

Tusentals människor skadades också fysiskt eller psykiskt. Veteraner på båda sidor har efter kriget drabbats av långvariga problem kopplade till sina upplevelser.

Den största enskilda argentinska förlusten var sänkningen av General Belgrano, där 323 personer dog.

Vad hände i Argentina efter kriget?

Nederlaget blev ett hårt slag mot den argentinska militärjuntan.

Regimen hade använt invasionen för att stärka sin egen ställning och försökt framställa ett återtagande av Malvinas som en nationell seger. När kriget i stället slutade med kapitulation försvann mycket av militärledningens återstående trovärdighet.

Leopoldo Galtieri tvingades lämna sin post kort efter nederlaget.

Militärstyret föll och Argentina återgick till demokrati 1983. Kriget var inte den enda orsaken, men nederlaget påskyndade juntans sammanbrott.

Malvinasfrågan försvann däremot inte. Demokratiska argentinska regeringar har fortsatt att hävda landets suveränitetsanspråk, men har betonat att frågan ska lösas med fredliga medel.

Vad hände i Storbritannien efter kriget?

Segern stärkte Margaret Thatchers ställning kraftigt.

Hennes regering hade varit pressad av ekonomiska problem och hög arbetslöshet. Den brittiska segern skapade en våg av nationell stolthet och bidrog till bilden av Thatcher som en beslutsam ledare.

De konservativa vann parlamentsvalet 1983 med stor majoritet. Kriget var inte den enda förklaringen, men det förbättrade regeringens politiska läge tydligt.

Storbritannien förstärkte därefter försvaret av Falklandsöarna. Flygbasen RAF Mount Pleasant byggdes och en permanent brittisk militär närvaro etablerades.

Därmed blev det betydligt svårare för Argentina att genomföra en ny invasion.

Den som vill läsa mer om striderna och deras följder kan gå vidare till Imperial War Museums samlade genomgång av Falklandskriget.

Vem styr Falklandsöarna i dag?

Falklandsöarna styr i dag sig själva som ett brittiskt utomeuropeiskt territorium.

Öarna har ett eget valt parlament och en egen lokal regering. Storbritannien ansvarar främst för försvar och utrikespolitik.

I en folkomröstning 2013 fick invånarna svara på om Falklandsöarna skulle behålla sin politiska ställning som brittiskt territorium. Av de röstande svarade 99,8 procent ja. Valdeltagandet var 92 procent.

Storbritannien och Falklandsöarnas regering ser resultatet som ett tydligt uttryck för öbornas rätt till självbestämmande.

Argentina anser däremot inte att invånarna har rätt att ensamma avgöra suveränitetsfrågan. Den argentinska ståndpunkten är att befolkningen skapades efter att Storbritannien tog kontroll över öarna 1833 och att frågan därför handlar om territoriell integritet, inte om avkolonisering genom självbestämmande.

Det är kärnan i den konflikt som fortfarande finns kvar.

Storbritannien säger att öarnas framtid ska avgöras av invånarna. Argentina säger att territoriet tillhör Argentina och att Storbritannien måste förhandla om suveräniteten.

Är Falklandsöarna brittiska eller argentinska?

I praktiken är Falklandsöarna brittiskkontrollerade.

Storbritannien administrerar och försvarar öarna, och befolkningen har brittiskt medborgarskap och ett omfattande lokalt självstyre.

Argentina betraktar däremot öarna som en del av sitt nationella territorium. Landets anspråk finns inskrivet i den argentinska konstitutionen.

Det går därför att ge två olika svar beroende på vad frågan gäller:

• Vem kontrollerar öarna? Storbritannien.
• Vem gör anspråk på öarna? Både Storbritannien och Argentina.
• Är frågan internationellt slutligt avgjord? Nej.

FN behandlar fortfarande frågan som en suveränitetstvist och har återkommande uppmanat länderna att föra samtal. Storbritannien vill inte förhandla om ett överlämnande mot öbornas vilja, medan Argentina anser att Storbritannien vägrar diskutera en olaglig kolonial situation.

Varför kallas öarna både Falklandsöarna och Malvinas?

Namnet är politiskt laddat.

På engelska och svenska används normalt Falkland Islands respektive Falklandsöarna. Argentina och stora delar av den spansktalande världen använder Islas Malvinas.

Att välja det ena eller andra namnet kan därför uppfattas som att ta ställning i suveränitetsfrågan.

I neutrala internationella sammanhang förekommer ibland båda namnen tillsammans. I Storbritannien och på öarna används Falklandsöarna. I Argentina används nästan uteslutande Malvinas.

Varför nämns Falklandskriget när England möter Argentina i fotboll?

Kriget utkämpades mellan staterna Storbritannien och Argentina, inte mellan fotbollslagen England och Argentina.

Trots det har konflikten påverkat rivaliteten mellan länderna även inom fotbollen. Det tydligaste exemplet är VM-kvartsfinalen 1986, fyra år efter kriget, då Diego Maradona gjorde både ”Guds hand” och ett av fotbollshistoriens mest berömda mål.

För många argentinare fick matchen en symbolisk betydelse som gick långt utöver fotboll. Maradona beskrev senare segern som en form av revansch, även om spelarna naturligtvis inte kunde förändra resultatet av kriget.

Även senare möten har omgärdats av diskussioner om historia, politik och säkerhet. Det märktes bland annat när säkerheten skärptes inför England–Argentina och myndigheter bedömde riskerna kring supportrarna.

Samtidigt bör kopplingen inte överdrivas. Dagens spelare och supportrar har i många fall ingen egen erfarenhet av kriget. Rivaliteten bygger också på de dramatiska matcherna mellan lagen och på flera omdiskuterade händelser på planen.

Vi har även samlat Englands och Argentinas tidigare möten och VM-historik.

Vanliga frågor om Falklandskriget

Vem startade Falklandskriget?

Argentina inledde kriget genom att invadera Falklandsöarna den 2 april 1982.

Storbritannien svarade genom att skicka en militär styrka för att återta öarna.

Vem vann Falklandskriget?

Storbritannien vann kriget militärt. De argentinska styrkorna kapitulerade den 14 juni 1982 och Storbritannien återtog kontrollen över öarna.

Hur länge pågick Falklandskriget?

Kriget pågick i 74 dagar, från den 2 april till den 14 juni 1982.

Varför förlorade Argentina?

Argentina lyckades inte stoppa den brittiska flottstyrkan, slog inte ut hangarfartygen och kunde inte förhindra landstigningen vid San Carlos.

De brittiska markstyrkorna hade dessutom ett övertag i utbildning, samordning och erfarenhet när slutstriderna runt Stanley började.

Hur många dog?

649 argentinare, 255 britter och tre civila invånare på Falklandsöarna dödades.

Tillhör Falklandsöarna Storbritannien?

Storbritannien kontrollerar öarna och betraktar dem som ett brittiskt utomeuropeiskt territorium.

Argentina gör fortfarande anspråk på dem och anser att de är en del av argentinskt territorium.

Vill invånarna vara brittiska?

I folkomröstningen 2013 röstade 99,8 procent av deltagarna för att behålla öarnas ställning som brittiskt territorium.

Argentina accepterar inte att folkomröstningen avgör den bakomliggande suveränitetsfrågan.

Kan ett nytt krig bryta ut?

Dagens konflikt förs främst diplomatiskt. Storbritannien har en betydligt starkare militär närvaro på Falklandsöarna än 1982, medan Argentina säger att landet vill driva kravet på suveränitet med fredliga medel.

Den politiska konflikten finns kvar, men situationen är mycket annorlunda än inför invasionen 1982.

Ett avgjort krig men en olöst konflikt

Falklandskriget fick ett tydligt militärt slut.

Argentina invaderade öarna, Storbritannien återtog dem och den argentinska styrkan kapitulerade. Storbritannien vann och har fortsatt att kontrollera Falklandsöarna sedan dess.

Det som inte avgjordes var den historiska och politiska frågan om vem öarna egentligen tillhör.

För Storbritannien handlar det framför allt om öbornas rätt att själva bestämma sin framtid. För Argentina handlar det om ett territorium som landet anser har varit ockuperat sedan 1833.

Kriget tog slut den 14 juni 1982. Tvisten om Falklandsöarna pågår fortfarande.